Orkar och vill den troende gå den vägen som Jesus ber oss att gå, eller har man inte förstått vad Jesus talar om eller betydelsen av hans död på korset? När Jesus vill att vi ska gå en obekväm väg, varför backar man då? och ger upp?
Läs denna artikel jag fann i Hemmets Vän:
Dags att ställa in efterföljelsen?
Jag läser på Evangeliska Frikyrkans hemsida: “Efterföljelsen inställd på grund av för få deltagare.” Det handlar naturligtvis om att en studie- och samtalsdag omkring efterföljelsen av Jesus Kristus samlade för få deltagare och därför måste ställas in, men funderingarna inställer sig.
Är detta symtomatiskt för läget i svensk kristenhet i dag? Håller efterföljelsen på “att ställas in” därför att det är för få deltagare som vill satsa allt för Jesus? Är det andra frågor som är viktigare? Har det radikala budskapet om att ta sitt kors på sig och följa Jesus i liv och död tappat sin udd? Handlar det mer om goda känslor, att allt skall kännas bra, att livet och gudstjänsterna skall vara underhållande, att det skall vara lätt, att inget får ta emot?
Har den andliga kampen på slagfältet mellan himmel och helvete ersatts av mysiga braskvällar med skön musik och underhållande tv? Har efterföljelsen förvandlats från att vara en fråga om liv och död till att bli en lättsam picknick i det gröna, som man egentligen kan ta ganska lätt på? Har kristendomen förvandlats från ett örnbudskap till att bli en pratsam och tam korp?
Är det stora problemet i dag att det finns många bekännare, men för få lärjungar, många medlemmar, men för få radikala efterföljare? Är vi på väg att montera ner allt som Jesus kräver av försakelse och offer i hans efterföljd? Är vi framme med våra rödpennor och stryker allt det som inte passar oss och behåller det kravlösa budskapet om den kärlek som accepterar allt och inte kräver något, som inte kräver omvändelse, syndabekännelse, bättring, förvandling och ett liv i försakelse?
Är vi beredda att på allvar leva ut den kärlek som kommer från Gud och som älskar världen passionerat, villkorslöst, radikalt, osjälviskt, utgivande, hängivet. Är vi beredda att spränga våra fromma mönster, avsäga oss all inkrökthet, riva våra synliga och osynliga murar, skapa relationer med människor hur dem än lever och förmedla Guds kärlek i ord och praktisk handling?
När skall budskapet om efterföljelsen av Jesus samla skarorna igen? Är det inte dags att i stället inställa allt som undergräver Jesu skarpa budskap. I dag kallar Mästaren Jesus oss alla att göra upp med det som hindrar oss att följa honom. Han kallar oss till ett liv där vi kanske tvingas att “gå dit vi inte vill”, men ändå gå, därför att han går före oss.
Bo Wettéus
En mycket bra artikel som ifrågasätter den troendes vilja att följa Jesus.Vad är det som hindrar människor från att gå korsets väg?/Maria
http://www.youtube.com/watch?v=S7fokl9riJ0&feature=related – Mandisa/Not Guilty
http://www.youtube.com/watch?v=EIWm13zeyTs&feature=related – My Deliverer
Hej Janne! vad snabb du är, det ramlar in kommentarer från dig, det är kul.
Den länken skall jag gå in på och kika. låter intressant.
Tack så mycket!
Vi hörs snart.
Kram f Maria
Ursäkta för den oredigerade kommentaren! Det är inte så lätt att se vad man skriver, texten är så liten!
Jag skrev fel adress nyss och hamnade på jesuslever.com, en norsk sida som söker folk som skriver lite om vad som händer i kristenheten! Någonting för dig? Sidan verkar ganska ny och det fattas artiklar! De säger att de vil veta om frälsning i vardagens Norge/världen och hur Gud arbetar med människor i samtiden! Kram Janne
Tankarna i din kommentar är intressanta; t ex som att jag kan tänka: Men oj, jag har ju inte varit kristen hela livet, och alltid undrat varför det ser ut som det gör. Många tankar är kvar sedan den tiden man levde i förr, alltså: man är en person som växer in i tron, men man är en person i sina funderingar…förstår du?
Vi vet ju om vi är troende att vi skall till Gudsriket och inte vara här på jorden. Men det stör mig mycket att det verkligen är så här hemskt på jorden som det är, för jag vill ju att människor skall fatta VARFÖR det är som det är. Uppenbarelseboken talar om för oss.
Ondskan är svår i länderna och människor plågas svårt, vi har så länge haft en fristad i Sverige då det gäller många saker, men jag tror inte det blir så, så länge till.
Nej jag tror inte att kyrkornas väg som liknar världen är vägen till Guds rike.
Jesu väg är den enda vägen, den vägen han visar oss måste vi vara villiga att följa annars kan vi inte kalla oss lärjungar.
Ja måtte vi vara vakna och kunna väcka andra! Guds ord är ett levande vatten, vem skulle vilja dricka ur en grumlig illaluktande källa, Guds ord är gott.
/Maria
Kanske är det så att kristna inte ska/behöver ifrågasätta något? De tar världen med jämnmod och vet att Gud gör allt åt oss ändå?
Eller så kanske det är att kyrkornas väg (som allmer närmare sig världens vägar) i själva verket är vägen till Gudsriket?
Kanske vi har de så bra nu att vi inte behöver slita? Ondskan finns på de andra kontinenterna (i Zimbabwe, Nordkorea, Iran, Columbia, Mexiko. Inte här).
Jesus väg till kärlek (trots allt vi sett och allt vi brutet) är värt det! Vad säger Bibelns sista bok om hur världen ska se ut i de sista tiderna?
Vi hoppas vi fär vara vakna!
Guds Ord är ett friskt vatten.