Tag Archive | åsikter

Svenska folken och tjänstemän, klyftor /’politik’

Sparks fill the air as Paris Fire brigade members spray water to extinguish flames as the Notre Dame Cathedral burns in Paris

Frågan kan tyckas provokativ, men är faktiskt väl motiverad. Klyftan mellan det svenska folket i gemen och det styrande skiktet av politiker och höga tjänstemän, flertalet styrda av en allt mer distinkt politisk agenda utan den sakkunskap som alla förväntat sig, blir allt djupare och får allt svårare konsekvenser för det svenska samhället.

Under mer än tjugo år, sedan Barcelonaavtalet undertecknades 1995, har mångkulturen stått i fokus för svensk politik utan att folket varit medvetna om avtalets innehåll och målsättningar. Under regeringskrisen förra året undertecknades dessutom dess fortsättning genom FN:s Global Compact av den svenska provisoriska regeringen. Man har gått till valurnorna i den goda tron att höger var höger och vänster var vänster. Floskelpolitiken har medvetet fått väljarna att tro att allt var som vanligt. Media har effektivt hindrat alla politiska alternativ från att få utrymme i debatten. Såväl statsstyrda SVT som våra större tidningar har bombat ut sin propaganda för mångkulturen på ett sätt som hade kunnat få vilken diktator som helst att bli grön av avund. Hela filmindustrin, såväl den amerikanska som den svenska, har producerat filmer vars smygindoktrinering har varit både så subtil och medveten att vi inte själva märkt hur våra åsikter och attityder anpassats till de nya målen. Värdegrund, globalisering, påstådd antisemitism och brunsmetning, hatet mot nationalismen, krossandet av könsroller och familjeband har varit nya vapen i kampen mot dem som älskat sitt land.

Mångkulturen handlar inte längre om att hjälpa migranter till ett bättre liv, den handlar om att genomföra ett utbyte av Sveriges urbefolkning mot ett spektrum av jordens alla folkgrupper, där svensk identitet begränsar sig till en blågul tröja på en fotbollsmatch. Om 40 år kommer den utländska, invandrade befolkningen att styra Sverige med majoritet. Detta innebär att svenska traditioner och svensk kultur kommer att väljas bort av samhällets nya herrar. Det finns ingen återvändo i detta scenario eftersom vår nativitet aldrig kommer att kunna mäta sig med invandrargruppernas annorlunda syn på betydelsen av storleken på den egna familjen, klanen eller trossamfundet.

Många undrar i sitt stilla sinne varför invandrare med muslimsk tro favoriseras framför kristna från samma problemområden. I muslimska länder idag är de kristna grupperna de mest förföljda och därför de mest skyddsbehövande. Ändå skickas de hem på grund av triviala administrativa misstag, medan motsvarande muslimska får stanna trots hårresande våldsbrott, begångna i det nya samhälle de förväntas bli en fungerande del av. Representanter för vår egen kristna kyrka orienterar sig alltmer mot islam. Kristna symboler monteras ner och kyrkorna förväntas bli lokaler för gemensam trosutövning, ett hån mot vår tusenåriga kristna kultur. Vi gnäller lite och accepterar. Vad kan vi göra?

På kontinenten ökar vandaliseringen av de kristna kyrkorna lavinartat. Varje dag härjas någon kyrka. Mordbränder antänds omväxlande med spontana rivningar av kors och helgonbilder. I flertalet av dessa handlar det om islamisters maniska hat mot kristendomen. Västvärlden skall underordnas islam. När det handlar om kvalificerade attentat som branden i Notre Dame i Paris är det uppenbart för många bedömare att en elit av annat märke vill ge oss en förvarning om att hela kristenheten kommer att gå samma väg. Vad vi inte får läsa i tidningarna är att det finns en kombinerad sionistisk och jesuitisk agenda att låta islam utrota kristendomen, till förmån för den nya gemensamma världsreligionen, utarbetad av globalismens företrädare. Under augusti 2019 hölls i Tyskland en konferens med tusentalet deltagare under mottot Global Alliance of Religions for Peacesponsrad av Soros, Rockefellers, Ford Foundation och med stort deltagande från FN och det amerikanska utrikesdepartementet – kort sagt hela det globalistiska garnityret som vill införa New World Order, ett världsstyre under sionistisk kontroll.

En grundbult för denna agenda är FN:s Agenda 2030, som Sverige villigt undertecknat och som är en fortsatt utveckling av Barcelonaavtalet, syftande till fri migration dit där pengarna fortfarande finns, en inkomstutjämning globalt som konkret innebär att de länder som har en välfärd över medelnivå skall dela sina tillgångar med dem som ligger under densamma, avskaffandet av demokratierna till förmån för ett totalitärt system, styrt av en självutnämnd elit och en gemensam världsreligion.

Någon ny religion lär knappast behövas eftersom Agenda 2030 är en religion i sig självt, tillsammans med sina nya evangelier klimatrörelsen, AI och könsutplåningen. Dess biskopar är bankdirektörerna och de globala företagsledarna. Under den nya världsordningen kommer ingenting att vara som förr. Världens arbetande befolkning kommer successivt att ersättas av robotisering och datorisering, det blir enklare så när ingen mänsklig hjärna kan ställa till med trubbel och opposition.

Vad man med fog kan fråga sig är hur praktiskt taget alla våra politiker, både här hemma och i globalismens flaggskepp EU, så okritiskt kan ansluta sig till dessa systemskiften som så uppenbart går på tvärs mot väljarnas intressen. Därav rubriken. Varför protesterar vi inte mer handgripligt? Få våra politiker att inse att de skall främja våra intressen, inte Afrikas, Mellanösterns eller Asiens. Det vi kan göra för dessa miljarder människor står inte i proportion till den uppoffring vi nu ställs inför genom ett allt mer absurt skattetryck.

Är våra politiker korrumperade av globalismens intressenter eller bara totalt ignoranta mot sina väljare? Kan vi inte vända denna trend inom de närmaste åren, är vi hopplöst förlorade. Det är nu eller aldrig. Våra barnbarn kommer aldrig att förlåta oss.

Peter Krabbe

bilden: branden i Notre Dame – inledningen av kristendomens utplåning?

Foto Maria. Gud välsigne er som läser här på sidan!!! Hoppas ni trivs här! Kommentera gärna mer!

Varför får jag inte vara rädd för islam? Oro, politik/ ARTIKEL.

Om fred, om  hat, om rädsla, islamofobi, regeringar och mer handlar denna artikel om. den är inte purfärsk men hamnar ändå ganska rätt i tiden av oro!

FRÅN:    http://www.eaec-se.org/articles/Johansen/toby_johansen_om_jimmie.htm

Jag har inte alltid samma åsikter som Jimmie Åkesson. Själv tror jag att judarna med USA:s hjälp kommer att ta över världen. Men Åkesson har en poäng i det han skriver. Det kan vi inte bara avfärda som främlingsfientlighet. Det är främst den muslimska sekt som kallas whahabismen med deras sharialagar som jag inte tycker ska få fotfäste i vårt land. Är man antirasist behöver man inte acceptera allt för för det.

VARFÖR FÅR JAG INTE VARA RÄDD FÖR ISLAM?

I Insändare i det politiskt korrekta Sverige får man inte antyda minsta kritik mot muslimer utan att omedelbart bli beskylld för att vara islamofob. Då måste jag acceptera att bli betraktad som islamofob.

Inte för att jag tycker illa om muslimer – utan för att jag är livrädd för islam. Fobi antyder att jag lider av en psykisk åkomma, överdriven rädsla för något. I det här fallet islam. Mot denna fobi borde det ju finnas hjälp och bot, likaväl som det finns hjälp och bot mot andra fobier.

Spindelfobi kan ju t. ex. lindras av att man under kontrollerade former successivt får närma sig dessa små ludna monster. Att man alltså får lära sig att de i de flesta fall är fullkomligt harmlösa.

Av det lilla jag läst ur Koranen blir jag dock inte mindre rädd. Där bekräftas bara min rädsla för denna ideologi. Jag ser islam mer som en politisk ideologi än som en religion. Ska man döma efter dess egna företrädare är det båda samtidigt. Stat, lag och religion är ett och detsamma. Bara detta gör mig livrädd för ett sådant samhälle.

En statsform som är en svuren fiende till demokrati och som anser det rätt att med våld bekämpa denna och varje oliktänkande människa. Ett samhälle, politiskt och religiöst detaljstyrt av det diktatoriska, ofelbara kalifatet, Guds utsändes efterträdare. En lära med det uttalade målet att skaffa sig världsherravälde. En lära där jag med den vetenskapliga och kristna kulturens värderingar är fredlös som otrogen och mindervärdig.

Varför får jag inte vara rädd för detta islamska samhälle?

Den svenska PK-eliten försvarar intill döden det mångkulturella samhället. Intill döden, trots att vetenskapen visar att det krävs homogena eller starkt segregerade samhällen för att de socialt ska fungera. Lika barn leka bäst heter det ju, så Ullenhags ambitioner att blanda alla Guds barn i ett enda Lyckorike är inte bara meningslösa, utan direkt destruktiva. De strider mot bättre vetande. Han kan vräka ut den ena integrationsmiljarden efter den andra, den mänskliga naturen rår han inte på. Kaka söker maka, lika barn leka bäst. Att muslimer och kristna sedan årtusenden är som eld och vatten kan han med all sin godtrogna och naiva beskäftighet inte ändra en millimeter.

Man försöker övertyga mig om att min rädsla är obefogad och barnslig. Att islam också är den absoluta motsatsen till denna tro på mångkultur är bara illvilligt, rasistiskt förtal från Sverigedemokraterna. Islam har inga ambitioner om att ta över världen. Islam är en fredlig religion säger man tröstande. Islam låter sig gärna blandas med andra åskådningar och kulturer. Man påminner mig strängt om att det faktiskt råder religionsfrihet i det här landet. Här i Sverige ja, tänker jag, och än så länge, och tänker på de miljontals kristna som mördas runt om i världen, för att de är kristna och alltså otrogna.

Vi värnar om allas lika värde upprepar denna PK-elit likt dresserade papegojor. Men då räknar de inte in de av islam förtryckta kvinnorna, de av talibaner avrättade och förföljda skolflickorna, de tvångsgifta muslimska barnen, de sexuellt avvikande som riskerar dödsstraff eller alla andra som av olika skäl inte anses rättrogna och kan mördas. Vilket bottenlöst hyckleri av denna PK-elit! Vilket ofattbart svek mot vårt land!

 

 

Varför får jag inte vara rädd för islams spridning över världen?

När hedersvåldet sprider sig i Sverige, när vår mat måste anpassas till muslimska krav, när vi måste acceptera halalslakt, när muslimska högtider skall införas i almanackan, när månggifte föreslås införas, när vi av hänsyn till islam inte får fira våra högtider på traditionellt vis, när muslimska kvinnoföraktare tilldöms skadestånd, när kyrkklockor ersätts av böneutrop, när pojkar och flickor inte får bada samtidigt, när sharialagar smyginförs i invandrarkvarteren, när konstnärer mordhotas, när t.o.m den svenska flaggans kors kan ses som en kränkning mot islam, då ska jag enligt PK-reglerna hjärtligt välkomna allt detta för att anses som anständig.

Eftersom jag inte med bästa vilja i världen kan känna någon glädje över denna utveckling, så får jag finna mig i att bli kallad islamofob. Den fördömande och överslätande fobibehandling jag hittills fått av PK-eliten har absolut inte botat mig. Snarare fått mig att undra om det verkligen är jag och inte PK-maffian som behöver psykologisk hjälp.

Varför får jag inte vara fullständigt skräckslagen inför islam?

Vi formligen bombarderas av nyheter om bombattacker, brända kyrkor, och mord på oskyldiga. Bilderna med söndersprängda människor och lemlästade barn förföljer oss. Vi lider med närståendes försök att bära något blödande offer i säkerhet. Vi knyter näven i förbannelse när vi ser föräldrar med den lilla barnkistan på begravningen. Vi sörjer med de unga fanatiska självmordsbombarnas mödrar och offer. Det pågår timme för timme, dag ut och dag in. Men PK-maffians blindstyren vill inte se och gör vad de kan för att vi andra inte heller ska få se.

Den ena islamska gruppen angriper den andra. Miljontals flyr från förödelse och död. Enskilda mördas på öppen gata av fanatiska unga muslimer. Bussar och tunnelbanor sprängs i världens storstäder. Maskerade Jihadkrigare med sina automatvapen skanderar i tv-rutan hysteriskt sina ramsor om att döda i Guds namn. Hetsande imamer ropar ut sitt hat mot alla. Ska homosexuella stenas ropar han. JAAAA svarar församlingen som en man. Skäggiga agitatorer förklarar med glödande hat krig mot världen i sina videokonferenser på nätet.

Varför får jag då inte vara rädd för islam?

För mig blir det allt mer obegripligt att inte våra folkvalda och deras PK-eliter delar min rädsla. Vår statsminister måtte väl också se det jag ser i nyhetssändningarna. Men han kanske är upptagen med att fundera över upploppen i den mångkulturella förorten. Stefan Löfven ser väl också på TV. Men han funderar kanske mer på hur han ska få ordning på de felröstande, islamofobiska LO-medlemmarna.

Jan Björklund funderar väl mer kring bristen på arabiskspråkiga lärare.

 

Jonas Sjöstedt är kanske mer van vid att inte se förföljelse av oliktänkande.

 

Göran Hägglund borde väl ändå vara lite bekymrad för sina väljare och deras kristna värdegrund, men den finns kanske inte längre.

 

Jimmie Åkesson är ju rasist, så vad han än säger så bryr de andra sig inte om hans synpunkter. Så har de andra bestämt i god demokratisk ordning. Det måtte glädja islamisterna.

 

Åsa Romson, Gustav Fridolin och Annie Lööf lever ju i en annan värld och behöver inte bekymra sig om verkligheten.

 

 

Alla vi människor har något att säga. Ibland är det bra, ibland dåligt. Åkesson är väl också en människa? Den hemska saudiarabiska sekten whahabismen bör man undersöka närmare, de bygger just nu tre moskéer i Stockholm. Vem vill ha sharialagar, kvinnoförnedring och dödsstraff för småsaker?


Copyright © 2013 – European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc.
P.O. Box 166, Sheridan, California 95681 USA

__________

Hur det är i världen just nu?   Jo, det är illa, mycket illa.  /