Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
LÄS ARTIKELN I RUTAN OVAN, gå sedan ner till lite annat här:
CITAT J C Ryle: ”Bön är en puls i hjärtat, det är en enkel blick vänd mot himlen, det är ett rop av erkännande och kärlek, som omfattar både prövningar och glädje.” ”Bön förstorar hjärtat tills det är kapabelt att innehålla Guds gåva av sig själv.” ”Bönen är kärlekens inre bad som själen kastar sig i.”
”Prayer is a surge of the heart, it is a simple look turned toward heaven, it is a cry of recognition and of love, embracing both trial and joy.” ”Prayer enlarges the heart until it is capable of Containing God’s gift of himself.” ”Prayer is the inner bath of love into which the soul plunges itself.”
Det är inte så att det är så ondskefullt att göra ingenting; det är den möjlighet den ger onda och tomma tankar; det är den vida dörren den öppnar för Satan att kasta i frön av dåliga ting; det är detta som främst är att frukta.
Eng:It is not that doing nothing is of itself so wicked; it is the opportunity it affords to evil and empty thoughts; it is the wide door it opens for Satan to throw in the seeds of bad things; it is this which is mainly to be feared.
Många, jag fruktar, skulle vilja ha ära, som inte har någon önskan om nåd. De skulle [vill] ha lönen, men inte arbetet; skörden, men inte arbetet; skörden, men inte sådden; belöningen, men inte striden. Men det kanske inte är det.
Many, I fear, would like glory, who have no wish for grace. They would [want to] have the wages, but not the work; the harvest, but not the labor; the reaping, but not the sowing; the reward, but not the battle. But it may not be.
Vi kristna idag har ingen kejsare vi måste tillbe som på den gamla tiden då man blev en troende och man var tvungen att tillbe kejsaren. Men de troende tillbad ingen annan än Gud själv, och de fick lida förföljelse och död.
De kristna betraktades som ateister och förrädare. De vägrade att tillbe i hedniska tempel, (det är ju mycket populärt att man gör idag). De stödde inte romarnas självcentrerade makt- och erövrarideal. Romarna i sin tur hånade de kristna för deras ideal att tjäna sina medmänniskor. De kristna avslöjade och tog avstånd från den fruktansvärda omoralen i hednisk kultur.
Men det är ju precis som vi har det idag! eller hur! OMORAL, Tillbedjan av annat än Gud och annan än GUD. VÅLD, MORD sköljer över oss ständigt, och värre blir det. Petrus talar om prövningar. Det är en prövning, verkligen en prövning, att få lida för sin tro (att man tror på Jesus). Håller din tro? Står du ut med att bli prövad i din tro? Det är mer än dags att rannsaka sitt inre. Det kommer hemska tider!
1 Petrus 1:6. Därför må ni fröjda er, om ni också nu en liten tid, där så måste ske, lider bedrövelse under allahanda prövningar, Rom. 8:18. 2 Kor. 4:17. Hebr. 12:11. 1 Petr. 5:10. Jak. 1:2 f. 7. för att, om er tro håller provet – vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld blir beprövat – detta må befinnas lända er till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Ords. 17:3. Jes. 48:10. Mal. 3:2 f. 1 Kor. 3:13. 1 Petr. 4:12 f.
När Petrus talar om lidande och prövningar tänker han inte på olyckor eller Guds straff, nej, han tänker på en o-troende världs reaktion, när den möter ett troende folk! Vi som får prövningar går igenom en reningsprocess som bränner bort allt orent hos oss och förbereder oss för mötet med KRISTUS. I prövningen fostras tålamodet (Rom 5:3-4; Jak 1:2-3) och vi växer till i tro och helgelse.
Några ord till dig/er som vill förstå och jobba för trons kraft: När vi kommer till tro, när vi blir kristna föds vi in i Guds familj och får andra troende till syskon. Det är Gud som bestämmer vem som tillhör familjen och inte vi. Vår uppgift är bara att acceptera och älska dem. Vad har vi för inställning till syskonen i Guds familj? Där finns också frågan är de riktigt troende eller religiösa? (Min fråga, eftersom det finns så mycket religiositet idag!) Allt som kommer från Gud övervinner världen (allt som är fött av Gud). Seger = Vår tro Tron kommer av Ordet. När tron får näring av kraften i ordet så har den förmågan att övervinna världen, med dess förgänglighet, motstånd och attacker av ondska. 1 Joh 5
VARFÖR leder Gud oss på detta sätt, och varför tillåter Han prövningen bliva så svår och långvarig? För det första framträda Hans all tillräckliga nåd och kraft vida bättre, än om vi vore fritagna från trångmål och prövningar.Det gör oss mer medvetna om vårt beroende av Gud?
Hans fostran går ut på att lära oss bero av Honom, att förbliva i Hans hand och lita på, att Han har omsorg om oss.Denna ställning intog Jesus själv, och Hans önskan är, att också vi skola göra det, icke i egen kraft utan med vår hand sluten i Hans och i ett absolut beroende, som icke tillåter oss taga ett steg på egen hand.
Det är endast i prövningens skola Gud kan lära oss trons svära läxa. Värdet härav överstiger vida ett liv i lycka och ro.Då vi en gång lärt oss trons läxa, ha vi därmed gjort en vinst för evigheten och förvärvat oss en skatt, vars värde aldrig förgår. Utan tro skall själva rikedomen lämna oss fattiga.
”Andra har Han hjälpt”, varför icke mig? Andra har Han givit liv och frid i sig; andra har Han botat för vad ont som helst, skulle jag då icke ur min nöd bli frälst?O, hur mången börda Han har lyft av, månne Han då icke har för min en grav? Månne ej Hans hälsning klingar och till mig: ”Säg, mig barn, vad vill du Jag skall göra dig?”Lär mig då, o Herre, lita helt på Dig; gör Ditt ord till sanning mer och mer för mig! Har du hjälpt andra, lär och mig i tron vänta hjälp och höja min lovsångston. L. S.
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
Prövningar, prövningar, -ja dem får vi, vi som är frälsta, ofrälsta, icke troende, eller annat. Jag tycker att lidandet i ens persons liv är mycket intressant, om än mycket svårt! Prövningarna gör oss till människor som gått en speciell väg, såsom förstående, livserfarna, kunniga i sorg, vi får större tro, ja prövningar hör till LIVET, och det liv man får som troende på Jesus blir ofta svårt. Eftersom vi vill ha honom i vårt liv så får han visa oss den VÄG vi ska gå. Svårt eller lätt, det kan vi inte välja. /Maria
Job 23:10 Han vet vilken väg jag har vandrat.Prövar han mig ska jag komma fram som guld.
”TRON växer i stormen” — blott fyra ord, men ack, huru betydelsefulla för den själ, som varit ute i storm.
Tron är den av Gud givna gåva, som, då den utnyttjas, gör det osynliga fullt synligt och det omöjliga möjligt. Den räknar med det Övernaturliga.
Men den växer i stormen, d. v. s. där det är oro i den andliga atmosfären. Stormen uppstår, då olika element drabba samman, och stormarna i den andliga världen äro strider mellan sinsemellan fientliga element. I en dylik atmosfär finner tron den mest fruktbara jordmån. Där kommer den snabbast att till fullo utveckla sig. Det starkaste trädet växer icke i hägnet av skogen, utan ute på öppna fältet, där alla vindar blåsa emot det och böja och kröka det, tills det växer och blir likt en jätte. Av ett sådant träd vill hantverkaren göra sina verktyg och ett sådant träd söker vagnmakaren efter.
Så är det även i andligt avseende: då du ser en jätte, så minns, att vägen du måste vandra för att nå fram till honom ej är den soliga väg, där vilda blommor ständigt prunka, utan den är den branta, steniga och smala gångstig, där helvetets vindar hota att blåsa dig omkull, där de vassa stenarna sarga dig, de skarpa törnena stinga din panna och de giftiga ormarna väsa från alla sidor. Det är sorgens och glädjens, lidandets och den helande balsamens, tårarnas och leendets, prövningarnas och segrarnas, kampens och triumfens, mödornas, farornas och slagens, förföljelsernas och missförståndens, bekymrens och nödens väg. I allt detta bli vi mer än övervinnare genom Honom, som älskar oss.
”I stormen”, just i dess mitt, där den är som häftigast. Det kan hända, att du ryggar tillbaka för prövningens svåra storm — men gå in i den. Gud är där för att möta dig mitt i alla dina prövningar och viska till dig sina hemligheter, vilka skola hjälpa dig att komma ut ur stormen med ett strålande ansikte och en okuvlig tro, som alla helvetets demoner sedan aldrig kunna bringa att vackla.
Att lyda Gud kan ju vara svårt, men ju mer man lär känna honom och älska honom desto lättare går det, för man VILL lyda och göra hans VILJA. Jesus är det perfekta exemplet på lydnad
Jesus har i sin undervisning förkunnat om Guds vilja (se Bergspredikan, lag)
Guds viljas mål är Guds ära. Därför befaller bibeln människan att ge Gud äran, Ps 29:2; 66:2; Jes 42:12 etc.,
Jesus lär oss bedja: ’Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden!’,
Matt 6:10. Guds vilja är också människans frälsning och helgelse. Gud vill, att alla människor skall frälsas,
1 Tim 2:4, att de frälsta bevaras till evigt liv,
Joh 6:40, och att de lever ett heligt liv,
1 Thess. 4:3 etc. För att förverkliga denna sin frälsningsvilja har Gud sänt sin Son, Joh 3:16. De som tagit emot honom kan pröva, vad som är Guds vilja med avseende på deras liv, Ef 5:10; 1 Joh 2:27.
Endast den som gör Guds vilja blir delaktig av den eviga saligheten, Matt 7:21.
Människans vilja är av naturen upprorisk mot Gud, Rom 5:10; 8:7; Kol 1:21. Omvändelsen (se Bättring) är människans val, genom vilket hon väljer att lyda evangelium. Att bli omvänd är alltså att komma till lydnad, 1 Petr 1:14. Gud skapar i människan en ny vilja så att hon blir i stånd att lyd Gud, Rom 6:16./
Några bibelord:
Heb 10:36
Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.
1 Petr 2:15
Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.
1 Petr 2:17
Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.
2 Kor 7:10
Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.
Mark 3:35
Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”
Apg 13:36
När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.
Apg 20:27
Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan.
Rom 9:16
Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.
Rom 12:2
Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.
7 Herren är min styrka och min sköld.På honom litar mitt hjärta,jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång.
Att ha en sköld på sig, som en liten sköldpadda? Att ha GUDS SKÖLD på sig och alla vapen i form av frälsningens hjälm, m m. ……….. Ja vi är beskyddade, vi har hans vapen, vi har hans ord, vi har allt vi behöver om vi är frälsta… av NÅD. Jag är så tacksam att jag fick lära känna Jesus och bli frälst. Jag är så tacksam att jag får skriva här varje dag/kväll. Jag är så tacksam att han ville ha mig i sin samling av människor som skall, och vill, göra hans vilja.
18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. MER: 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla✱ allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”
DÄRFÖR att HAN, JESUS, har ALL MAKT i himlen och på jorden, så behöver vi inte frukta. HAN vet vilka vi är, han vet vad vi kan, han vet hur vi är, i hans ord. HAN vill ge oss direktiv för VARJE DAG! VARJE DAG kan vi få uppdrag av honom av olika slag och vi ska inte vara sena med att säga JA TACK!
Maria: Hur många kristna idag vågar gå/Hamna in i ett mörker? Hur många /ny-kristna/ kristna vet om verkligt lidande? De allra flesta sammanhang och predikningar och s k kyrkor idag har det väldigt glättigt och kul, ja så syns det på många många videos från olika s k predikningar! MEN… man pratar aldrig om det svåra mörker som oförskyllt kan drabba en människa, -det är ju Gud som tillåter mycket av sådant som en prövning men det ’undervisas’ det inte om. MEN! Varför inte berätta det för den s k församlingen, ATT mörker kan komma och vara länge, länge. Det kommer SVÅRA TIDER FRAMÖVER, men man nämner inte VAD som är på gång eller HUR man kan handla för att orka igenom, nej man är tyst.
Jakob 4:9 Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse.
JESUS GÅR MED IN I SORGEN:
Vi ha icke gått denna väg förut, men Herren Jesus har gjort det. Framför oss ligger en okänd och av oss otrampad mark. Han känner av erfarenhet till den. Den branta höjden, som förtager oss andan, den stenbundna jorden, som kommer våra fötter att värka, de heta, skugglösa sträckorna, som utmatta oss, de strida strömmarna vi måste igenom — Jesus har gått denna väg före oss. ”Han var trött av vägen.” Icke blott några, utan alla de svallande böljorna gingo fram över Honom men förmådde dock icke utsläcka Hans kärlek. Han blev vår hövding, fullkomnad genom lidande. ”Han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi är o stoft. Minns detta, då du frestas att tvivla på Hans godhet beträffande Hans ledning med dig. ”Han tänker därpå” oavlåtligen; och icke ett steg utöver din förmåga tillåter Han dig att gå. Vad mer, om du också tänker, jag orkar icke taga nästa steg. Då stunden är inne, skall Han giva dig nödig kraft eller också bjuda dig göra halt och du slipper taga det fruktade steget. — Källor i öknen
/Personligen går jag varje dag med stor sorg sedan över 20 år tillbaka, den gör ont./Maria
Om du måste gå in i ett mörker, som höljer i natt din stig, där ingen, ingen förstår dig, dit ingen kan följa dig –
Om du måste gå in i ett mörker, så tungt som dödsskuggans dal – Han följer, Han är dig nära och bär din nöd och ditt kval.
Och känner du ej Hans närhet, Hans hand dock griper om din, och tynger dig hårt din börda, Han vill den göra till sin . . .
Om du måste gå in i ett mörker, som ingen, ingen förstår: bed Gud om öppnade ögon — Han själv vid din sida går. Anna Ölander
”Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike.” — J. H. Jowett
Så akta ej på, hur det svider; se, nu är bedrövelsens tider, då ”jaget” skall in i den nöd, som sänker dig djupt i min död.
Och allt, vad dig möter, får tjäna att avskilja, luttra och rena och bringa, med lidandets tukt min kärleks rättfärdighets frukt.
”Saliga äro de som icke se och dock tro.” Joh 20: 29.
VILKEN makt ha icke de synliga tingen och huru nödvändigt är det ej för Gud att hålla oss vid dem som äro osynliga! Petrus måste antingen gå på vattnet eller simma. Han kunde icke göra bådadera. Om fågeln skall flyga, måste den lämna stängsel och träd och lita på vingarnas bärkraft. Om den försöker hålla sig nära marken, misslyckas flygningen. Gud måste göra slut på Abrahams styrka och låta honom se, att han i sig själv intet kunde göra. Han måste anse sin egen kropp såsom död och därefter anförtro hela verket åt Gud. Genom att se bort från sig själv och förtrösta på Gud allena, blev han fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var Han också mäktig att hålla. Detta är vad Gud nu vill lära oss. Han undanhåller oss uppmuntrande erfarenheter, ända tills vi lära oss att lita på Honom dem förutan. När detta fått ske, älskar Han att göra sitt Ord levande såväl i verkligheten som för tron. — A. B. Simpson.
”O Herre, nedslå otrons fäste, Gud helge ande’, föröka vår tro. Ty otron reder satan näste, men tron är själens himlabro.”
”Snart kommer Jesus på himmelens sky; ljuvliga hopp, att den dagen skall gry! O, att få skåda Hans ansiktes ljus — mål för vår troskamp bland jordlivets brus!
Soluppgång skön efter mörker, som flytt. Natten i klaraste dag blir förbytt. Lugn efter stormen, en underbar frid! Jublande sång efter tårarnas tid!
Kraft efter svaghet och nog efter brist. Felslaget hopp når fullkomning till sist. Sorg blir till glädje och möda till ro, åskådning ljuv efter vandring i tro.
Allt bliver nytt, allt bliver nytt, när jag får se Hans ansiktes ljus. Allt bliver nytt, allt bliver nytt, när jag Hans anlet’ ser.”
Från ”Källor i öknen
/Maria: JESUS kommer EFTER VEDERMÖDAN, se Matteus kap 24:29 och framåt. DÄR finns svaret man inte vill läsa, förstå, vänta på.
Allt med Honom ”Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8: 32.
Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek. Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss. Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften. Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser? I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver? Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss. I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull. Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt. Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor. Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek. Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.
Herre, förverkliga denna nåd också i mitt liv, så att jag bakom alla mörka moln endast ser din kärlek och din nåd också i de svåraste förhållanden.
Bibelord: Rom 8: 1-17. Kapitel 8 1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. 5 De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud. Guds barns liv i Anden 9 Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. 11 Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. 12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva. 14 Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. 15 Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ”Abba! Far!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.
För att vi som människor ska kunna leva hela och fulla liv, behöver vi fyra ting: Sanning, makt, mening och kärlek. Varför just dessa fyra, och var finner vi dem? Det ska jag tala lite om i denna artikel.
Sanning och lögn
Varför ljuger människor? Eller, för att vara mer personlig: varför ljuger jag? Jo, som regel för att upprätthålla en bild av mig själv som jag önskar att andra ska ha. Små eller stora lögner – det handlar oftast om att inbilla andra om att en önskad fantasivärld är sann. Jag tar en genväg till framgång genom att försöka dölja mina fel. Och som regel funkar det – de flesta av oss är nog ganska duktiga på att ljuga och upprätthålla bilden vi skulle önska var sann.
Att det är fel att ljuga är nog de flesta eniga i – men varför? Jo, för att en värld dominerad av lögn betyder kaos. Föreställ dig en värld där alla ljuger hela tiden. Det går inte att förhålla sig till en sådan verklighet, för det går inte att lita på någon, inte att planera något, eller få något gjort. Man blir isolerad och ensam – för det enda man vet är det som föregår inne i ens eget huvud. Den dystopiska världen finns naturligtvis inte – men varje gång man ljuger, så bygger man upp den världen.
Den lögn som antagligen är värst, är den som följer i otrohetens spår. En make eller maka har ljugit för sin livskamrat över en tid – men till slut kommer sanningen fram. Vad händer då med den som har utsatts för lögnen? Man börjar fråga sig vad som egentligen är sant. Var började lögnerna? Vad var sant och vad var det inte? Enligt många psykologer är äktenskapsbrott något av det värsta man kan gå igenom, därför att man mister greppet om verkligheten. Man har levt tillsammans med en person som man har litat på till hundra procent – och som man har byggt upp sitt liv runt. En trygg borg, ett säkert fäste. Men så brister bilden, och man måste plocka upp alla sina upplevelser och känslor igen, och undersöka dem. Var det sanna upplevelser? Var man verkligen lycklig? Är hela livet baserat på en lögn?
Vi behöver sanning – annars blir vi förvirrade så till den grad att vi inte vet vilken värld vi lever i. Sanningens värld är på alla sätt och vis bättre än lögnens. Sanningen gör ont – men alternativet är kaos. Om jag hade varit en psykolog, så hade jag sagt: ”Gör ditt allra bästa för att alltid tala sanning. Det kommer smärta dig ibland, och försätta dig i problem ibland – men till slut så kommer du bygga en personlighet som folk kan lita på, och det kommer vara gynnsamt för dig själv.” Men jag tror inte att problemet bara ligger i oss själva, men att vi behöver hitta ett sätt att leva i en värld full av lögner – vi behöver en klippa som det går an att stå på.
Dessutom är jag inte psykolog. Jag är evangelist. Och som karaktären Evangelist i den sällsamma boken Kristens resa av John Bunyan, så har jag ett uppdrag – och det är att peka på Den korsfäste, så att den som bär på en börda kan få utstakat riktningen de skall gå i.
Då Jesus kom, var han inte rädd för att tala sanning när det var som mest obekvämt. Han gjorde sig inte känd som en taktiker, då han talade barmhärtigt och omsorgsfullt till de svagaste i samhället – men avslöjande och varnande till dem som satt med makten. Något av det mest dramatiska Jesus gjorde var då han kom till Jerusalem strax innan påsken, och gick in i tempelområdet och slet masken av den kommers som pågick där. Han avslöjade att bakom påstådd gudsfruktan och vördnad för det gudomliga, hade man gjort om Guds hus till en handelsplats och rövarkula.
Det var naturligtvis impopulärt bland de styrande, och dessutom ett direkt hot mot deras ställning. Om de inte längre kunde använda templet som kontrollerande maktcentrum, vad hade de då kvar? Därför fängslade man Jesus, och med hjälp av falska vittnesbörd framställde man honom som ett hot mot templet och Romarriket.
Jesus dog, bland annat, som ett sanningsvittne – i protest mot en värld där opportunism och pragmatism var de främsta maktmedlen. Därför blev också hans efterföljare, apostlarna, starkt knutna till tanken på ärlighet, redlighet och sanning – i kamp mot lögn och falskhet. De hade som uppdrag att genom Den Helige Andes kraft forma en familj som präglats av sanningen. Aposteln Paulus säger till församlingen i Efesus:
Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp (Efeserbrevet 4:25).
Om vi är delar på samma kropp, så är lögn inte bara onödigt, men direkt skadligt. Om jag ljuger för min kropp att skadan i mitt ben inte är farlig, så hjälper det mig inte på något sätt. Bara sanningen leder till verklig utveckling i Jesu kropp.
Bär du på lögnens börda? Har du skapat en falsk bild av dig själv, din församling, din familj – eller något annat – och upplever att du inte kommer ut ur det du har trasslat in dig i? Ingenting är så smärtsamt som att bryta med lögnen, och den enda vägen ut är att få möta Den Sanne, han som Uppenbarelseboken kallar för Trofast och Sann (Uppenbarelseboken 19:11). Det är han som kommer att segra till slut, han som inte kan ljuga. Så fall ned vid hans kors – och kasta dig i Guds armar! Det är bara Fader, Son och Den helige Ande som kan göra dig till en sann människa. Som kan placera dig på en klippa där du inte behöver ljuga för att bli älskad och respekterad. Du behöver sanning för att kunna leva ett helt och fullt liv – och det är bara Jesus som kan ge dig den sanningen.
Makt och vanmakt
Makt låter inte bra. Man tänker automatiskt på ekonomisk makt, politisk makt – och kanske på manipulation och våld. Men motsatsen till makt är vanmakt, och vanmakt är absolut inte en bra upplevelse. Har du känt vanmakt? Någon som har makt har kanske tvingat dig att göra någonting – och du ville inte, men hade inte makt att göra det du ville. Det är vanmakt. Vanmakt är också när du vill ta dig ur en situation, men inte klarar det. Kanske du är slav under alkohol? Pornografi? Lögn? Lathet? Något annat?
Alla upplever vi någon slags vanmakt. Jag är inte så fysiskt stark – och ibland vill jag bära något jag inte klarar, och blir frustrerad. För det är just frustration som vanmakt skapar. Du kanske är i en arbetssituation som är frustrerande, för att du inte har makt över din arbetsvardag? Eller i ett förhållande där du kontrolleras? Eller en församling som kväver ditt andliga liv? Då upplever du helt säkert vanmakt.
I Bibeln talas det mycket om maktlösa människor, de som befinner sig längst ner på den sociala rangstegen. I Israel på profeternas och Jesu tid, var det framför allt änkor, faderlösa, invandrare och barn. De var utsatta ekonomiskt och socialt – och Bibeln talar strängt till resten av samhället, att de måste ta tillvara dessa utsatta gruppers intressen. Jesus berättade en gång en liknelse om en änka som var i en rättstvist, men hon visste att domaren var korrumperad, och att hon omöjligt skulle få en rättvis dom. Du känner helt säkert igen en sådan känsla från någon gång i livet – och när man känner vanmakt, drivs man åt ett av två håll: Apati eller kampvilja. Ibland hålls hela folk i vanmakt, när de som har makt inte delar den på något sätt. Det kallas för diktaturer – och diktaturer leder till både apati och kampvilja. Vi läser i dagspressen om hur modiga kvinnor i Iran bränner sina hijaber därför att de har låtit frustrationen få utlopp i kamp. Framtiden får visa om de får tillbaka makten över sina egna huvuden, eller om det unika upproret kommer att slås ner. Apati eller uppror är de vanligaste reaktionerna mot vanmakt. Men finns det ett tredje alternativ?
I liknelsen om änkan och domaren valde änkan varken underkastelse eller vapen – hon valde ståndaktighet, uthållighet och okuvlighet. Hon gick till den onde domaren varje dag, och nödgade honom: ”Ge mig rätt mot min motpart!” Hon hade makt – och den makten låg i hennes egen ostoppbara vilja till det rätta. Till slut gav domaren med sig, och gav henne rätt – för att hon skulle ge sig med sitt tjat.
Det intressanta är att poängen i berättelsen Jesus gav inte var ”När du möter orättvisa, så använd uthålligt tjat som vapen”, utan han använde detta som en parallell till bön. Bön är inte att träda fram för en onådig och ond domare – utan att vända oss till vår kärleksfulle himmelske Fader med våra önskningar. Vi har inte makt – men han har det. Bönen är vårt vapen mot vanmakt.
Nu vill kanske en kommunistisk revolutionär eller en socialistisk reformator invända och säga: ”Om vi alla bara ber, så kommer ingenting att förändras! För att få till en strukturell förändring i samhället måste vi ta upp kampen emot kvalen!” Och i det har de både rätt och fel. För bön är inte bara att stänga dörren till problemen och skapa en bubbla där man kan känna att vanmaktens bojor släpper taget – utan bönen är förutsättningen för den förändring som vår värld behöver.
Ett hundratal lärjungar bad i tio dagar efter att Jesus hade rest hem till himmelen. De var maktlösa inför de militära, politiska och sociala strukturerna som styrde den dåvarande världen – och de skulle bli ett lätt byte för de politiska rovdjurens vassa tänder. Men i bönen mötte de Gud. Där tillbad de Sonen. Och i bönen blev de beklädda med Andens kraft, som gav dem frimodighet att gå ut, utan att bekymra sig för vilka konsekvenser det skulle få.
Detta hade lärjungarna lärt sig av Jesus själv. Han som var och är Gud själv, avklädde sig sin makt och härlighet då han blev människa i inkarnationen – och under hela sitt liv identifierade han sig med de maktlösa människorna, nederst på rangstegen. Han var ingen karriär-jägare eller narcissistisk maktmänniska. I stället visade han vad sann makt består av – nämligen makten att tjäna. Han sa:
Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare (Matteus 23:11).
Jesu filosofi – om man kan säga så – var att storhet inte mäts i muskler, pengar eller inflytande – utan kommer från förmågan att lyfta andra människor. Han beskrev och förverkligade en värld där de starka använder styrkan för att hjälpa de svaga, och de svaga tjänar de ännu svagare – motiverade av kärlek till alla människor. Och för Jesus var inte detta bara en filosofi, utan något han uttryckte tydligare än någon annan i historien, då han dog på korset:
Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matteus 20:28).
Då Jesus dog på korset såg människorna runt honom en maktlös människa – en som hade misslyckats i sitt uppdrag, och som nu blev hänsynslöst mördad av de verkliga maktinnehavarna: Romarrikets hantlangare. Men uppståndelsens morgon vittnar om något mycket större, nämligen att han i sitt kors vann en evig seger:
Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset (Kolosserbrevet 2:15).
Kanske du är en av dem som känner vanmakt och frustration ta överhanden – och det driver dig antingen till att kapitulera i maktlöshet, eller att ta till revolutionens vapen. Jesus visar en tredje väg – den där vi har gemenskap med honom som har all makt i himmelen och på jorden. Och med hans kärlek och ståndaktighet som vägvisare, utövar vi den himmelska makten på den här jorden. Makten att lyfta upp den som har fallit, och att styrka maktlösa händer och vacklande knän. Det är bara Jesus som besitter den makten.
Mening och meningslöshet
Något som ateister ofta säger till mig är att det inte finns någon mening eller mål med tillvaron. Vi kom från ingenting – och vi går till ingenting. Ingen placerade oss här, och vi är inte på väg till någon. Det finns ingenting att tro på, att hoppas på eller att älska – annat än det vi själva väljer att tro, hoppas och älska.
Det säger de. Men så lever de inte. De lever som om saker och ting spelar roll – som om lycka, hälsa, familj, vänskap och framgång är något objektivt gott. Den kristne filosofen Francis Schaeffer sa att ateister måste ha två ”avdelningar” i sitt sinne: En där de beskriver hur världen är förskaffad utan Gud. Där kom universum till utan mening, liv är resultatet av icke styrda processer – och framtiden är ett evigt kallt universum utan innehåll. I den världen finns ingen plats för mening. Men samtidigt kan man inte leva i den världen – och därför måste man skapa en annan avdelning. Det är den där man blir upprörd över rasism och orättvisor, där man genuint älskar sina barn, kämpar för en bättre framtid – och arbetar mot hat.
De två världarna kan inte mötas, för de passar inte ihop i en ateistisk världsbild. I sin yttersta konsekvens är det nämligen likgiltigt om man räddar ett barn från att drunkna, eller skanderar nazistiska slagord. Det finns ingen slutlig belöning eller straff för det ena eller andra. Ingenting är objektivt ont eller gott. Men, som sagt – ingen kan leva på det sättet. Vi behöver mening, lika mycket som vi behöver sanning och makt. Utan mening betyder det nämligen ingenting om vi sitter på all sanning och har all makt i världen. Vad ska vi göra med denna sanning och makt?
Sisyfos är mannen som i grekisk mytologi hamnar i Hades dödsrike, och döms till att rulla en sten upp för en kulle. Om stenen höll sig på kullen skulle Sisyfos bli fri – men varje gång han når toppen rullar stenen ner till botten igen. Det är i korthet mytologin bakom uttrycket ”sisyfosarbete”, ett i grunden meningslöst arbete, därför att det inte leder någonstans. Men Sisyfos har faktiskt en längtan – och längtan är löftet om befrielse från dödsriket. Det enda sättet han kände till, var att rulla sin tunga sten – och varje gång han misslyckades börja om igen. Utan tanken att stenen kanske skulle lägga sig till ro på toppen nästa gång, kunde han ha gett upp. Men det fanns en längtan om befrielse i honom, som drev honom till att fortsätta.
Det säger någonting sant om människan. Vi är inte nöjda med meningslösheten. Vi kommer fortsätta att kämpa för mening, även om vi misslyckas gång på gång – därför att vi djupast inne tror på meningen.
Som kristen upplever jag vissa saker som djupt meningsfulla. Egentligen upplever jag det allra mesta som meningsfullt – men vissa saker känns som så nära det jag skapades för, att det fyller mig med glädje. Att sjunga lovsånger till Gud, dela tröst med en som sörjer, dela ut kläder till fattiga, döpa en nyfrälst, dela brödsbrytelse i en sjuk persons hem, eller att vittna för en som inte tror. Sådana saker känns otroligt meningsfulla, därför att jag tror att det har ett evighetsvärde.
Men tänk om den nydöpte inte förblir i sin frälsning? Tänk om den fattige slänger kläderna jag har gett? Tänk om allt det goda du och jag har gjort i hela vårt liv, till syvende och sist inte gjorde något gott för någon? En gång stod jag i en rumänsk by och delade ut kläder. En gammal man kom bort till mig, och ville viska något till mig. Jag lutade mig till honom, och han sa: ”Ni gör ingenting gott!”, så spottade han på marken och gick sin väg. Då tänkte jag ”Vad gör jag här? Kanske han har rätt?” En vacker dag kanske det visar sig att allt jag har gjort brinner upp och blir till ingenting. Finns det då någon mening?
En liknande tanke måste ha fyllt Jesu lärjungar på påskaftonen, då Jesus var död. De hade upplevt livet med Jesus som extremt meningsfullt. De hade sett lama gå, stumma tala – och undertryckta återvinna sin värdighet. De hade hört Jesu ord om sanning och makt – och i all sin enkelhet hade de tagit till sig budskapet, och trott det. Men så hade påskhelgens trauma slagit allt i spillror. Jesus – han som hade fyllt livet med mening – var nu död. Vad spelade det då för roll? Och mitt i den meningslösa tillvaron föll de tillbaka till det de kände sig komfortabla med. Simon Petrus sa: ”Jag går och fiskar”, och alla de andra följde med honom. Om man inte kan fylla sitt liv med mening – så kanske man i alla fall kan fylla det med det man känner att man kan?
Det är efter en natt av lönlöst fiskande, som Jesus står på stranden i gryningen och ropar in dem på land. Den uppståndne frälsaren delar sin mat med de hungriga lärjungarna, och så spänner han blicken i Simon Petrus och säger de orden som är viktigare än alla andra: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Den frågan är en inblick i Jesu eget hjärta – och svarar på frågan vad han anser som meningsfullt. Vi vet att Jesus visste svaret på Simons fråga – men föreställ dig för ett ögonblick att han inte gjorde det. Att Jesus ställde en fråga till sin närmaste vän (som tidigare hade förnekat honom) utan att veta svaret. Då förstår du hur mycket Simons svar betydde för Jesus. Det som gjorde Jesu födelse, liv, död och uppståndelse meningsfull var inte vad han hade lyckats åstadkomma av helbrägdagörelse, undervisning och uppror – utan det hjärta som han hade lyckats öppna och flytta in i.
Det är det jag säger till mig själv när jag tänker tillbaka på den mannen som sa till mig: ”Ni gör ingenting gott!” Kanske det stämmer. Men det är inte detta som ger livet mening – det är bara ett sätt att uttrycka den mening som livet redan har. Kanske det misslyckas – men det jag ska stå med inför den vita tronen på domens dag är inte en lista på allt jag har åstadkommit. Det är en bekännelse: ”Jag älskar Jesus, därför att Jesus först älskade mig.” Det ger livet mening.
Det största av allt
Om sanning, makt och mening är nödvändiga delar i varje liv – så är kärleken ändå den delen som ger de andra innehåll. Utan kärlek är sanningen bara fakta som kan användas för att skada. Utan kärlek är makt ett fruktansvärt vapen i hatets tjänst. Och utan kärlek är mening innehållslöst.
Det är naturligtvis ingen chockerande nyhet att komma med påståendet att alla människor behöver kärlek; det kan du hitta i vilken Disney-film du vill. Men kärlekens vara eller icke vara i våra liv kan inte reduceras till musikaler och romantiska filmer – eller till klichéer i motivationstal. Kärleken, så som den presenteras i Bibeln, är det närmaste vi kommer till Gud själv. Inte bara på det sättet att när vi upplever kärlek, så ser vi någonting av det gudomliga – men att när vi ser på Gud, så ser vi hur sann kärlek ser ut, obesmittad av fördärvande lust och falsk ytlighet.
Vår värld är dominerad av två ting: Äkta hat – och falsk kärlek. Vad som är värst av de två får var och en göra sig tankar om. Vi har skapat en föreställning om att kärlek handlar om de känslor som Bibeln beskriver som begär. Och så får allting ge vika för dessa felstämplade lustar. Parollen ”Följ ditt hjärta” har blivit liktydigt med ”Följ dina begär, oavsett vad de förstör, ruinerar och skadar”. Därför blir människor ofta andliga vagabonder som söker efter det äkta och oförfalskade – på jakt efter kärleken.
Då Jesu apostlar ska beskriva vad kärleken är, och hur man själv ska uttrycka den – så pekar de alltid på korset:
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Romarbrevet 5:8).
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra (1 Johannes 4:10-11).
Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Johannes 4:19)
Om man funderar på vad oförfalskad kärlek är, så ska man vända sin blick till den korsfäste. Och vill man få motivation och kraft till att själv älska så som han har älskat – då är det gemenskapen med den treenige Gud som är vägen. Fadern älskar oss. Sonen älskar oss. Och den kärleken är utöst i våra hjärtan genom Den Helige Ande som också älskar oss och bor i oss medan vi väntar på att vi ska få möta Jesus igen.
Gud kallar idag sin församling till att vara ett epicentrum för kärlekens utbredande, och en kraftstation där människor kan möta sanning, tjänande makt, verklig mening – och oförfalskad kärlek. Jag vet att de flesta församlingar inte ser ut på det viset, men det förhindrar inte Guds längtan och plan att utföras. För där två eller tre är församlade i hans namn, där är Jesus mitt ibland dem; och då finns det förutsättningar. Kom till Jesus, och låt honom få bli din sanning, din makt, din mening – och din kärlek!
Man kan vara trogen och man kan vara o-trogen, stor skillnad, på olika vis. Vad betyder trogen? · tillgiven, pålitlig, trofast · som går att lita på · som står fast vid en åsikt eller övertygelse · som håller sitt löfte till partner i en .. Är man trogen Gud/Jesus så vet man att man måste följa Gud hela vägen ända fram på denna livs-resan vi är på.
Ja, LIVET kallas det. LIVET med Gud. Gud förutsätter att vi som HANS BARN skall LYDA och alltid vara LOJALA. Trofasta.
Är DU att lita på? Ja den frågan är bra att ha det bästa svaret på: JA jag är att lita på. Säger du så då vet du vad som krävs av dig, i alla sammnahang. Vår TRO på Gud skall vara så stor och innerlig och rättfram och sann och så STADIG att den TÅL svårigheterna som kan komma. Att BACKA och ge upp är en sak som många gör, de går från JESUS då elände och sorg kommer. Men det är INTE RÄTT väg.
Rätt väg är att kasta sig på Gud och verkligen KÄMPA för att orka överleva och orka lära sig av eländet på vägen. STÅ FAST i allt och genom allt. PRÖVNINGAR är bra att få och orka sig igenom. Trofast honom som gett oss frälsning.
Heb 2:17 Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.
Upp 2:10 Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.
Ef 6:21 För att också ni ska få veta hur jag har det och vad jag gör kommer Tychikus att berätta allt för er. Han är en älskad broder och trogen tjänare i Herren
Matt 25:23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! Luk 16:10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort.
GUD utväljer de mest utsökta och svåra prövningar för sina yppersta och bästa lärjungar. De som blivit högst benådade kunna bära de största prövningar, som Gud sänder dem. Prövningen drabbar icke Guds heliga såsom av en slump, utan på Guds befallning. Gud spänner aldrig sin båge på måfå. Varje pil Han avskjuter har ett bestämt mål och träffar blott dens bröst mot vilken den riktats. Den troende får icke blott nåd utan även ära, om han med jämnmod bär prövningen.
De Guds barn, som äga den djupaste kunskapen om Gud, höra i regel till dem som blivit förda in i den djupa själsångestens heta eld. Om du bett att få lära känna Kristus bättre, bliv då ej förundrad, om Han tager dig avsides till en enslig plats eller för dig in i lidandets smältugn.
Straffa mig icke, Herre, genom att beröva mig mitt kors, utan trösta mig genom att göra mig villig att underkasta mig Din vilja, och genom att lära mig att älska korset. Giv mig det, varigenom jag bäst kan tjäna Dig — och låt mig anse det som Ditt största nådesbevis, att Du i mig skall förhärliga Ditt namn, i enlighet med Din vilja.
”Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.” Ps 84: 6-7.
Ditt kors är likväl gott, om än det smärta gör. Gud ger dig denna lott, den därför älskas bör. O själ så fatta mod! Din bittra ört för munnen dock hälsosam är funnen, den är så god, så god.
Av korset görs vi små, vi, som så stora gå, i egna tankars villa oss höga ting inbilla. Ja, korset lär oss då att själva intet bliva och Gud all ära giva. Vi bli så små, så små.
Dig korset för ur nöd till livet genom död. och blir det egna livet till korsets död utgivet så helt, som Gud det bjöd, då nöjd du med Hans vilja i frid dig snart får skilja från jämmer, ångest och nöd.