Frälsningsvisshet.
* Förr var mitt hjärta bundet i tunga tankars band, Nu har jag i Jesus funnit, Han gripit har min hand, Och bördorna de tunga, Mig trycka aldrig mer. Jag kan blott gå och sjunga, Då jag på Jesus ser.
*Förr tomhet, som förjagar all kraft, allt levnadsmod, Nu har jag ljusa dagar Och natt med vila god. Förr ytlighet och drömmar Men ingen hjärtefred, Nu kommer ljus i strömmar Och sol, som ej går ned.
*Förr ångest inför döden,, Ett liv i synd och skam, Nu strålar morgonglöden Ur himmelens portar fram. Min själ re´n nu fått röna Ett liv så rikt och stort! O, öppna dig du sköna, Du gyllne pärleport! *
-Frälsningen är en gåva och den är det bästa man kan få. Det är inte lätt att gå på frälsningens väg, och jag är inte felfri. Jag kan skriva och tala om både glädje och sorg. Denna texten säger att vi är fria från skam och synd- i frälsningen.
-Frälsningen är också något vi/du måste behålla och arbeta på, den kan försvinna och man kan gå fel väg, om man inte tar reda på vad som är ens egen skyldighet i detta stora.
Frälsningen ger evigt liv och för att behålla detta man fått så får man vara ihärdig i sin relation till Gud. Visst är det så att Jesus torkar alla tårar bort, både nu och sedan, och tårar hr jag fällt mången gång, men Jesus har alltid varit med mig och lyft av det tunga, d v s: lämna ALLT till Gud. Om vi gör det då kan vi vandra på hans vägar och vara tacksamma och glada för livet, både det vi lever nu och det kommande – hos Gud. /Maria
Hebr 13:5, Jos 1:5, Matt 6:25 Fil 4:11, 1 Tim6:6 Glädje och förnöjsamhet och tro på en evig och hjälpande och helig Gud.