Archives

Fyrbåk i det katolska mörkret/.. (som finns ännu)

mar5

FRÅN: https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/olaus_petril.htm

Olaus Petri, En lysande fyrbåk i det katolska mörkret
Av Thorbjörn Johansen EAEC den 17 juni 2015

Det är inte många svenska nutidsmänniskor som tänker på vilken oerhörd genomslagskraft och omställning det blev när vi i Sverige gick över från katolicism till reformation år 1527. Den svenske reformatorn predikade för första gången på svenska i Stockholms Stor-Kyrka samma år. Han behövde inte spika upp några 95 teser på kyrkdörren som Martin Luther i Tyskland, ty jordmånen i Sverige var väl förberedd av den Helige Ande och väckelse utbröt och Petri är inte glömd, tror vi. Han var en lysande fyrbåk i det katolska mörker som rådde i det medeltida Sverige.
Katolicismen i Sverige var död.
Nu har främst pingströrelsen, men också andra frikyrkosamfund samt sekteristen Ulf Ekman övergivit lutherdomen för katolicismen och åter släppt in katolicismen i församlingarna med deras falska gärnningsläror. Ve deras tilltag!

Enligt katolicismen är Jesus så svag och liten att han måste bäras av sin mor Maria. Och de säger också att vi därför måste bedja till Maria, i stället för Jesus – den Mästare som en gång kommer till Jorden som konung.

Han är nyckeln till din och min frälsning.

Jag vill här relatera en skrift av den svenske reformatorn Olaus Petri:

Varför predikan skall hållas på svenska
”Emedan nu apostlar har rätt att hålla Kristi nattvard på hebreiska, kaldeiska, grekiska, latin och andra språk som folken förstår och fick predika på förut, varför skulle då vårt svenska språk vara så föraktligt att man inte kan använda det? Vi svenskar hör också Gud till likaväl så som andra folk och det språk vi har, det har Gud gett oss, liksom han gett hebreer, greker och latinare deras språk, ty Gud har inte anseende till personen, han föraktar ej heller svensken mer än annat folk; ej föraktar Han mer vårt språk än annat språk, utan han vill att alla folk skall komma till kunskap om sanningen och uppnå evig glädje; Han vill att hans Heliga Ord skall på alla tungomål utropas och predikas.”
(Översatt till modern svenska av Thorbjörn Johansen)

FAKTA RUTA:

Reformationen i Sverige inleddes när konung Gustav Vasa i Västerås riksdag (1527) ville bryta banden med påven i Rom. Trots motstånd fortsatte kyrkan i Uppsala att reformeras, i opposition mot katolska kyrkan.
Vid det andra kyrkomötet i Örebro (1536) avskaffades Katolska Kyrkans kanoniska rätt. Vid kyrkomötet år 1527 i Uppsala (1572) antogs den Svenska kyrkoordningen som det uppstod en strid om (1574–1593). Denna avgjordes vid ett ännu ett kyrkomöte, vid Uppsalakyrkomöte (1593). De allra sista svenska katolska fästena, klostren och skolorna, inklusive all kontakt med Rom upphörde genast, och reformationen befästes definitivt som en svensk Luthersk Folk-Kyrka. En stor väckelse utbröt även i Sverige och Guds Ord kunde nu läsas på svenska, vilket gemene man också gjorde. Frälsning av nåd och ej av gärningar, var ett faktum som inte kunde fördunklas av att prästerna, som förr, predikade på latin.
nya ideologiska tankeströmningar, en vilja till ökat oberoende från Rom och den svenska statens finansiella behov. sammanföll med reformationen i Sverige kan den sägas ha varit politiskt initierad med Gustav Vasa som främste pådrivare.
I och med reformationen utgavs utgavs en av konung Gustav Vasa godkänd Bibel, som var den allra första bibelöversättningen till svenska.Thet Nyia testamentet översattes av Olaus Petri och år 1527 följde Petris mot Peder Galle riktade Swar påå tolf spörsmål och en stridsskrift mot honom, Paulus Helae:Swar uppå itt risterlighit sendebreff. Efter Västerås Riksdag 1527 var Olaus Petri närvarande, och då hade reformationen hunnit få ett brett stöd bland befolkningen i Sverige. En svenk väckelsetid hade startat.

SLUT

/Maria: Tyvärr är det katolicism som på många vis fortfarande styr i världen och i Sverige, det finns många felaktigheter som borde bort då det kommer till RELIGION och INTE tro på Jesus i första hand. Det är inte acceptabelt och mycket handlar om katolicism i olika sammanhang/ s k församlingar.

Maria

Dårskapens vägar – Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

dec16

repent

*

Dårskapens vägar – Sex renässanspåvars maktmissbruk banade väg för reformationen

 Av Lars Bygdås 
http://www.midnattsropet.se/2016/10/darskapens-vagar-sex-renassanspavars.html

Påvedömet och katolska kyrkan kan inte analyseras utifrån blott ett religiöst teologiskt perspektiv. Ty kyrkan är sedan århundraden också en politisk maktfaktor som spelat med eller mot de europeiska stormakterna Frankrike, Spanien, Habsburgväldet etc. Man måste alltså även få inblick i detta politiskt militära spel som pågått i århundraden.
Som kuriosa kan tilläggas att det finns väl inte ett äktenskap i de övre klasserna i Europa under dessa sekler där inte påven haft sitt finger med i spelet när det gäller val av rätt partner.
Påven bestämde allt ifråga om äktenskap och skilsmässa i furstehusen och det var just detta som krossade romkyrkan i England på 1500-talet. Då bildade Henrik VIII en egen kyrka just på grund av en skilsmässa som påven inte godkände – Anglikanska kyrkan.
Och så har det sett ut i Europa och världen under katolska kyrkans dominans. Kyrkan har härskat och det på rena lögner som smidits ihop genom åren.
Mänskligheten är i dag smärtsamt medveten om vart denna oheliga allians, religion och politik, leder. Exempelvis IS, den Islamiska staten, som hotar och terroriserar hela det civila västerländska samhället – i sin guds namn!
Det är därför viktigt att också avslöja detta politiskt/religiösa spel när det gäller katolska kyrkan! Inte minst i en tid då en hel värld faller på knä i fascination inför påven.
Och när det gäller detta ämne finns det ingen som enligt min mening har skildrat det skarpare och mer inträngande än Barbara W Tuchman. Här talar förnuftet!
Hon fokuserar särskilt på påvarnas intriger och maktkamp under renässansen, en tid när kyrkan nådde sin absoluta bottennivå och som de facto ledde fram till reformationen. Den totala brytningen.


Utdrag ur boken Dårskapens vägar av Barbara W. Tuchman

Barbara W Tuchman 1912 – 1989
en av USA:s mest lästa
och prisade historiker,
författare och journalist.

Ungefär samtidigt som Columbus upptäckte Amerika stod renässansen – den period då jordiska värderingar trädde istället för omsorgen om det ovanefter – i full blom i Italien. Den enskilda människan tog sitt öde i sina egna händer istället för att passivt överlämna sig åt Guds försyn. Hennes stund på jorden var inte längre som i medeltidens föreställning en tillfällig, smärtfylld förvisning på vägen till själens andliga bestämmelseort.

Under en period av sextio år, från 1470 till 1530, exemplifierades tidens världsliga anda av sex på varandra följande påvar – fem italienare och en spanjor – som drev den till höjden av korruption, morallöshet, snikenhet och spektakulär olycksbringande maktpolitik. Deras regemente slog de troende med fasa, bringade den heliga stolen i vanrykte, lämnade alla krav på reformer obeaktade, ignorerade alla protester, varningar och tecken på växande upprorsstämning och förlorade slutligen hälften av katolska kyrkans bekännare till protestantismen. Deras dårskap och förstockelse resulterade i århundraden av fiendskap och inbördes strider och fick därigenom utomordentligt allvarliga följder för hela västvärlden.

Allianser med påvar och furstar
De sex påvarnas maktmissbruk uppstod inte oförmedlat ur högrenässansen. Snarare var de kulmen på de påvliga styrelsevanor som utbildats under förvisningen till Aignon och den därur resulterande stora schismen, då rivaliserande påvar slogs om pontifikat i drygt sextio års tid. I fortsättningen bestämdes varje stadsstats eller kungarikes hörsamhet mot den ena eller den andra pretendenten av politiska hänsyn, vilket ledde till en genomgripande politisering av den heliga stolen. Beroendet av världsliga härskare var en ödesdiger följd av den stora schismen, eftersom rivaliserande påvar såg sig tvungna gottgöra sig för maktdelningen genom allehanda uppgörelser och allianser med kungar och furstar. Eftersom även inkomsterna var delade ledde schismen dessutom till att påvedömet kommersialiserades och kom att betrakta penninganskaffningen som sin viktigaste uppgift. Försäljning av andliga och materiella förmåner, från absolutism och frälsning till biskopsstift och kloster, växte till en bestående kommers, som visserligen var lukrativ men också väckte ytterligt stor anstöt bland de troende.

Borgia & Medici
Under renässansens humanistiska berusning övertog påvarna, sedan de på 1430-talet hade återbördats till Rom, de värderingar och den livsstil som praktiserades av de italienska stadsstaternas piratfurstar.
Italiens rika, eleganta, principlösa och ständigt tvistande härskare var genom sin oenighet och begränsande territoriella makt inget annat än tvedräktens potentater. De sex påvarna som härmade efter deras snikenhet och överdåd lyckades inte bättre än sina förebilder, utan till följd av sin större makt vanligen sämre. Alla sex, däribland en Borgia och två Medici, jagade som blodtörstiga hundar efter varje byte deras ämbete erbjöd, besatta av ambitionen att samla en familjeförmögenhet som skulle överleva dem själva. Till den ändan kastade de sig huvudstupa in i tidens världsliga politiska spel, det vill säga in i en serie av oupphörligt växlande kombinationer, intriger och manövrar utan bestående inriktning eller vägledande princip och betingade enbart av den för tillfället rådande maktbalansen. Eftersom den politiska jämvikten var bräcklig och flytande, inträffade det ständigt att dessa uppgörelser upphävdes eller sveks; kohandel, bestickningar och stämplingar blev med nödvändighet regel, eftertanke och planering undantag.

Beredde vägen för Luther
Periodens dominerande politiska faktor var de upprepade invasioner av Italien som företogs av de tre stormakterna – Frankrike, Spanien och det habsburgska imperiet – i förbund med den ena eller andra itelienska småstaten. Påvestolen engagerade sig helhjärtat i denna kamp, men saknade militära resurser att spela en avgörande roll. Ju mer man deltog i de världsliga konflikterna, alltid med lika förödande resultat, desto kraftlösare tedde den sig och blev den. Samtidigt drog den sig för att genomföra de religiösa reformer som uppenbart var av nöden, eftersom den fruktade att mista sin auktoritet och sina möjligheter till egen vinning. Som italienare medverkade renässanspåvarna till att deras land drabbades av krig, utländskt förtryck och förlorat oberoende; som Kristi ställföreträdare gjorde de sitt ämbete till ett löjeväckande och avskräckande exempel och beredde vägen för Luther (kurs LB).

Savonarola
Men det fanns en röst, Girolamo Savonarola!
I Florens gav priorn i klostret San Marco, dominikanmunken Girolamo Savonarola, i början av 1490-talet i flammande botpredikningar röst åt det religiösa betrycket. Alexander (påven) slog dövörat till i sju års tid, medan resningen bemäktade sig en hel stad och väckte genljud över hela Italien. Savonarola var inte så mycket en förelöpare till Luther som den typ av trosivrare och syndagissel som kan uppstå i alla orostider och få makt över massorna genom sin fanatism. Han representerade sin egen tid därigenom att han drevs av avsmak för kyrkans förfall och korruption och förfäktade nödvändigheten av en reformation som ett medel att visa vägen tillbaka till himmelen. Hans profetia att reformationen skulle följas av en tid av lycka och välstånd inom hela kristenheten gjorde starkt intryck på folket.
…

Påvarnas dårskap bestod inte så mycket i att de förde en politik mot bättre vetande som att de avvisade varje konsekvent politik – såväl på det politiska som på det religiösa planet – som skulle kunnat förbättra deras situation eller hejda den växande oppositionen. Likgiltigheten för de rörelser och stämningar som växte fram i deras omgivning var deras första dårskap. De var döva för allt missnöje, blinda för de alternativa idéer det gav upphov till, förbindligt oemottagliga för alla utmaningar, obekymrade om förtrytelsen över deras sedeslösa leverne och om den växande vreden över deras vanstyre, halsstarrigt ovilliga till alla förändringar, nästan enfaldigt envetna i sitt fasthållande vid ett korrumperat existerande system. De kunde inte förändra det eftersom de själva var en del av det, hade fostrats i det och var beroende av det. n

Det riktigt tragiska i hela detta drama är att – kyrkan aldrig kommer att ändra sig! Hon kan inte ändra sig. Och påven får inte ifrågasättas på grund av den diaboliska ofelbarhetsdogmen. Situationen i kyrkan är idag så allvarlig att exempelvis förre påven avgick på egen begäran. Det är första gången sedan 1200-talet. Benedictus XVI, tyske Joseph Ratzinger, orkade inte längre med dessa eviga skandaler; svindlande belopp utan kontroll med mutor och skumrask som följd, pedofilskandalerna som blivit en följetong och kanske det värsta av allt, rävspelet bland kardinalerna i Vatikanen. Det är den kyrkan Franciskus representerar. Samma ondskefulla system som härskade i renässansens Rom och Florens. För den fria församlingen står Ordet i evig klarhet: Drag ut från henne i mitt folk.

De härskande påvarna:
Sixtus  IV, 1471 – 1484
Innocentius VIII, 1484 – 1492
Alexander VI, 1492 – 1503
Julius II, 1503 – 1513
Leo X, 1513 – 1521

*

Ja drag ut från henne! Skökokyrkan

NamnlösMaria

1989 och 2016. Påvebesök. Den katolska skökoanden /A Imsen

dec5

Katolicism? NEJ tack!

Arne Imsen apropå påvebesöket 1989:

Det är omskakande att  bevittna hur den katolska skökoanden influerar på och förtrollar hela mänskligheten religiöst, kulturellt och politiskt.

Den bannlyste Martin Luther och senare tiders reformatorer tillhör ett passerat stadium som uppenbarligen få vill påminnas om. Stridsyxorna är nedgrävda. Med sänkta sanningskrav och förstärkt medmänsklighet har relationerna mellan antagonisterna blivit fromt vänskapliga.

Men mitt i denna gränsöverskridande enhetsromantik kan man iaktta en genetiskt betingad förvandling mot katolsk kyrklighet i praktiskt taget samtliga samfund i världen.

Processen är påtagligt enkelriktad, men den pågår obruten och oberoende av vilken potentat som för tillfället härskar i Rom, eller vad koncilierna beslutar. Paradoxalt nog bryter det dessutom parallellt fram en trend mot friare umgängesformer med närkontakt och större folklighet, både för religiösa och profana kategorier.

Teologierna är vare sig identiska eller avgörande för kraften i detta skeende, och formerna varierar i tid och rum allt efter de lokala förutsättningarna. Men resultaten, specialisering och trustbildning i både gudstjänst- och samhällsliv, är häpnadsväckande likartade. Enheten och friheten är skenbara, men likriktningen och maktkoncentrationen är ett ödesbestämt verk, pådrivet av en och samme ande.

Den påve, som möjligen av moraliska våndor försökte bromsa vissa dolda och känsliga delar i kyrkostatens maktcenrum, röjdes ur vägen efter 33 mörklagda dagar i den heliga stolen. Frågan om denne påve dog en naturlig död står fortfarande obesvarad.

Den katolska kyrkans människofientliga och ödeläggande klosterväsen, helgondyrkan och sakramentsmagi är i alla sina delar avskyvärda.

Med bikt och avlat som inkomstbringande tvångsmedel, samt skärselden som skräckinjagande påtryckning för tröga botgörare, har den katolska kyrkan under hela sin historia i större eller mindre utsträckning utsugit, förtryckt och vilselett människoskarorna till blind och livslång underkastelse. Samtidigt har denna kyrka genom sin avlatshandel blivit ett tillhåll för mördare, bolare och månglare, en rövarkula bortom alla historiska jämförelser. Det är ingen tillfällighet att världens minsta stat med världens största kyrka har blivit känd för sitt gangstervälde med tentakler ut över hela världen.

Men ingenting av detta förmår kasta någon mörk skugga över en världsomfattande charmoffensiv med fredstal och försoningsmässor, med vita och svarta i hundratusental i hänryckt beundran och tillbedjan. Kyrkan är stabil, pålitlig och ofelbar, och ensam saliggörande för jordens alla folk. Denna äregiriga och av de heligas blod maktberusade sköka, hör världen till. Alla de som mot bättre vetande passivt eller aktivt ger påvedömet sitt stöd, gör sig delaktiga i försyndelserna och avsöndrar sig från en sann apostolisk församlingsgemenskap.

Führern, Adolf Hitler, en hängiven beundrare av den katolska kyrkan, adopterade idealets inkvisitoriska doktriner, former och metoder och applicerade dem på sin intensiva jakt mot världsherraväldet.
Han gjorde makalösa insatser för att snabbt förverkliga dem. Han var emellertid en klantig amatör och misslyckades med att uppnå det mål han drömde om och passionerat kämpade för med utkommenderade och paralyserade människomassor på en civiliserad kontinent; Europa. Trots släktskap i rakt nedstigande led med vatikanfascismen blev han en tragisk och fasansfull kort parentes i mänsklighetens historia. Väl är väl det!

Påven däremot, personifierar en urgammal och flerdimensionell fascism, som så småningom kommer att filtrera och ockupera hela mänskligheten. Uppsåtet att fortplanta den välkamouflerade och fulländade apartheid, för vilken den katolska kyrkan varit moderssköte med fragmentarisk konkretion i bland annat det av Sverige bojkottade Sydafrika, kommer att lyckas.
Vem skulle idag [1989] kunna tänka sig en officiell inbjudan av Sydafrikas statsöverhuvud och kyrkoledare till detta land för att sammanträffa med kungafamilj, statsminister och kyrkliga dignitärer på alla nivåer? Det är tabu. Världsekumeniken och sekulariseringen har banat väg för den katolska kyrkans kristnade svartkonst, bländverk, prål och falsarier på alla samhälleliga områden. Kyrka och stat ger auktorisation och välsignelse åt nygamla religionssurrogat, ty utdelningen är befäst och ökad makt. Den färgsprakande fascismen i Guds namn med opportunismen som självsäker kusk är just nu favorit bland ödesryttarna. Alla “fredens vänner” satsar på denna, den yttersta tidens lyckohäst.
Påven är här med alla sina styggelser. Han borde möta allt det bittra motstånd hans fascistiska uppdragsgivare förtjänar.
Men det är ingen risk, så  länge den allmänna opinionen i vår del av världen åter och åter piskas att sila mygg (Sydafrikafascismen) och svälja kameler (den kyrkligt kamouflerade Vatikanfascismen). Detta folk har nämligen mobiliserat hela sin motståndspotential till kamp mot parakyrkliga, kristna högerextremistiska och väckelsekristna fantasifoster utan verklighetsförankring i fosterlandet, samt fascisthärdar på andra kontinenter; därtill uppskrämda av tidens många högljudda antikristliga megafoner. Den unge, stridbare predikanten, pastor Lewi Pethrus, skall få avsluta detta uppslitande apropå. Han skrev i tidningen EvangeIii Härold år 1927 några rader som verkligen bör räddas ur glömskan. Så här säger han:
– Vi vet av Guds ord, att avfallet skall bliva stort i den yttersta tiden, men att det på så kort tid skulle få en sådan makt över en så mäktig andlig rörelse som frikyrkoröreIsen i Sverige, det har troligen ingen kunnat tänka sig. Må Gud bevara sitt fria folk från att följa med i utförsbacken.

http://www.midnattsropet.se/2016/10/maktkoncentrationen-ar-ett-odesbestamt.html

*

Ja vad säger vi idag då!  2016 och påven har varit här på ett lömskt besök att förbereda för ännu ett besök 2017.

Läs denna artikeln också:

https://gospel.jesuslever.eu/ar-reformationen-over-jesus-ar-bortrationaliserad-religionens-morker/

Inga ord finns …..för detta hemska som man kallar för enande men som är något helt annat.

Maria

Är reformationen över? /Jesus är bortrationaliserad! Religionens mörker…

okt31

Är reformationen över?

Jesus som enda vägen till Gud är i enhetens namn bortrationaliserad.

Lutherska världsförbundet inbjuder påven Franciskus till Sverige. För värdskapet står Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, där följande frikyrkor ingår:
Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Pingst-rörelsen, Svenska Alliansmissionen och Vineyard Norden.


Text: Berno Vidén

– De flesta av jordens invånare kallar sig för troende. Det borde provocera fram en dialog mellan religionerna.  Med de orden inviterar den katolska kyrkans överhuvud i en Vatikanproducerad video till synkretism mellan fyra religioner: buddhism, judendom, islam och kristendom. Därefter träder företrädare för de olika religionerna fram och deklarerar att de var och en tror på sin gud: – Jag tror på Buddha. – Jag tror på Gud. – Jag tror på Jesus Kristus. – Jag tror på Gud, Allah. Påven fortsätter förklara att många söker Gud och hittar honom på olika sätt. Videon visar tydligt hur påven likt en kameleont smälter in bland de olika religionernas gemensamma bön, i kärlekens namn:– Jag tror på kärleken, deklarerar samtliga företrädare.Bibeln däremot proklamerar: – I inget annat namn finns frälsning än i namnet Jesus!

Det finns knappast någon religiös organisation som har åstadkommit så mycket förvillelse och lidande hos mänskligheten som den Romerska katolska kyrkan. Historien är fylld av vittnesbörd över de uppskattningsvis 50 miljoner liv den har på sitt samvete. Ännu fler är lurade och bedragna av dess genomfalska frälsningslära. Försoning med Gud kan aldrig uppnås genom helgontillbedjan, sakrament eller gärningar. Det är en helt obiblisk lära.

I det här numret av Midnattsropet har vi valt att lyfta fram budskap av förkunnare som på sin tid varnade för kyrkoekumenikens framfart bland frikyrkosamfunden i Norden, varningsrop som visat sig vara sanna och träffsäkra. Idag vill man exempelvis inte inom pingströrelsens egna led höra talas om Lewi Pethrus uppfordrande maning, då han år 1925, inför det faktum att frikyrkligheten gjorde närmanden till Rom, från djupet av sitt hjärta utropade: – Den dag vi stryka flagg inför dessa [katolicismens] påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom.
Redan tidigt 70-tal agerade pingströrelsen observatör under Kristna riksmötet i Göteborg, och därefter har hastigheten i utförsbacken accelererat våldsamt. Gemensamma framträdanden med pingstföreträdare och katolske biskopen har gjorts. Under Jesusmanifestationer har katolska företrädare sida vid sida med pingstvänner och karismatiker knäböjt, för att sedan bjuda in sökare till förbön i den närliggande katolska kyrkan. Den katolske biskopen Anders Arborelius och pingstledaren Sten Gunnar Hedin har skrivit en bok tillsammans och publicerat artiklar för att synliggöra enheten mellan rörelserna. Pelle Hörnmark, som gått från att vara ledare för den svenska till den europeiska pingströrelsen, sa under ett besök i Vatikanen tillsammans med en pingstdelegation, att det var ”intressant upptäcka nya nyanser hos trossyskon”.

Vi konstaterar: Lewi Pethrus fick rätt! Och avfallet fortsätter. I vintras stod Filadelfiaförsamlingen i Stockholm värd för ett interreligiöst möte, där företrädare för fyra religioner – judendom, islam, katolicism och protestantism – presenterade en gemensam bekännelse: – Vi tror gemensamt: på en enda Gud, skapare av himmel och jord; att Gud är barmhärtig, nåderik och kärleksfull; att varje människa har samma värde och rättigheter; att Gud kallar oss att älska vår medmänniska och värna allt liv.
Jesus som enda vägen till frälsning är i enhetens namn bortrationaliserad.

Påve Franciskus agerar mycket offensivt i sina strävanden att ena religionerna. Med professionell charmoffensiv söker han samla alla under sina vingar till en ny världsreligion. Han talar i mänsklighetens namn och lyfter fram frågor som har med fred, slaveri och orättvisor att göra. Alla vill vi ha fred, men vägen till Gud går fortfarande endast genom Jesus. Situationen är komplex både ur politisk och religiös synvinkel. Pengarna och jakten på världsherravälde styr. Finns det idag överhuvudtaget någon som greppar över Vatikanens materiella tillgångar spridda över världen?
Påven borde först och främst röja upp inom Vatikanens murar. Vad hände exempelvis med Albino Luciani (Johannes Paulus I) som ville städa upp i Vatikanens smutsiga ekonomi, och som mystiskt dog efter endast trettiotre dagar på påvestolen, en död som fortfarande, inför en undrande värld, mörkas av Vatikanen. I boken I Guds namn som gavs ut 1984, presenterade David A. Yallop en gedigen bevisföring och motiv till varför påven behövde röjas ur vägen. Boken förbjöds i flera katolska länder.

Företrädare för fyra olika religioner i bön, var och en till sin gud.
Jesus som enda vägen till Gud är i enhetens namn bortrationaliserad.

Religionens mörker är förödande och trälbinder hela mänskligheten. I Guds och gudars namn bedras en hel värld. Den makten kan aldrig bekämpas med politiska eller religiösa vapen utan det behövs himmelsk uppenbarelse därtill. Det finns ingen tid som vår där behovet av ett sant, bibliskt ljus är större – Guds genomträngande ord, som avslöjar och uppenbarar. Trots all global upplysning och teknik som gör att vi kan nå information från hela världen med några knapptryck, lever många idag i ett totalt andligt mörker. Inte minst i vårt eget land, som på bara några decennier gått från att vara kristet till att bli ett av världens mest sekulära och kristendomsfientliga länder.

Det finns ett himmelskt ljus som genomlyser och avslöjar mörkrets gärningar, och samtidigt visar på en ny väg. Det ljuset och den vägen är Jesus Kristus. Då vi drabbas av det ljuset avslöjas all falsk religiositet, allt det som ser så bländande och vackert ut, men det som är rent och äkta består. Vad ingen religion eller filosofi lyckats åstadkomma, det gjorde Jesus, en gång för alla, genom att bli en dårskap för världen. Jesus hade möjlighet att med enkla medel frånta djävulen hans domäner. Djävulen visade sig vid ett tillfälle villig att fredsförhandla med Jesus om hela världen, men vägen Jesus skulle gå var inte förhandlingsbar. Då han led svårt i Getsemane bad han till sin Far, att om det är möjligt, låt mig slippa genomgå dessa kval. Men kärleken till människan var den segrande kraften: – ske inte min vilja, utan din… Guds vilja var – och är – att frälsa mänskligheten! Därför gick han hela vägen och dog för var och en utav oss. – Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten (1 Pet 2:24).

Den bibliska församlingens väg går i diametralt motsatt riktning än Vatikanens. Guds församling i tiden har heller inga gemensamma nämnare med organisationer som Kyrkornas Världsråd och liknande globala maktblock, som utifrån ekonomisk makt, kvantiteter och majoritetstänkande räknar in sina framgångar. Bibelns väg för församlingen är tydlig: – Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud (Luk 16:15).
Paulus skriver på ett liknande sätt till församlingen i Korint: – Det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka (1 Kor 1:27).
Jesus gav aldrig uppdraget åt sina lärjungar att bygga kyrkor eller starka, religiösa koncilier eller samfund. Sådana maktvälden smälter in i Babylon, men passar inte in i Guds rike. Andens enhet är något annat än kyrkoekumenik baserad på religiös tradition med prästerskap, kyrkobyggnader, sakramenten o.s.v. Riv kyrkorna och avkraga prästerskapet. Vänd åter till Ordet och den urkristna församlingens ideal, där den naturliga mötesplatsen var hemmet, både för Ordets och bordets gemenskap. Där finns förutsättningar för en sann, biblisk gemenskap: – Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ (Apg 4:32).

Den katolska kyrkan och hennes döttrar har ett mål – församlingen har ett annat. Det ena kallar bibeln för Babylon – det andra heter Det nya Jerusalem. Babylons öde beseglas i Uppenbarelseboken 18:
– Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för orena andar – – – Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor (v. 2, 4).
Det nya Jerusalem har en helt annan utgångspunkt: – Och jag såg den nya staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man (Upp 21:2).
Babylon hör till den här världen, församlingen hör himmelen och Guds rike till.
’
Är reformationen över? Uppenbarligen för Lutherska kyrkan och alla medlemssamfund inom Sveriges Kristna råd, men inte för den som valt att stå utanför lägret med Jesus.  Från Midnattsropet:

http://www.midnattsropet.se/2016/10/ar-reformationen-over.html
ÄR DU UTANFÖR LÄGRET MED JESUS?
 SE OCKSÅ:
 http://www.expressen.se/nyheter/ropen-efter-upprattelse-varfor-sviker-du-oss-paven/
LIDANDE!
NamnlösMaria

Katolicism. Nej tack! /Bön till Maria är hedniskt! Ett religiöst avguderi..

okt30

Bön till Maria är hedniskt


Maria är inte Gud. Maria var en vanlig människa som du och jag. Maria behövde Jesus för att bli frälst. Maria dog som alla andra kristna. Maria är idag i himlen. Hennes kropp väntar på uppståndelsen från de döda. Maria hör inte påvens böner. Maria kan inte ge ett enda bönesvar. Att be till en död människa istället för till Gud är hedniskt. Det katolska upphöjandet av Maria och tron att Maria var helt fri från synd och att hon därför undgick att dö och upptogs med kropp och själ i himlen, har inget som helst belägg i den kristna tron. Med en sådan obiblisk Maria-bild så är det inte underligt att demoniska Maria-uppenbarelser i dag frodas mer än någonsin inom den katolska kyrkan.

Katolska kyrkans katekes punkt 966: ”Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död. Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse.” Detta är ren och skär villolära. Jungfru Marias himmelsfärd är en legend från 400-talet, där det sägs att Maria hela livet var en jungfru, att hon dog och sedan på tredje dagen i kroppslig gestalt steg upp från de döda och fördes till himmelen! En av katolska kyrkans viktigaste dogemer är alltså byggd på en legend, fantasier. Är det inte bättre att tro sanningen? Det föredrar jag, hur är det med dig? Paulus varnar starkt i 1 Tim.4:1 för det som komma skall: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.” Sådant finns det mycket av i den katolska kyrkans läror, tro och traditioner. Och som det står i en bibelversion av 1 Tim. 4:7:”Undvik vanhelgande och käringaktiga fabler.”Och en av dessa fabler är dogmen som ”den ofelbare” Pius XII kom med 1950 i sin apostoliska konstitution (en påvlig avgörelse riktad till hela kyrkan) Munificentissimus Deus, om Jungfru Marias himmelsfärd..

En av kyrkans böner till Maria lyder så: ”Frälsarens milda moder, du port som för oss öppen står till himlen, du havets stjärna, hjälp Guds folk som faller och strävar att ånyo resa sig.” (Givet i Rom vid sankt Peters grav 25 mars 1987, Vår Herres bebådelses högtid, i det nionde året av mitt pontifikat – JOHANNES PAULUS PP II.)

Katolska kyrkans katekes punkt 829: ” ’Medan kyrkan i den allrasaligaste Jungfrun redan har uppnått fullkomningen och där är utan fläck eller skrynkla, kämpar de kristna ännu för att övervinna synden och växa till i helighet. Därför riktar de sina ögon mot Maria.’ I henne är kyrkan redan helt och hållet helig.” Så talar en kyrka som inte har Jesus som sin Herre! (Därmed har jag inte sagt att det inte kan finnas enskilda personer i den katolska kyrkan som är kristna. Alla katoliker bedriver inte Maria-dyrkan. Men de är i farligt sällskap, när det gäller deras andliga väl.) Den katolska religionen med sina böner till de döda och sina mässor för de döda är i själva verket en form av spiritism, blandat med kristendom. Exempelvis helgonstaty-kulten är tvåfaldigt förbjuden. Helgonen är döda och bilder är förbjudna. De katolska husgudarna i form av Maria-statyer är avskyvärda i Guds ögon. ”Ni ska inte göra er några avgudar, ej hellre uppresa åt er något beläte eller någon stod eller upprätta i ert land stenar eller inhuggna bilder, för att tillbedja vid dem, ty jag är Herren, er Gud” (3 Mos.26). Att bära omkring i processioner, hälsa, kyssa och tillbedja heligas reliker, bilder, statyer är ett avfall från Gud och ett religiöst avguderi. Ett stycke trä, slöjdat till en ”helig staty av ett helgon eller av Gud” är ett beläte och fåfänglighet (Jes. 44:14-20).

Tillbedjan av Maria som Guds Moder och med en gosse på sitt knä har sitt ursprung i Babylon. I Bibeln finns inte ett spår av sådan tillbedjan. Rom har blivit det nya Babylon. Rom är känt under det namnet både i judisk och urkristen apokalyptik. Helt obiblisk och falsk är också läran om de dödas förbön för oss, t ex denna ofta förekommande bön: AVE MARIA – ”Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödstimme. Amen.” Under varje katolsk mässa uttalas böner för de döda.

Hostian är den invigda oblaten i mässan. Nunnor bakar dessa oblater. I enlighet med katolsk teologi, så blir oblaten när den välsignas av en katolsk präst Jesu verkliga kropp och vinet blir Jesu verkliga blod. Efter mässan ställer man in hostian i ett skåp som kallas för tabernaklet, och folket tillbeder detta som om det var Jesus Kristus själv. Moder Teresa, som avled 970906 talade ofta om detta och vittnade om att hennes Jesus var den Katolska hostian. En gång så uppstod en brand i ett av Moder Teresa kapell, och hon berättade hur tacksamma nunnorna var när någon sprang in i den brinnande byggnaden och räddade ”Jesus”. Vatikanen meddelade 990301 att påven har beslutat att ge dispens från katolska kyrkans regler så att Moder Teresas helgonförklaring kan påskyndas. Första steget blir att saligförklara henne.

Vid sin allmänna audiens på S:t Petersplatsen 980409 sa påven att Maria unikt samarbetade i frälsningsverket. Enligt Vatikanens Informationstjänst förklarade påven att ”i förening med Kristus och fogad till Honom, så samverkade hon för att förvärva frälsningens nåd för hela mänskligheten”. Han sa också: ”Efter att ha skapat människan ’manligt och kvinnligt’ också i Återlösningen, så ville Herren sätta den nya Eva näst intill den nye Adam…, Maria, den nya Eva, blev då Kyrkans perfekta ikon. I den gudomliga planen representerar hon nedanför korset återlöst mänsklighet, vilken i behov av frälsning har gjorts i stånd till att offra ett bidrag till frälsningsverkets framväxt.”

I sin audiens 960619 proklamerade påven att Katolska Kyrkan vidhåller dogmat om Marias obefläckade avlelse, att Maria inte hade någon arvsynd och att likaså ”Maria var fri från personlig synd och moralisk ofullkomlighet genom hela hennes liv”. Därmed förnekar påven att Romarbrevet 3:23 är sant, att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.”

Påven är en falsk apostel som kommer med sådana här tokigheter. Vägen till Kristus går inte genom Maria! Ingenstans i Bibeln är Maria den nya Eva och ingenstans står det att hon samarbetade i frälsningsverket. Maria var en syndare som alla andra människor och blev frälst på samma sätt som alla andra syndare, genom tro på Jesus som Guds Son och mänsklighetens enda Återlösare. ”En är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus,som gav sig själv till lösen i allas ställe”, säger Paulus i 1 Tim. 2:5. Maria är inte Guds Moder, Himmelens Drottning, Vår Fru eller medåterlöserska. Och apostlarna lärde oss inte att be till henne. Hon kan inte besvara en enda bön eller hjälpa oss på något sätt. Katolsk kyrkan har bedragit sig själva!

TEXT FRÅN:http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm

OCH:

PÅVEN, han som kallar sig helig fader, landar i Sverige och skall ENA kristenheten m m. Ta er i akt och tänk till!

NamnlösMaria

Vem är påvens Herre? /länk. Läs också om Luther

okt29

NWObild Maria

paven bilden lånad från isaskar.wordpress.com

Jag hörde på Radio P1  idag i programmet Människor och tro…. och där säger man att katolicism är kristet, men det är fel-  Det finns inget som heter kristen katolik eller kristen muslim. Antingen är man en kristen och är frälst och tillhör JESUS eller också INTE. Inför påvebesöket svämmar radio och tv över utav LOVORD och annat över katolicismen och *ENHET*. Påven har också sagt att Koranen och bibeln är samma sak,,, m m  se övriga inlägg här om Katolicism, se Kategorier till höger.

“I en globaliserad och pluralistisk värld ser vi ingen annan samlande gestalt för världs kristenheten än påven”

Läs hela artikeln här:

http://www.dagen.se/debatt/vi-behover-biskopen-av-rom-1.796576

Och så här firas Luther i svenska kyrkans stift i Västerås:

Ur följande länk hämtar jag artikel:

http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm

Vem är påvens Herre?

Denna bön som påven bad i Reykjavik 1989 visar att det är Maria och INTE Jesus som är påvens Herre.

Den 8 oktober 2000 vigde så påven det nya millenniet till Maria (Katolska kyrkans Moder) vid en högtidlig biskopsmässa i Rom. I centrum för Rosenkransfesten som firades denna helgen stod en Fatimastaty, som bars runt medan folket jublade och höjde sina ljus till ett böljande ljushav för Maria ljusets Drottning och kyrkans Moder.

OCH:

Påvens hälsning till Sveriges katoliker
Den 4 april 1990 skickade påven Johannes Paulus II en hälsning till alla Sveriges katoliker, med anledning av att Stockholms stift avslutade sitt ”påveår” med en vallfärd till heliga Birgittas skrin i Vadstena. Han uttrycker denna önskan i sin hälsning:
”Jag anbefaller er åt den heliga jungfrun Marias beskydd, hon som är kyrkans moder. Jag ber också heliga Birgitta och helige Ansgar om förbön liksom alla de män och kvinnor som sått Evangeliet i ert kära Sverige.” (Katolsk Kyrkotidning nr 11/12 1990)

OCH:

Påvens böner (!!!) framför Den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen

Den 4 juni 1979 (då hade han varit påve sedan den 16 oktober 1978) sa han: ”Kallet till en av Polens söner till Peters Stol, innebär en tydlig och stark förbindelse med detta ställe, med denna helgedoms stora hopp. Totus tuus (jag är helt din) har jag viskat så många gånger i bön framför denna bilden.”

”Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig – Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter… Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!”

Nu är det inte bara påven som tillber Maria framför denna statyn, det gör också många andra katoliker. Katoliken Bertil Rejjbrandt var med på en pilgrimsresa till Polen tillsammans med 20 andra från Sverige. Han berättar i Katolskt magasin nr 11/99 ”Jasna Góra som innefattar både kloster och museum samt en stor kyrka – där, i ett sidokapell, finns Den Svarta Madonnan som tillbedes av tusentals pilgrimmer varje år.”

Mariafromheten är mycket stark i många katolska länder. Enligt en undersökning av Pélerin Magazine visade det sig att 40 % av befolkningen i Frankrike regelbundet ber till Maria och hoppas på hennes beskydd. 17 % kommer regelbundet till Maria med sina böneämnen. I Frankrike finns 2.000 Mariahelgedomar som katolikerna vallfärdar till för att fira Jungfru Maria. Till den största i Lourdes kommer 5 miljoner pilgrimmer varje år.

Frankrike är det enda landet i Europa som förföljer religiösa minoriteter såsom pingstkyrkor och Jehovas Vittnen genom hetsbeskattning, 60 % skatt på kollekter och gåvomedel och dessutom med retroaktiv verkan. På den statliga lista över så kallade farliga sekter som upprättades finns en del evangeliska kristna rörelser med.

*
Det finns mer att ta upp men det kommer mer om påven och katolicismen! Läs gärna MER i länken jag gett dig.

https://gospel.jesuslever.eu/bibeln-rattfardighet-m-luther/  LÄS OM LUTHER HÄR

ÄR du VAKEN och förstår vad det handlar om?  Jag hoppas verkligen det, Här finns många saker att fundera över!

NamnlösMaria

 

INFÖR BESÖKET AV PÅVEN, LÄS ARTIKELN HÄR. Tänk till!

okt25

INFÖR PÅVEBESÖKET!  Läs Läs Läs

Repetetion:

Katolicismen i Bibelns och historiens ljus

Av Stig Andreasson

LÄNK TILL HELA ARTIKELN:

https://gospel.jesuslever.eu/katolicismen-i-bibeln-och-historiens-ljus-stig-andreasson/

 

Den katolska kyrkans ursprung och historia

Det är för sorgligt, hela detta landet kommer att böja knä för påven, fy då! Är du en av dem som vet vad katolicism är, och inte gillar det så tycker jag att du kan sprida denna länken här!  Där står sanningen om vad som hänt och händer och ska ske.

NamnlösMaria2

Apropå påvebesöket – vi vill stå på barrikaderna!/ Drag ut från henne!

sep28

Apropå påvebesöket – vi vill stå på barrikaderna! /Midnattsropet

 Den 31 oktober, på minnesdagen av reformationen inför dess 500-årsjubiluem nästa år, är påven huvudnummer på programmet i Lund och Malmö.
I det förberedande materialet Från konflikt till gemenskap beskriver evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen att man övervunnit de schismatiska elementen som reformationen resulterade i och vänder sig till alla som bär det kristna namnet med uppmaningen att: – vandra vidare på vägen mot kyrkans fulla och synliga enhet.
I det katolska tänkandet, som influerar hela den ekumeniska rörelsen, leder den vägen mot Rom och Påven.
Midnattsropet som i alla år sökt vara en röst för det fria väckelsfolket vill ställa sig på barrikaderna. Här påminner vi om de varningssignaler som gått ut. MR återkommer med rapportering.

Det stora Babylons fall
Citat från Arne Imsens bok
Vedergäll Babylon. Publicerades i MR nr 2 2013:

Vi ska inte bedöma utifrån det ärkebiskopar och påvar håller på med nu. Det kan se ut som om de är fredsapostlar som representerar freden och de goda krafter som skall ena mänskligheten; strävan till enhet, fred, jämlikhet. Det verkar så imponerande, och den kristna församlingen kan tänka att den inte duger till någonting i denna process. Men vi ska inte handla utifrån vad vi ser nu, utan i enlighet med vad Gud har uppenbarat. Alltsammans kommer att sluta i katastrof för hela mänskligheten. Denna förfärliga sköka kommer att dra med sig hela mänskligheten i det helvete hon själv har berett. Därför kräver himlen att Guds folk ska draga ut ifrån henne. Det måste bli ett klart ställningstagande om uppbrott och uttåg, att markera distans.
Det räcker emellertid inte med att draga ut ifrån henne. Vi måste också börja att bekämpa henne. Det står klart och tydligt skrivet: ”Vedergäll henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar.” Vem är det som får denna order? Det är för sent att vedergälla skökan när ängeln utfört sitt slutliga uppdrag och kungjort att Babylon fallit. Det är nu vi ska vara med och förbereda sammanbrottet. Det gör vi genom att informera människor om vad denna ärkehora representerar. Vad hon mest av allt hatar är att bli avslöjad. Hon kunde leva vidare och härska genom lögnen, men då ängeln kom och ljuset uppenbarades, så störtade hon samman.
Vår uppgift är att avslöja henne, ja, pina henne. Det finns ingenting den babyloniska skökan fruktar så mycket som sanningens ljus. Det enda hotet mot henne är den profetiska uppenbarelsen. ”Säll är den som får taga hennes späda barn och krossa dem mot klippan”, sjunger psalmisten. Inte livnära, men krossa. Den som krossas mot klippan, kan bli frälst. Det är bättre att falla på klippan och bli krossad, än att klippan faller över oss och vi blir tillintetgjorda.

Den interreligiösa rörelsen
Citat från Lars Bygdås artikel
Ormen ömsar skinn, MR nr 2 2015:

Förförelsen i kristenheten har pågått under lång tid, främst genom katolska, antikristliga krafter. Ekumeniken mellan kyrkor och samfund har trappats upp till sökandet av gemenskap över religionsgränserna. Den interreligiösa rörelsen ”den heliga alliansen” är på frammarsch över hela vårt land. Ja, det har blivit något av en kristen dygd att också visa världsreligionerna förståelse och respekt. En sann kristen skall alltså också vara sant interreligiös.
Historiskt sett finns det ingen institution på jorden som visat större intolerans emot oliktänkande än katolska kyrkan!
Genom seklerna skallar: ”Utanför kyrkan ingen frälsning!”
…
Väckelserörelserna i vårt land kämpade i sin tid mot kyrkan och statens rättstjänare för rätten att hålla fria gudstjänster i stugor och kapell. Bröder och systrar greps och straffades. Tusentals andra, som Kristina från Duvemåla, gick i landsflykt. Men väckelsen överlevde och vann seger i Kristi efterföljd.
Idag har väckelsefolkets arvtagare åter lämnat initiativet till kyrkan. Och frikyrkan har blivit en del av operationsbasen för den katolska interreligiösa rörelsen.

Ekumenikens baktanke
Citatet är  från Stig Andreassons artikel Den ofelbara kyrkan Del 1, MR nr 5 2009:

Ofelbarhetsdogmen för också till en enkelriktad ekumenik. Häftet ”Rätt tro”, som jag citerade i början av denna artikel, säger att bara den katolska kyrkan är Kristi sanna kyrka.
– Alla andra är avfallna från den sanna tron, avskurna och vissnade grenar, sekter.
Katolska kyrkans nya, kortfattade katekes säger:
– Jesus kan inte ha mer än en hustru och denna hustru är katolska kyrkan.
Biskop Arborelius fick under en intervju frågan om den enhet han vill se är alla kristna samlade under påven. Han svarade:
– Ja. Katolsk betyder allmän, och vi tror att alla kristna kommer att enas under ett överhuvud, påven.
Katolsk ekumenik är alltså behäftad med en tung baktanke.

http://www.midnattsropet.se/2016/09/apropa-pavebesoket-vi-vill-sta-pa.html

*
NamnlösMaria