Archives

Välja att dö?/Artikel från Alltombibeln

Välja att dö?

https://alltombibeln.se/bibelfragan/valjado.htm

Fråga: Antingen följer vi Guds lag och kommer till himlen eller så följer vi den inte och kommer till en evighet utan gemenskap med gud. Bara tanken skrämmer mig, för ingen kan vara 100% säker på att hamna rätt hur kristen man än är. Man måste helt enkelt tro att man kommer rätt. Men tänk om man verkligen vill dö, om man inte vill leva vidare varken i himlen eller utanför utan upplösas fullständigt. Är det möjligt? Ofta hör man pastorer säga att “vi måste nå ut med evangelium för att människorna inte ska gå förlorade”. Jag tycker att det är ett direkt felaktigt påstående eftersom ingen vet. (M.Ö.)

Svar: Jesu uppståndelse är beviset för att han talade sanning. Som Paulus sa: om inte Jesus uppstod så är hela tron på honom meningslös. Det är just Jesu uppståndelse som gör kristendomen till någonting mer än en vishetslära och Jesus till något mer än en vishetslärare. Den bevisar att Jesus var och är Kristus, Guds son, och att hans ord är sanning.

Enligt Jesus finns det bara två alternativ (och det är ju ganska logiskt) – evigt liv och evig död. Några “mellanting” kan inte finnas. Alternativen är att leva eller inte leva. Liv eller död.

Liv är medvetande, känslor, personlighet, upplevelser etc – oavsett om vi lever i fysisk gestalt (som nu på jorden) eller i andlig gestalt (efter uppståndelsen).

Död är motsatsen till liv. Inget medvetande. Inga känslor. Ingen personlighet. Inga upplevelser. Ingenting.

När vi är döda existerar vi inte. Vår livsande har återvänt till Gud och vår kropp, vår hjärna, vårt psyke, vår personlighet, våra tankar – allt detta som är vårt “jag” – är utslocknat. När vi inte existerar kan vi inte uppleva att vi inte existerar.

När man talar om att människor “går förlorade” så menar man att de går miste om det som är varje människas rättighet, nämligen ett evigt liv. Det eviga livet är ju inte någonting som bara är några få fromma människor förunnat, utan något som Gud har avsett för varenda mänsklig individ som någonsin funnits. Precis som han har avsett att den organism som döljer sig i en puppa ska förvandlas till en fjäril. Men om någonting händer med puppan så att den aldrig blir en fjäril, så har den “gått förlorad”. Den nådde aldrig sitt mål. Den blev aldrig mer än en puppa.

På samma sätt är det vårt mål att bli Guds avbilder – Guds barn – men om vi inte vill, så är det ingen som tvingar oss. Om vi väljer att inte tacka ja till Guds erbjudande om att få uppstå till evigt liv, utan väljer att förbli döda, så blir det här fysiska livet som jordmänniskor allt och vi når aldrig vårt mål. Vi “går förlorade”.

Thor-Leif Strindberg

Maria: Ja här är ytterligare en artikel som är mycket intressant, och det är många icke troende på JESUS som blir rent arga av dessa ord. Människor idag har inte alltid ett stort behov av att veta vad som sker i döden/efter döden. Nu är det ju vanligt att tro på New Age, kristaller och alla möjliga och omöjliga förklaringar om att man INTE DÖR, nej man tror ju att man flyttar till olika dimensioner och himlar m m- DET är INTE SANT! Gud har skapt oss alla och gett oss valmöjligheter och SANNINGAR! DE är till för att förstås men i denna sekulära och smutsiga värld tror man mer på AI- Robotar, Stenar, ‘andevarelser’, mörker, och mycket mer som inte man ska intressera sig för. Gud har allt VI BEHÖVER, nu och sedan. ATT VÄLJA att dö är inte alls ok det är hemskt och en skymf emot Skaparen/Gud, men alla kommer tyvärr inte till den slutsatsen.

/Maria

med Jesus? VAL?

OVETANDE MÄNNISKOR. Är du väckt i din ande? Ta Jesus i handen…

HÄR i bilden finns det verkligen något att tänka över. ATT INTE VETA vad som SKER är INTE OK. Jag säger dessa ord varje dag, alla dagar… Se bilden, stämmer den tycker du?? Jag tycker bilden är korrekt ur sömn-synpunkt!! Vi som tror på GUD behöver INTE BLI SÖVDA! HERREN VÄCKER OSS/HAR VÄCKT OSS!!

Ja när Antikrist och hans anhang sitter på tronen då vill det till att man INTE SOVER. Då skall ju människan redan vara en robot, som gör som den är tillsagd! Vi är på väg dit!!

Det blir tufft sedan framöver då man INTE VET VEM SOM ÄR VEM!! Det kommer att visa sig vilka som är riktiga människor (om man har KUNSKAP), och man kommer att bli riktigt rädd. Ordet portal gillar jag inte men säger man demoner, så stämmer det bra (INTE BRA).

Sorry, men så är läget/eller kommer att bli. Det är bäst att plugga på nu och hänga med i vad som sker så att DU INTE STÅR utan VETSKAP SEDAN!!

TA JESUS i handen och be om nåd och frälsning, ta Jesus i handen och be om kunskap, ta Jesus i handen och TACKA honom och prisa hans namn!!

/Maria

Vår tid som främlingar/Midnattsropet.se

https://midnattsropet.se/midnattsropet/var-tid-som-framlingar/

Bibelstudium från Petrus första brev av Emanuel Johansson

Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg.

Petrus är kanske den av lärjungarna vi vet mest om. Vi får följa honom under hans vandring med Jesus, och han blir tongivande i den första församlingen i Jerusalem. När det gått en tid förstår vi att Jakob, Jesu bror, var den tongivande föreståndaren i Jerusalemförsamlingen, medan Petrus förmodligen reste mera. Vi vet från Apostlagärningarna att han reste i Judéen och besökte olika platser. Han fick vara med om att först föra evangeliet till hedningarna, och vi får följa några av hans resor.
Breven skrev Petrus troligen senare under sin tjänst.
I andra brevet skriver han att han fått klart för sig att hans tid snart är slut här i tiden. Han ska få lämna sin stofthydda. I Johannes evangeliums sista kapitel kan vi läsa om hur Petrus redan i den förnyade kallelse han fick direkt av Jesus; i uppdraget fick klart för sig att hans väg skulle leda till ett martyrium, och det var också så han fick sluta sina dagar. De flesta tror att han skrev dessa brev från Rom. Det är dock en osäker uppgift som grundar sig i att han tillsammans med Silvanus som hjälpte honom skriva första brevet hälsade från församlingen i Babylon, en benämning som i alla fall senare var ett uttryck för dåtidens Rom.
Båda Petrus brev är så kallade allmänna brev, som från början var tänkta att skickas från plats till plats. Det här bibelstudiet ska vi uppehålla oss i det första brevet, som är adresserat till ”de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien”.
Låt oss ägna detta en tanke. Vilka var dessa främlingar? Var det  judar som bodde kringspridda i Romarriket? Nej, läser vi vidare, förstår vi att det inte var så.  Judarna var ett folk som varit med om mycket och redan hade en lång historia, men här skriver Petrus till främlingar som ”förr inte var ett folk är nu Guds folk ” och ”som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet”.
Dessa främlingar tillhör det nya folket. Det handlar varken om judar eller hedningar som råkar bo i land där de inte är födda, utan det handlar om det nya folket som har sitt medborgarskap i himlen.
Vi läser också i första kapitlet:

-… vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar (1 Pet 1:17).

Alltså den tid vi har på jorden, den vandring vi har här, det är en tid i främlingskap och vi har vårt medborgarskap i himlen. Han påminner också om hoppet vi äger. Den vandring vi börjat har ett mål. Vi har något som ligger framför: att Jesus Kristus ska uppenbara sig. Även om vi redan här kan uppleva glädje, vi kan uppleva jubel och fröjdas över honom i obeskrivlig himmelsk glädje, så är vi på väg. Han skriver ”på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning” (1 Pet 1:9).
Vi är främlingar och gäster, men vi har ett hopp. Det var detta tröstens budskap Petrus förmedlade till de troende som bodde utspridda i de nämnda områdena i nuvarande Turkiet. De han skriver till, är en lidande skara som på många sätt är missförstådda och inte platsar.

Petrus skickade denna hälsning som en uppmuntran och hjälp till de troende. Det är fantastiskt att vi kan få del av detta och ta emot det som en hälsning också till oss i vår tid, då vi kan identifiera oss med mottagarna av detta brev. Vi förstår att när vi är troende, så har vi fått del av samma hopp. Vi har också fått del av samma identitet, och är främlingar och gäster här i tiden. Därför kan vi också förvänta oss att konsekvenserna av den tro och nya identitet vi har kan drabba oss i vår tid på liknande sätt som de som först mottog dessa hälsningar.
Om mottagarna av detta brev står det på flera ställen att det har skett en förändring med dem. Ett vittnesbörd som också borde gälla oss. De levde förr på ett sätt, men nu har de kommit in i något nytt och nu är det på ett annat sätt:

– … ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder (1 Pet 1:18).

Vi blev friköpta från något. Och nu är det andra saker som intresserar oss. Andra saker upptar vår tid, vår tillvaro. Och det har med den nya identiteten som ett nytt folk att göra. Det står längre fram i brevets fjärde kapitel:

– Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar (1 Pet 4:3-4).

Vad är det för strömmar som går fram i världen, i tiden, som vi inte längre ska störta oss ner i? Vi ska hålla oss på ett annat plan. Det finns saker vi behöver säga nej till för att bli bevarade och för att kunna fullgöra den kallelse och den tjänst som Gud har för oss. Därför ser vi också i detta brev hur viktigt det är att vi tar vår tro på allvar; att den får konsekvenser i hur vi lever. Det leder till en moralisk medvetenhet, en längtan efter att leva i renhet, i helgelse. Vi läste exempelvis i första kapitlet:
– … hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör (1 Pet 1:13-15).
Och när vi läser i nästa kapitel, ser vi hur allvarligt detta är, då han skriver:

– Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem (1 Pet 2:12).

Det kommer perioder i människors liv där de på ett särskilt sätt är besökta av Gud. Och då kan ditt och mitt handlande; ditt och mitt liv; hur vi möter människor i vår vardag, hur vi lever – det vårt liv vittnar om kan ha en avgörande betydelse för hur de tar emot denna uppsökande Guds kärlek som når dem på ett eller annat sätt. Vi läste: ”så att de prisar Gud den dag han besöker dem”. Den dag han uppsöker dem har människor något att referera till. De har kanske mött oss vid ett eller annat tillfälle och fått ett vittnesbörd. Hur vi förvaltar det vi har fått, kan alltså ha en avgörande betydelse. Petrus skriver att vi ska vara ”goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd” (1 Pet 4:10).
Tänk att vi har fått nåd att förvalta!

Vi ska dröja lite mer i andra kapitlet. Det står:

– Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus (1 Pet 2:4-5).

Här är det Petrus som skriver. Han är en jude, uppväxt vid Galileiska sjön. Som en del av det judiska folket, satt det i hans ryggmärg att det som har med Gud att göra har också med templet i Jerusalem att göra. Det var hur självklart som helst, att om man ville närma sig Gud så skulle man gå till templet i Jerusalem. Vi vet att lärjungarna hade dessa tankar som självklar uppfattning när de började följa Jesus. Vi kan läsa i Markus evangelium när Jesus närmade sig Jerusalem och gick till templet:

– När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk” (Mark 13:1).

Nu var de i Jerusalem och fick besöka templet. Det pågick en stor renovering av templet, och kanske man kommit mycket längre än när de varit där några år tidigare och sett templet i Jerusalem. De blev så betagna. Tänk vilka byggnader, tänk så fint, så fantastiskt; vilka stenar! Men då säger Jesus något väldigt märkligt:

– Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner (Mark 13:2).

Här ser vi hur Jesus börjar arbeta med lärjungarna. Han vänder upp och ner på deras föreställningar. Så kommer Golgatadramat och tiden då lärjungarna väntar, och därefter kommer pingstdagen när Anden föll då de var samlade med varandra på den Övre salen. Då möter vi helt andra tankar. Gud uppenbarar sig på ett helt nytt sätt. Det går så långt att detta budskap blir ett med församlingens liv och det församlingen förmedlar i Apostlagärningarna. I 17:e kapitlet är det Paulus som predikar evangelium:

– Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand (Apg 17:24).

Guds boning såg nu annorlunda ut. Det hade Petrus också förstått. Nu var det inte stenarna där i templet i Jerusalem som det handlade om, utan han säger:

– Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer (1 Pet 2:5).

Han sa inte att de liknade levande stenar, utan han sa att de var levande stenar. Det är ni som utgör templet nu!
Så går tiden. När vi möter människor idag, är det som om dessa händelser har gått dem förbi. Man kan tala med troende människor runt om i världen. Nog finns dessa uppfattningar om stenar, om byggnader, om tinnar och torn. Men det människor tänker på när de använder dessa uttryck om en kyrka eller församling är döda stenar som satts ihop med murbruk eller tegel och kanske en stor, fin port och vackra fönster. Det är en sådan byggnad som har med Gud att göra, tänker man, och dit går vi när vi har behov av en särskild stämning för att trösta oss. Och så får man den här distansen till verkligt församlingsliv. Men det står inte så i Bibeln. Det är en tillbakagång. Något som är konstruerat utanför den förkunnelse som möter oss i Nya testamentet:

– Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus (1 Pet 2:5).

Det är likadant med prästerskapet. Där har också skett en tillbakagång. Man tror att man måste klä ut sig riktigt ordentligt för att visa vem det är som är präst och har med Gud att göra. Och människorna får komma till kyrkan som passiva konsumenter av det religiösa utbud som förmedlas.
Sådan är inte undervisningen som möter oss i Nya testamentet.  Petrus skev till dessa enkla människor som bodde kringspridda på olika platser: Ni är ett heligt prästerskap! Ni har en tjänst att utföra. Och ni är Guds eget tempel. Vi läser om hur de samlades på olika platser; i hemmen, kanske på en öppen plats eller vid en flod där de samlades och bad. Vid något tillfälle hyrde man en lokal. Men det var inte materiella omständigheter som var det avgörande, utan man hade tagit emot Jesus och ville komma tillsammans för att tillbedja. Tillsammans utgjorde man detta andliga, levande hus. Och var och en kunde få komma i tjänst som en del av detta heliga prästerskap.
Dessa verser tror jag är den bästa tolkningen av det Jesus säger till Simon: ”Du är Petrus! Och på den här klippan ska jag bygga min församling!” Han såg sig själv som en sten i detta levande tempel. Men hörnstenen, den som utgör formen och bestämmer, skriver han här, är Jesus själv. Vi läser på olika ställen om detta, och vi ser att Jesus både är grunden – ingen annan grund kan läggas än den som är lagd, och så kan vi i det profetiska ordet läsa om slutstenen som ska föras fram av Serubbabels hand. Vi förstår att när Jesus talar om att han ska bygga sin församling, så handlar det om honom från början till slut. Men vi kan låta oss användas i hans verk. Och på hans tempel kan vi inte skriva något namn att stoltsera med, vi kan inte skaffa oss meriter och lyfta fram oss själva. Det är ett nådens verk, och vi får tacka ja till erbjudandet som kommer från Jesus själv.
Där är vi idag. Vi har dessa möjligheter, och Gud har användning för oss var och en. Han vill ha dig som en levande sten, som en präst i sin tjänst i denna tid, till dess att verket är färdigt och han kallar oss hem.
Det finns ytterligare något i Petrus första brev som jag har haft litet svårt med. Vi är representanter för ett nytt rike, en ny ordning och vi är ett nytt folk. Men vi lever i en värld där vi möter mycket orättfärdighet, orättvisor och missförhållanden. Detta väcker en önskan att verka för en förändring, Men i Nya testamentets undervisning och uppmaningarna som möter oss i Petrus brev, så undrar jag: ska man verkligen inte göra mer än vad som uppmanas och rekommenderas här? Jag ska läsa några verser för att exemplifiera:

– Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. […] Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren. Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda (1 Pet 2:13-14, 17-18).

Så skriver han till syskon i församlingen som har sett att det borde vara på ett annat sätt. De ordningar som är i världen når inte upp till den standard Guds ord presenterar. Men ändå så säger han att de ska acceptera tingen som de är. Att de ska underordna sig så långt det är möjligt, ja, till och med slavarna ska underordna sig sina herrar och visa dem respekt. Inte bara de goda och rättvisa, men också de hårda! Det här har jag funderat mycket på. Kan det verkligen vara riktigt? Ska man acceptera en ordning som är så bristfällig när det finns helt andra ideal i Bibeln; som handlar om människovärde, jämlikhet och att undanröja klasskillnader. Det är ju sådana ideal vi som troende vill verka för. Borde vi inte anstränga oss mera då? Borde vi inte försöka påverka lagar och strukturer så att det blir en bättre ordning i hela samhället?  Man kan tycka att det är svagt, det som Petrus rekommenderar här, att utan motstånd underordna sig och acceptera villkor som rent av är orättfärdiga.
Men jag tror att svaret får vi i de verser jag läste här, och även på andra ställen i Skriften. Det handlar om ett liv som blir ett vittnesbörd och som kan förändra på ett helt annat plan. Om slavarna som Petrus skrev till här skulle organisera sig och kanske till och med göra någon slags revolt, skulle det inte åstadkomma någon förändring för den andliga situationen i dåtidens samhälle. Men att följa de exempel som Petrus ger kan åstadkomma förändring på ett långt djupare plan. Det handlar till exempel om att genom att göra gott ”tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor” (1 Pet 2:15).
Och som vi läste:

– Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar (1 Pet 2:12).

Eller som det står i nästa kapitel:

– Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse (1 Pet 3:8-9).

Det handlar om att mitt i förtrycket bli ett vittnesbörd om Guds tankar, ideal och värden. Att möta människor på det sätt som Gud vill, som han har presenterat i evangelium; det är ett vittnesbörd som bryter igenom. Tänk, vilken väg! 
Den här vägen, vill jag påstå, når längre än försöken att med egen kraft sätta sig emot ett orättvist system eller att med styrkedemonstrationer försöka åstadkomma en förändring i sin samtid. För det vi också förstår då vi läser Bibeln är att dessa problem vi möter i tiden och världen egentligen inte är ett systemfel. Det har sitt ursprung i den kraft som drar mänskligheten ned i ondska och fördärv, det har sitt ursprung i synden, i den fallna naturen och där måste vi lyfta evangelium som enda botemedel. Det sker ingen verklig förändring i ett samhälle genom att du ändrar lagar och ordningar. Allt kan bli nytt hos den som öppnar sitt hjärta för evangelium.

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att lyfta fram vittnesbördet om Filemon och Onesimus som aposteln Paulus skriver om i brevet till Filemon.
Jag vet inte hur Filemon var som slavägare innan han mötte evangelium. Men jag har sett ett vittnesbörd om vad evangelium kunde uträtta hos slavägaren när Paulus rekommenderar honom att ta emot den förrymde slaven Onesimus – inte längre som en slav, men som en broder i Kristus. Där har du församlingslivet, där evangelium fått bryta in, och du ser en helt ny ordning, mitt i det system som byggts upp runt om i världen och i tiden.
Därför: Om du lider av att se orättvisor, om du lider av att märka hur förljuget allt omkring dig är, så finns en väg att gå. Det är inte genom revolt eller att inte bry sig om överheten, utan det är genom att leva evangelium, och låta det nya livet få utrymme i både smått och stort. Även om vi som slaven får leva under ett förtryck, så kan vi genom att leva evangelium och hålla ut i lidandet här i världen, vittna om den nya ordningen; det nya livet.

– Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud (1 Pet 2:19-20).

Tänk vilken annorlunda väg! Men vi måste erkänna att detta är vägen som Bibeln talar om. Den som Guds ord ställer fram för oss.

Platsen där denna nya ordning kan komma till uttryck är församlingen. Men då vi läser vidare i brevet ser vi också att det finns en risk, när man lever i ett system, i en värld, att man tar in det felaktiga systemet och applicerar det i församlingslivet. Då begår man ett stort misstag. Det står att slavarna ska underordna sig sina herrar, men när vi läser om Filemon och Onesimus förstår vi att när evangelium fått ingång, då träder en ny ordning in. Då handlar det för Filemon om att inte längre möta sin broder som en slav, och ta med sig systemet från världen in i församlingen. Det handlar om att acceptera att det finns en annan standard. En annan moralisk värdeskala som gäller för den troende. Det här möter oss också i Petrus första brev.
Jag vill också ta med något som står i det sista kapitlet:

– Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar (1 Pet 5:1-4).

I världen är ofta vinning drivkraften för människor som satsar i företag eller andra organisationer. I Guds församling ska drivkraften vara av ett annat slag, där behövs hjärtan gripna av Gud. Församlingstjänare behöver befrias från vinningslystnad och maktbegär. Jesus säger till sina lärjungar:

– Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav (Matt 20:25-27).

Jesus beskriver alltså först ordningen som de är vana vid i världen. Men så talar han om hur det ska vara bland hans lärjungar. Det är alltså direkta uppmaningar, och Jesus visar på att det måste finnas en kontrast. Det går inte ta in världens system och som det fungerar för att driva på saker och få det att gå framåt. Man kan inte ta världens metoder och applicera i Guds rike.
Församlingens ledare ska inte uppträda som herrar, utan vara herdar och föredömen för hjorden. Det här är så allvarligt. I församlingen ska den inte råda som visar sig vara starkast och kan driva igenom saker med sin egen kraft. De kvaliteterna hör hemma i världen. På Petrus tid tog de sig uttryck till exempel i slaveriet. I den nya tillvaron som gäller Guds rike och församlingen handlar ledarskapet om ett tjänande. Om ett utgivande. Om att vara ett föredöme. Där har kanske istället den som framstår som svag och försynt, den som inte har den mänskliga styrkan att driva på, kallelsen att leda. Den som vill vara främst bland er, ska vara de andras slav, säger Jesus.

Vi har en kort tid kvar. Måtte vi låta evangelium få ingång ibland oss. Jag vill till slut läsa:

– Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen (1 Pet 4:7-11). 

/Maria

ALLA människor behöver Jesus. 1 Petrus brev 2

Jesus ville samla folket och skydda det, men folket vill inte. Vi kristna vill att ‘folken’ skall bli frälsta och få ta del av Jesu kärlek och LIV, men man vill inte. KAN man tvinga någon till tro? Nej. Men- Jesus vill skydda oss, älska oss, leda oss, och se oss få evigt liv med honom.

När vi har det svårt- eller lätt, går vi till Jesus. Han bör, och ÄR den klippa vi kan vila ut hos. Har vi det svårt så vet vi VEM vi kan gå till. Hur gör då andra som har det jobbigt? De går inte till Jesus om de inte känner honom. När människor lider kan de inte alltid få tröst. MEN det får ju VI, vi som tror, alltid.

Därför är det så viktigt att vi ALLTID är BEREDDA på att trösta någon och visa på att JESUS finns även för den/dem. Vår skapare finns för oss och andra och vi ska vara mycket tacksamma och ta vara på den underbara skatt vi har. TRON. TRON som förflytta berg, tron som leder hem- inte bort. TRON som berikar och glädjer, stöttar, undersöker och skapar otroliga möjligheter i tjänst- för HERREN. /Maria

1 Petrus brev Kapitel 2

1 Lägg därför bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. 2 Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 när ni nu har smakat att Herren är god

Ett heligt prästerskap

4 Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. 6 Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.

7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten,

 8 en stötesten och en klippa till fall

. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.

9 Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar

, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.

Ett nytt liv

11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.

13 Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare 14 och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. 15 Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud. 17 Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren.

Kristus som föredöme och Frälsare

18 Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda19 Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20 Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud.

21 Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 22 Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun

. 23 När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade

25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

/Maria

Tiden är kort. Nådatiden för Sverige..är snart slut, skynda,skynda till Jesus.

NÅD är ett stort ord, bara tre bokstäver, men ack så mäktigt. MEN om de flesta svenskar hade begripit vad det är så hade det sett annorlunda ut i landet och samma gäller hela världens folk. MEN NEJ, man vill inte tro men man vill göra annat- d v s vara så fräck och smutsig som möjligt. Man vet då inte att JESUS är Herre och Gud, och man raljerar och skämtar och är inte särskilt ödmjuk.

NÅD- det är att FÅ lära känna Jesus/Gud och kunna få frälsning och evigt liv, i stället för att tro på new age och annat som är från Satan, Ja, satan, han finns ju och vill ALLA människor ILLA.

En spontanvideo finns att se här och att begrunda VAD Jesus kan göra för dig och alla och att tänka på den stora NÅD som finns i frälsningen. Några bibelord om nåd.

Jer 31:3Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig.
Joel 2:13Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda.
Jona 2:8När min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön nådde dig i ditt heliga tempel.
Luk 1:28Ängeln kom in till henne och sade: “Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.”
Luk 1:30Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.
Luk 4:19och förkunna ett nådens år från Herren.
Joh 1:17Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.
Apg 4:33Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

/Maria

Gud ger framtid/ Ur Birgit Karlsson´s Bok Alla dagar

FRAMTID MED JESUS. Vad visste vi förr om det vi är i NU??
FRAMTID, säger Gud, om det som var och det som kommer!

NU och DÅ har alltid präglats av funderingar, funderingar om liv och död och kriser, oro, kärlek, framtid, dåtid, allt går igen, säger ju Predikaren. Ja det gör det sannerligen och nu är vi i slutet av tiden, den tid skall ta slut, men en NY skall börja igen- då JESUS KOMMER TILLBAKA.

SÅ när detta tar sitt SLUT- det som är NU – då börjar NÅGOT NYTT. Det kommer en FRAMTID, med JESUS!

DEN Framtiden är det många som förnekar och beskyller och misstror, men vi vet, vi som har JESUS kär- det kommer något nytt! JESUS hämtar oss hem.

/Maria

Avslöjad synd är nåd från Gud

Avslöjad synd är nåd från Gud

https://midnattsropet.se/midnattsropet/avslojad-synd-ar-nad-fran-gud/ – 2018

Ledarartikel

– Driv ut ifrån er den som är ond, är ett citat hämtat från Paulus brev till församlingen i Korint, där en mycket svår synd hade uppdagats. Församlingen hade uppenbara svårigheter med att se, förstå och hantera situationen, varför Paulus med skärpa tvingas gripa in och säga: ”… ni borde ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets”. Situationen var allvarlig och enda möjligheten för församlingen att komma vidare var att i grunden göra upp med det som var osunt och omoraliskt.
I våra dagar – i kölvattnet av det världsomfattande metoo-uppropet – har många fall av otukt och missbruk i ledarställning avslöjats. Vittnesmål efter vittnesmål har målat upp de mest förfärliga lidanden som de drabbade fått genomgå. Men det är inte bara bland världens barn övergreppen pågått utan även i sammanhang där den typen av agerande borde vara omöjligt, nämligen inom kristna församlingar. De drabbade är vanligtvis personer som står i beroendeställning till förövaren varför det kan gå många år innan ett avslöjande sker. Dock vet vi att allt förr eller senare måste komma fram i ljuset. Någon annan väg framåt finns inte.

För den kristna församlingen är omoral och otukt en synd man aldrig kan skyla över. Nya testamentet lyfter gång på gång fram hur viktigt det är att leva i trohet inom äktenskapet. Exempelvis skriver Hebreerbrevets författare: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma” (Heb 13:4). Äktenskapet är också en bild som bibeln använder för att beskriva församlingens förhållande till Jesus, brudgummen: ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den” (Ef 5:25). På samma sätt uppmanar Paulus i sitt brev till Timoteus att den som vill få en församlingsledares tjänst skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare (1 Tim 3:2).

Riktlinjerna för hur Guds folk ska leva i förhållande till Gud och varandra är tydliga. Det handlar om ett liv i rättfärdighet, värdighet och renhet. Dess motsats går att finna i världens politik med ibland direkta uppmaningar till sexuell lössläppthet. Där är förfallet väl utbrett och accepterat. I världens politik raseras familjens stabilitet medvetet. Paulus skriver att Gud kommer att döma världen, att det inte ankommer oss att göra. Men varje gång då vänner i kristna församlingar blir utsatta, är det en tragedi som i allra högsta grad drabbar oss var och en.
Tidningsrubriker som lyft fram prästers övergrepp har under de senaste åren varit många. Flera olika samfund har pekats ut men främst fokuseras på den gigantiska romerska katolska kyrkan där ett oändligt antal personer efter många års trauman trätt fram. Exempelvis berättar tidningen Dagen om hur över 300 präster under 70 års tid förgripit sig på fler än 1 000 barn! (17/8). Artikelförfattaren skriver om mörkläggning som gjorts och konstaterar att ”när kyrkan behöver skyddas från sanningen, då har hela evangeliets förkunnelse förvanskats”.
Församlingen är bärare och förmedlare av det enda budskap som i sanning kan ge människor frihet. Sanningen ska göra er fria, sa Jesus. Evangelium är det glada budskapet om frälsning och befrielse från all form av förnedring. Trots det finns det förmodligen också inom kristenheten ett mörkertal av personer som bär på bittra ouppklarade och oförsonade erfarenheter. Vid sådana fall måste det finnas en beredskap i församlingen, även i Maranataförsamlingen, att lyssna och bana väg för de som drabbats och som söker upprättelse.

Slutmålet är att vi allesammans en dag ska stå ansikte mot ansikte inför vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och det som då betyder något är att vara försonad och ha ett rent hjärta inför Gud och människor. Det är här och nu i tiden det måste ske. Avslöjad synd är nåd från Gud.

– Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars … Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid (Heb 4:13,15-16).

För Maranataförsamlingen i Stockholm

Tage Johansson
Hans Lindelöw
Robin Vidén
Werner Eriksen
Emanuel Johansson
Roger Lindroos
Berno Vidén

/Maria

HOPP. HJÄLP. STÖD. / T R O

MER av Guds härlighet! VILL DU HA DET? Låt den helige Ande vara med dig varje stund! Vakna upp och lev i Jesu ord.

Det finns stora svårigheter och det kommer flera, MEN för den som har Gud med sig, d v s den som tror honom om allt gott och om ALL hjälp— den behöver inte vara rädd.

Ps 51:4 Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd,
Ps 51:9 Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö.
2 Kor 7:1 När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.

Ps 24:4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.
Ps 51:12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.
Ps 78:72 Han var deras herde med rent hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Ps 101:2 Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen. När kommer du till mig? Jag vill vandra med rent hjärta i mitt hus.
1 Tim 1:5 Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.
2 Tim 2:22 Fly ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.
1 Pet 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt, av rent hjärta.

Segern kommer.

JESU SEGER PÅ GOLGATA RÄCKER
Predikan av Gunnar Nilsson https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesu-seger-pa-golgata-racker/

…………………Se VÄRLDENS TANKAR O PLANER och tänk på att NATO inte är ok:

GÅ MED JESUS

/Maria

Guds lagar om sexualitet

Från sidan:

https://www.eaec-se.org/articles/Torell/guds-lagar-om-sexualitet.htm



Av John S. Torell
Översättning: Thomas Karrlander
Det spelar ingen roll vad du, jag eller vårt samhälle anser är rätt och fel om sex. Gud är densamme
igår, idag och i all evighet och hans lagar står fast oavsett vilka moraliska värderingar som råder i
en tid. En “låtgå mentalitet” eller “Gud förstår nog” får alltså inget gensvar hos Honom. Att bryta
mot Guds lagar får alltid konsekvenser.”Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda.” (Gal 6: 7).
När människorna vanärar sig sexuellt så vanäras även landet de lever i och en förbannelse sänker
sig över dem. (3 Mos 18: 24-30).
Att uppmuntra till sexuell aktivitet utanför äktenskap eller dela ut kondomer, p-piller och liknande
åt unga människor är en synd, eftersom det ger dem frihet att synda och samtidigt invagga dem i en
falsk säkerhet när de gör det. Men de leker faktiskt med elden eftersom det öppnar upp dörrar för
demonisk aktivitet och vidare otrygghet, ångest och i slutändan en förstörd framtid.
Du vill inte vara den som korrumperar ett barns liv.”Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.” (Matt 18: 6).
Historisk bakgrund
Gud inrättade äktenskapet när han skapade Adam och Eva och i den föreningen av man och kvinna
omfattades även sexuellt umgänge, inte enbart för fortplantningens skull, utan Gud lade också till
starka känsloband och fysisk njutning till den sexuella akten, långt över än vad som behövs för att
kvinnan ska bli gravid. Dessa egenskaper är en gåva från Gud och är tänkt att vara så länge som
mannen och kvinnan lever. (1 Mos 2: 20-25).
Medan Gud är den som skapar och bygger är Satan den som bryter ned och förstör. Djävulen är en
mästare på att förvränga Guds ord och fördärva Hans skapelse. Det första Djävulen gjorde efter
syndafallet var att förstöra den sexuella dynamiken i äktenskapet genom att locka föräldrarna att ha
sexuella förbindelser med deras barn. Närstående uppmuntrades att ha sex med varandra och Satan
introducerade också homosexualitet till mänskligheten.
När vissa av de fallna änglarna lämnade sina positioner i andevärlden, gick över till fysiska världen
och började ha sexuella relationer med kvinnor resulterade det i hybrider i form av “människodemoner”.
(1 Mos 6: 4). Konsekvensen av detta var att hela människorasen och tom växter och djurs DNA blev infekterat av demoniska blodlinjer (1 Mos 6: 5-13). Gud ångrade då allt Han skapat och sparade bara Noas familj samt de rena djuren från floden.
Ca 300 år efter floden lyckades Satan åter igen korrumpera människorna genom äktenskapsbrott,
otukt och homosexualitet. Städerna Sodom och Gomorra var centrum för detta fördärv och Gud
förintade dem så fullständigt att vi än idag kan vittna om förödelsen. (1 Mos 18: 16-2119: 12-29).
När Gud kallade Moses att leda Israels barn ut från Egypten ville Han etablera en etisk kod för
israeliterna som reglerade deras sexuella liv. Detta blev en del av de praktiska lagarna som finns
beskrivet i tredje Moseboken. Vid den tiden var då all sexuell aktivitet på jorden korrumperad och
Gud hade överlämnat dem till deras sjuka vanor. (Rom 1: 21-323 Mos 18: 1-5).
Vilka är Guds lagar om sexualitet?
För 4000 år sedan gav Jesus Moses sina lagar som han krävde att israeliterna skulle följa för att inte
falla i onåd. Dessa lagar är lika relevanta idag, för oss kristna, som då och Jesus bekräftade att dessa
lagar inte har ändrats utan kommer att råda till tidens slut. (Matt 5: 17-19). Det är bara offerlagarna
som är uppfyllda genom Jesus slutliga offer på korset.
De praktiska lagarna som berör vår sexualitet finner vi i tredje Moseboken och lyder enligt följande:
§ Sexuella förbindelser med familjemedlemmar är förbjudet. (3 Mos 18: 6-1620 :11-12, 17, 19-21).
§ Det är förbjudet att efter giftermål med en kvinna ha sexuella förbindelser med hennes dotter eller
någon annan som är henne närstående. (3 Mos 18: 17-1820: 14).
§ En kvinna ska inte ha sex med sin man under sin menstruationsperiod. (3 Mos 18: 1920: 18).
§ Du ska inte ha sex med vänner/grannars fruar. (3 Mos 18: 20).
§ Du skall inte offra dina barn, något som idag kallas “abort”. (3 Mos 18: 21).
§ Du skall inte inlåta dig i sexuella aktivitet med någon av samma kön, dvs. homosexualitet. (3 Mos 18: 2220: 13).
§ Du ska inte inlåta dig i sexuella aktiviteter med djur. (3 Mos 18: 2320: 15-16).
Avskaffar Guds nåd dessa lagar?
Nej, det står ingenstans i nya testamentet att dessa lagar är avskaffade. Istället gör Jesus klart för oss
att den som bryter mot någon av dessa bud och lär ut så kommer att bli kallad som den minste i
Guds rike, men den som följer dem och lär ut så kommer att bli kallad som stor i Guds rike.”Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.” (Matt 5: 19).
I första kyrkomötet deklarerade man tydligt att otukt inte var ett acceptabelt beteende för kristna. (Apg
15: 28-29
).Paulus fördömde homosexualitet:”Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.” (Rom 1: 26-32)och incest:”Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft, och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.” (1 Kor 5: 1-5).
Paulus gör klart för oss att alla sexuella förbindelser utanför äktenskapet är otukt:”Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.” (1 Kor 6: 15-18).
Jesus fastslår senare att inga otuktiga kan ärva Guds rike:”Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.” (Upp 21: 8).”Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste alla stanna därutanför.” (Upp 22: 15).

/Maria

Var vaksam. /Midnattsropet

Var vaksam

202201Marit Bergfors

Text: Marit Bergfors

När Jesus skulle skiljas från sina lärjungar ställde de frågan om vad som skulle vara tecknet för hans återkomst och den här tidsålderns avslutning. Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er” (Matt 24:4).

I vår tid är både frågan och svaret mycket aktuella. Visserligen är det många, både sekulariserade och även kristna, som inte alls reflekterar över att vi lever i den yttersta tiden och att Jesus snart ska komma tillbaka för att hämta sin församling. Just detta visar också att den yttersta tiden är här.

Vad innebär då Jesu svar? Han nämner risken för oss kristna att bli bedragna, innan han räknar upp rykten om krig, hungersnöd, jordbävningar, förföljelser etc.

Varför är Jesus så angelägen om att vi inte ska bli lurade av falska profeter och så kallade Messias-gestalter? Helt enkelt för att vi inte ska hamna vilse!

Han som är den gode herden vill att vi ska följa Honom. ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” (Joh 10:27).

Villfarande sekter försöker lura människor idag med skenbar kunskap om Bibeln och vad man menar är Guds vilja. Även kristna som avfallit från Bibelns lära medverkar till att vi riskerar bli vilseledda.

Vad ska vi då tänka på när vi nås av olika ”viktig information” både i tal och text via facebook, hemsidor, tidskrifter och annat?

1) Först och främst är det Bibelns budskap om försoningen i Jesus Kristus som är det enda som både kan frälsa och bevara oss. Inget kan eller får läggas till eller dras ifrån det fullbordade verket på Golgata kors.

”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” (1 Kor 1:18).

2) Om vi nås av ett budskap där man dessutom ska följa vissa regler eller utföra vissa övningar då kan man vara viss om att man gått utanför Guds rådslut.

Jesus utropade i sin död på korset: ”Det är fullbordat” och därmed var Guds frälsningsplan komplett. Ingen människa kan uppfylla Guds rättfärdighet i sin egen kraft utan vi får ta emot Jesu rättfärdighet.

”Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem” (Rom 3:21-24).

3) Om man förkastar/förringar den helige Andes gåvor och tjänster eller menar att det gäller endast för några speciella i dåtid eller nutid, så har man också gått utanför Guds Ord.

4) Om man bygger sin tro och teologi på vad en så kallad profet eller profetissa skrivit och sagt, då bygger man på lös sand och inte på Ordets fasta grund. Jesus själv lovade att Hjälparen den helige Ande skulle lära oss och påminna oss om vad Jesus sagt.

”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er” (Joh 14:26).

”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er” (Joh 16:13-14).

5) Om man förkastar Israel och det judiska folkets speciella plan i Guds Ord då drabbas man av förbannelse istället för välsignelse från Gud.

”Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade” (1 Mos 12:3).

6) Om man förnekar själens odödlighet och förtappelsen är det också utanför vad Bibeln lär och blir till förvillelse och undergång för de som tar emot den läran.

Innan vi sväljer den mångfaldiga information som erbjuds oss så bör vi se efter vem/vilka som är ansvariga för informationen. På Facebooks olika gruppers sidor finns ofta en hemsida angiven och där kan man se var källan finns.

Jesus sade till sina lärjungar: ”Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små” (Luk 17:1-2).

Vi är ansvariga för att inte ta till oss eller dela med oss av de vilseledande texter och sidor som finns och förför den som inte har så stor kunskap i Bibeln.

”Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom dörren är fårens herde. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst” (Joh 10:1-4).

Det viktigaste vi gör är att alltid ha blicken fäst på Jesus. Allt handlar om Honom i Bibeln och vad han gjorde för att frälsa och hjälpa oss tillbaka till gemenskap med Gud.

“När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet” (Hebr 12:1-3). /M B

/Maria

Människofiskare/ Är du en sådan?

Människofiskare

201601, av Arne Imsen från 1987, i samband med att församlingen flyttade in i den gamla Bällstalundsskolan i Bromma.  I Matteus evangelium 4:18, kan vi läsa följande. “Då han (Jesus) nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.”Skriften ger oss här en mycket värdefull information. Vi möter två människor, två individer. Deras personalia är tydligen helt ointressant och utelämnas. Det viktiga är de båda brödernas yrka och förvärv. De var fiskare.I nästa vers talar han till dem: “Följ mig, så skall jag göra eder till människofiskare.” Den här uppmaningen riktar alltså Jesus till två män som var i sin bästa ålder. De bar på ett försörjningsansvar och hade förpliktelser mot nära och kära, mot kamrater och kollegor. Förpliktelser av både ekonomisk och social art.

Allt detta är betydelsefullt att förstå för att få en total bild av människan, av det som är Guds avsikt med henne och vad det är hos henne som Gud kan appellera till. Vi får inte utesluta mänskliga förhållanden och de mänskliga faktorerna, eftersom det hela handlar om en vandring in i ett fördjupat ansvar med ytterligare en livsdimension, en förlängning av den förra.Dessa män hade ett hårt och arbetsamt liv, och då de bejakade kallelsen att följa denne Jesus innebar det en vandring in i en ännu större kamp. Det var ingen flykt in i något lätt, ljuvt och behagligt utan innebar fastmer att låta sig domineras av en ledare, en Mästare.Helt plötsligt utan för-annonsering står han då där framför de båda bröderna. På den rätta platsen, i den rätta tidpunkten, hos de rätta människorna. Där fanns ingen regissör annat än gudomlig ledning, och det hela utspelar sig mitt i vardagen på arbetsplatsen.

Då det är frågan om sådana här heliga beslut och avskiljanden förväntar vi oss att det ska ske under högtidliga former i en synagoga, ett tempel eller i en kyrka av ordinerade funktionärer. Men där står han, utan ämbetsdräkt, utan akademiska betyg på sin värdighet, mannen från Nasaret, timmermannens son. Han ber dem inte följa med hem för en dags samvaro eller för att delge dem sina synpunkter på religionen, politiken och samtiden. Han bjuder dem inte att följa honom för att göra dem till präster eller pastorer, till apostlar eller evangelister.Timmermannens son uttalar en kallelse som är total i sina anspråk och inkluderar hela livet.

“Följ mig och jag skall göra eder till människofiskare.” Han bjöd dem inte att upphöra med sitt fiske utan istället att börja fiska vid ett annat vatten, med andra redskap, och framförallt med andra kvalitéer. Med denna kallelse följer ett villkor, en förutsättning, och det är Jesu närvaro. En total kallelse till ständig närhet till honom själv.I Matteus 28:18 träder Jesus fram och uttalar följande ord till sina lärjungar: “Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” Jesus presenterar sig här för sina lärjungar på ett helt nytt sätt, med en fullständigt ny utrustning och med nya fullmakter. Han delegerar sina sändebud och sin myndighet och det är en väldig kvalitetsskillnad på den myndighet som Jesus Kristus personifierar och representerar, och den myndighet som existerar i världen. Den är helt ojämförbar med all annan makt och han är ojämförbar med alla andra makthavare. Vi får heller inte förväxla Jesu myndighet med den myndighet som kyrkligheten kan utrusta oss med genom seminarier och andra uppgifter.Vi kan aldrig komma förbi det förfärliga faktum att kyrkor och samfund är antikrists skapelse. Inte de kristna, utan den kristenhet som utrustar sina tjänare med fullmakter och myndighet att vara företrädare för olika samfund, kyrkor, synoder eller något liknande.

Det stora och ödesdigra problemet är att vi genom de talanger vi utrustats med eller de gåvor vi fått av personlig, naturlig eller världslig karaktär, kan göra människor till medlemmar, proselyter, i den tron att vi gör dem till lärjungar. Man blir inte kristen genom att gå med i en kristen organisation om den så heter Maranata, Pingstkyrka eller något annat. Man blir inte kristen genom att ansluta sig till, gå in i, utrusta sig med någon behörighetshandling såsom församlingskort eller flyttningsbetyg. Jesus sa inte…”gören alla folk till medlemmar i min kyrka”. I ivern att driva en mission har lärjungaskapet många gånger tappats bort och ersatts av medlemsskap.

Sändebuden har utrustats för att göra folk till lärjungar, därför inställer sig misstagen eftersom vi ställer felaktiga krav, med bibliska termer, och erbjuder en främmande kraft för att uppnå idealen. Kraften som används är mer naturlig än den Jesus ger och talar om.Jesu bergspredikan är riktad till lärjungen, och upplevs ofta tung och svår att tillämpa eftersom dess ideal är så långt från vår egen värld. Så istället för att visa människor det omöjliga sänker vi kraven och presenterar det som är möjligt. Men då bergspredikan är lärjungens program bestående av en hel serie omöjligheter vill Jesus göra klart för oss att kallelsen är enastående till sin karaktär.Kanske vi upplever det här som träldom och lagiskhet, då kraven inte reduceras utan skärps. Lite mer karismatisk smörjelse och tungotal skulle appellera mer till vår känsla. Men här är det fråga om hur det är ställt med vår vilja. Är vår kunskap endimensionell, intellektuell och naturlig eller är den gudomlig och övernaturlig? “Salig är du Simons son, ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan din Fader som bor i himmelen.” Guds församling ska utföra det omöjliga, medan världen får ägna sig åt det möjliga.

Då Nikodemus konstaterar att det är omöjligt att åter gå in i sin moders liv för att födas på nytt, proklamerar Jesus att han har kommit för att göra det omöjliga. Världen får forma sina idealister, filantroper och fromma individer. De kan fortsätta med sin kultur, religion, politik och ekonomi, i syfte att försöka skapa en dräglig värld för de människor som inte är födda på nytt, men är likväl förgängelsens trälar under fördömelsens verklighet.Men bergspredikan uppenbarar inte bara vårt elände och vår sanna situation utan även Guds resurser och hemligheter. Genom korset, Guds hemlighet, får vi befrielse från belastning och skuld.

Vi får frihetsbrevet i våra händer genom uppståndelsen och ges makt över allt det onda som tidigare påverkade, styrde och bestämde över oss. Lärjungaskapet har inget med prestation att göra, det är ingenting vi åstadkommer; det är en fullständigt ny början med ett nytt utgångsläge, i en ny skola med en högre undervisning.I Gamla testamentet kan vi läsa om att det var två saker som fällde det orena djuret. Det saknade helkluvna klövar och sjönk därför ner i träsket, och det idisslade inte. Det här är bilden av oss innan vi blev frälsta. Vi kunde inte umgås med eller nära oss av Guds ord, men sen vi kommit till tro idisslar vi Ordet. Vi äter, sväljer, tuggar och tuggar igen, och när oss av Ordet. Den nya naturen har gjort att vi har börjat idissla Ordet för att utrustas av det.Då Jesus bjöd sina sändebud att göra alla folk till lärjungar, åtog han sig själv att göra dem till människofiskare. Jesus måste alltså göra något i den enskilde som vi aldrig kan åstadkomma. Hela kristenheten är full av lärjungar som aldrig har blivit människofiskare. Man startar själa-vinnarkurser och använder sig av pedagogik, psykologi och tekniska hjälpmedel för att om möjligt kunna utbilda en och annan människofiskare. Man försöker med logik och retorik, med ett fint och vårdat uppträdande. Genom ett väldoftande, välkammat och väldressat uppträdande skall människor få förtroende. Man kan bjuda hem människor på kaffe och ha en trevlig afton, skapa intresse för sin tro, sin verksamhet och sin himmel, men människofisket handlar om något helt annat.Medan lärjungaskapet handlar om undervisning för utbildning så handlar människofisket om försörjning, om förvärv. Den själa-vinnande uppgiften placeras rakt in i det mest dramatiska av allt.

Det handlar om existensen.Människofisket som Jesus talar om är inget fritidsfiske att ha som en hobby vid sidan om. Det handlar inte om att ge sig iväg med kastspö en och annan solig dag för att pröva lyckan. Får man inget napp så är det ändå ingen katastrof. Man överlever och är glad för en skön dag ute vid havet.Yrkesfiskaren däremot kan inte stanna hemma från sitt arbete på grund av dåligt väder. Han måste ut för att fånga havets guld varigenom han har sin existens. Han förbereder sig för kyla, regn och storm och går ut då andra sover. Sina nät iordningställer han med omsorg för att de ska vara dugliga.Följ mig till detta folkhav, sa Jesus, och jag ska göra eder till människofiskare.En fiskare får finna sig i oändligt många besvikelser. “Den natten fingo de intet.” De hängde upp sina nät för att konstatera att de var tomma. Men trots det var de fortfarande fiskare och måste försöka igen och igen. För yrkesfiskaren betyder de tomma näten katastrof. Utan fisket är han förlorad.Människofisket får inte bli något vi kan avstå ifrån allteftersom. Att fiska för sin egen skull låter ju egoistiskt, men är dock gudomligt. “Genom den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och varda mättad.” Jesus är hungrig och vi är hungriga. Vi måste få fisk.Jesus blir inte mättad av verksamhet och aktiviteter. Det handlar om frukt, människofiske, att vinna människor för honom. Det här måste bli en livsfråga för oss så att vi får samma natur, samma kärlek, samma intensitet, glöd och eld i hjärtat som den Jesus Kristus hade.Vi ser människor komma till oss, gripas av maranata-budskapet och falla ner vid korset som mogen frukt. Människor söker sig till oss av andra orsaker, för att få hjälp i olika situationer.

Utan dessa tillflöden skulle gemenskapen vara väldigt fattig. De nyfrälsta ger Guds församling glädje och ett nytt tillflöde av liv på samma sätt som det nyfödda barnet innebär inspiration och stimulans för familjen.Utan detta människofiske ter sig det kristna livet inte tillräckligt dramatiskt, attraktivt och lyckligt.Det är ingen söndagshobby; det är vårt livsöde. Vi måste ut och bekämpa stormarna och regnet, möta svårigheterna för att få kondition och disciplin så vi inte dukar under när det visar sig att näten är tomma.“Men då stod Jesus på stranden. Han frågar: Haven i något att äta?” Yrkesfiskaren Petrus sänker sitt huvud, besviken och med sin yrkesstolthet knäckt av att få träda fram inför Jesus Kristus, Mästaren, för att erkänna att ingenting finns att äta. Visst kunde Jesus ha befallt fisken att hoppa upp ur sjön och lägga sig på stekhällen, men han gör sig istället beroende av människor. De får lära sig att där Jesus är, där är fisken.Då näten är tomma måste vi ändå fortsätta. Vi måste ha mat både till oss själva och till honom, för han är också hungrig. Han väntar på frukt, mat, näring för den vedermöda han utstått.När vi var på Gamla Bro var vi ett fiskelag. Gud ledde oss så vidare till Bällstalundsskolan för att fortsätta som ett fiskelag, ett fiskelag som har försökt många gånger och ofta misslyckats, men som försöker igen för en ny befallning, en ny vision. Vi lägger ut i Bromma-havet, i Solvalla-havet och i Stockholms-havet. Vi kan inte fiska i hela havet, men vi kan kasta ut näten där Herren har bjudit oss.Nu väntar vi på fisk eftersom tron måste ha näring. Ett närande tillskott ny-infångad fisk ger en sann hänförelse, en djup flod av tacksamhet och glädje. I en profetisk vision ser vi hur fångsten tas in.

Lärjungar utvecklas och blir till människofiskare genom den personliga efterföljelsen och närheten till honom, Jesus Kristus.Min vän, vill du bli en bättre människofiskare? Vill du få glöden och ambitionen som gör fisket till ett livsvillkor, till en absolut livsnödvändighet som engagerar dig, leder dig till aktivitet i bön och personligt vittnesbörd? Är du lärjunge så stanna inte med det. Stanna inte med att ta emot undervisning. Undervisning är bra, men det som är nödvändigt är att bli människofiskare. Utan livet som människofiskare blir det tråkigt, innehållslöst och din kristna tro blir utan inspiration, utan fortplantings-förmåga, utan uppståndelsekraft, frukt och resultat. 

/Arne Imsen

Jesus frälser


Hälsn Maria

Gud kallar de sina. Per-Arne Imsen, video

Denna videon handlar om vår kallelse att LYDA GUD och att gå i hans armé av lydiga människor och sprida evangelium, och göra det trots att det kan ta emot av hårda strider på vägen. Lyssna till denna och du kommer att veta om du är villig eller ej, och vad det kostar. Det har ju ett pris att följa Jesus, är du villig att betala det?