Det är en källa varifrån vi hämtar vår styrka. Vår kropp blir svag på olika vis om vi inte får mat och vi blir också svaga till vår andliga människa om vi inte hämtar kraft i Gudsordet. Du kanske går till en församling en eller flera gånger i veckan och tycker att det räcker med det, men så är det ej.

För dessemellan måste du ha Guds vägledning och “mat” för din ande. Ditt personliga studium av Guds Ord är ett måste, ja för varje människa är det nödvändigt. Det är inte bara att studera Guds ord och ta det till sitt hjärta som är en nödvändighet utan den personliga relationen med Gud, I BÖN, är så oerhört nödvändig, viktig och värdefull.

Den bör vara en daglig vana, lika vanlig som att tvätta händerna. För många människor är bönen bara en religiös aktivitet, men så skall det ju naturligtvis inte vara. Och för många är bönen ett måste där man lättar sina problem, men det är inte allt som bönen är. Bön är mer än så.

När vi talar med Gud så handlar det om fullständig tillit till hans Ord och hans vilja i våra liv. Det är också en fullständig tillit i att man ber och att man får bönesvar. Det finns fler “nivåer” i att vara med Gud, och den viktigaset nivån är ju att vara TILLSAMMANS med Gud, i närhet.

Där i denna närvaro och gemenskap finns så mycket att upptäcka. Vi kan tacka honom, vi kan be, vi kan prisa honom och lovsjunga hans namn. Vi kan gråta av tacksamhet och glädje för att vi har en personlig Gud som lyssnar. Gud kan korrigera oss då vi är på fel väg, och han kan tala till vårt inre och nämna det han vill för oss. Allt detta jag nämnt nu är att ha GEMENSKAP med Gud. Han finns ju överallt så därför kan du tala med honom var du än är. Gud säger:

*Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du inte känner.* /Jer 33:3/ Ja sådan är Gud…