, förstår man det?
Varningarna nådde fram
Göran Skytte ondgör sig i tidningen Dagen över att Midnattsropet varnar för katolicismen. Utan omsvep skriver han om hur illa han tycker om Midnattsropets publikation om påveväldet och att namn som Spurgeon, Barratt, Lewi Pethrus och NP Wetterlund citeras. Tydligen nådde väckelsepionjärernas budskap fram. Här följer ett utdrag ur hans krönika:
 |
| Skärmdump från Dagen.se |
”Häromdagen fick jag ett anonymt brev från just en sådan [påvehatare red anm]. Han varnar mig för att ”låta lura mig av den Ormen”, vilket avser påven. Därtill bifogar han det senaste numret av tidningen Midnattsropet (nr 5, 2016) med tema ”Påvespecial”.
Redan första meningen innehåller signalorden ”den katolska skökoanden”. Katolska kyrkan har blivit ”ett tillhåll för mördare, bolare och månglare, en rövarkula bortom alla historiska jämförelser”. Vidare: ”Världens största kyrka har blivit känd för sitt gangstervälde med tentakler ut över hela världen”. Påven uppges ha ”fascistiska uppdragsgivare” och katolska kyrkan karaktäriseras av ”svartkonst, bländverk, prål och falsarier på alla samhälleliga områden”.
Artikeln är skriven 1989 av dåvarande Maranataledaren Arne Imsen, men är återgiven på central plats i tidningen Midnattsropet nr 5 år 2016, med anledning av nuvarande påvens besök i Lund – Malmö.
Tidningen återger flera antikatolska texter av kända namn från den tidiga frikyrkligheten till exempel Spurgeon, Barratt och Lewi Pethrus. Men även dåvarande svenska statskyrkan är representerad, av kyrkoherden i Floda NP Wetterlund (1852 – 1928), på sin tid välkänd präst och författare. Hans huvudbudskap är: ”Den romerska skökan är själva ärke-trollpackan. Och hon är moder till trollpackorna på jorden.”
Jag nästan kräks när jag läser sådant.”
Hans Lindelöw kommenterar:
Göran Skytte stöter sig på Midnattsropet. En skribent som vi inte sällan har haft anledning att glädjas åt. Han har vid något tillfälle rentav tagit oss i försvar mot mediala angrepp. Nu inser han plötsligt med förfäran att han bor i ett protestantiskt land, och utgjuter sitt missnöje, inte över sin egen kyrkas (svek)bekännelseskrifter, vilkas anti-papism lär vara oöverträffad – utan över Maranata.
Besannar han inte därmed bara den konungsliga (Gustav Vasa) visdomen: ”Jag vet nog att de svenska är snara till att samtycka, sena till att utrannsaka.”
