Har ni läst liknelsen Jesus berättar om den envisa änkan? Den kommer här och berättar för oss att den som ber och är envis i bön, och eftersom Gud skall låta sina utvalda få rätt……

Lukas 18:1-8

En dag berättade Jesus denna liknelse för att visa hur viktigt det är att inte ge upp utan att be tills svaret kommer.

”I en stad fanns det en domare”, sa han, ”en mycket gudlös man, som inte visade någon respekt varken för Gud eller människor.

I samma stad fanns en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa:

”Hjälp mig att få rätt mot min motpart som alltid anklagar mig.” Under lång tid avvisade han henne, men till slut började hon gå honom på nerverna.

Då sa han till sig själv: ”Jag bryr mig varken om Gud eller människor, men den här kvinnan är så besvärlig så jag ska hjälpa henne att få rätt. Jag är trött på att hon springer här ständigt och jämt!”

*

Sedan sa Jesus: ”Om till och med en orättfärdig domare kan ge med sig, tror ni då inte att Gud ska låta sina utvalda få rätt när de dag och natt ber till honom?

Jag försäkrar er att han ska skynda sig och hjälpa dem! Men frågan är: kommer Människosonen att finna några bland er som tror när han kommer tillbaka?”

Att hålla ut i bön tills bönesvaret kommer behöver inte vara detsamma som att upprepa sig i oändlighet eller sitta av outhärdligt långa bönemöten. Bön kan vara en livsstil.

Att be oupphörligt är att överlämna alla sina behov till Gud och leva för honom dag för dag i förväntan på att svaret ska komma.

När vi lever i tro på det sättet ger vi inte upp. Gud kan låta svaret dröja, men i så fall har han goda skäl till det, och vi ska inte tolka det som att han avvisar vår bön. När vi är uthålliga i bönen stärks vår tro, vårt hopp och vår karaktär.

Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber honom om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om. / 1 Joh 5:15

Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig. Ord. 7:1