Lever du i andlig förnyelse? Vandrar du i Anden? Många kristna släcker Anden i sitt liv, de lägger inte ner tillräckligt med tid för att vandra i den helige Ande. Det står i bibeln att vi inte ska bedröva den helige Ande. Jesus säger att det är en stor synd att göra så.

Jag vill förklara för dig vad det betyder att bedröva den helige Ande:   (och tar ett exempel ur Leif Svensson´s bok Andens nya liv)

*Församlingen i Efesos fick den här uppmaningen: “Gör inte Guds heliga ande bedrövad”/Ef 4:30

Hur blir Anden bedrövad? I verserna som omger denna förmaning talas om olika gärningar som sårar den helige Ande, Ef 4:25-32. Här ser vi t ex att brist på förlåtelse mot andra bedrövar Anden. Som vi själva fått förlåtelse ska vi också förlåta.

Paulus uppmanar oss också och säger: “Släck inte Anden”, /1 Thess 5:19. Man kan dämpa de klara lågor som Andens eld brinner med. Det kan man göra genom att inte acceptera Andens verk i sitt eget och andras liv. Men också genom att försumma att lägga på mer bränsle så att elden till slut slocknar. Andens eld behöver som vanliga eldar bränsle. Bön, bibelstudium, heliga offer, Rom 12:1, och troshandlingar håller elden brinnande.

Men värre än att bedröva Anden och utsläcka Anden är att häda den helige Ande. Eftersom det finns ett stort behov av själavård på detta område, så låt oss se något på vad Bibeln säger om detta.

Att häda den helige Ande är enligt Jesus själv värre än att häda honom. Bibeln talar om den oförlåtliga synden. Och denna synd är just hädelse mot Anden. Den är så allvarlig att Jesus säger att alla annan synd kan bli förlåten, men inte denna.

Många Guds barn som kommit i mörker har  oroats över att de kanske har begått synd som inte kan förlåtas. Icke troende människor har sagt: “Jag kan inte bli frälst, för jag har nog hädat Anden.” Vad innebär det då att häda mot Anden?

Svaret finner vi i Matt 12:22-32. I all bibeltolkning är det viktigt att lägga märke till sammanhangets betydelse. Förståelsen av en enskild vers bygger på det sammanhang som versen finns i.

Jesus hade botat en man som var blind och stum. Fariseerna fick höra om detta under och sa att Jesus drev ut onda andar med djävulens makt. De vägrade erkänna att det var ett Guds under som skett. Mot bättre vetande, med berått mod tillskrev de alltså Satan en gärning som var inspirerad av Guds Ande. (HÄDELSE mot Anden).

 När människor får klart för sig att det är detta som är hädelse mot Anden, så förstår man att man INTE begått den oförlåtliga synden.

För övrigt är det säkert ytterst få som begått denna synd. Att man oroas över att ha begått den är ett indicium på att man inte har hädat Anden. Den som har gjort denna synd har nämligen inget behov av frälsning. Varför det?

När Anden överbevisar oss om att vi är syndare, så visar han oss också på frälsningens möjligheter. Eftersom en människa som hädat Anden inte kan bli frälst, så överbevisar inte heller den helige Ande henne om synd. Det skulle ju vara något som ändå inte kunde leda fram till något resultat. En sådan människa har faktiskt gjort sig själv “ofrälsbar”.

Det finns ingen synd som inte på vad Gud ankommer är förlåtlig.

Professor Gustaf Aulén har uttryckt det så här:

 ” När Bibeln betecknar “hädelse av den helige Ande” såsom oförlåtlig, betyder detta icke någon inskränkning av Guds vilja att förlåta, men däremot att de mänskliga betingelserna för förlåtelsens mottagande upphört genom mänsklig förhärdelse, genom smädelse av kärlekens makt.”

*Inte förrän vi förlåter andra kan Gud förlåta oss-

och inte förrän Gud förlåter oss kan vi be överhuvud taget. /D Watson