Kommer Trump att kunna skapa fred i världen?

/Apokalyps

16 NOVEMBER, 2024  https://peterkrabbe.wordpress.com/2024/11/16/kommer-trump-att-kunna-skapa-fred-i-varlden/

Jag tror att de flesta – åtminstone mina läsare – nu har dragit en suck av lättnad efter Trumps övertygande valvinst. Den svenska politikerkåren inklusive regeringskansliet framhärdar ändå i sina tvivel och vägrar inse att deras färdväg hade pekat mot total katastrof för vårt land. Jag tvekar inte att använda ordet sinnesrubbat om sättet som man nu lägger ut vår politik på – och det gäller alla partier i vår riksdag. Frågan är därför hur de kommer att agera på en helt ny spelplan.

Bidenregimen har lurat eller köpt våra politiker till att gå med i en global krigsorganisation som desperat söker tänkbara motståndare. Syftet är dels att sprida användandet av amerikansktillverkade vapen med exklusiva tillverkningsrättigheter hos amerikansk vapenindustri, dels att öka omfattningen av produktionen genom behovsframkallande krig och nationella oroligheter. Denna agenda grundar sig i amerikansk patenttradition, genom amerikanska patent kan man styra USA:s exportmarknader i detalj och samtidigt förhindra att nationell tillverkning konkurrerar med den amerikanska. Det finns knappast något vapensystem i världen som inte på ett eller annat sätt innehåller amerikansk patentskyddad teknologi, därmed förfogar man över nyckeln till låset. Detta drabbade Sverige redan under Palmes tid vid makten, svensk flygindustri behövde amerikansk teknologi för att kunna fungera. Ändå smugglade Palme vapenteknologi till USA:s fiender och vi vet hur det slutade.

USA:s vapenindustri är landets mäktigaste och den behöver krig. Genom NATO kan man fördubbla Europas nationella krigsmakter och avsättningen för dessa produkter sker nu genom det av USA initierade kriget i Ukraina. En andra front öppnas nu i Mellanöstern genom Israel. Det är fortfarande en gåta hur Trump skall klara att skapa fred samtidigt som USA:s egen vapenlobby är nära lierad med Israel. Trycket på Trump är lika hårt vad gäller Ukraina. Fred där innebär att vapendepåerna i Europa snabbt kommer att vara fyllda av vapen som ingen längre behöver. Det innebär minskad eller ingen export av amerikanska vapensystem. Än så länge rullar maskineriet på, NATO-länderna har i dagarna beställt 1000 robotar till det amerikanska Patriotsystemet och Sverige betalar villigt fem miljarder för det nöjet. Låt oss hoppas att de blir liggande i sina vapendepåer…

I fallet Norden räknar USA med dubbel utdelning. Dels förvandlas vi till ett amerikanskt lydland genom DCA-avtalen, dels kommer vi att översvämmas av de amerikanska vapensystemen. Vi är jungfruligt land som potentiella vapenköpare, våra egna vapensystem kommer att skrotas på sikt. Bye, bye SAAB och Bofors. Att inte ens Wallenbergs förstår detta är högst förvånande, på sin höjd kommer vi att få leverera obetydliga komponenter till de amerikanska som tröst.

Men den politiska aspekten är viktigast. Ingen tycks fundera över varför Norden plötsligt är så viktigt för USA och NATO? Både Danmark och Norge har stort inflytande över Arktis genom sina innehav av Grönland och Spetsbergen. Den ryska sektorn av Arktis upptar c:a 40%, det ”nya” NATO styr nu med de nordiska ländernas hjälp över resterande 60%, trots att USA:s andel via Alaska är minimalt. Vad man nu bygger är en framtida front mot Ryssland norrifrån. Där finns Rysslands ”farligaste” marinbas Murmansk, hemmabas för de ryska atomubåtarna.

Detta tänkande fanns redan hos Hitler under den varma sommaren 1939. Han hade planerat att anfalla Sovjet norrifrån via den – som man då förväntade sig – isfria Nordostpassagen. Kamouflerade fiskefartyg hade vintern dessförinnan rapporterat att Ishavet var framkomligt för de tyska örlogsfartygen. Det var en av anledningarna till att Hitler trodde på ett kortvarigt krig. Verkligheten blev dock en annan. Vintern 1940 blev en av de kallaste någonsin och planerna frös bokstavligt talat inne.

Med dagens teknologi och värme (kustområdet norr om Sibirien är varmare än 10-årssnittet för övriga Eurasia) är åter igen Arktis intressant i den globala krigspolitiken. Man kan med de nordiska staternas medverkan se Arktis som NATO-område – eller om NATO delas som ett amerikanskt DCA-projekt.

Problematiken är densamma i Antarktis, där Norge har c:a 25% av arealen och USA ingenting. Gällande internationella avtal om fredlig användning betyder inte mycket i krigstid. Vi kan därför utgå ifrån att USA:s intensiva uppvaktning av de nordiska länderna har fler anledningar än att behärska Östersjöns skärgård. Våra båda polarområden kommer inte att ligga orörda under det tredje världskriget…

Är det då lättare sagt än gjort att skapa en bestående fred i världen? Paradoxalt nog tror jag att Trump har militärens stöd. En anställning som militär är bara trygg om man får patrullera i fredstid, aktiv strid är lika skrämmande för militärer som för civila. Detta särskilt som det sällan eller aldrig handlar om att försvara amerikanskt territorium. Det vi får fråga oss idag är om det räcker med att ha folkets stöd eller om globalismens miljardärer bestämmer oavsett.

I USA har första ronden gått till folket, men den andra har inte ens börjat. Hur det slutar vet vi om några månader. Min förhoppning är att Trump lyckas installera en ny administration med en kraft att reformera som på bred front förändrar det amerikanska samhället till en bra partner för resten av världen, en partner som lyckas bränna satanismen på sitt eget bål. Det är den hjälp som Trump kommer att behöva och som vi får hoppas att han hinner få innan han personligen drabbas av sina antagonister.

Peter Krabbe

HÄR NEDAN KAN DU LÄSA OM APOKALYPSEN:

Bild: Maria