För ca fyrtio år sedan hade jag en liten aaaning om att: kanske Jesus finns?

Jag fick svar.

Liten flicka söker Jesus

Som åttaårig flicka, jag vandrade

ofta för mig själv.

Kamraterna var få.

Medan barkbåten seglade runt jorden

Med segel gjorda av hasselbladets

längtan jorden runt,

Jag visste så säkert att någon

gick med mig under ensamma

dagar.

*

Som åttaårig flicka, med fina

nya tänder, kortklippt hår,

och smala ben

och hela världens sorger på sina

axlar; det vilade ett allvar

över hela min person.

*

Flickan visste att någonstans

bland skuggorna stod Jesus;

den som fröken talat om när

tramporgeln spelat “Din klara sol går

åter opp.”

Som åttaårig flicka jag satt i fullsatt

kyrka, hörde en annan orgels brusande

berusande mäktiga musik.

*

Då visste jag, han fanns någonstans

Ja han fanns just då överallt, eftersom

några konstnärer målat min vän på alla väggar.

Jag tror att någonstans vid denna tid i livet,

så formades en längtan, ett beslut att alltid

vara nära Jesus. Han är ju alla människors vän.

*

En åttaårig flicka är nu en femtioårig dam.

Jesus går fortfarande bredvid mig;

Den stilla ro han ville ge mig; under många år

den inte fanns, men han var envis, han knackade

På mitt hjärtas dörr.

Jag visste när jag öppnade

för honom, att inget skulle bli som förr.

Det nya livet, ja mitt liv blev nytt,

jag tackar för all tid

han sökte mig; ett envist ensamt litet får jag var.

*

Att sedan 1989 då jag blev frälst, ha visshet, kunskap, ro, tillförsikt i Jesu person och kärlek är det finaste jag kan tänka mig.

*Maria