Det fanns en man som hette Ananias och som tillsammans med sin hustru Sapfeira, som sålde en egendom, (sin egendom) men de överlämnade bara en del av pengarna till apostlarna. Ananias påstod att det var allt de fått i betalning och hustrun hade gått med på att de skulle ljuga.
Men Petrus sade till Ananias: ” Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande. Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, du ljög för Gud.”
Då Ananias hörde dessa ord, föll han död ner till golvet och alla blev förskräckta. …Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hade hänt. Petrus frågade henne:
”Sålde ni er egendom för det och det priset?” ”Ja, svarade hon, det gjorde vi.” Då sa Petrus:
”Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri?”
Utanför dörren står nu de unga män som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.” I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man. Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt blev förskräckta.
—–
Det var inte brist på generositet som fällde Ananias och Sapfeira. De hade frihet att ge bort vad de ville och behålla vad de ville. Deras synd var att de ljög, både för Gud och för församlingen. De försökte att framstå som mer givmilda än de egentligen var.
Deras straff blev mycket hårt, eftersom oärlighet och girighet är mycket destruktiva krafter i en församling och hindrar den helige Ande att arbeta effektivt. All lögn är oförsvarlig, men det är särskilt tråkigt när man försöker lura Gud och troende syskon. Det förstör förhållandet både till Gud och våra kristna vänner, och det tar all kraft från vårt vittnesbörd om Jesus Kristus.
Denna Guds dom över detta par, blev en chock för de troende i denna församling och det visar också på hur allvarligt Gud ser på synd. På denna tiden plågades församlingen av förföljelser, och ledarna var noga med de inre förhållandena.
På denna tiden utrotade man också fattigdomen inom församlingen, och man delade med sig av vad man hade. Ingen skulle behöva lida brist på något. De menade på att allt man hade (har) är gåvor från Gud, och de skall man behandla med stor respekt.
Den frivilliga fördelningen av tillgångar fungerade i den första församlingen genom att den helige Andes enhet var ett faktum bland de troende. Hur är det idag? Är vi lika givmilda, och delar vi ut till de behövande?
Hej Andreas min berättelse visar på att Gud dömer rättvist och att man inte får eller kan lura eller bedra honom, och att det handlar om att försaka för andra dvs göra gott för sina medmänniskor, och hur det borde fungera…hur fungerar det med givmildheten idag??/Maria
Om du berättar en sån historia för icketroende så kommer de att säga att det var ett för hårt straff för Ananias, och att det är ett bevis för hur ond Gud är.