Kristenhet på katastrofkurs

　

　”Det är förbi med mitt folk därför att det ej får någon kunskap.” (Hos. 4:6). Vi lever i en märklig tid av utopiska, andliga gränsöverskridningar, en tid när den ekumeniska tanken snart har intagit hela den svenska kristenheten, och där den som vill höja upp sin röst mot villfarelsen snabbt tystas ner, effektivt marginaliseras och skoningslöst berövas sin nödvändiga plattform. Bristen på sann biblisk kunskap bland Guds folk är förvisso alarmerande och detta har nu gått så långt, att man kan tala om ett regelrätt förkastande av Guds ords sanningar.

Om vi vill leva med öppna ögon, kan vi lätt inse att vi är omgivna av förkunnare och rörelser som aktivt arbetar för att återinföra främmande läror i de kristna leden, vilket bekräftas i ett nyhetsbrev från en kristen församling inför påsken 2006: ”Bara från den senaste månaden finns flera exempel att lyfta fram där ledare i frikyrkliga samfund skamlöst och utan hämningar i Guds namn introducerar det som i Guds namn benämns som styggelser”. Det som för bara några år sedan var fullständigt otänkbara allianser, ser vi nu förverkligat inför våra ögon.

Ett påtagligt exempel bland många är S:t Laurentii församling i Lund där rökelsedimman vanligtvis ligger tät och där klockringningar bekräftar den vid instiftelseordens läsande konsubstantiella förvandlingen av nattvardselementen. Här ska nu ges tillfälle för landets mest kände förkämpe för alla troendes absoluta rättighet till ekonomisk framgång och gudomlig hälsa samt allsköns andra New Thought- och Christian Science-influerade villfarelser, Ulf Ekman, att uppvisa sin nyfunna, slugt beräknande högkyrkliga aktning, där han genom förkunnelse får möjlighet att manipulera och tjusa ännu en, som man kan befara, godtroget välkomnande församling utan någon som helst herdeinspirerad förmåga till andlig klarsyn.

Ulf Ekman hävdar dessutom i en nyutkommen bok om nattvarden, att brödet och vinet bokstavligen förvandlas till Jesu kropp och förespråkar också användandet av altarbord och krucifix. Väckelsepionjärernas kamp mot den magi som kyrkan i samband med nattvarden ägnade sig åt, förringas till att handla om en överreaktion mot den förföljelse den fick utstå.

Robert Ek, även han pastor i Livets Ord, introducerar förföriskt mariastatyetter i församlingen, handgjorda av katolska nunnor i Jerusalem. På Jungfru Maria bebådelsedag ägnar han hela förmiddagspredikan åt att lyfta fram Maria som Guds moder och avslutar med att leda församlingen in i mariakulten genom att bjuda ut de ikonliknande statyetterna till försäljning.

Nyhetsbrevet anknyter till detta på följande sätt: ”Katoliceringen av svensk kristenhet är ingen nyhet. Den har pågått under hela förra seklet trots väckelseförkunnarnas kristallklara och ihärdiga varningar om att inte ge rum för den religiösa makten med Rom eller Babylon som högsäte. Lewi Pethrus’ skarpa och sanna ord, då han profetiskt förkunnade det som bara några decennier senare skulle visa sig gå i uppfyllelse inom hans egen rörelse, är idag mycket aktuella: ”Den dag vi stryka flagg för dessa påtryckningar, har pingstväckelsen fått sin dödsdom. Den kan inte leva sitt liv tillsammans med katolska villfarelser och bibelkritik. Därför bör den heller aldrig göra gemensam sak med de moderna allianssträvandena ”.

Det borde här vara på sin plats att påminna om den klassiska instruktionen angående det dubbla ansvar som åligger varje pastor och som pålagts dem av den store Herden för fåren, nämligen att 1) föra fåren in i fållan och dessutom att 2) beskydda fåren för vargarna. Aposteln Paulus gav de äldste i Efesus följande att besinna: ”Ge akt på er själva och hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna…” (Apg. 20:28-31). Bara aningslös naivitet kan få oss att tro, att vi i vår tid inte skulle behöva lyssna till samma förmaning.

Vad detta ytterst handlar om är ett allvarligt angrepp på bibelns och reformationens avgörande viktiga princip om ”sola gratia” (endast nåd). Svensken idag upplever generellt sett inget behov av biblisk nåd. Sekulariseringen är förvisso allmänt förekommande, men det religiösa behovet verkar dock kvarstå hos många människor. Man ersätter då i sitt oförstånd sitt andliga behov med ett själsligt, och finner stor tillfredsställelse av att softa ner ute i naturen. Naturdyrkan är det som gäller för svensken 2006, och skulle han eventuellt söka sig till någon kyrka vill han ha en nedtonad förkunnelse utan några utmanande inslag som rubbar hans cirklar, eller verkar störande på hans behov att själv vara herre i sitt eget liv. Kyrkliga ledare inser givetvis att gudstjänsten måste inrättas efter dessa behov och anpassar sig välvilligt efter detta. Kunden har som vanligt alltid rätt.

Så lyckades han väl då nästan till fullo, den socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg, med sin slugt uttänkta taktik. Under de första åren av 20-talet presenterade han sitt program: Om målet var att befria Sverige från kristendomen skulle Svenska kyrkan bli medlet. Fråntagen allt självstyre och inflytande över prästernas utbildning och utnämning skulle den omdanas till en spridare av en ”ateistisk allmän religiositet”, skrev Engberg i Arbetet 1922.

Kyrkorna erbjuder i allt ökande utsträckning sakramentalism, processioner och liturgiska excesser, och den religiösa människan får här en viss form av tillfredsställelse som effektivt gör henne immun mot den äkta varan. Giftet injiceras och är till fullo verksamt. Den som längtar efter andlig substans, personlig vägledning och ett bibliskt tilltal från himlens Gud lämnar gång på gång den kyrkliga inrättningen grymt besviken, till sist fast besluten att aldrig mer sätta sin fot där igen.

Varför har svensken inget behov av biblisk nåd? Därför att han aldrig konfronterats med sanningen om sitt fallna tillstånd. Det som han eventuellt ibland kan sörja över, är hur han horisontellt handlat mot sin medmänniska i form av hårda ord eller något annat felaktigt uppträdande. I sin förmörkelse skrapar han på ytan, utan att inse att det är mot himlens Gud som han försyndat sig å det grövsta. Honom har han föraktat och sårat med sina gärningar, och allvaret i detta håller de andliga trendsättarna oftast tyst om.

Principen om ”sola gratia” kan inte nog betonas. Medeltida teologi förkunnade människans förtjänst eller en rättighet att närma sig Gud, p.g.a. något i henne själv eller som hon hade gjort. Kyrkan undervisade då att om en människa gjorde vissa saker, skulle detta förpliktiga Gud att belöna henne. Detta falska stöd tog reformatorerna bort och betonade bibelns undervisning om frälsning enbart genom nåd, utan mänsklig förtjänst. Det allvarliga i vår tid är att kyrkorna tenderar att vända tillbaka till denna medeltida teologi.

Hur mycket av originalversionen av bibelns evangelium om Jesus Kristus tillåter kyrkorna i Sverige att den helige Ande uppenbarar för människor i vår tid? Det blir tyvärr patetiskt att bevittna de s.k. evangelisationsförsök som görs för att nå ut till människor, när man samtidigt gör det allvarliga misstaget att inbilla sig att församlingen utan vidare kan gå på offensiven och flytta upp spelet på motståndarens planhalva, utan att man först säkrar upp bakåt med en mur av biblisk sanning som håller backlinjen sammansvetsad och intakt. Eftersom Guds rikes principer är evigt gällande blir följden ofta raka motsatsen till vad man önskar, när försvaret rämnar och målet lämnas öppet för fiendens kontraattacker.

För just fiender och motståndare är det som församlingarna har att kämpa emot. Motståndare som i rollen av äldstebröder, pastorer, präster, biskopar och ärkebiskopar inifrån kyrkorna på ett effektivt sätt bekämpar Guds rike, Guds evangelium och människors frälsning genom att ersätta den i bibeln uppenbarade sanningen med ett värdelöst humanistiskt lögnsubstitut.

I Guds ögon vilar ett ve över dessa kyrkliga charlataner och bibeln gör helt klart att de kommer att få stå till svars för sina onda gärningar, när de sänkt sig ner till människans nivå och villkor och erbjudit henne det som i ett evighetsperspektiv är lika med noll och intet. Borta är forna tiders förkunnelse om Jesu återkomst och den kommande domen över allt uppror mot universums skapare. Istället är man å ena flanken inriktad på grav fixering vid kyrkorummets utsmyckning, gudstjänstordningens utformning, på liberalt förkunnelsesvammel och psykologiskt dravel och å den andra på utstuderade heresier, mysticism och tunga karismatiska droger för att tona ner den tomhet som ekar i otaliga själar, av vilka många står på branten till desperation. Kyrie eleison.

Folkkyrklig sakramentalism och en allmänt substanslös förkunnelse har alltså fört oss till det prekära läge där vi befinner oss idag. Församlingarna utgörs tyvärr inte till största delen, som man så gärna hoppats, av nyfödda bebisar i behov av mjölk och i ett senare läge av den fasta födan, utan av människor med allmänreligiöst intresse som p.g.a. förmörkade ekumeners schackrande med Guds ord inte blivit födda till liv överhuvudtaget.

Under medeltiden bad man i Frankrike inför vikingarnas härjningståg: ”För nordmännens raseri bevare oss milde Herre Gud”. Må Gud i denna tid bevara våra själar för det andliga villfarelsehotet och befästa oss i kampen mot lögnpredikanternas irrläror som vill förena oss alla i den falska religionens antikristliga snaror.

”Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Därför säger Herren: ’Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige ” (2 Kor. 6: 14-15, 17).

　

　Jan Johansson   http://kts.just.nu

Det är allvarliga ord du får läsa här, men icke desto mindre sanna. Det går ut för med kristenheten och jag kan bara hålla med om det som Jan skriver. Det är svårt att skriva om sanningar för de tas inte alltid emot, men eftersom jag älskar Jesus så vill jag stå upp för honom och Golgata……