“Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder.” Filp 4: 4

Då Han hör dig sjunga, böjer Han sig ned över dig med ett småleende i sitt kärleksfulla ansikte. Han lyssnar uppmärksamt och säger: “Fortsätt att sjunga, mitt barn, jag hör på och skall komma till dig för att befria dig. Jag vill taga din börda. Luta dig tätt mot mig, och vägen skall småningom bli jämnare för dig.”

*

Ej sörjer sparven, där glad han plockar
sitt lilla korn vid vår hyddas dörr;
ej sörja liljornas i vita flockar,
ty Herren kläder dem än som förr.

Ej sörjer lärkan, där fri hon ilar
med jubeltoner mot klarnad sky;
ej sörjer barnet, som ljuvligt vilar
i modersfamnen var morgon ny.

Och jag, Guds barn, skulle gå och sörja?
Nej, så lär aldrig min Faders bud!
Fasthellre må jag med lovsång börja,
med lovsång sluta var dag, o Gud!

Där otron idel förvirring skådar,
har tron, o Herre, ju städse sett,
hur i din hand alla skilda trådar
dock sammanlöpa till slut till ett.
Du vill bevara i vad dyrt du vunnit,
det är ju ytterst ditt stora mål.
Pris vare dig, att och mig du funnit,
giv sen den “nöd eller lust” jag tål!

——————————————————————————–
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman

*
Maria