*

Gud kommer altid att bevara och beskydda den som är honom trogen. Hur ond världen än är kommer det alltid att finnas några som följer Gud.

*

Jesus talar om detta i Matteus evangelium 13:36-43

Jesus talar förklarar där liknelsen om tistlarna och vetet. Åkern är världen och säden representerar gudsrikets människor….

LÄS Matteus 13:36-43 och mer…

/Maria

*

Under alla tider har man fällt tårar. Oceaner av tårar har lämnat människors inre, och flödat ut över kinder och tårarna har värkt i hjärtat. Man är inte ensam om att ha klagat, lidit och att ha haft det mer än tufft. Nedan finner du en del av alla ställen som bibeln beskriver om tårar och människors nöd, och också om hur Gud hjälper i allt. Han är alltid med den som tror, och lättar plågorna eller för människor igenom det onda. Varför jag skriver om detta är för att jag vet av erfarenhet hur mycket tårar man spillt under åren och hur Gud varit med i allt och gjort både små och stora under och låtit mig se hans hjälp. Många människor har det så svårt…och…låt Gud hjälpa dig! Jag tackar Gud för att jag lever……..

*

2 Kung 20:5 ”Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall göra dig frisk. I övermorgon skall du få gå upp till HERRENS hus.

Job 16:16 Mitt ansikte är rödflammigt av tårar, mina ögonlock mörka av dödsskugga,

Job 16:20 Mina vänner bespottar mig, mitt öga fäller tårar inför Gud.

Ps 6:7 Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.

Ps 39:13 Hör min bön, HERRE, lyssna till mitt rop. Tig inte vid mina tårar, ty en främling är jag hos dig, en gäst som alla mina fäder.

Ps 42:4 Mina tårar är min mat dag och natt, ty ständigt säger man till mig: ”Var är nu din Gud?”

Ps 56:9 Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok.

Ps 80:6 Du har låtit dem äta tårars bröd och dricka tårars dryck i fullt mått.

Ps 102:10 Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar

Ps 116:8 Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall.

Ps 119:136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning.

Ps 126:5 De som sår med tårar skall skörda med jubel.

Pred 4:1 Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem.

Jes 15:3 På deras gator har man svept sig i säcktyg. På deras tak och på deras torg jämrar sig alla, medan tårarna rinner.

Jes 16:9 Därför gråter jag över Sibmas vinstockar, så som Jaeser gråter. Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale. Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.

Jes 25:8 Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat.

Jes 38:5 ”Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.

Jer 9:1 O, att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en källa av tårar! Då skulle jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk.

Jer 9:18 Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss, så att våra ögon rinner av tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.

Jer 13:17 Men vill ni inte höra på detta, skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod. Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon, därför att HERRENS hjord förs bort i fångenskap.

Jer 14:17 Tala till dem detta ord: Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, och må de inte upphöra, ty jungfrun, dottern mitt folk, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett svårt och oläkligt sår.

Jer 31:16 Men så säger HERREN: Sluta med din högljudda gråt, låt inte dina ögon fälla tårar. Ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN, och de skall vända tillbaka från sina fienders land.

Klag 1:2 Bittert gråter hon i natten, tårar rinner utför hennes kind. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender.(Jerusalems förstörelse)

Klag 1:16 Därför gråter jag, mina ögon flödar av tårar. Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig och vederkvicka min själ. Mina barn är övergivna, ty fienden har blivit mig övermäktig.(Jerusalem).

/Maria

Allt med Honom

”Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8: 32.

Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek.
Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn.
Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss.
Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften.
Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser?
I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver?
Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss.
I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull.
Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt.
Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor.
Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek.
Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.

Herre, förverkliga denna nåd också
i mitt liv, så att jag bakom alla mörka
moln endast ser din kärlek och din
nåd också i de svåraste förhållanden.

Bibelord Rom 8: 1-17.
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.

/Maria

”Förtrösta på Honom”

Ordet ”förtröstan” är trons kärnord. Det är ett gammaltestamentligt ord, givet, på trons tidiga och outvecklade stadium. Ordet ”tro” uttrycker en viljeakt, ”försanthållande” är ordet för en sinnets eller förnuftets yttring, medan ”förtröstan” är hjärtats språk. De två förstnämnda hänsyfta på en sanning man tror på, något man hoppas och väntar. Men förtröstan innebär mer än detta. Den ser och känner och stöder sig på en person, på kärlekens stora, sann och levande hjärta. Låt oss då förtrösta på Honom, trots alla dröjsmål, svårigheter och avslag och trots allt som synes, även om vi ej förstå vägen och ej veta utgången. ”Förtrösta” likväl på Honom, han skall göra det. Vägen skall öppnas och det rätta resultatet uppnås. Slutet skall bliva frid, då molnet försvinner, och den eviga dagens ljus bryter fram.

”Gud göre med mig vad Han vill, jag vill helt stilla vara. Hans maning må jag lyssna till i medgång, motgång och fara. Hur Han mig för, vad än Han gör, är allting gott, ej skada rör den i Hans händer vilar”

Från ”Källor i öken” av Mrs. Chas. E. Cowman.

*
-Jag vilar i Guds händer. /Maria

*

Några bibelord:
Ords 3:26 Ty HERREN skall vara din förtröstan, han skall bevara din fot för snaran.
*

Ords 22:19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
*

Jer 17:7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.
*

Ords 22:19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

*

28 juli
”Herren har sin väg i storm och oväder och molnen äro dammet efter hans fötter.” Nah 1: 3.

*JAG minns, hur jag en gång under den tid, då jag som gosse besökte ett klassiskt läroverk, satt på en bergstopp och iakttog stormen, då den nådde dalen. Himlen blev svart och jorden skälvde av dånet. Det såg ut som om det fagra landskapet alldeles skulle förvandlas och dess skönhet för alltid vara förbi.
Men stormen gick vidare och lämnade dalen. Om jag följande dag hade suttit på samma plats och frågat: ”Var är den fruktansvärda stormen med dess förskräckliga mörker?”, skulle gräset ha svarat: ”En del av den är i mig”; och tusenskönan skulle ha sagt: ”En del av den är i mig”; och frukterna och blommorna och allt, som spirar upp ur marken skulle ha instämt däri.
Har du bett om att bliva lik din Herre? Har du längtat efter Andens frukter, har du bett om mildhet, saktmod och kärlek? Frukta då icke för den stormvind, som i detta nu sveper genom ditt liv. Det ligger välsignelse i stormen, och efteråt blir det rik frukt.

Se kornet, som faller i jorden,
det glömmes, det multnar och dör,
och nattfrost och höststorm och vinter
gå över det. – Vet du varför?

På det att i spirande skördar
uppståndelsens bud vi må se;
på det att de gyllene axen
må näring åt hungrande ge.

Se trädet, hur djupt det sig böjer
för vindarnas mäktiga bud;
ack, varför så hård hänt är stormen
mot vårens bekransade brud?

På det att av vitaste blomma,
som fägnar och fröjdas och ler,
den härliga frukten må framgå,
som andra till offer sig ger.

Hur ofta vid lidandets läger,
vid smärtornas glöd, som förtär,
vi ropa: ”Men varför, o, Herre?
Du risar ju den du har kär.”
På det att ur timliga nöden,
som en gång skall synas så kort
må framgå en brud utan lyte,
som del av Guds helighet fått.
-Selma Holmgren
”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman

***************

Denna mening kan vi läsa igen och igen tills vi förstår om lidandet:

På det att ur timliga nöden,
som en gång skall synas så kort
må framgå en brud utan lyte,
som del av Guds helighet fått.

-Själv sade jag samma sak senast i går…om lidandet sade jag varför… varför….men jag vet ju svaret./Maria

*

*

5 Juli

”Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen —.Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar.”   Hos 2:14-15

*

EN egendomlig plats för vingårdar – öknen! Kan det vara möjligt, att de rikedomar, som själen är i behov av, kunna erhållas där? Öknen anses ju vara en öde plats, från vilken man sällan finner vägen ut. Så kan det väl synas, men ”Akors dal” vilket betyder bitterhet, benämnes också hoppets port. Och hon skall sjunga där såsom i sin ungdoms dagar!
Ja, Gud vet, att vi behöva pröva på ökentider. Han vet, var och hur något bestående kan frambringas. Själen har dyrkat avgudar och varit upprorisk. Hon har förgätit Gud och i sin egenvilja sagt: ”Jag vill löpa efter min älskare.” Men hon upphann dem aldrig. Och då hon var förtvivlad och övergiven, sade Gud: ”Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen, och tala ljuvligt till henne.” Vilken kärleksfull Gud ha vi icke!

*
Vi veta aldrig, var Guds vattensprång dölja sig. Vi se en klippa och ana ej, att en källa kan springa fram därur. Vårt öga skådar en stenig plats, och vi kunna ej tänka oss, att ett källsprång döljer sig där. Då Gud leder mig till svåra ställen finner jag, att jag har kommit till platser med de eviga källorna. Källor i öknen

/Maria

-Den som vet att den är frälst av nåd, den aktar på Guds ord och lämnar världen, d v s den personen vet! att Gud har gjort under i den personens liv och den väntar på Jesu återkomst och lever VARJE dag i lovprisning och bön och tacksägelse. Den lever i Glädje i frälsningen.
Se verser:

Tit 2:11  Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor;
Tit 2:12  den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är,
Tit 2:13  medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse –
Tit 2:14  hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.

Den personen har fått ro i själen, sådan ro som bara Jesus kan ge. Den frälste tillhör det folk /de troende/ som väntar på att Jesus skall komma tillbaka och hämta oss hem till sig.

—Hur många har ro i själen i dagens samhälle,?,  med det jäkt och buller och ljud och telefoner och datorer och arbete och jäkt och snabbmat och fetma och godis och resor och semestrar och böljan blå och stress och naturkatastrofer och lögner om världssituationen och spelkonsoller och dåliga filmer och ljud i alla former och våldet som blir värre och värre och världen som vacklar ganska betänkligt….HUR många finner ro i detta? Kanske är det månne en falsk värld! Vad säger du?

-Personligen har jag ro i Jesus Kristus, vad som än sker! Ro, frid, glädje, skratt, bibelläsning, väntan på underverk, Jesu kärlek, Jesu ro, Jesu hjälp med värk och elände, Jesu är god och mäktig i allt jag möter!

Så här säger Jesus:

Mat 5:3  ”Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
Mat 5:4  Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
Mat 5:5  Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
Mat 5:6  Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
Mat 5:7  Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.
Mat 5:8  Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
Mat 5:9  Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
Mat 5:10  Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.
Mat 5:11  Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
Mat 5:12  Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.
Mat 5:13  I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.

Jesus säger fortfarande:  Mat 11:28  Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.    – Så sök Jesus!

/Maria

*

”Men det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst (befriad, eng övers).” Joel 2: 3.

VARFÖR åkallar jag icke Hans namn? Varför löper jag i väg till grannarna, fastän Gud är så nära och vill höra mitt svagaste böneljud? Varför sätter jag mig ned och uppgör planer och söker finna utvägar? Varför icke med detsamma kasta både mig själv och min börda, på Herren? Den bäste löparen ilar framåt. Varför löper jag icke direkt till den levande Guden? Förgäves skall jag av någon annan vänta hjälpen. Av Herren skall jag få den. Hans gudomliga ”skall” borgar därför.
Jag behöver icke fråga, då jag åkallar Herrens namn, om löftet gäller mig. Orden ”var och en” är mycket omfattande, de famnar alla. Uttrycket ”var och en” innesluter också mig, ty det åsyftar varje själ, som åkallar Herren. Jag vill därför lyda uppmaningen i texten och genast åkalla Herrens härliga namn, åkalla Honom, som givit ett så rikt och stort löfte.
Jag är i djupt trångmål och kan ej finna någon utväg. Men det är icke heller min sak. Han som givit löftet, har medel och vet råd att uppfylla det. Det tillkommar blott mig att lyda Hans befallning och icke bestämma över Hans rådslag, jag är Hans tjänare och icke Hans rådgivare. Jag åkallar Honom, och Han svarar mig.
– C. H. Spurgeon

* 

Sanna ord, Herren är den som alltid är nära, i vilken situation det än är, med honom vid sin sida går allt väl. Det gäller alla som söker honom- Han befriar./Maria

Källor i öknen