9 November
“De som bo i hans skugga skola åter få odla säd och skola grönska såsom vinträd.” Hos 14: 8.
DAGEN ändades med rikliga skurar. Växterna i min trädgård piskades till marken av den häftiga stormen. Jag lade märke till, hur en blomma, som jag beundrat för dess skönhet och älskat för dess vällukt, blev utsatt för det obarmhärtiga ovädret. Den böjde sitt huvud och slöt sina kronblad, och jag förstod, att dess härlighet var förbi. “Jag måste vänta till nästa år”, tänkte jag, “förrän jag får återse denna sköna blomma”.
Natten förgick och det blev morgon. Solen sken åter och såg ned på blomman. Och blomman såg upp mot solen och fick ny kraft. Där fanns kontakt och gemenskap, och kraft övergick till blomman. Den lyfte upp sitt huvud, öppnade sin kalk och återvann sin prakt, så att den nu var skönare än förr. Jag undrar, huru denna späda planta kom i beröring med den kraftkälla, som återskänkte den dess styrka.
Jag kan ej säga, huru det går till, då jag genom gemenskap med Gud får mottaga kraft att verka och härda ut, men jag vet, att det är en verklighet.
Är du i fara genom någon förkrossande, tung prövning? Sök denna gemenskap med Kristus, och du skall få styrka till att vinna seger: “Jag styrker dig.”
Han vet, att vi äro ett ler, och själv Han ju män’ska är vorden.
Han sitter så högt, men Han ser i nåd till de ringa på jorden.
Han känner var svaghet och nöd och kan sig av hjärtat förbarma.
Ej giver Han stenar för bröd, ej skall Han förakta de arma.
Att viska: du allt ju har kvar, som nyss som förlorat du sörjde.
Ty jag har det allt i förvar. Med glädje din lovsång nu börje!
E.N.
* * * * *
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
*
