”Mose gick närmare till töcknet, i vilket Gud var.” 2 Mos 20: 21.

GUD har alltjämt sina hemligheter, som Han dolt för de visa och kloka. Frukta inte för dem. Tag med förnöjsamt sinne emot allt, vad Gud sänder, fastän du ej nu förstår det. Bida tåligt. Inom kort skall Han uppenbara för dig mörkrets skatter och lära dig fatta, huru hemligheten är rik på härlighet. Den är blott slöjan, som döljer Guds ansikte för dig. Var ej rädd för att gå in i det moln, som lägger sig över ditt liv, Gud är därinne. Den andra sidan strålar av Hans härlighet. ”Förundren eder icke över den luttringseld, som är tänd bland eder och som I till eder prövning måsten genomgå; och menen icke, att därmed något förunderligt vederfares eder; utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder.” Då du känner dig som mest ensam och övergiven, är Gud nära. Han är i den mörka skyn. Gå in i det svarta mörkret, utan att rygga tillbaka därför. I sin hydda bakom den nedfällda gardinen väntar Gud på dig.

*
I mörkret kan jag ej min Jesus se
men när Han är ändå,
ja, skall och då mig all sin nåd bete
och all min nöd förstå.
*

Jag ser ej Honom, men Han ser dock mig,
min nöd, min tysta strid,
min fruktan att förvillas på min stig
min längtan efter frid.

*

Jag hör ej Honom, men Han hör dock mig,
hör bönen utan ord,
som ofta djupt ur hjärtat tränger sig,
lik rop från törstig jord.

*

Han skapat dag och natt, o skulle jag,
ej taga båda då
med tacksamhet – vad vore ständig dag,
om natt ej följde på?

*

I mörkret övas, prövas, luttras tron,
att hon en gång i ljus
må blanda och sin glada jubelton
i segersångens brus.
L. S.
*

En gång, medan dr. C. stod på en av Klippiga bergens toppar och iakttog stormens raseri nedanför sina fötter, kom, en örn flygande uppåt genom molnen. Han svävade i riktning mot solen och vattnet på hans fjädrar glänste likt diamanter. Det var stormen, som tvingade honom att lämna dalen. Så lyftas också vi på stormens vingar närmare Gud.

——————————————————————————–
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

13 Februari
”Du skall få en bergsbygd.” Jos 17: 17.

DET finns alltid utrymme högre upp. Då dalarna äro fyllda av kananéer, vilkas stridsvagnar av järn hindra ditt framåtskridande, sök dig då upp till höjderna och tag dem i besittning. Kan du ej längre verka för Gud, så bed för dem som kunna göra det. Kan ditt tal icke röra jorden, låt det då röra himmelen. Om ditt livs vidare utveckling på de lägre sluttningarna blivit hämmad genom inskränkning av din verksamhet, plikter gentemot andra eller något dylikt, sök då tjäna Gud i det osynliga, det eviga, det gudomliga.

Tron kan fälla skogar. Om också Israels stammar förstått, vilka skatter däruppe dolde sig, hade de dock näppeligen vågat tänka, att det var möjligt att rödja den täta skogsbygden. Men då Gud förelade dem denna uppgift, påminde Han dem om, att de ägde tillräcklig kraft härtill. Vi ställas inför ting, som synas oss lika omöjliga som dessa skogbevuxna sluttningar. Detta sker, icke för att vi skola bliva gäckade, utan för att sporra oss till andliga stordåd, vilka vore omöjliga, med mindre Gud försett oss med den väldiga styrkan av sitt inneboende i oss.

Svårigheterna äro till för att uppenbara för oss, vad Gud kan göra som svar på den tro, vilken beder och arbetar. Befinner du dig i något trångmål därnere i dalen? Begiv dig upp till höjderna, bliv bofast där. Sug honung ur klippan och hämta rikedomar ur sluttningarna, som nu döljas av skogen.

”Mörka moln på solklar sommarsky –
o, så är vårt tältliv här på jorden!
Men hur ofta skulle molnen fly,
om vi mera toge Gud på orden.
Ljusets barn ej höra mörkret till,
o, så må vi ej fördraga natten –
dimmorna sig skingra för den tro,
som kan gripa hela frälsningsskatten.”

————————————————————-
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

”Vad som har skett har kommit från mig!” 1 Kon 12: 24.

”Bakom de svikna förhoppningarna gömmer sig den beslöjade kärleken.”

MITT barn, jag har i dag ett budskap till dig. Låt mig viska det i ditt öra. Det förmår giva guldglans åt varje stormsky och kommer dig att med lätthet trampa den steniga vägen. Det är kort, det innehåller endast några få ord, men låt dem sjunka ner i djupet av din själ. Använd dem såsom en kudde att luta ditt trötta huvud emot.

”Vad som har skett har kommit från mig.”

Har du någonsin besinnat, att allt, som angår dig, angår även mig? Ty, ”den som rör vid eder, han rör vid min ögonsten” Sak 2: 8. ”Du är så dyrbar i mina ögon” Jes 43: 4.
Därför har jag min särskilda lust i att fostra dig.

Jag ville att du förstod, då frestelserna ansätta dig och ”fienden bryter fram lik en ström” att detta är från mig, att du i din svaghet behöver min kraft, och att din trygghet består i att låta mig strida för dig.

Är du i svåra förhållanden, omgiven av människor, som icke förstå dig, ej heller någonsin fråga efter ditt tycke, utan förbise dig? Detta är från mig. Jag är omständigheternas Gud. Det var icke slumpen, som förde dig till denna plats. Gud har bestämt den för dig.

Har du icke bett om ödmjukhet? Se då, att jag har fört dig i den skola där du kan lära dig just denna läxa. Din omgivning och dina kamrater verkställa endast min vilja.

Är du i ekonomiskt trångmål? Har du svårt att slå dig igenom? Detta är från mig, ty jag är din finansiär, och jag önskar, att du räknar med mig och beror av mig. Mina tillgångar äro obegränsade. Fili 4: 19. Jag vill, att du prövar mina löften. Låt det icke behöva sägas om dig: ”Men detta oaktat trodden I icke på Herren, eder Gud” 5 Mos 1: 32.

Går du genom sorgens natt? Detta är från mig. Jag är Smärtornas man, förtrogen med lidanden. Jag har undanhållit dig jordiska tröstare, på det att du må finna din hugnad i Mig. 2 Tess 2: 16-17. Har du åstundat att få utföra något stort arbete för mig, och har du i stället blivit tagen avsides och lagd på smärtans läger ?

Detta är från mig. Jag kunde aldrig fånga din uppmärksamhet, så upptagen som du var av allehanda bestyr, och min önskan var att få lära dig en av mina dyrbaraste läxor. Också han är min tjänare, som endast står och väntar. Somliga av mina förnämsta arbetare äro bland dem, som uteslutits ur aktiv tjänst för att lära sig bruka förbönens mäktiga vapen.

I dag lägger Jag i din hand kruset med den heliga oljan. Bruka den frikostigt, mitt barn! Låt varje förhållande, som möter dig, varje ord, som sårar dig, varje avbrott, som vill göra dig otålig och varje omständighet, som uppenbarar din svaghet, bli smord därmed. Udden blir uttagen då du lär dig att igenkänna mig i allt, som händer dig.

*
Det är jag, som ofta kommer till dig,
efter det jag har din själ så kär,
efter det så verkligt väl jag vill dig
och så trofast omsorg om dig bär.

Det är jag, som vill ditt hjärta draga
genom fröjd och smärta blott till mig:
det är jag, som måste från dig taga
all den fröjd, som kunde skada dig.

Osedd vandrar jag invid din sida,
även när jag synes dölja mig,
och evad du även måste lida,
se, det kommer ändå allt från mig!
Allt från mig! Vad vill du mer begära?
Göm det ordet till din tröst och se
på den fröjd, den härlighet och ära,
som dig väntar efter tidens ve!

* * * * * * * * *
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria