Det finns faktiskt  ro och frid och evigt liv att få. Om man inte har Jesus hur ska man då klara sig, då har man faktiskt inte en chans att klara sig då slutet kommer.

Han är vårt fasta ankare, vår kärlek, vår Frälsare. Det kommer tider som inte kommer att vara särskilt humana även om man tror på humanismen- glöm den- och förstå att ta reda på nu om vad man skall ta sig till utan Jesus- låt det klarna i hjärtat och låt Jesus flytta in! Frälst eller O-frälst- det är den viktigaste frågan!

”Om mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” 2 Krön 7:14. /OBS!! Sverige behöver verkligen vända sig om ifrån synd.

Vi troende är alla på olika nivåer i vårt växande och i kunnande, en del har fel, en del har rätt, då det gäller Gudsordet. MEN om vi alla tar GUDS ORD på allvar så får vi nåden att kämpa oss igenom livet som sådant och vi får nåden att bli använda. Den stora kärleken från Gud ger oss kraft och styrka att gå vidare även om vi som människor kan känna att man kanske ’inte orkar en dag till’. Där har jag varit många gånger.

DÄR, i sådana situationer, har många personer i tiden varit och det behövs stor tro på Gud och erfarenhet av att bibelordet håller, för att ORKA LEVA i olika omständigheter som kan vara mycket mycket svåra. Det märkliga är att det glättiga och roliga skall ta överhanden, istället för att hjälpen i en svår tid borde överväga med tröst och hjälp, det sker inte alltid. Gud är god och tar oss över hindren och det är gott att VETA att han är GOD och RÄTTVIS i ALLA Omständigheter.

För min egen del vill jag säga att det finns många aspekter och saker att tänka på, att veta, som man inte vet då man är en troende i början av sin tro och inte ens då man trott väldigt länge är det inte säkert att man förstår vad man ska göra och vad Gud kommer att göra. Växande, växande, lärdomar. RESPEKT och RÄTTVISA är A och O.

”Låt oss fara över till andra stranden” — icke ut på sjön för att förgås. Går färden genom djupa vatten, o, se med tröst dock upp till Gud! Hans öga vakar än i natten, och stormen tystnar på Hans bud. Så frukta ej — Han skall dig föra till säker hamn, och skulle du för stormens gny Hans röst ej höra, Han hör likväl din röst ännu. L. S.

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.