“Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.” Ps 78: 72.
DÅ DU är osäker om vägen, överlämna avgörandet helt och hållet åt Guds Ande och bed honom stänga för dig varje annan dörr utom den rätta. Fortsätt under tiden att gå framåt på den redan inslagna vägen och anse, att då inga tecken givas, detta är ett bevis på att du är på rätt väg.
— Då du vandrar genom den långa gången, skall du finna, att Han gått före dig och låst många portar, genom vilka du gärna hade gått. Var dock förvissad om, att bortom dessa finns en som Han har lämnat olåst. Öppna den och träd in genom den och du skall befinna dig invid de lyckliga tillfällenas flod, vilken här är bredare och djupare än vad du i dina ljusaste drömmar kunnat föreställa dig. Fortsätt sedan att gå framåt utmed floden; den för till öppna havet.
Gud leder oss ofta genom de yttre omständigheterna. Ett ögonblick kan vägen synas absolut stängd, men strax därpå inträffar någonting helt alldagligt, som ej för andra synes betyda något, men som för trons skarpa öga innebär mycket. Stundom upprepas detta på olika sätt såsom svar på bön. Händelserna bero ingalunda av en slump. De ange för oss vägens riktning. De mångdubblas, när vi nalkas målet, såsom ljusen göra, då vi under en nattlig järnvägsresa närma oss en folkrik stad. – F. B. Meyer.
*
Om du går till Herren för att få ledning, skall Han leda dig. Men Han vill ej uppmuntra dig i din misstro eller halvhjärtade förtröstan till Honom genom att visa dig handskriften, där Han nedtecknat sina planer beträffande dig. Han för dig blott till en väg, på vilken, om du glatt och förtröstansfullt går vidare, Han senare vill leda dig längre framåt.
Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
*
Hur skönt är det inte att veta att Herren ombesörjer allt och att man kan vara trygg i att han visar vägen- och man följer honom troget. Då vet man att allt blir rätt. /Maria
“Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.” Ps 78: 72. /David satt på Israels tron då denna psalm skrevs, han kallades herde, inte kung.Herdarnas arbete var mycket ansvarsfullt.Hjorden var fullständigt beroende av herdens omsorg, beskydd och förmåga att finna vatten och bete. När Gud ansåg honom mogen fick han byta fåren mot Guds eget folk. ……………/Maria