G8: Det blir en kort dialog med Iran

Iran måste gå de stora industriländerna ( G8 ) till mötes före slutet av september och nå ett avtal om verklig inspektion av det egna kärnkrafts-programmet – eller riskera att västvärlden skärper sanktionerna mot Iran.

G8 är förstås en förkortning för de åtta främsta industriländerna i världen, om man undantar Kina. Alltså, Frankrike, Kanada, Tyskland, Storbritannien, Italien, Japan, Ryssland och USA. Gruppen grundades av Frankrike på 1970-talet och tar framför allt upp energifrågor av globalt intresse. Man har just haft ett möte i L’ Aquila i Italien.

Framför allt den franske presidenten Nicolas Sarkozy mer än antydde att det kan bli tal om betydligt hårdare sanktioner, om Iran vägrar förhandla fram ett avtal som ger verklig insyn i det egna nukleära programmet och dess många vitt förgrenade installationer i Iran. Regimen förnekar att man är på väg att producera atombomber, men utanför Iran är expertisen rätt överens om att Iran har en egen kärnvapenproduktion som sitt främsta mål. En fredlig utvinning av elkraft via nukleära reaktorer är av sekundär betydelse, menar experterna. Bedömningen hänger inte så litet samman med faktum att Iran utvecklat ett stort program för långdistansraketer.

Det lockande perspektivet för regimen i Iran är total politisk dominans i Mellanöstern…givetvis med kärnvapenhotet som extra slagträ i källaren.

I Israel tar man inte lätt på hotelserna om att “den judiska staten kommer att utplånas” och liknande deklarationer som Irans “nyvalde” statschef Mahmoud Ahmedinejad upprepat vid ett flertal tillfällen de senaste åren.

Irans kärnvapenpotential oroar för övrigt många fler stater i Mellanöstern än Israel: oron är påtaglig i samtliga emirat och schejkdömen vid Persiska viken. Liksom i Saudi Arabien och Egypten.

Iran vägrar kategoriskt att tillåta en grundlig internationell inspektion av vad man bygger upp i form av reaktorer och andra installationer för så kallad anrikning av uran, som utgör grunden för all kärnvapentillverkning. Att atomenergikommssionen IAEA i Wien, som finansieras av FN, inte kunnat eller velat dra några konkreta slutsatser om hur stor Irans kärnvapenpotential faktiskt är idag, är ganska naturligt, eftersom man inte får tillåtelse att inspektera alla de iranska installationerna. Alla besök är hårt övervakade de få gånger som kommissionen kommit till Iran för att se med egna ögon.

Inte bara Sarkozy är irriterad: amerikanska källor sade också häromdagen att tålamodet med Iran “börjar tryta”. Det säger man fast den amerikanska administrationen formellt ännu inte gett upp hoppet om en dialog med Iran.

Men chanserna för en meningsfull amerikansk-iransk dialog är inte över sig stor, som det ser ut nu. Talesmän i Iran förklarar dagligen att man inte tänker avbryta anrikningen av uran ens en dag.

President Obamas uttalanden om Iran har också blivit vagare. Det hänger i första hand samman med händelseutvecklingen i Iran; militärkuppen kort efter det riggade presidentvalet i början av juni, som så att säga installerade den avgående statschefen på nytt – över väljarnas huvuden.

Det finns för övrigt seriösa bedömare i Mellanöstern idag som anser att Ahmedinejad stärkt sina positioner. Han, snarare än Ali Khamenei, är den verklige makthavaren i Iran efter junikuppen. Som exempel på detta nämns faktum att Ahmedinejads partifränder – alla hämtade ur revolutionsgardet – är militärer som nu har full kontroll över parlamentet, man har majoriteten av mandaten, samtidigt som man behärskar maktens korridorer bakom de demokratiska kulisserna.

I västvärlden är man överens om att Iran kan komma att bli ett allvarligt hot mot varje fredsprocess i Mellanöstern i samma ögonblick som regimen deklarerar att man blivit en kärnvapenmakt. Iran har redan raketsystem, som kan byggas om och förbättras så att de kan bära kärnvapenladdningar inom några år. En del av raketerna påstås redan nu kunna nå Östeuropa; därmed skulle förstås också Israel hamna inom de iranska raketernas räckvidd.

Chefen för USA:s generalstab, amiralen Mike Mullen, sade häromdagen att Iran kan ha bomben färdig “om senast tre år”. Mullen kallade det perspektivet, “en mycket oroväckande ( destabiliserande ) faktor i hela världen”. http://www.dickhaas.com/

Nu har du läst sanningar och du kan fortsätta att läsa här:

http://missionxp.webblogg.se/ om valet i Iran och andra högaktuella spörsmål. /Maria