Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
VAD säger GUD om det förfarandet? Okunnig, oförstående, dumhet m m? Här finns lite bibelord som man kan kolla upp! Jag tänker på den förra artikeln, måndag 4/10, USA m fl om VAXX som kyrkorna vill att medlemmarna tar! Oförstånd och okunnighet och dumhet och girighet STYR DE MÄNNISKORNA som plågar andra.
1 Pet 2:15 Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.
Ef 4:18 deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan.
1 Kor 12:1 När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga.
Apg 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.
Ord 27:12 Den kloke ser faran och söker skydd, de okunniga fortsätter och får sitt straff.
Ord 9:16 ”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon:
Ord 14:15 Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
Ord 14:18 De okunniga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
Ord 19:25 Slå hånaren så blir den okunnige klok, tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
Ord 21:11 Straffas hånaren blir den okunnige vis, undervisas den vise vinner han kunskap.
Ord 9:6 Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
Ord 1:4 De ger de okunniga klokhet, de unga kunskap och omdöme.
Ord 1:22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap?
Ord 1:32 för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
De som styr i kyrkorna /Församl och i länder är giriga och fula i sinnet.
Det är fula saker som sker och människor far så illa! WILKS??? Vad hände med honom? DENNA VÄRLDEN är en AVSKRÄDESHÖG!
Gud välsigne dig och din klara kunskap om hur läget i världen är!
Vi sjunger i en sång strofen “jag är svag men du är stark”, ord som beskriver något om människans position inför Gud. Han är vår skapare, han är den starke, och vi är de svaga. Guds kärlek och önskan är att få vara den som leder oss, vara den som tar hand om oss och han har gett oss så mycket som vi får om vi vill. Om vi vill får vi vara ledda av honom. Vi är satta i den här världen där vi ser så mycket elände och svårigheter och problem, men genom Guds nåd har vi fått en väg att vandra, som leder till livet. Livet själv, Jesus Kristus.
Under några dagar besökte familjen Roger och Akvile Lindroos från Åland församlingens missionscenter i Långshyttan, där de också deltog i direktsända möten. Här publicerar vi en undervisning om Guds vapenrustning som Roger förmedlade. I samma sändning sjöng även tre av familjens barn. Mötet finns att se på församlingens Youtube-kanal www.youtube.com/maranatasverige (streamades 8 maj 2021).
Det bibelord jag vill dela med er står i Efesierbrevet kapitel 6:10-12:
För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Det är oerhört viktigt för oss som på Jesus troende, att vi förstår vår ställning, vår uppgift här i tiden. Idag blir man faktiskt orolig, eller det är en viss sorg man känner. Det är väldigt många som vill göra en insats, men man gör det för den här världens räkning. Och man vill bildligt talat på olika sätt vara med och styra den här stora skutan som vi är på. Man vill styra skutan med olika mänskliga medel och mänskliga sätt att göra saker och ting på; bland annat genom politik och områden där människor tycker att vi kan vara med och påverka och styra. Så tar man plats i ett eller annat läger, i olika åsikter och uppfattningar. Man tar plats där och försöker att så att säga “kristna” världen. Eller få världen att anta och ha rätt värderingar.
Men det är inte där som som din och min plats som Jesustroende och frälsta är, utan när vi väl har tagit emot Jesus, när vi har tagit emot kallelsen och börjat vandra med honom, då har vi faktiskt en oerhörd position i Guds ögon. Vi är satta mitt i en strid, och det förstår vi här när Paulus talar. Då talar han helt plötsligt om “furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret”.
De här kända enkla verserna påminner oss om vad vi verkligen har att kämpa emot. Det är väldiga saker, och det är där vi borde ta striden, och där vi borde ställa upp och lägga våra medel och krafter. Vi läser igen: ”För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.”
När vi är införsatta i den här positionen blir vi helt plötsligt intressanta för fienden. Vi blir farliga för fienden när vi tar upp den här kampen. Men det finns också medel, det finns vägar som Gud har i beredskap, och metoder och sätt. För han säger att vi kan ikläda oss Guds vapenrustning. Då blir det kanske inte på det sätt som världen och människan tycker att man borde göra. Men vår kamp, den utkämpar vi i den andliga världen.
Vi läser vidare om vapenrustningen i vers 13-18:
Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar», och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver. Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord. Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.
Paulus talar om sig själv här. Han hade verkligen förutsättningar för att kunna stå på de barrikader som människor ofta står på idag i de kristna leden. Han var utbildad, han visste hur saker och ting fungerade. Han hade också faktiskt en mänsklig makt när han for fram, då innan han blev frälst. Han hade förutsättningar att göra på det sätt som man vanligtvis tycker att det borde göras. Men han säger om sig själv att: “Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden” (v 19-20).
Det var alltså Paulus position i samhället, då var han i kedjor. Han var en fånge, på grund av evangelium. Och fienden, de här andliga makterna, de försökte tysta honom på olika sätt. Han var ett hot, ett oerhört stort hot för världen eller för världens makter. Han säger om sig själv att han var “ett sändebud i kedjor”.
Men han hade sett någonting, han hade sett den andliga verkligheten. Och det är verkligen ledsamt, för det verkar vara väldigt många som har glömt detta, och man försöker på många sätt stå på barrikaderna, men på människors sätt.
Min uppmaning till dig idag, och jag vill fråga dig som kristen: “Vilka barrikader står du på?” Handlar det om att förändra världen, göra den bättre på olika sätt, eller kämpar du kampen mot furstar och väldigheter? Jag vill att du frågar dig själv och tänker efter ett slag, så vi inte springer i andras ledband, utan att vi får vara ledda av Gud; får vara ledda av hans tankar, av hans vilja för våra liv, med församlingen. Församlingen är en oerhörd maktfaktor i den här tiden, om den får fungera som det är tänkt. Måtte det få vara ett mål för oss var och en, att vi får vara verksamma där det verkligen betyder någonting, där kampen står. Så att inte våra hjärtan går till någonting annat, utan att det får vara det som Gud har tänkt.
Gud välsigne dig, att du får bli ett redskap för Gud i den här tiden, för endast i den positionen kan vi uträtta hans stora verk. Vi är svaga människor men får vara ledda av hans starka hand, och han tar hand om oss om vi har ett hjärta som vill gå hans vägar. / R Lindroos
Jag vet vad hopplöshet är. Jag vet vad förlorade dagar är. Jag vet hur illa det är då allt ser ut att förloras. Jodå, många gånger har helvetet öppnat sina käftar emot mig. DU som kämpar med elände får gärna kontakta mig här på sidan. Du som är ensam och kämpar och är ledsen kan få veta att du kan kontakta mig i allt som är svårt. Jag finns här för dig och MEST FINNS ju JESU ORD HÄR på sidan. Du kan söka efter det mesta i sökrutan till höger och du kan få finna fakta och tröst! Välkommen hit är du! Jesus är hjälparen i allt. /Maria
Ps 38:16
för jag hoppas på dig, Herre. Du ska svara, Herre min Gud.
Ps 39:8
Men vad hoppas jag nu på, Herre? Till dig står mitt hopp.
Ps 42:6
Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
2 Tim 4:16
När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Hoppas det inte tillräknas dem.
Titus 1:2
och ger hopp om evigt liv. Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid.
Titus 2:13
medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.
Titus 3:7
för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv.
Filem 1:22
Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni genom era böner ska få mig tillbaka.
Heb 3:6
Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
Heb 6:11
Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,
Heb 6:18
Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss.
Heb 6:19
Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget.
Heb 7:19
för lagen åstadkom aldrig något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud.
Heb 10:23
Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast.
Heb 11:1
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.
1 Pet 1:3
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,
1 Pet 1:13
Spänn därför bältet om livet, var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig.
1 Pet 1:21
Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.
1 Pet 3:5
Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,
1 Pet 3:15
Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har.
1 Joh 3:3
Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren.
Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus.
ALLA får göra som de vill för människan har ju en fri vilja. Det firas i morgon, årets ljusaste tid- midsommar. Jag vill önska alla en god helg, vilken som helst. Blommorna är vackra, ljuset är härligt och sommaren behöver vi.
Herre, hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.
Nu i den tidiga våren spatserar många i skog och mark. Man ser efter vårtecken och studerar små blommor. Så kan man helt plötsligt se och höra ett flygplan högt där uppe, som far i en rasande fart och täcker avstånd på ett sätt som en vandrande person inte har möjlighet att göra. Det vi ska göra i den här artikeln är inte att titta på blommorna, utan vi ska ta flyget. Vi ska försöka täcka ett stort bibliskt landskap. När du sedan tar dig tid, sätter dig ner och läser vers för vers i Guds ord, kan det hjälpa att ha den här översiktsbilden för att se var i det stora sammanhanget du befinner dig. Det vi ska tala om är visdom, och vi börjar med att läsa i Ordspråksboken. I bibeln är det framför allt Ordspråksboken, Predikaren och Job som hör till genren ”visdomslitteratur”. Det finns visdom att hämta i Bibelns övriga böcker, men det är framför allt i dessa tre böcker som temat behandlas genomgående. Vi läser:
”Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt” (Ords 3:19-20).
När Gud skapade allt som existerar, så gjorde han det inte utan tanke. Det var inte så att Gud råkade hosta, och så befann sig universum där, utan han skapade med visdom. Det säger oss att i tillvarons ”grundtextur” eller rot, där finns det visdom. Det är som en gyllene tråd som går igenom hela tillvaron, minsta atom, tanke eller företeelse. Så om vi ska förstå visdomen, så måste vi förstå Gud – och vice versa. Låt oss se lite på vad visdom är. I Gamla testamentet används det hebreiska ordet kochmah för visdom, det som på grekiska kallas för sófia. Första gångerna vi möter ordet beskriver det fingerfärdighet eller hantverkskunskap. Det sägs om dem som byggde tabernaklet, att de hade kochmah från Gud till att utföra alla slags hantverk. Kochmah handlar om kunskap, erfarenhet och talang. En person med kochmah är en som har jobbat med något så många år att det sitter i fingrarna. För många år sedan var vi några stycken i Venedig och besökte ett av de världsberömda glasblåserierna där. Vi såg hur hantverkaren arbetade med glaset. Det gick in och ut ur elden, han blåste, och drog i glasmassan med en tång. Vi stod lite frågande och såg på, men helt plötsligt, ut ur ingenting, så stod det en vacker häst där. Med bara några enkla handrörelser, som för mig framstod som total magi, så hade han framställt en glashäst. Det är vad bibeln kallar kochmah, visdom. Att veta hur någonting ska göras. Jag vet inte om du som jag blir fascinerad av olika slags människor. Exempelvis hur författare kan formulera en mening så den rör vid hjärtat, hur mammor och pappor vet hur de ska hantera sina barn för att få dem till att växa upp och bli människor som älskar livet. Jag slås av förundran. Jag har jobbat tillsammans med hantverkare och i jämförelse med dem som är mästare inom sina skrån skäms jag för att kalla mig själv för hantverkare. När jag ser hur de arbetar, verkar det nästan magiskt. När vi läser Ordspråksboken om visdom så handlar det inte om den här typen visdom, men i överförd betydelse; nämligen hur vi ska hantera själva livet och hur vi i varje situation ska uttrycka kunskap, erfarenhet och talang på samma sätt som en fingerfärdig hantverkare hanterar sina material. I Ordspråksboken möter vi, naturligt nog, ordspråk. Ordspråk är ett speciellt sätt att uttrycka sig på. Vi kan ta några exempel:
”Den som vårdar ett fikonträd får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad. Som vattnet speglar ansiktet så speglar hjärtat människan. Dödsriket och avgrunden blir aldrig mätta, inte heller människans ögon. Silvret prövas i degeln och guldet i ugnen, och mannen genom sitt rykte” (Ords 27:18-21).
Det här är ord som är lätta att lägga på minnet; vissa av de här känner du säkert igen. Ordspråk är ord vi ska meditera över och grunna på under hela dagen, ja hela livet. Vi läser också vers tre:
”Stenen är tung och sanden en börda, men dårens vrede är tyngre än båda.”
Om du tolkar det här bokstavligt så förstår du ingenting, men intuitivt förstår du att dårens vrede inte handlar om en fysisk börda. Det är så poeter uttrycker sig. Det här ska inte tolkas bokstav för bokstav, men som en tanke; och vi gör det helt automatiskt. Vi kan också se i 22:4:
”Lön för ödmjukhet och vördnad för Herren är rikedom, ära och liv. Törnen och snaror finns på den falskes väg, den som vill bevara sitt liv håller sig borta från dem. Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Den rike råder över de fattiga, den som lånar blir långivarens slav.”
När vi läser texten hastigt så tror jag att de flesta av oss är eniga. Men det här är ordspråk, och ordspråk är inte löften eller regler. Låt mig ställa några frågor för att belysa vad jag menar: Finns det ödmjuka människor som är fattiga? Som inte får ära? Finns det människor som har vördnad för Herren, som inte lever långa liv? Finns det barn som har uppfostrats till att känna den rätta vägen men som ändå har vikit av från den när han eller hon har blivit gammal? Ja, det finns det. Ändå är det här Guds ord. Hur ska vi då förstå det?
Man kan tänka på ordspråk som påståenden med en liten asterisk. Och när du ser i marginalen så står det: ”Inte alltid. Det är inte hundraprocentiga regler, utan mer livets ABC-regler. Det är grundmönstret i livets väv. Men ibland bryts mönstret. Tänk dig en fin handvävd duk, och en myra som går på den. Den ser mönstret, trådarna och regelbundenheten. Men den förstår sig inte på avbrotten i mönstret. Den kan inte se hela bilden. Ordspråksboken lägger en grund, likt en grundskollärare som berättar för sina elever att de ska göra som mamma och pappa säger, för då kommer det att gå bra. ”Ät era grönsaker, lek ute och se till att ni klär på er när det är kallt ute, så kommer ni att vara friska.” Det går som regel bra. Men inte alltid. Ibland vet inte mamma bäst. Ibland blir man sjuk även om man klär sig varmt. Ordspråksboken är sann, men det är inte hela sanningen. Därför fortsätter vi vår flygresa för att se den stora bilden. Predikaren är den andra boken som presenterar visdom. Om Ordspråksboken är den engagerade läraren som verkligen vill att vi ska förstå livets grundregler, så är Predikaren mycket mer av en skeptiker, en funderare. Universitetsstudenten som har börjat läsa filosofi. Den positive vännen som plötsligt har fått olycksfall i familjen. Predikaren är en som har provat saker och ting och som säger till läraren: ”Nej, så enkelt är det inte.” I Predikaren 2:12 står det:
”Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort!”
Kungen, det var han själv. Han hade provat allt mellan himmel och jord som skulle ge honom glädje och ge livet mening. Konst, kreativitet, hus, familj, forskning, musik och så vidare. Vad var då kontentan?
”Då insåg jag när jag hade försökt allting att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker” (Pred 2:13).
Så långt låter det ju som Ordspråksboken. Vishet är bättre än dårskap. Men läs fortsättningen:
”Men jag märkte att samma öde drabbade båda. Jag märkte att samma saker händer med både dåren och den vise. Då sa jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sa i mitt hjärta: Också det är förgängligt […] Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda jag har gjort mig under solen. För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? Alla hennes dagar är ju lidande. Hennes arbete är bara bekymmer, inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt” (Pred 2:14-15, 20-23).
Här säger Predikaren att han inte ser någon skillnad mellan visdom och dårskap. Vilken fördel har en flitig och god person? Allt kan ju gå illa i alla fall. Jag tror att vi alla, om vi är ärliga mot oss själva och Gud, kan berätta om olyckor och sorg som har drabbat oss eller andra utan att vi har handlat dåraktigt. Det är inte så enkelt att man kan sätta in en krona godhet i tillvarons automat, och så kommer det ut 10 kronor med rikedom och ära i andra änden. Men borde det inte vara så? Är inte Gud god? Kungen drivs till förtvivlan och säger att livet är förgängligt: ”Förgängligt” heter på hebreiska hevel, som betyder ”vindfläkt”, eller ”rök”. Rök ser ut att ha en struktur, men så fort du försöker att fånga den så försvinner den. Det är detta Predikaren försöker komma fram till. Det verkar som att det finns en struktur i tillvaron, men då jag försöker gripa tag i visdomens rot, så flyr den undan från mig. Jag vet inte var jag ska få tag i den. Predikaren tar sig an det som teologer kallar för teodicéproblemet. ”Hur kan det finnas en god Gud när det är så mycket ondska i världen?” Predikaren kom inte fram till att det inte finns någon Gud, utan lämnar oss i ambivalens. Han har ingen aning. Varför går det bra för onda människor och illa för de goda? Jag vet inte, jag får bara försöka att leva så gott jag kan och göra det bästa av dagarna. Äta, dricka och vara glad, för jag vet inte vad som händer imorgon. Det är visdom i Predikarens ord, absolut – men inte heller detta är hela sanningen. Vi tar vårt flyg vidare och läser om mannen Job som levde i landet Us:
”I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda.”
Om det är något jag har lärt mig i Ordspråksboken så är det att fromma, gudfruktiga och rättsinniga män och kvinnor som undviker det onda, dem går det bra för. Så efter att ha läst första versen förväntar jag mig att det ska gå bra för Job; och det gör det. Han har barn, rikedom och respekt bland sina medmänniskor. Allt är som det ska vara. Men! Helt plötsligt förlorar Job allt. Rikedomen, djuren, skörden, huset, familjen – allt försvinner. Tillvarons matta rycks bort under hans fötter. Inte nog med det; lite senare drabbas han av förfärliga sjukdomar som håller på att förstöra hans liv. Han dör inte, men han sitter som noll och ingenting i ruinerna av det som en gång var hans liv. Jobs bok är ett extremt exempel på något vi alla upplever ibland. Vi har också varit med om att saker och ting har gått väldigt bra och verkat väldigt stabila. Men helt plötsligt så har allting havererat. Omständigheter dyker upp som gör att allting faller. Det är bara ruiner kvar av det du en gång trodde var ditt hem, din tillvaro och ditt liv. I den situationen möter vi Job. Hans barn är döda, allt han ägde är borta, själv är han sjuk, och hans fru ber honom om att förbanna Gud och sedan dö. Några gamla vänner sitter där och gråter med honom, och tillsammans börjar de att fundera, filosofera och diskutera det som har hänt. Varför har det skett? I koncentrat kan man säga att Jobs vänner säger så här: Job, du har syndat utan att vi vet om det. Det är därför det har gått fel. Du ska inte komma och påstå att du är rättfärdig. Det är därför alla dessa olyckor har drabbat dig. Nu måste du omvända dig Job. Då kommer Gud att belöna dig igen, för Gud är nåderik. Det finns många kristna som har den här attityden. Så fort något går fel måste det bero på något fel hos dig. Tillvaron ska följa enkla regler. ”Jag ser att du är fattig, det måste vara för att du saknar tro.” ”Jag ser att du är sjuk, det måste bero på att du har syndat.” ”Jag ser att du har depression, det måste ju vara Gud som straffar dig.” På det sättet kommer vi med våra perfekta lösningar. Är det så enkelt? Job svarar och säger att han inte vet varför olyckorna har drabbat honom. ”Gud har gjort det här mot mig och jag vet inte varför. Om Gud vill förklara det för mig, så får han göra det. Men jag vet inte.” Job har inte förlorat tron på Gud, men han förstår inte, och han är frustrerad, precis som Predikaren var. Han ligger på gränsen till att anklaga Gud, men han faller istället för någon slags fatalism. Det är Ordspråksboken och Predikaren i konflikt. Den naiva och den cyniska visdomen. Till slut händer något. När vi kommer till Job 31 så står det: ”Slut på Jobs tal.” Så befriande. Nu har Job pratat nog, han har kommit till vägs och sitt förstånds ände. Här kan Gud börja tala.
I min Bibel står det som rubrik över kapitel 38: ”Herren svarar Job”. Men det är inte helt sant, för Herren svarar inte Job. Han går inte in i en diskussion med Job för att förklara vad som hände i himmelen den dagen då Åklagaren, Satan, kom till Gud och bad om att få sätta Job på prov. Gud förklarar ingenting. Gud har inte ansvar inför dig eller mig att förklara sina beslut. I stället berättar Gud att han får hindarna att föda på marken, att han är den som har satt en gräns för havet, att han för stjärnorna fram och spänner Orions bälte. Han har både Leviatan och Behemot, dessa mystiska kaosets härskare, i sitt grepp. Han är mästaren som utför sitt hantverk som han vill. Gud flyttar perspektivet från att vi ska ha förklaringen på allting, och talar istället om hur han håller allt i sin hand; han får blommorna att knoppa och solen att stå upp. Och här är den underliggande frågan: Kan inte du lita på den som håller allt detta i sin hand? Job och hans vänner vill att Gud ska följa deras logik. Gud säger att tillvarons väv är för svår för dem att förstå. Vi är myran och Gud är hantverkaren som har gjort allt efter sin visdom. Till slut förstår Job, och han säger:
”Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.”
Här får du ett nytt perspektiv på visdomen. Det handlar inte bara om Ordspråksbokens enkelhet eller Predikarens cynism, men att få se vem Gud är och komma in i gemenskapen med honom. Det handlar inte heller om att bara säga: ”Ja ja, Gud får göra som han vill.” I stället lär vi oss att vila i den tillit som har skapat världen. Gud säger: ”Jag älskar dig. Vågar du tro på det? Vågar du lita på mig?” Job lärde sig att lita på Gud efter detta mötet. Men jag har ju inte haft Jobs uppenbarelse eller hört Gud tala från stormvinden. Så hur kan jag få se Gud och lära mig att tro på honom? I Johannesevangeliets första kapitel talas det om Ordet som var från begynnelsen. Sedan står det i den 14:e versen:
”Och Ordet blev kött och bodde ibland oss och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern.”
Lärjungarna såg Jesus när han gick runt i Israel för tvåtusen år sedan, men denna texten handlar också om alla dem som hör budskapet om Jesus, får sina ögon öppnade och ser vem han är. Jesus Kristus är Guds uppenbarelse. Det står vidare i vers 18:
”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.”
När vi ser Jesus ser vi Guds härlighet och visdom. Det är evangeliet om Jesus som kan lyfta oss till den ”tredje nivån”. I Ordspråksboken fick vi se livets grundregler. I Predikaren mötte vi livets kaotiska realitet. Hos Job mötte vi båda delarna. Men Gud är hela tiden på avstånd. Lösningen är att genom Jesus Kristus komma nära Gud och hans hjärta. Det är det som är så revolutionerande. De första kristna gick ut i världen och sa: ”Vet ni vad? Gud Fadern sände Gud Sonen till den här jorden för att Han skulle dö för våra synder! Detta gjorde han för att vi skulle kunna komma in i ett personligt förhållande till Honom, ett förhållande som bygger på Hans trofasthet emot oss, där hans Ande flyttar in i oss och förvandlar våra liv i grunden, så att vi kan bli de människor Gud önskar av oss. Tänk så fantastiskt!” När Gud ska uppenbara vem Han är, sin makt, sin kraft, sin visdom, sin storhet – så gör Han det inte genom att trampa på fiender. Han gör det inte med ett blodigt svärd i handen över nedhuggna lik. Han gör det med två utsträckta armar på ett kors, medan han ropar: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” När han dör, ropar han ut: ”Det är fullbordat!” Och fullbordat är det inte när hans fiender är döda. Det är fullbordat när han ger sitt liv för de fiender som han älskar. Det är det stora i evangeliet. Det är visdomen. Strax innan Jesus dog bad han denna bönen:
”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem såsom du har älskat mig” (Joh 17:20-23).
Sonen säger till Fadern att han har gett sina vänner denna gudomliga visdom. När Jesus hänger på korset, så lär vi oss vad Guds kärlek är. Tanken är att det ska förändra oss i grunden. Förut hörde jag om Jesus, jag läste bibeln, men det blev inte levande för mig. Men en dag såg jag Jesus som hängde på ett kors för mina synder. Då förstod jag. När jag förstod innebörden av det hela så förändrade det mig. Detta kan jag säga för min egen del också. Jag är uppvuxen i församlingen. Jag har suttit på fler möten och hört fler predikningar än jag orkar räkna ut. Jag fick min första bibel innan jag började första klass, och sedan dess har jag läst den. Jag var inte mer än kanske sex år när jag böjde mina knän och sa: ”Jesus fräls mig, för jag förstår att jag är en syndare.” Det är ett steg som jag aldrig någonsin har ångrat, och varje dag som jag får se honom som hängde på ett kors, är det lika stort och revolutionerade. På korset startade Gud en revolution som har vänt upp och ner på hela världen. Aposteln Paulus skriver så här:
”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet …” (1 Kor 1:21-22).
Världen tycker att det är dårskap att en man som dör på ett kors skulle kunna vara Herre. Jag har pratat med många muslimer och judar som ifrågasätter varför Gud skulle tillåta att hans profet dog på ett kors. Det är ju en dom! En helig profet ska upphöjas till värdighet, han ska inte förnedras på det sättet. Det är en dårskap och det är en stötesten för dem, men Paulus fortsätter:
”… vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är svagare än människor” (1 Kor 1:23-25).
Genom den dårskap som korset är får vi tränga in i Guds visdom. Den här visdomen som blev uppenbarad i Jesus, sätter saker och ting i perspektiv, även vardagliga ting och lidande. I Andra Korintierbrevet 12 skriver Paulus att han har fått en ”tagg i köttet”; en ”Satans ängel” som slår honom i ansiktet. Vad betyder det här? Jag vet inte helt, men det är tydligen en plåga som Paulus vill bli av med. Han säger: ”Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig.” Om en gudfruktig man ber Herren om någonting, så ska han få det han ber om. Det är ju regeln, eller hur? Men ändå så försvinner inte problemet. Han ber tre gånger om att denna Satans ängel ska vika bort ifrån honom. ”Men han svarade mig och sa ‘Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet’.” Det är här Paulus får avkläda sig allt som är styrka hos honom själv och så får han lära sig att Guds nåd är nog för honom. Varför är du kristen? För att du tjänar på det? För att om du går på möten så välsignar Gud dig? För att gudsfruktan gör dig lycklig? Då bedriver du kohandel med Gud. Det är när all ”välsignelse” försvinner som det visar sig varför du är kristen. Om du är kristen för att du är älskad av Gud, då kommer du aldrig förlora din tro. Tacka Gud för de tillfällen då dina motiv prövas. Jag hörde om en gammal man som sa: ”Det är en sak som är positiv med att bli gammal och sjuk, då kroppen bryts ner. Det är att jag inte längre kan ljuga. Min kropp visar den svaghet som jag alltid har burit på. Innan så såg jag stark ut, nu så vet alla att det inte finns någon styrka hos mig. Och det har det egentligen aldrig gjort. Men nu blir det uppenbart att det bara är Guds nåd som bär genom alla tider.” Så talar en man som har berörts av Guds visdom. Om du får uppleva nåden att få rikedom, eller nåden att få förlora din rikedom, så är det nåd från Gud som kommer att bära dig igenom alla tider. Om du får uppleva att få ha vänner omkring dig som prisar Gud tillsammans med dig, eller om du får uppleva att allt detta kläs av dig, för att du ska få se vad det är för någonting som du håller fast vid och vad det är som håller dig fast, så är det nåd från Gud. Vi ska landa vår flygresa. Jag ska avsluta med att läsa ur Efesierbrevet, för vi kan inte tala om Guds visdom utan att läsa den här versen:
”Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen” (Ef 3:10).
Visdomen skulle göras känd genom församlingen. Varför då? Hade det inte varit bättre att skicka några änglar eller andra himmelska väsen för att göra Guds visdom känd? Jag hade skickat någon smart, stark och mäktig; inte de här fattiga, eländiga, brutna och förstörda individerna gjorda av stoft från jorden. Men det är inte under änglar Gud har lagt den kommande världen, det är under människor. Det är hans visdom, och vi får vara en del av det. Vi får gå ut i världen och säga: ”Gud inbjuder dig! Du sjuke, vilsne, sörjande och plågade människa. Kom till gemenskapen runt Jesus! Vi är inte perfekta, men vi är älskade!” Jesus Kristus och det nya folket som han skapar i sin död och uppståndelse ska visa för alla i himmelen och på jorden vem Gud är. Det är gränslös nåd. Vi kan vända oss till Gud i tacksamhet, tro och full förtröstan, och säga: ”Herre du håller både universum och mig i din hand. Jag ber dig, bevara oss! Herre hjälp oss i de dagar som kommer. Om det är dagar med nederlag, sorg och elände, eller om det är dagar med seger, väckelse och framgång. Herre, allt förmår vi i dig som ger oss kraft.”
Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”
Frälsning är nåd, från början till slut. Gud har i och genom sin enfödde son Jesus Kristus, slutit ett förbund som helt och hållet gör oss till förmånstagare – utan att vi behöver åstadkomma något i oss själva:
-Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
I den materialistiska kultur vi lever krävs det mycket av ansträngning för att lyckas med sina förehavanden. Rådande krassa villkor på exempelvis arbetsmarknaden innebär att man måste kämpa och prestera för att uppnå framgång. Med goda referenser och bra resultat, slår den ena gruppen ut den andra i en stenhård konkurrens. Det som gäller är: – Ge inte upp! Kämpa! Fortsätt försöka till dess du når dina mål! Då det gäller Guds rike är det däremot tvärtom. Frälsningen och det nya livet är en gåva som ingen genom gärningar kan göra sig förtjänt utav; det är Gud som har gjort allt färdigt och vad du och jag får göra är att ta emot denna Guds gåva – fritt och för intet. Paulus förklarar:
– Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd. (Rom 11:6)
När vi har tagit emot Jesus som Frälsare och Herre i våra liv, upphör då nåden? Självklart inte! Nåden är ett pågående verk. Trots detta menar många kristna att om vi vill leva ett framgångsrikt andligt liv i seger, så måste vi göra vårt yttersta. Men sanningen är den att ett liv i seger är också det en gåva från Gud och absolut ingen belöning för våra gärningar. Om ett segerrikt liv skulle bero på vår förmåga skulle vi lätt hamna i frustration och otillräcklighet, och det skulle alltid finnas ett glapp mellan vad vi är och vad vi önskar bli. Att genom sina gärningar sträva inför Gud ger en ständig känsla av otillräcklighet, tvivel på om man är i Guds vilja, misslyckanden och ständigt förnyade nyårslöften om mer överlåtelse. Vi lovar inför Gud att bättra oss, läsa bibeln mer, bedja mer, mer tid för själavinnande, tiondegivande och så vidare… Hela det kristna livet blir med andra ord en prestation. I samband med omvändelsen, i den stund vi lämnar vårt liv i Guds hand, verkar vi ha lättare att förstå nåden, än under den fortsatta vandringen med Jesus. Alltför många tror att religiösa regler hjälper oss att växa i det kristna livet; att Gud accepterar oss mer om vi anstränger oss riktigt mycket i exempelvis bön och fasta, eller genom att tjäna honom mer aktivt. Den ene gör mer än den andre, som är duktigare än den tredje. Vi uppmanar varandra med rader av måsten: Vittna mer, be mer, gör mer! Använd vad Gud gett dig osv. I Guds rike kan framgång aldrig vinnas genom gärningar, oavsett hur hängivna och ärliga dessa synes vara. Skilj på världens sätt att tänka, och Guds tankar. I världen måste du producera resultat för att lyckas. Guds rike däremot är ingen plats för konkurrerande verksamhet. Ett stort misstag som ofta görs är att föra världens sätt att tänka in i församlingen, exempelvis genom att räkna framgång i numerär, hur många man är, ekonomisk välgång och annat som andas produktion och resultat. Hela vårt liv kommer på detta sätt att handla om verksamhetsfrälsning istället för det som är det absolut mest väsentliga och livsavgörande.
Det är idag populärt att tala om våra hebreiska rötter med hänvisning till Gamla testamentets förbundsfolk. Vi uppmanas att fira sabbaten enligt judiska seder och bruk, att hålla vissa utvalda budord och att uppmärksamma speciella riter från Gamla testamentets tid, som exempelvis handtvagning. Ett bruk som man då och då ser i frikyrkliga sammanhang som något pittoreskt. Vad som också har stor och förödande ingång i evangeliska församlingar är den romerskt katolska religionen med alla sina hedniska riter och bruk. Där har främst den svenska pingströrelsen tillsammans med Livets ord varit med och banat väg så att det idag råder ett fullständigt kaos av villrådighet inom de egna leden. Även om vi varnar för dessa sidosteg och avarter och värnar om en sund biblisk lära, ska vi komma ihåg att även ett vanligt, och som vi ser normalt gudstjänstfirande, till formen är starkt färgat av den katolska och judiska traditionen. Resultatet blir detsamma, som alltid då regler och former hamnar i fokus; otillräcklighet. Oavsett hur mycket vi försöker och strävar för att ännu mer söka förverkliga vårt kristna liv, så kommer vi aldrig att nå fram till en sann vila i Kristus. Vi vill gärna göra väldigt mycket för Gud utifrån våra egna villkor. Men Gud vill inte ha våra gärningar; han vill ha mera än så. Han vill i och genom våra liv själv utföra sina gärningar. Det är därför vi fått den helige Ande, vilken kommer vår svaghet till hjälp. I Guds rike är det inte ”hårt arbete” eller ”stress”, med prestationsångest till följd, som hjälper oss att uppnå mål. Nyckeln till andlig framgång är vila – andlig vila. Trons vila är en gåva Gud gett som hjälper oss att förstå att Guds tankar är långt högre än människotankar, att Guds sätt att arbeta skiljer sig markant från världens sätt. Världen säger att den starke segrar men Gud leder oss in i svaghet och misslyckanden så att vi ska förstå att Guds kraft fullkomnas i svaghet. När vi är svaga – då är vi starka. Bibeln säger att Anden kommer vår svaghet till hjälp, att Guds dårskap är visare än människor, och att Guds svaghet är starkare än människor. Vill du ha Guds kraft i ditt liv? Tänk på att den fullkomnas i svaghet.
Abraham kallades för Guds vän och beskrivs som trons fader. Han trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Dock möter vi hos denne gudsman att han vid vissa tillfällen började tvivla på att han var i Guds vilja. Han bar på bördor större än han klarade av att bära och tankarna kom att han kanske behövde hjälpa Gud. Åren gick och den son som Gud lovat att han och Sara skulle få, löftessonen, såg inte ut att bli en verklighet. Rent mänskligt var allt hopp ute. Sara var gammal och oförmögen att bli gravid, så vad skulle de göra? Gemensamt tog makarna beslutet att hjälpa Gud. Abraham fick en son tillsammans med Saras tjänstekvinna Hagar, och trodde för en tid att nu var Guds löfte uppfyllt; med denna Abrahams hjälp kunde nu Guds plan gå i fullbordan. Men ack så fel han hade. Gud hade vare sig sagt eller tänkt att det var genom Hagar som löftet skulle fullbordas. När Guds tid var inne uppfylldes löftet och Isak föddes genom ett under, då den åldriga Sara blev fruktsam. Gud kommer aldrig försent. Abrahams hjälp ledde visserligen också till ett resultat. Ett helt nytt folk uppstod genom Ismael, och en fiendskap mellan araber och judar, som råder än idag. Ofta hör man sägas att Gud inte ger bördor större än vi kan bära. Jag håller inte med om det. Snarare tror jag att det är tvärtom, att Gud ger oss sådana bördor som vi omöjligt kan klara av att bära, just för att hjälpa oss att förstå frälsningens underbara väg. Den är inte avhängig av vad du eller jag klarar av att bära. Vi förmår inte och vi bör inte ens försöka göra det som hör Gud till. Om du hör till dem som bett till Gud om att han ska använda ditt liv, så bli inte förvånad när svårigheterna börjar dyka upp. Watchman Nee skrev i en av sina böcker att det största hindret i vårt arbete är inte hos andra utan i oss själva. Om Gud fullt ut ska kunna använda oss är det nödvändigt att vi kommer till den punkten att vi inte längre förlitar oss på vår egen mänskliga förmåga eller talang. Aposteln Paulus brottades med den här frågan då han skrev till församlingen i Rom om den oerhörda kamp som finns mellan köttet och anden. Vad jag vill det gör jag inte, och i desperation utropar han: Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp, innan lösningen presenteras: Gud vare tack, genom Jesus Kristus vår Herre! Gud förbättrar inte vårt gamla liv för att det ska användas i tjänst för honom. Han låter det dö bort och istället blir det den nya skapelsen – Kristus i oss – som räknas. ”Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig.” (Gal 2:20) Än en gång: Gud är inte intresserad av vad vi kan eller är beredda att göra för honom. Vad Kristus vill är att leva sitt liv genom oss, vilket är en väsentlig skillnad. Det är skillnaden mellan lag och nåd. Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.” Jesus har inte bara kallat oss att leva ett kristet liv. Han vill också leva det för oss: ”Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.” (1 Tess 5:24) Faktum är att den enda som kan leva ett Kristusliv är just Jesus Kristus!
I evangelierna berättas det om en ”synderska” som kom till Jesus. I människors ögon var hon inte lämpad att uttala sig offentligt. Fördömd skulle hon tiga och skämmas. Trots detta yttre religiösa tryck som omgav henne, ägde hon en inneboende kärlek till Jesus som ingen makt i denna världen kunde hindra att den kom till uttryck. Kvinnan hade en dyrbar smörjelse i en alabasterflaska, vilken hon öppnade genom att bryta sönder flaskan och ösa innehållet över Jesus, varefter hon kysste hans fötter och torkade dem med sitt hår. Handlingen var en skymf mot lagen och traditionen, skamfull och utomparlamentarisk i allra högsta grad. Men berättelsen ger oss en inblick i hur Jesus går tillväga för att sprida denna väldoft som ett inneboende Kristusliv för med sig. Ditt liv är detta bräckliga kärl. När kärlet – självlivet, det egna jaget – bryts sönder, bryter det samtidigt fram en himmelsk smörjelse som direkt sätter sina spår i omgivningen. Alla berörs på olika sätt av denna handling. Det är Jesus själv som kommer till tals genom dig och mig. Det är Kristus som agerar – i och genom församlingen.
Tänk efter och besinna vilket evangelium du predikar.
1 Kor. 5:7-8 ”Rensa därför ut den gamla surdegen, så att ni blir en ny det. Ni är ju osyrade. För även vårt påskalamm Kristus har slaktats för oss. Låt oss därför inte hålla högtid med gammal surdeg, inte heller med elakhetens och ondskans surdeg, men med renhetens och sanningens osyrade deg.” SRB16
Ondskans och elakhetens surdeg genomsyrar det evangelium vi predikar. Det är som Jesus säger, att vad hjärtat är fullt av det talar munnen. Och är hjärtat fullt av elakhet och ondska, då genomsyrar det vårt evangelium. Lägg ner allt sånt inför Jesu Kors och bekänn din synd. Vi har ett stort ansvar. Vi ska inte väcka anstöt hos vare sig jude eller grek, säger Paulus.
1 Kor. 10:32 ”Var inte till anstöt, varken för judar eller för greker eller för Guds församling.” SRB16
OCH
2 Kor. 6:3 ”Vi vill inte på något sätt vara någon till anstöt, så att vår tjänst inte blir smädad” SRB16
Och samtidigt lyfter Paulus fram korsets anstöt:
Gal. 5:11 ”Och jag, bröder, om jag ännu predikar omskärelse, varför lider jag då fortfarande förföljelse? Då vore korsets anstöt borta.” SRB16
Å, om vishetens Ande till kunskap om Jesus Kristus kunde dra in i våra hjärtan så vi förstår hur smal den vägen är mellan att INTE väcka anstöt och att ändå väcka anstöt. För vi är kallade att väcka anstöt, MEN inte genom elakhet och ondska, utan genom talet om Kristi kors. Det är det ENDA anstöt vi har Guds välsignelse att göra.
1 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3 Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.5 Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. 6 De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna.8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.13 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att komma in.15 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni far omkring över hav och land för att göra en enda till proselyt✱, och när han blivit det gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.16 Ve er, blinda ledare! Ni säger: Svär man vid templet betyder det inget, men svär man vid guldet i templet är man bunden vid sin ed. 17 Blinda dårar, vad är störst: guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Svär man vid altaret betyder det inget, men svär man vid gåvan på altaret är man bunden vid sin ed. 19 Ni blinda, vad är störst: gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det, 21 och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.23 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. 24 Blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.25 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och hämningslöshet. 26 Blinde farisé, rengör först insidan av bägaren, så blir också utsidan ren.27 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.29 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas gravmonument 30 och säger: Hade vi levt på våra fäders tid, så hade vi inte varit medskyldiga till profeternas blod. 31 Så vittnar ni om er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått! 33 Ormar, huggormsyngel, hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna?34 Därför sänder jag er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. 38 Nu ska ert hus lämnas öde, 39 för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
/Jesus säger sannningen om den tiden och om vad de s k lärde/fariséerna gjorde o sade. Hur är det idag? Likadant och värre.
”Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar” (2 Kor:. 11: 14-15)
Denna bilden visar hur människorna har fått bli rädda och lurade av staten/Eliten och ALLA styrande i ALLA länder. NU vet vi hur det blev med de svåra saker man fått uppleva och se och bli förskräckta över.
Människor har som vanligt blivit dödade i demonstrationer, i andra upplopp, skjutna och nedstuckna, plågade och pinade.
Dessutom blev det en s k pandemi, som nu i månader har stötts och blötts och varit första-sides-stoff i många månader. Vi som skriver om det har fått många rätt i det vi sagt och många har vaknat och börjat förstå hur man bedragit människor som litat på de styrande. Vår egen s k regering är en stor bluff och borde anmälas till högsta instans för olika hemska saker!
Det är helt galet och förskräckligt att hela Sverige går på knäna nu och ekonomierna och folks liv går sönder! Det är helt galet att människor backar då man möts i afförer eller på promenad o dyl. RÄDSLA! Det är satan själv som ståpr för detta förnedrande liv man får leva! Människor lider och blir sjuka i kropp och i sinnet av dessa vansinnigheter som pågår! AGENDA 2030 är i full gång!
Ta gärna del av denna hemsidas övriga texter som vill berätta om Jesus och tro, otro och världen m m.
Det som sker nu är ett skifte som går in i slutskedet snart (FULLT NWO-övertagande). och mycket mer kommer att bli förstört. Se till att du frågar Gud om hur du /Ni ska göra för att rädda det som räddas kan/ses över och levas i/ innan Jesus komner åter! DÅ är vi HEMMA!
Job 25:2
Herraväldet och fruktan tillhör Gud, han som skapar frid i sin höga himmel.
Matt 4:17
Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.”
Matt 5:3
”Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.
1 Pet 1:8
Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje
Upp 18:20
Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse.”
Upp 19:14
De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.
Upp 20:11
Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.
Upp 21:1
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.