Man kan skriva outsägligt mycket om svaghet och om styrka. Det är fina ord var för sig och även de tillsammans. Eftersom t ex jag är svag men stark i anden så vill jag säga att jag hellre är svag och litar på Gud än att jag är så stark i mig själv så att jag inte litar på Gud.

*1.Store Gud, du är god, Du är allt för min själ, Jag var död, men jag lever i dig! Därför trives jag så Outsägeligt väl, Du är allt, du är livet för mig.

2. Därför prisar jag dig I mitt liv, i min sång, Du är allt, men intet är jag. All min tomhet du fyllt Och mig löst från allt tvång, Uti dig har jag allt mitt behag.

3. För din blick, gode Gud, Måste skuggorna fly, Allt det gamla i Kristus förgick. Vilket liv, vilken fröjd Uti skapelsen ny, Som bröt fram för min undrande blick!

4. Kärlek är ju ditt namn, Och du älskar mig fritt, detta gör nu min vandring så lätt. Jag är svag, du är stark, Jag har vila i dig, Och du alltid vill leda mig rätt. /Norsk förf.

…ja man kan ha strid i sitt liv, och man kan vara enveten eller man kan vara helt undfallande och låta människor trampa på en. Det vill inte Gud att man skall tillåta, utan han vill att man skall vara i tro på vad han förmår. Därför vet man  vad man skall göra och hur man skall göra då den helige Ande leder en, dag för dag. Bönestunden vi haft ikväll har varit fylld av Guds närhet, och jag tackar och prisar hans namn.

*Snart han kommer själv att bruden till sig hämta, Då sakll lovet brusa som en flod Till vår brudgum kär, som vi nu ivrigt vänta Och som löst oss med sitt blod.* /A Skoog

Och:

Att mista sin egen kraft och vara som ett krossat ler i Mästarens hand, och låta honom reda upp det man ej kan själv, det är STORT.  Därför säger jag att Gud är trofast genom allt och att hans nåd är evig. /Maria