”Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull, på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus och därmed evig härlighet.” 2 Tim 2: 10.
SKULLE Job, där han satt mitt i askan och kämpade i sitt inre med skickelsernas gåta, haft reda på, att han, genom det han led, löste lidandets problem för en hel värld, hade han säkert fattat mod. Ingen lever för sig själv. Jobs liv är blott ditt och mitt liv, skrivet i större pränt. Just de dunkla lidanden, med vilka Job brottades, gjorde, att hans namn ännu lever i åminnelse, inristat i livets bok. På samma sätt få också vi tro, att de stunder, under vilka vi kämpa vår till synes hopplösa kamp, dock utan att förlora ljuset ur sikte, skola bliva de mest betydelsefulla i vårt liv. Vem av oss är icke medveten om, att våra mest sorgtyngda dagar ha varit bland de bästa? Då vi med leende ansikte och lätta fotsteg röra oss bland de vårliga blommorna på ängen, ligger hjärteförhärjaren ofta på lur. Den själ, som alltid är munter och glad går miste om djupets välsignelser. Hon får ut sin lön och är tillfredsställd därmed, om den också är rätt torftig. Men hjärtat är förkrympt, och personligheten, som är mäktig att stiga upp till de högsta höjder och ned i de lägsta djup, förblir outvecklad. Så svinner livet hän, utan att själen förnummit glädjens allra djupaste ackord.
”Saliga, äro de som sörja.” Stjärnorna stråla klarast under den mörka vinternatten. Det gives också blomarter, som utveckla sin dejligaste prakt endast uppe bland de nästan oåtkomliga, snöhöljda bergen. Sorgens hårda hand förmår pressa den rikaste saften ur Guds löften. Blott de som sörja ha fått erfara den ömma kärleken hos ”Smärtornas man”.
Du har så litet solsken — var dock viss om, att Gud i sin vishet bestämt de djupa skuggorna för dig. Måhända hade det ihållande sommarvädret gjort ditt liv till en förbränd och ofruktbar öken. Din Herre vet, vad som är bäst för dig, och både solen och molnen stå till Hans förfogande.
”All deras vishet blev till intet. Men de ropade till Herren i in nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.” Ps 107: 27-28./ E Cowman
———
”Just när mitt mod vill sjunka
och när mitt hopp vill fly,
just när sig solen döljer
bakom den mörka sky,
då är min Jesus när mig,
skänker mig mod igen.
Jesus kan aldrig svika,
Han är min bäste vän.
Just när den vilda stormen
rasar mot bräcklig slup
och jag i natten drives
hän över mörka djup,
då höres Jesu stämma
tala i stormen så:
’Jag är ju med i båten,
hur kan du frukta då?’
Just när mig satan möter
med sina skarpa skott
och vill ifrån mig röva,
vad jag av Herren fått,
då kan i tron jag skönja
En, som bredvid mig går.
Lämnar jag allt åt Honom,
städse jag seger får”
Fäll icke modet; i din nyckelknippa kanske det just är den sista nyckeln, som öppnar dörren. /E Cowman
________
Ps 11:4 Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn.
Jer 3:17 På den tiden ska man kalla Jerusalem ” Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan.
