”Äldre människor lever för länge och detta innebär en risk för den globala ekonomin. Vi måste skyndsamt göra något åt detta.”

 Detta spektakulära uttalande tillskrivs Christine Lagarde 2017, då chef för IMF (internationella valutafonden). Mot bakgrund av Coronavirusets effekter på den äldre befolkningen nu, tre år senare, med mycket höga dödstal för just den gruppen, finns det anledning att se närmare på bakgrunden. Det har författaren Margaret Morganroth Gullette gjort i ett antal böcker och nu senast genom en artikel som hon hävdar baseras på hemliga dokument som en högre tjänsteman (förmodligen i USA) sänt till likasinnade på statschefsnivå inom EU. Hela artikeln finns återgiven här så jag gör en sammanfattning av det viktigaste. Det går inte att komma ifrån att det vi nu ser överensstämmer skrämmande väl med artikelns agenda – att på lämpligt sätt och utan uppmärksamhet avliva den äldre och icke-produktiva andelen av befolkningen, med andra ord en inledning till historiens största folkmord – ett mord som skall ske i tysthet.

Anmärkningsvärt är att tjänstemannen använder uttrycket Koalitionen istället för Kommissionen, vilket indikerar att en avgränsad grupp är målet för skrivelsen, vi kanske kan kalla den för Europas Deep State? Agendan är en integrerad del av globalismen och tycks ha fått brett stöd på WEF i Davos (Schwab), så etiketten är inte svår att klistra dit.

Hur resonerar man då?

Jo, man beklagar sig över att ländernas budgetar ansträngs av utbetalningar och pensioner, växande kostnader för äldrevård och sjukvård och att ökande utgifter tillsammans med skuldkänslor blir en börda för de vuxna barnen. I skrivelsen radas lämpliga åtgärder upp för hur problemet skall lösas, samtidigt som man betonar att informationen inte får spridas vidare, däremot kan man som Lagarde själv gör sprida skrämmande siffror om de äldre åldersgruppernas ökningstakt och de ekonomiska problemen i anslutning till detta, att sprida prognoser för demenssjukdomars utveckling är en ”idiotsäker” metodik för att skaffa förståelse för problemet. Man påpekar att begreppet ”ageism” (närmast hets mot äldre) väcker mycket lite uppmärksamhet jämfört med övriga –ismer som idag rullas ut, den ena efter den andra.

Fastän de äldre röstar, tycks de vara oförmögna att försvara sina egna intressen, menar skribenten. Att upprepa att socialvård och äldrevård saknar tillräckliga resurser och att minska förväntningarna hos de yngre att räkna med dessa stödåtgärder i framtiden har visat sig vara framgångsrikt, fortsätter denne, man kan utnyttja löneklyftor bland de arbetande till att kräva minskade avsättningar till de äldre som bör framställas som de sista som kommer att ha nuvarande förmåner. Man bör minska tillgängligheten till sjukvården och medvetet införa långa väntetider för telefonsamtal för att minska motivationen att söka vård.

Man bör beakta de hemlösas situation, eftersom detta uppmärksammas ofta i media och annars blir kontraproduktivt. Hemlösa äldre män anser många får skylla sig själva, men hemlösa äldre kvinnor är mer känsligt. De uppfattas som mödrar och mormödrar och väcker ett besvärande medlidande. Man bör därför använda könlösa uttryck som ”äldre människor” istället.

Man bör minska positiva skriverier om fördelen med att leva längre och istället främja attityder som ”jag skulle inte vilja leva längre än till 75” eller påpeka det orimliga i att lägga stora belopp på att förlänga livet några år genom kostsamma operationer. Stötta attityder hos yngre människor som talar för att ”dö innan man hamnar i sjukvården” och peka på det onödiga lidandet genom dödliga sjukdomar.

De gamla bör övertygas om att det är deras skyldighet att dö istället för att belasta samhället och sina barn med dessa kostnader.

Vi vill att dagens ”överbehandling” skall framställas som plågsam och som en onödig merkostnad. Läkare bör varna för risker och lägre livskvalitet efter behandling i ett sent skede av livet. Sjukvårdskostnaderna bör utmålas som en stor börda för de efterlevande.

Även antalet bidragsberoende medelålders personer med arbetslöshet har i ökad takt begått självmord enligt flera rapporter. Dödsfall bland äldre män till följd av uppgivenhet har blivit vanligare.

Kvinnor har en benägenhet att trots det leva vidare, man bör därför arbeta med age-shaming för att minska denna livsvilja. De äldre måste bli medvetna om att de utgör en börda för samhället.

Därmed slut på citaten från denna artikel. Känner någon igen sig i dagens händelseutveckling? Statistiken från åldersrelaterade avlidna i Covid-19 talar nog sitt tydliga språk. När den svenska sjukvården går ut med att sjuka över 70, 75 eller 80 års ålder inte skall göra sig besvär med att söka sjukvård, samtidigt som medelåldern för avlidna ligger runt 80 år får man nog vara blind om man inte ser sambanden. Samtal till vårdcentralen besvaras ofta med telefonsvarare och beskedet att dagens tider är fullbokade – en minut efter att växeln öppnats! Teknisk nedrustning på sjukhus och vårdboende är vanligare än upprustning. Läkare som trots order vägrar passivitet och skriver ut läkande mediciner trakasseras och förföljs av media och sina uppdragsgivare. Personal avskedas istället för att utbildas. Jag tror inte att det finns många i vårt land som inte ser vad som pågår, kanske har man däremot svårt att förstå varför.

Det gör däremot den som är insatt i globalismens agenda, där depopulation – att minska världens befolkning radikalt – är en bärande ingrediens, kanske den allra viktigaste. Vad kan då vara enklare än att skapa motiv för att bli av med just de äldre, förverka deras pensioner, minska vårdkostnaderna och tvinga dem att överlämna sina ofta stora bostäder till barnfamiljer. Det man inte klarar via bantad sjukvård tar man via skattepolitiken istället. Detta är en agenda som vi nu ser rullas upp inför våra ögon. Reagerar vi? Nja, lite kanske. Men alla skall vi ju ändå dö…

Men samhällets enorma satsning på vacciner är väl tecken på motsatsen? Jo, tror vi på jultomten också? Det är ju snart julafton. Kanske tror inte alla på Gullettes artikel heller, men spelar det någon roll när vi idag ser det hända? Det är kanske verkligheten vi i första hand skall tro på….

Peter Krabbe

/ Sanningar!!