Storebror…..

FN:s deklaration…I deklarationens artikel 12 slås det fast: “Ingen får utsättas för godtycklig inblandning i privatliv, familj, hem eller korrespondens.”

Detta måste tolkas som att varje individ har rätt till en privat sfär som står över samhällets behov, inklusive samhällets behov av information för administration, brottsbekämpning, skatteindrivning och liknande.
Vi hör idag olika politiker och företrädare för polisen hävda att vissa elektroniska fotspår från människors vardagsliv “behövs” för att “klara kampen mot terrorism och annan grov brottslighet”. Detta uttalas med en självklarhet som det inte finns täckning för.
För det första kan man konstatera att terrorism används som murbräcka för att etablera nya former av polisarbete och en ny rättsordning som sedan tillämpas även på annan brottslighet. När ordet ‘terrorism’ nämns vågar inte många ifrågasätta det som föreslås. För det andra, vilket rent principiellt är viktigare, är det högst tveksamt om staten över huvud taget har rätt att samla in dessa elektroniska fotspår.

Övervakningsivrarna argumenterar som om staten hade alla rättigheter och individerna inga alls. Som om brottsbekämpning skulle stå över alla andra intressen i ett samhälle. Som om individerna skulle ha en självklar skyldighet att dela med sig av sitt privatliv när staten anser sig “behöva” information.
Det är här argumentationen går snett, och det är här motkrafterna måste sätta in moteld. Brottsbekämpning är förvisso en av samhällets viktiga uppgifter, men det är ändå bara ett av många intressen. Allt annat kan inte offras för brottsbekämpningens “behov”. Det finns många andra värden i ett samhälle som är av stor betydelse för att individerna ska ha ett bra liv. LÄS RESTEN av artikeln här:

http://stoppa-storebror.se/index.htm  under etisk diskussion