Bara Jesus kan hela och läka människor från såren i själen

Den stora kristna terapibluffen
Trots alla dessa bibliska sanningar, finns det många i den bekännande församlingen som förespråkar användandet av olika psykoterapier – särskilt de avreagerande slagen – framför den kristna helgelsens och dödandets väg. Att dricka av Egyptens källor har verkligen blivit ett stort nöje på många områden av livet i evangeliska sammanhang. Att detta skulle vara fallet med psykoterapi är förvånande, med tanke på det faktum att psykoterapins sätt att behandla beteendemässiga och perceptuella problem, har sin grund inom den urgamla shamanismens och de nyare ockulta fenomenens ram. I vissa sammanhang har psykoterapins frälsande kraft fått högre status än förkunnandet av det sanna evangeliet, vilket man verkar anse som föråldrat. ”Psyk-evangeliet” har verkligen blivit lika starkt efterfrågat inom kyrkan som dess bundsförvant ”det sociala evangeliet”, när Jesus framställs som ”den store terapeuten” såväl som ”den förste socialisten”! En ”kristen” psykoterapeut uttrycker det så här:

”Vi terapeuter är liksom Kristus mänskliga kanaler. Vi försöker att efter bästa förmåga utveckla de kunskapens-, förståelsens-, intuitionens- och omsorgens gåvor som vi har fått. Den helige Ande kan inte verka genom oss som terapeuter, om vi inte använder våra hjärnor till att fortlöpande föröka och fördjupa vår insikt i den mänskliga naturen och vår kunskap om hur personligheten utvecklas, så väl som vår förståelse av de saker som kan bli fel. Vi får inte anta att Gud kommer att göra hela jobbet själv. Ibland behöver han en mänsklig kanal, men vi måste inse att vi är en kanal eller en katalysator för att hjälpa en människa att växa och bli helad från tidigare känslomässig skador”. (84)

Det är uttalanden av detta slag som vilseleder så många kristna idag. För de obetänksamma låter detta så omtänksamt och trovärdigt. Men Herren Jesus Kristus är inte rätt och slätt, som terapeuten, en ”mänsklig kanal”. Han är Guds Son av evighet (Joh 8:58), genom vilken allt skapades (Kol 1:16-17). Vidare är inte den helige Ande beroende av något i människan för att Han ska verka inom människor, i annat fall skulle ingen frälsning av människor finnas! Det är sant att Herren ofta använder mänskliga instrument för att hans verk ska bära frukt, men det finns inte ens en antydan i bibeln att psykoterapi eller dess utövare är bland dem.

I samma artikel ges exempel på människor i evangelierna med påstådda ”känslomässiga problem” som Jesus hjälpte terapeutiskt: människor som den förlorade sonen, hans bror och far, den rike ynglingen, kvinnan med alabasterflaskan, Sackeus, kvinnan vid brunnen i Samarien, o.s.v. (85) En sådan tolkning av dessa liknelser och berättelser har inget samband med den verkliga avsikten hos dem, som blev gudomligt inspirerade att skriva ner dem för oss. Uppfattningen att berättelserna i evangelierna förser oss med en modell för kristen psykoterapi skulle vara skrattretande, om den inte var så nedbrytande för bibelns verkliga mening. Denna psykoterapeut påstår, tillsammans med många andra idag, att han följer Kristus genom att göra människor ”hela” genom

”att upprätta en relation till den som lider, som är så djup att den når tidiga känslomässiga skador, så pålitlig och kärleksfull att dessa tryggt åter kan väckas till liv, ibland återupplevas och sedan bli helade genom kärlek”. (86)

Detta slag av avreagerande terapi som framställs här, är en ofta använd metod i vilken patienten, genom hypnos eller kraftig suggestion av terapeuten, förs tillbaka till tidiga händelser i livet – t.o.m. till födelsen och tillståndet inne i livmodern – i avsikt att ”upphäva” det skadliga inflytande de påstås utöva på vårt beteende. Den ”djupa ” relationen med den som lider, som åsyftas av denna terapeut, är det som Freudianer kallar ”överlåtelsen”, ett betydelsefullt stadium i den terapeutiska processen, i vilken den som får terapi, till terapeuten överför den kärlek och auktoritet som normalt skulle känneteckna hans relation till sina föräldrar. Detta ställer konfidenten/klienten i en mycket sårbar position, i viken han lätt blir manipulerad och öppen för alla sorters suggestioner av terapeuten – inklusive uppfattningen att han behöver återuppleva tidigare oförrätter för att bli ”botad”. Denna manipulation av sinnet, som innefattar suggestionens makt, avslöjades tydligt i en nyligen publicerad artikel i tidningen ”Time”, som hävdade att ”terapin som behandlar förträngda minnen skadar människor , ödelägger familjer och förstärker motreaktionen mot utövande psykiatriker ”. (87)

Teorin bakom all avreagerande terapi är att traumatiska upplevelser i ens formbara år (d.v.s. föräldrarnas skadliga förhållande till fostret i livmodern, en obstetrisk snarare än en naturlig födelse, grymhet mot barnet, allt som inte fullkomligt uppfyller barnets behov) bygger upp försvarsställningar som tegelstenar i en mur, tills han eller hon är avspärrad och avskuren från det verkliga livet. Neuroser är sprickor i den muren. Mer allvarliga sjukdomar (kända som schizofreni eller psykoser) inträffar när muren börjar rasa ner. Avreagerande psykoterapi innebär att man systematiskt raserar dessa murar i människor genom olika metoder. (88)

Denna terapi far runt under olika namn som primalterapi, regressionsterapi, psykodynamisk terapi, återfödelse, bioenergi, strukturell integrering o s.v. Inom kristna kretsar har samma tankar bara serverats i ny form, blandats med det elementära i kristendomen, och bjudits ut under de sammanfattande rubrikerna ”inre helande” (initiativtagare Agnes Sanford: ”Healing of the Memories”, testamenterad till Metodistpastor David Seamonds) och ”klinisk teologi” (uppfunnen av Dr. Frank Lake). (89)

Vi måste emellertid förstå att psykoterapi inte tillräckligt tar hänsyn till den dynamiska djupet i den förvandling, som åstadkoms i dens liv som blir befriad ut från mörkrets makter in i Guds rike. Tidigare obildade människor blir vishetens barn med en outsläcklig hunger efter kristen litteratur och förmågan att läsa den. De som förr var våldsamma ligister blir lugnade som stormen på Galileiska sjön och mannen med legionen av demoner. De kroniskt blyga förändras till öppenhjärtliga skapelser, fyllda med entusiasm. Förhärdade missbrukare av alla slag blir befriade från träldom till ett kärleksfullt liv i frihet. Sådan är Guds förvandlande makt, vilken är lika kapabel till att förvandla mental och känslomässig förvirring i en människa – förutsatt att det är hans vilja att göra detta och att de bibliska riktlinjerna för behandlingen följs.

När det gäller icke-kristna är början till ett ”botemedel” för mentala och känslomässiga problem, att komma till Kristus i ånger för ens synder. Alla andra former av befrielse kommer att lämna den människan i ett värre tillstånd än det första – även om psykoterapin ger henne en falsk föreställning om hälsa. Därefter måste hon underkasta sig Guds ord och söka hjälp av sina nyvunna bröder och den nyligen inneboende helige Ande. Omvändelsen innebär emellertid inte en ögonblicklig lindring av beteendestörningarna. Men den nyomvände kommer nu att ha en biblisk ram, i vilken han undersöker sin smärta och en gudomlig strategi med vilken han kan börja ta itu med den.

Medan den icke-troende allmänt söker sitt eget omedelbara välbefinnande i dessa omständigheter, måste den kristne först och främst försöka att förstå Guds vilja i varje situation av sitt liv. Alltså innebär början till ett ”botemedel” för den kristne som lider av psykologiska problem, sinnesstörningar eller beteendeproblem, att han erkänner att hans liv nu styrs av det faktum att han är en ny skapelse i Kristus , snarare än att han är en person som själv bestämmer över sitt liv.

Eftersom han inser detta underliggande faktum, kommer den kristne som lider av psykologiska besvär – förutsatt att orsaken till hans problem inte är en organisk sjukdom – att söka hjälp, om nödvändigt, av andra kristna , hellre än av icke-troende. Och dessa kristna av vilka han söker hjälp behöver inte vara utbildade i den sekulariserade psykoterapins lärdomsgrenar; inte heller kommer de att tillhandahålla en blandning av detta och något otydligt bibliskt tänkande. Det är vår övertygelse från hjärtat och baserat på bibeln, att västerländsk psykoterapi inte förmår att diagnostisera den icke-troendes verkliga problem, för att nu inte nämna den troendes, i vilken den helige Ande bor. Det har vederhäftigt visats, att psykiatrisk diagnos är ett helt och hållet otillförlitligt tillvägagångssätt, som brännmärker människor för livet med värdelösa stämplar. (90) Av dessa orsaker har den troende, när han blir beroende av en så kallad ”kristen” psykoterapeut, som helt enkelt har serverat sina motsvarande sekulariserade teorier i ny form, sålt sin förstfödslorätt för en riktig grynvälling.

Vi kommer att gå djupare in i den bibliska själavårdens förfaringssätt senare i vårt studium. Först lägger vi fram de verkliga orsakerna till beteendestörningar i livet. Om vi inte har en fullständig förståelse av de allmängiltiga bakomliggande orsakerna till mänskliga störningar, kommer vi att fortsätta att fantisera ihop lösningar som är baserade på falska eller otillräckliga premisser.

III. DET GRUNDLÄGGANDE FELET

Detta för oss nu till ett väsentligt och i högsta grad avslöjande resultat. På det tidiga 70-talet dök för första gången en liten bok upp, som fick stor påverkan i de psykoterapeutiska kretsarna. I boken av psykiatrikern Michael Balint med titeln ”The Basic Fault” (Det grundläggande felet), skildras hans övertygelse att bakom alla neuroser, psykoser eller schizofrena rubbniningar, finns en grundorsak som kan spåras tillbaka till antingen fostrets upplevelser i livmodern, själva födelsens trauma eller de livshotande upplevelserna under livets första dagar. (91) Det finns ett växande antal kristna psykoterapeuter som också instämmer i denna teori – och som dessutom vidhåller att dessa upplevelser hindrar utvecklingen av en tillfredställande relation med Gud. Psykoterapibehandlingen påstås därför inte bara leda till känslomässigt helande, utan också till den förmåga som medför att man kan glädja sig åt en närmare relation med Gud. Men når denna teori – om vi för ett ögonblick antar att den är sann – in till det grundläggande felet med mänskligheten? Detta ska vi nu undersöka. OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln ”Arvssynd”. (övers. anm.)

Alan Morrison denna artikel: http://karlektillsanningen.se/wordpress/?page_id=700

Noter

84. Barbara Gage, Channels: Journal of the North of England Christian Healing Trust , september 1985, sid 8
85. Ibid., sid 7.
86. Ibid., sid 8
87. Time Magazine , 29 november 1993.
88. Filmen ”The Wall ” av rockgruppen Pink Floyd var en tematisk framställning av denna teori, eftersom gruppens ledare Roger Waters hade blivit passionerat förtjust i psykoterapi. De framförde en speciell musikshow från filmen i Berlin efter att Berlinmuren tagits bort. Dagens esoteriker och nygnostiska psykoterapeuter tror att deras verksamhet medför ett gradvis nedbrytande av de psykologiska spärrarna inom människor, genom vilket de hoppas åstadkomma att fysiska, nationella, geografiska och religiösa skiljemurar mellan människor bryts ner – vilket allt leder till åskådningen om en enda värld med en global, interaktiv tro, som de så gärna vill ha.
89. Undervisningen från dessa helbrägdagörare, tillsammans med andra avvikelser inom församlingen, kommer under intensiv prövning i vår avhandling om ”kristnad” ockultism.
90. För bevis för detta, se Martin & Deidre Bobgan, The Psychological Way: The Spiritual Way (Harvest House, 1979), sid 53-63.
91. Michael Balint, The Basic Fault: Therapeutic Aspects of Regression (Routledge & Kegan Paul, 1973, 1990.

Allt existerar i sinnet

På samma sätt som patologin i läkarvetenskapen (omedvetet) innebär att man undersöker följderna av syndafallet angående den mänskliga kroppens beståndsdelar, så har psykologin i grunden (och också omedvetet) att göra med, att man undersöker följderna av syndafallet, angående det mänskliga sinnets föreställningar och beteenden. All den efterforskning som har sammanställts på detta område är helt enkelt en förteckning av en fördärvad och fallen naturs kännetecken och böjelser. Detta enorma panteon av psykoterapier, som har framträtt i spåren av en sådan undersökning, kännetecknar bara de desperata humanistiska bemödanden som har gjorts, för att beriktiga det mänskliga tillståndets tragedi: att man är bortvänd från Gud.

För att förstå hur detta har inträffat, måste man först förstå att all sekulariserad psykologi handlar om att efterforska och samla ihop data om det beteende som aposteln Paulus kallade ”den gamla människan ”. Detta är den fallna syndiga naturen i dess icke-pånyttfödda tillstånd, som är ”fiendskap mot Gud ” (Rom 5:12; 8:7). Sålunda lider människan och förorsakar lidande. Hennes tillstånd av bortvändhet från Gud hindrar henne att ha del i hans frälsande nåds förmåner. När våra första föräldrars syndafall ägde rum, förordnade Herren själv att den mänskliga existensen skulle bli fylld med vedermöda (Gen 3:16-19). Alltså skulle problem av alla slag uppstå: mentala, kroppsliga, personliga, miljöbetingade – med andlig och fysisk död som det centrala i detta tragiska scenario.

I grunden är psykoterapins verksamhetsområde en omdaning av ”sinnets” problem och det tribut som de utkräver av individens känslomässiga välbefinnande. Det är emellertid en världsvid skillnad mellan detta slag av gudlös, humanistisk omdaning och den sanna ögonblickliga pånyttfödelse som initieras av den helige Ande i dem som har blivit kallade enligt hans plan. På samma sätt som mysticismen innebär att man använder sig av vissa utövanden, för att framkalla upplevelsen av en falsk pånyttfödelse i en människa, så har psykoterapin hittat på många olika metoder för att åstadkomma något som liknar helgelse. I motsats till detta är sann andlighet ”inte född av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud ” (Joh 1:13).

Både mystiska utövanden och psykoterapeutiska metoder är utformade för att åstadkomma en falsk upplevelse av de djupa andliga förändringar, som äger rum i den kristne som är väckt till liv av den helige Ande. Fastän det är sant att psykoterapi verkligen kan åstadkomma förändringar i personligheten och beteendet hos en individ – och vi kommer senare att se i vad dessa förändringar består – förvandlar sann pånyttfödelse de delar av en människa som psykoterapin aldrig kan nå. Vidare är inte det verk Gud gör i dem som han frälser på minsta sätt beroende på någon föregående terapi eller behandling. I själva verket kan den Ande-ingivna pånyttfödelsens process äga rum i hjärtat hos den värste psykopat som är på väg till helvetet. Hur ditt tillstånd än är – vare sig du är bombarderad med neuroser, nervösa ryckningar, fobier, anfäktelser eller varje annat personligt problem – om Herren söker dig, kommer han att få dig!

P.g.a. dessa åtgärder kommer den icke-pånyttfödda naturen – det som nya testamentet kallar ”den gamla människan ” – hos den som blivit omvänd på detta sätt, att ögonblickligt och oåterkalleligt förvandlas till ”den nya människan ” (Kol 3:9-10). Han eller hon kommer att bli ”en ny skapelse ” i Kristus (2 Kor 5:17). På detta sätt har Herren i sanning ordnat med det mest anmärkningsvärda botemedlet för den fallna människans sjuka personlighet. Detta är kärnan i evangeliets budskap. De som har tro att kalla på hans Namn kommer att bli andligen förvandlade, och förda tillbaka till gemenskap med sin Skapare (2 Kor 5:18-21; 2 Petr 1:4), eftersom deras bortvända, fallna naturer kommer att bli korsfästa med deras Frälsare (Rom 6:6).

En sådan förvandling gör att psykoterapin, i jämförelse, verkar som ett sämre spel där deltagarna bara får varandra att känna sig bättre – eftersom ”känslor” alltid är den viktigaste angelägenheten inom detta område. Bekännelse utan syndaförlåtelse är vad det handlar om. Med psykoterapi tapetserar man över sprickorna och polerar upp glansen hos en människa, men hon blir bara som huset som är ”tomt och städat och pyntat … Så blir det för den människan det sista värre än det första ” (Matt 12:43-45). Med andra ord kommer den förblivande effekten av en psykoterapeutisk ”rening” av den icke-pånyttfödda människan, att bli att man lämnar henne i ett tillstånd av mottaglighet för en förrädisk men ännu mer kraftig form av bundenhet, än den hon var i före terapin. Endast den pånyttfödande kraften i den helige Ande har förmågan att sätta i gång ett fullständigt upphävande av syndafallet i dess ontologiska inflytande på människans personlighet.

Detta innebär emellertid inte att alla den troendes problem, anledningar till fruktan, sjukdomar och elände omedelbart försvinner. Långtifrån. Bibeln talar inte om en mäktig upplevelse som på ett ögonblick raserar alla de problem, som har samband med att ha en förgänglig kropp och att leva i en fallen värld. Men det innebär att när en man eller kvinna blir en ny skapelse i Kristus, då börjar ett helt nytt sätt att ta itu med alla problem som visar sig i den troendes liv – och som medför de förenade processerna av helgelse och dödande , om vilka vi ska tala mer inom kort. Fastän det är sant på ett plan, att den kristne har blivit ”helgad en gång för alla” – d.v.s. renad och avskild från världen – genom hans eller hennes pånyttfödelse (jmfr Ef 2:5-6), finns en efterföljande livslång förvandlingsprocess i den troendes personlighet och liv, under vilken han eller hon måste vandra varje (ofta smärtfyllt) steg på vägen under den helige Andes ledarskap och ledning (jmfr Rom 8:12-17; Gal 5:16-18; Fil 2:12-13).

Fastän det är sant från en andlig ståndpunkt, att den kristne redan har ”korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär ” (Gal 5:24), fortsätter han att existera, från en antropologisk ståndpunkt, i köttet – vilket visar sig av det faktum att Paulus uppmanar de kristna i Galatien att inte använda sin kristna frihet ”så att den onda naturen får något tillfälle ” (Gal 5:13; jmfr 1 Petr 2:16). P.g.a. detta fortgående tillstånd – som härrör från rikets ”ännu-inte”, som hittills kommer endast i nåd men ännu inte i härlighet – kan den kristne befinna sig själv i rätt avsevärd oro om han inte utövar biblisk självkontroll (Ordspr 25:28; Gal 5:23; 1 Kor 9:27; Rom 6:11-14; Jak 4:7).

Från en andlig ståndpunkt är därför inte den viktigaste angelägenheten, att finna sätt för att bli fri från livets trauman, utan att upptäcka hur man ska möta dem med andlig vishet och accepterande – att vandra i tro i stället för åskådning (Rom 8:18; 2 Kor 4:17; 5:7). Under den apostoliska församlingens tid torde majoriteten av barnen ha haft traumatiska upplevelser under tidiga år, oskyddade från livets och dödens svåra prövningar. Ändå var apostlarnas huvudsakliga fokus på att fostra fram andlig tillväxt, oavsett livets psykologiska problem och trots alla tidigare trauman. Det finns faktiskt ingen redogörelse för att en troende sökte eller tog emot något slag av psykologisk terapi för sina störningar. Det ”förnekande av sig själv” som föreskrevs av Kristus, står i fullständig motsättning till den upptagenhet av jaget som kännetecknar all psykoterapi.

När Paulus bad Herren att ta bort ett störande problem (den berömda ”törntaggen i köttet ”), skickades han inte iväg av honom till närmaste shaman eller helbrägdagörare. I stället fick han svaret: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet ” (2 Kor 12:9). Det borde få Herrens folk att stanna upp och tänka, när det blir aktuellt att springa iväg till terapeuter för minsta problem som dyker upp. Det enda verkligt sunda sinnet är det som har ”Kristi sinne ” (1 Kor 2:16). Ett sådant sinne kan säga med förvissning: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft ” (Fil 4:13). Den troendes fokus måste vara på Herren Jesus Kristus som sin ”rollmodell”, i stället för på honom själv eller hans terapeut (Hebr 12:1-3).

Den obehagliga sanningen är att oavsett hur super-upprättade vi kan tro oss ha blivit genom mind-science-metoderna (mind-science = ”kunskapen, läran om sinnet”) – även om vi lyckas omdana oss själva till en avbild av en renässansmänniska i den nya tidsåldern (New Age) – är vi i den suveräne Gudens ögon andligt orena, tills vi har kommit till korsets fot och bedit om den nåd och förlåtelse som endast finns i Herren Jesu Kristi frälsande blod (Joh 3:3-6). OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln ”Den stora kristna terapibluffen” (övers. anm.)

Alan Morrison

http://www.kts.just.nu

Det för-hypnotiska tillståndet i världen

Sannerligen är det icke-pånyttfödda sinnet ”bedrägligare än allt annat och obotligt sjukt ” (en bokstavlig övers. av hebreiskan i Jer 17:9). Det skriker och gråter extatiskt när man ser och hör mediaproducerade personligheter. Det sitter fastnaglat i otaliga timmar vid en såpa eller liknande simpel underhållning. Det är ett sinne som lika lätt blir beroende av nikotin, television och alkohol som det är av heroin, ”crack” och kokain. Det följer slaviskt dagens mode och trender. Det står och glor muntert åt de kungliga ikonerna. Det följer tanklöst ett fotbollslag till jordens fyra hörn, hyllar det och angriper dem som inte har samma uppfattning. Det bugar sig inför de hårda mullorna i den islamiska kulten och sjunger kollektivt vid ett förutbestämt tecken. Det fördömer pornografi med sin mun, och ändå är dess tankar och ögon den återstående tiden upptagna med media som i bild och tryck bjuder ut sådant förnedrande material.

Detta tragiska, starkt för-hypnotiska tillstånd inom mänskligheten och dess förmåga att bli manipulerad, har t.o.m. blivit officiellt erkänt inom psykoterapins område – fastän inte som en tragedi, utan som ett område moget för ytterligare exploatering. En äldre psykoterapeut har under en sammankomst för utbildning i hypnos för andra terapeuter gjort ett avslöjande uttalande:

”En av de mest fascinerande sakerna ni kommer att upptäcka, när ni är fullt kompetenta att använda de ritualistiska begreppen inom traditionell hypnos, är att ni aldrig behöver göra om det. Ett utbildningsprogram i hypnos är inte för era klienter. Det är för er, eftersom ni kommer att upptäcka att sömngångaraktig trance snarare är regel än undantag under människors dagliga ”vakna verksamhet”. (78) (betoning i original)

Här erkänns öppenhjärtligt av en professionell utbildare av psykoterapeuter att ”trance” är det opånyttfödda sinnets normala tillstånd. Med andra ord är ett sådant sinne på många känsliga punkter mottagligt för hypnotisk suggestion. Det finns ett övermått av psykologisk undersökning som styrker detta fenomen. I ett sådant studium upptäckte en psykolog, att han inte kunde finna en enda sak inom den yrkesmässiga etikens gränser, som normala, vakna försöksobjekt inte skulle göra under suggestionens kraft. (79) Och det är detta helt genomgripande tillstånd som har fått mind-sciences (mind-science = ”kunskapen, läran om sinnet”, övers. anm.) i dess många former att blomstra i sådan utsträckning – även inom kyrkans värld. I ett extraordinärt medgivande angående psykoterapins sanna natur, fortsätter ovanstånde terapeututbildare med att ge följande verkligt apokalyptiska råd till sina studerande:

”Ni kommer att upptäcka, att de flesta metoder inom olika typer av psykoterapi är ingenting annat än hypnotiska fenomen”. (80)

Här finns en äldre psykolog som avslöjar sanningen om sin skicklighet, som visar den manipulation som ligger bakom mind-sciences – illusion och suggestion som verkar i harmoni med varandra. ”Ingenting annat än hypnotiska fenomen ”. Det är det suggestionsmottagliga, trancelika, hopplösa beroendetillståndet i det fallna mänskliga sinnet, som utgör den mottagliga grundvalen på vilken psykoterapins hypnotiska metoder kan verka. Och detta är metoder som många kristna har blivit lurade in i, i tron att de är i harmoni med bibeln, medan vi nu kan se att de mer överensstämmer med olika former av list inom shamanism och forntida häxkraft.

Vad vi här i själva verket behandlar, är ett tricksande med sinnet i stor skala. För den samlade opånyttfödda inbillningskraften är en enorm obegränsad duk, på vilken ”härskaren över luftens välde”, i samarbete med världens fördärv, kan måla vilken föreställning som helst, vilken iakttagaren, genom sin egen inneboende synd, är öppen för att ta emot – vare sig den är en bild i stil med hans religiösa traditioner, illusionen av en uppnådd ”gudomlighet”, tron att ens ben har förlängts på möte där man praktiserar helande genom tro, driften att mörda eller stjäla, en återkommande sexuell anfäktelse, att man återupplever ett trauma under tidiga år, eller (som varje annonssäljare kan intyga) längtan efter att köpa ett speciellt märke av bönor! Vad som än är en människas böjelse, så kommer den att utnyttjas till fullo och lägga grundvalen för skötesynder, så väl som en massa ursäkter för dem. Det är av denna orsak som aposteln Paulus råder de troende i Efesus att ”inte ge inte djävulen något tillfälle ”, genom att tillåta syndig vrede att stanna kvar och därigenom bli inbyggt i personligheten (Ef 4:26-27). (81) Han visste mycket väl, att den demoniska sfären ger näring åt det syndiga sinnets benägenhet för mänsklig svaghet.

Det är inte utan betydelse för vårt studium vid denna punkt att t.o.m. vetenskapsmännen har börjat inse dessa saker, när de blir involverade i parapsykologi och forskning om överlåtelse till en annan person – fastän deras slutsatser skiljer sig avsevärt från de som den bibliskt kristne drar. T. ex är Dr. Elmer Green på Menninger Foundation en ledande nerv-psykiatriker i USA som har arbetat femton år som fysiker på raket- och missilforskning. Han var en av pionjärerna beträffande överbryggandet av svalget mellan västerländsk vetenskap och österländsk mysticism, som en följd av hans forskning 1970 av psyko-fysiologiska tillstånd inom yoga, när han använde den indiske gurun Swami Rama som sitt försöksobjekt. I en redogörelse som behandlar utforskandet av tillstånd som uppstår när man överlåter sig till en annan person, skriver han:

”Enligt vad som meddelats på olika sätt görs den som ihärdigt forskar inom dessa… sfärer… uppmärksam på inhemska varelser som under normala omständigheter ägnar föga uppmärksamhet åt mänskliga varelser… Om han inte är förhållandevis fri från orenhet i personligheten, sägs det att de kan hemsöka honom med olika tvångsbeteenden för deras eget nöjes skull och i extrema fall störa nervsystemets normala funktion, genom att kontrollera hjärnan genom Chakras (kraftcentran i Tantrisk anatomi). (82).

Trots det vilseledande delarna i detta uttalande (d.v.s. att dessa ”varelser” ägnar föga uppmärksamhet åt mänskliga varelser), är det ett bekräftande från en ledande västerländsk psykiatriker, att onda icke-kroppsliga väsen kan nå in i det mänskliga psyket. Som vi redan har lagt märke till i andra redogörelser, är det nödvändigt för god kommunikation mellan den demoniska sfären och mänskligheten, att en människas inre liv eller föreställningsförmåga (medvetande) ska vara maximalt ”utvidgat”, alltså att skapa en mottaglighet för manipulation. Detta faktum svarade för den väldiga ökningen av användandet av ”sinnesvidgande” droger under de senaste årtiondena, och alla de andra metoderna som används för att vidga medvetandet och skapa illusionen av förverkligad gudomlighet. Som en psykolog med rätta hävdade för mer än femton år sedan:

”Enligt min erfarenhet och uppfattning har den enda stora företeelsen, som tvingat fram denna utveckling (av psykologi som innebär överlåtelse till en annan person), varit det omfattande bruket och missbruket av psykedeliska eller sinnesmanifesterande ämnen som marijuana, LSD och meskalin (en hallucinogen mexikansk kaktus)… De psykedeliska drogerna gav obestridliga bevis för att förändrade medvetandetillstånd var verkliga och att vägar till transcendent upplevelse fanns… Vi jagar efter sätt att hålla oss höga för alltid och föra hem det nya Jerusalem, den hela jorden”. (83)

Det ”psykedeliska sextiotalet” banade, som vi har visat, vägen för den tilltagande vågen av global demonisk manipulation. Vid samma tid gjorde österländsk mysticism ett stort anfall på västvärlden, genom att haka på denna nya transcendentala filosofi. Inom några år började också vetenskapen i västvärlden att uppmana oss att ”lämna våra sinnen vid dörren tillsammans med våra skor ”, när vi gick in på deras område. Sådana utövanden har bidragit till skapandet av en Ny Medvetenhet, som är fininstämd med den demoniska sfärens diktat. Det är på grund av denna utveckling som det finns ett stort behov av ett rationellt, urskiljande sinne och det kristna konceptet om objektiv verklighet, vilka har blivit sådana objekt för missaktning i denna nya gnosticismens anda.

I ljuset av den västerländska psykoterapins stamträd, som vi har spårat i denna undersökning, tror vi att kristna ska fly undan all inblandning i dess metoder. Bortsett från det betydelsefulla faktum, att det inte finns någon redogörelse för något slag av psykoterapi för den kristne i bibeln, måste vi ägna oss åt att upptäcka det som skulle vara svaret för den kristne på mänskliga problem, som allmänt kännetecknas som ”känslomässiga-” eller ”mentalhälso”-frågor. Låt oss därför undersöka några viktiga samband som påverkar människans sinne./ 

Alan Morrison

(OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln

  ”Allt existerar i sinnet”, övers. anm.)

Noter
77. Vi syftar inte speciellt här på situationen i Nazi-Tyskland under det andra världskriget. Eftersom de flesta människor skulle säga: ”vi skulle aldrig göra det ”, skulle det vara mer avslöjande att citera ”Milgram Experiment”. Under 1970-talet utfördes ett experiment på City University i New York av Professor of Psychology Stanley Milgram. I ett undersökningsprogram som var utformat för att upptäcka om till synes goda människor kan utföra illdåd, ordnade han till en fejkad situation i ett laboratorium, där frivilliga från ”respektabel” bakgrund förorsakades att (felaktigt) tro, att de gav elchocker till andra experimentobjekt i ett näraliggande rum. Förvånande nog var majoriteten av dessa människor beredda att ge dödliga chocker till objekten (som ofta kunde höras skrika om nåd) i vetenskapligt syfte, när de blev ombedda att göra så av en till synes respektabel akademisk vetenskapsman. I USA fullföljde 62%, medan sådana procenttal i Rom, Sydafrika och Australien var mycket högre. I Tyskland var det häpnadsväckande antalet 85%! En utförlig redogörelse av detta kontroversiella men mycket avslöjande experiment publicerades i Obedience to Authority: An Experimental View (1974) och i en artikel med titeln ”Behavioural Study of Obedience” i Journal of Abnormal and Social Psychology , Nr 67, 1963, sid 371-378.

78. Richard Bandler och John Grinder: Frogs into Princes: Neuro-Linguistic Programming (Real People Press, 1979), sid 100. Det bör läggas märke till att ”Neuro-Linguistic Programming”, en raffinerad form av hypnosterapi, har blivit kultförklarad inom den engelska socialarbetar- och psykologiverksamheten – efter att ha varit populär i de så kallade ”omsorgs”yrkena i USA under många år tidigare.

79. M.T. Orne: ”On the Social Psychology of the Psychological Experiment”, i American Psychologist ”, nr 17, 1962, sid 776-783.

80. Richard Bandler och John Grinder, op. cit., sid. 100.

81. Det grekiska ordet som översatts med ”rum” här är topos . En annan i högsta grad passande översättning skulle vara ”fotfäste” eller ”tillfälle” (som i Svenska Folkbibeln, övers. anm.) Det som Paulus säger, är att om du inte tar itu med din syndiga vrede, ger du djävulen ett direkt fotfäste eller tillfälle i ditt liv.
82. Dr. Elmer Green: On the Meaning of Transpersonal , Journal of Transpersonal Psychology, Vol. XIII, nr 1, 1971.

83. John Heider: ”Catharsis in Human Potential Encounter ”, Journal of Humanistic Psychology, nr 14, 1974. Citerad i John Rowan: ”Ordinary Ecstacy: Humanistic Psychology in Action (Routledge & Kegan Paul, 1976), sid. 103.

http://www.kts.just.nu

Dödande: den ultimata kristna ”terapin”

Det som vi har sagt ovan innebär inte, att vi kan förneka personligt ansvar för vår egen synd, som om den var orsakad av något utanför oss, över vilket vi inte har någon kontroll. Västerländsk psykoterapi tar bort detta personliga ansvar, lägger skulden på omgivningen eller hur andra människor behandlat oss vid tidig ålder, kör iväg oss till professionella som saknar sann andlig vishet. Det kan vara så som djävulens barn tar itu med sina svårigheter, men det är inte så som den bibliskt kristne ska gå till väga. Löftet till alla troende är att synden inte ska ha herraväldet över dem (Rom 6:14). Den kristne är inte bunden av någonting (Gal 5:1), och han är en ”hyper-övervinnare” genom Kristus som älskar honom (Rom 8:37). De troendes underlåtenhet att inse den fulla innebörden av dessa löften bär, mer ofta än inte, skulden för huvuddelen av deras själavårdsproblem.

Men den sanna omvändelsens omvälvande upplevelse kan låta (eller snarare, borde låta) det allra värsta framträda i en människa, och detta är en livslång process. Att bli kristen innebär att bli friköpt från varje laglös gärning och renad som Jesu speciella folk (Tit 2:14). Fastän det är sant att vi redan är renade – i det avseendet att våra synder räknas som att de blivit lagda på Kristus på korset – är faktum att ”var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren ” (1Joh 3:3). I det som följer på en äkta omvändelseupplevelse, borde alla de mörka skrymslena i våra personligheter – de där otrevliga, tidigare gömda sidorna av våra naturer som framkallar skam – gång på gång uppenbara sig själva för att dödas, en viktig del av denna livslånga process för en uppriktig lärjunge till Kristus. Den ”terapeutiska” modellen för den kristne är därför dödande .
Detta är den sanna vägen till ett friskt sinne och beteende, och det innebär att man dräper och klipper av av de syndiga problemen vid rötterna, snarare än att bara angripa deras symptom. Dödande är att man tar bort allt som skapar en stötesten för vårt andliga framåtskridande, och som hindrar vår gemenskap med Kristus (Rom 8:13; Kol 3:5).

 Dödande – en viktig del av vår helgelseprocess – är antagligen den mest försummade kristna doktrinen på senare tid. Vad innebär den? För det första, den djupaste önskan att bli av med din synd, hur liten den än verkar vara (när allt kommer omkring dog Kristus även för den minsta av våra synder). För det andra, ett rop från hjärtat till Herren att hjälpa dig att övervinna synden genom kraften i hans Ande. För det tredje, att du tar till bestämda åtgärder för att hugga bort det från ditt liv, att ”döda det” för alltid. För det fjärde, att du tillkallar dina bröder och systrar i Kristus för att hjälpa dig med visa och rättfärdiga råd (Gal 6:2). Denna process är den mest storslagna terapin i världen – en terapi som världen inte vet någonting om. Terapi för sinnet. Terapi för det inre. Terapi för själen.
Vad de flesta kristna underlåter att inse, är att all sekulariserad psykoterapi är ett försök att förfalska denna Ande-ledda process genom mänskligt uttänkta metoder: Den försöker att skapa ”en ny människa” genom att bara omforma den ”gamla människan”, medan den bibliska förvandlingen ingenting mindre kräver än ”avklädandet ” av den gamla människan och ”dödandet ” av köttet – en handling som sker genom tro om som endast kan initieras av Gud genom hans Ande (Rom 6:6; Kol 3:5-10; Ef 4:22-24).

När vi sagt allt detta måste den största kärlek, omsorg och känslighet visas mot dem som lider av ett sådant förödande uppror från deras inneboende synd. De kan ha fallit sönder i sådan grad, att de är oförmögna att klara av att leva utan ständig hjälp och uppmärksamhet – och detta bör medtroende ordna med. Ibland kan sådana problem påskyndas av en oerhörd börda efter en känslomässig chock (t.ex. dödsfall), allvarlig olycka eller en nyligen inträffad försvagning p.g.a. sjukdom, vilka alla kan föra upp vanligen oupptäckta problem till ytan. Man bör också betänka möjligheten av direkt demonisk aktivitet – kanske p.g.a. occult inblandning, sexuell perversion eller annat extremt syndigt beteende, nuvarande eller tidigare – i dens liv som är drabbad av detta. Med tanke på den hysteri som har framkallats i vissa kretsar av församlingen angående detta ämne, bör emellertid tilläggas att detta bör utforskas på ett känsligt och osensationellt sätt. Men vad än som är orsaken till beteende- och känslomässiga problem, får aldrig de som lider brännmärkas eller uppfattas vara mer syndiga än andra, som inte uppvisar sådana störningar. Vi är alla lika benägna till synd. Det är bara så att vissa – kanske p.g.a. ovarsamt åsidosättande, trauma, gudomlig tuktan eller bara en uppenbar brist på uppdagande av en djup synd – är drabbade på ett speciellt förödande sätt. Detta kan hända vem som helst av oss när som helst. Sådana händelser ger tillfälle för sann själavård och föranleder en möjlighet att (personligen) tillväxa i den exklusivt kristna konsten att dö.

Inget av det som vi säger här är nytt. För över tre hundra år sedan skrev en av Oliver Cromwells kaplaner, John Owen, en utförlig avhandling om syndens inneboende natur och behovet av att den dödas. Han trodde också att synden är grundorsaken till vansinne, att den:

”förmörkar sinnet, utplånar övertygelser, detroniserar förnuftet, stör kraften och inflytandet på alla faktorer som kan sättas in för att hindra detta och bryter igenom allt till en eld”. (96)

Bruket av psykoterapi för att behandla dessa explosiva utbrott av inneboende synd är baserat på samma falska föresats, som fick vissa män i den äldsta församlingen( t. ex. Origenes), att kastrera sig själva för att tillintetgöra icke tillåtet sexuellt begär. En sådan längtan kommer från människans sjuka hjärta – hennes i grunden syndiga struktur – och kan aldrig utplånas genom någon yttre handling. Som Jesus sa: ”Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren ” (Mark 7:23). Han kände alltför väl till den sanna naturen i människans syndiga struktur (Joh 2:24-25). Sekulariserad psykoterapi har kommit till stånd p.g.a. en fullständig okunnighet om synden och dess strukturella natur. Kristen psykoterapi har utvecklats i de sammanhang som har en beklagligt bristfällig doktrin om synd. OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln ”Sju varningar för psykoterapi”. (övers. anm.)Alan Morrison

/ Den artikeln finns här nedan i denna kategorin om psykologi/Maria

 Noter

96. W.H. Goold (utg.), The Works of John Owen (Banner of Truth, 1967), Vol. VI, sid. 28. Se också sid. 206. Detta band är väsentlig lektyr för en flitig kristen, fastän språket onekligen är svårt.
http://www.kts.just.nu

/Intressant eller hur…ja man kan bli fri!  /M