Romarbrevet kapitel 12 handlar om personligt ansvar. Paulus varnar oss för självuppskattning och för att dra för höga växlar på vår egen person. Han varnar oss för att bli giriga, att gå för långt i egenkärlek. “Tänk inte högre om dig själv än vad som är tillbörligt.” Somliga har för låg självuppskattning, andra har för hög. Det måste finnas en sund balans.

Nyckeln till att rätt förstå vad Paulus menar och en ärlig uppfattning om detta ligger i kunskapen om att vårt egentliga värde utgår ifrån vår nya identitet i Kristus Jesus. Skilda från honom har vårt värde ingen täckning. Som NYA skapelser i honom är vi evigt värdebeständiga- Gud låter sig inte begränsas.

Om du mäter dig med världens måttstock av framgång genom egna prestationer är det risk att du tänker fel och inte alls når upp till det värde Gud tillmäter dig.  “Världens beteende och vanor” står det om i Rom 12 och vi lever i världen, men behöver inte ta världens beteende till vårt. Se till att du låter dig omformas- av Jesus. Se till att sinnet får en ny form. 

När vi lär känna Jesus Kristus, börjar vi växa och formas till dem vi var ämnade. Världen kan inte hjälpa oss med det, den stjälper oss.

*Öppna hjärtats dörr Vidare än förr, Och släpp Herren Jesus in För att bliva evigt din. Honom må du städse hylla: Varje brist han mäktar fylla. Varför har du icke förr Öppnat hjärtats dörr?

*Tala ej om frid, Ej om helig strid, Ej om avhjälpt bitter nöd, Ej om tröst i liv och död, Därest hjärtat du sökt dela. Nej, låt Jesus få det hela; Då du segra skall i strid Och få hjärtefrid.

* Framgång finnes Ej, Kraft och styrka- nej, Ingen ljus och lycklig dag, Intet, intet av behag I ditt liv, om han är borta; Ack, du kommer blott till korta. Framgång, lycka får du ej, Kraft och styrka- nej. /A Storm