Kyrkor i vår tid är ofta upptagna med egna intressen. Planer och program skall följas och man ropar efter väckelse. Ja man kan ropa…. men om inte den helige Ande får leda så får man inga resultat.

Tillbedjan i många möten planeras så noga och den helige Ande får inte leda mötena. Man borde ägna sig åt det som hör himmelen till. Man njuter av social gemenskap och tar till och med in storbildsTV i sina kyrkor, för man ser på VM i fotboll m m. För att vara spännande, världslig och social.

Många människor är tomma, och många längtar efter en Gudstillhörighet. Hur ska de få den? De söker den i kyrkan men hittar världslighet.  Jamen, då går de till nästa ställe… där det förhoppningsvis finns något av den helige Ande.

Därför att det är så, får den onde en stor chans att förvilla människor, att ta det som tillhör dem: GUD.

På Apostlagärningarnas tid var det ingen styrelse eller särskilt samfund som sände ut människor till att evangelisera. Det var den helige Ande som sände dem.

Jag säger inte att man inte behöver  samfund och pengar till evangelisation, det jag säger är att man måste börja tänka på vad den helige Ande vill åstadkomma.

“De förenade sig med de andra troende och deltog regelbundet i apostlarnas undervisning, i gudstjänsterna, i brödbrytelsen och i bönen. Och en känsla av djup respekt fanns hos alla, för apostlarna utförde många under. Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra. De sålde sina tillhörigheter och delade med sig till dem som behövde något.    ……./Apg 2:42-45     Tillbaka till den apostoliska tiden!