Archive | januari 2013

Hjärtats inställn/ måste vara att gå korsets väg

jan14

 

Utan Gud går det inte att klara sin uppgift. Detta visste Paulus också naturligtvis och därför finns texten i 2 Kor 3:5 där han förklarar följande: Han vill ge Gud äran för allt som skett. Han berättar att falska lärare skryter om sin egen kraft och förmåga. Paulus är ödmjuk inför Gud. Ingen klarar sin uppgift utan Guds hjälp. Ingen är tillräckligt skicklig i sig själv att utföra det uppdrag Gud har kallat oss till. Utan den helige Ande når vi inte ända fram. Som Kristi vittnen är det nödvändigt att vi har den karaktär och är kanaler för den särskilda kraft som bara Gud kan ge.

2 Kor 3:4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, 5 inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Vi blir inte troende genom att följa en bruksanvisning eller tillämpa en viss teknik. Omvändelsen är ett resultat av att Gud har bränt in sin Ande i våra hjärtan och garanterat sin närvaro i oss.

Det finns många predikanter som inte är intresserade av att tjäna Guds rike, bara av att tjäna pengar. Den som verkligen vill tjäna Herren ska göra det utan biavsikter som att få bra betalt eller att bli känd (1 Tim 6:5-10). Jesus dog för oss alla och han har satt upp regler för hur han vill att den troende skall handla.

2 Kor 3:17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.   ju närmare vi lever honom  Att bli lik Kristus är en fortlöpande process som tar tid…Ju närmare Kristus vi lever desto mer lika honom blir vi.

/Maria

 

Bibelord/ vad säger Gud om avund, hyckleri och strider?

jan14

 

Det står mycket i bibeln om hur man bör vara som kristen, och här nedan finner vi en del bibelord som kan vara bra att studera för att veta vad Gud säger om människans beteende. Hyckleri och avund är två saker som behärskar många människor. Och Gud varnar…

*

Ps 37:1 Av David. Bli inte upprörd över de onda, avundas inte dem som gör orätt.

Ps 73:3 ty jag avundades de övermodiga, när jag såg att det gick de övermodiga väl.

Ps 106:16 I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, HERRENS helige.

Ords 3:31 Avundas inte den som brukar våld och välj inte någon av hans vägar

Ords 14:30 Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen. Ords 23:17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan sträva alltid efter HERRENS fruktan.

Ords 24:1 Avundas inte onda människor och längta inte efter att vara med dem.

Ords 24:19 Harmas inte över de onda, avundas inte de ogudaktiga

Pred 4:4 Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Matt 27:18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.

Mark 7:22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap.

Apg 13:45 När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade.

1 Kor 3:3 eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?

1 Kor 13:4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,

2 Kor 12:20 Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning.

Gal 5:26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Tit 3:3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Jak 3:14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen.

1 Petr 2:1 Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.

/Maria

 

Bibeln/ Honom tillhör äran i evigheter, amen.

jan14

 

Rom 11:33-36

Lovsång till den Outgrundlige

33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.
34 Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?
35 Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen?
36 Av honom, genom honom och till honom är allting.
Honom tillhör äran i evigheter, amen.
* 

Rom 12:21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda. 

Tro / Kristi kärlek driver oss.

jan13

 

Kristi kärlek driver oss att fortsätta gå ut med evangelium, vad det än kostar. Kristi kärlek driver oss för det han gjort för oss, han dog för oss och för hela mänskligheten. Han tog oss ut ur denna världen för att han har en plan med det. Vi har sagt ett JA till honom och får nu fortsätta att vara hans barn och få vittna om evangelium, om att han lever!

2 Kor 5:14  Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Joh 15:4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig

Joh 15: 19 Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av. världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20 Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. 21 Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. 22 Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.

Vad världen säger om oss, det kan vi strunta i, för vi har fått frimodighet i kärleken, till att vara hans. Om världen hatar mig vad gör det? Jesus älskar ju mig. Jag följer honom – genom allt.

/Maria

 

 

Jesus / Tack Jesus

jan13

 

 

Jesu namn, hur ljuvt det klingar; Låt det ljuda kring vår jord. Intet annat världen bringar Hopp och tröst som detta ord. För det namnet hat försvinner, För det namnet ondska flyr, I det namnet kärlek brinner Och en evig sanning gryr.

Genom nöden, genom natten Lyser härligt Jesu namn. Seglaren på vida vatten Leder det till tryggad hamn. Och när sol ej mer skall vara Jesusnamnet lyser än,

Prisat av en tallös skara, Prisat högt i himmelen.   /Okänd

/Maria

Ett ord idag/ Storm- och nåd.

jan12

 

”Då kom en häftig stormvind” Mark 4: 37.

NÅGRA av stormarna i vårt liv komma plötsligt. Vi drabbas av en stor sorg, en bitter missräkning, ett förkrossande nederlag. Men ibland kommer ovädret sakta. Det visar sig vid den ojämna synranden som ett moln knappt större än en mans hand; men bekymren, som i början föreföll helt obetydliga, bli allt större, de övertäcka hela himlen och pressa ned oss fullkomligt.

I stormen är det vi utrustas för tjänst. Då Gud vill ha en ek, planterar Han den på mon, där stormarna slita i den och regnen piska den. Under den ständiga kampen med elementen utvecklas rottågorna, och eken framstår såsom skogens konung. Naturens skönhet framträder efter stormen. Se på bergen i deras kärva majestät. Så bära och hjältarna i tiden spår efter oväder och märken efter slag.

Då Gud vill fostra en man för sin räkning ställer Han honom i stormen. Hjältarnas historia är tecknad med hårda och skarpa drag. De ha trätt fram ur stormen, som blivit det sublima svaret på deras bön: ”Gud grip mig, bryt mig, forma mig.”

En fransman har målat en tavla, som framställer världens stora män. Där ses vältalare, filosofer och martyrer, alla dessa, som gjort sig ryktbara på något område i livet. Det märkliga med denna tavla är: varje man har vunnit sin överlägsenhet genom att först uthärda de största lidanden. I förgrunden synes Mose, mannen, som aldrig fick komma in i löfteslandet. Bredvid honom ses den blinde Homeros treva sig fram. Milton är där, berövad sina ögons ljus och tärd av sorg. Över dem alla höjer sig en ”gestalt. Vad är det utmärkande för honom? ”Hans utseende är vanställt mer än andra människors.” Under denna tavla hade konstnären kunnat skriva: ”Stormen”.

Också över ditt liv ha stormarna gått fram, och du har känt deras våldsamhet. Har de lämnat dig i dalen bruten, trött och slagen, eller har de fått lyfta dig upp på de solbelysta höjderna som en starkare, djupare, helare människa ? Har de ”fått vidga ditt hjärta för de av stormen jagade och i striden sårade?

”Ju större kors ju mera trogen;
i stormen stadgas ekens rot.
Du blir alltmer för himlen mogen
med korset buret utan knot.
Ju mera under korset böjd
dess mera över jorden höjd.

Ju större kors, ju flera böner,
ju mera bön, dess mera nåd.
Ju mörkare du jorden röner
dess ljusare blir himlens råd.
Ju mindre stöd dig världen ger,
i Gud du äger det dess mer.”

 *

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria

Psykologi…/Den stora kristna terapibluffen

jan11

 

Bara Jesus kan hela och läka människor från såren i själen

Den stora kristna terapibluffen
Trots alla dessa bibliska sanningar, finns det många i den bekännande församlingen som förespråkar användandet av olika psykoterapier – särskilt de avreagerande slagen – framför den kristna helgelsens och dödandets väg. Att dricka av Egyptens källor har verkligen blivit ett stort nöje på många områden av livet i evangeliska sammanhang. Att detta skulle vara fallet med psykoterapi är förvånande, med tanke på det faktum att psykoterapins sätt att behandla beteendemässiga och perceptuella problem, har sin grund inom den urgamla shamanismens och de nyare ockulta fenomenens ram. I vissa sammanhang har psykoterapins frälsande kraft fått högre status än förkunnandet av det sanna evangeliet, vilket man verkar anse som föråldrat. ”Psyk-evangeliet” har verkligen blivit lika starkt efterfrågat inom kyrkan som dess bundsförvant ”det sociala evangeliet”, när Jesus framställs som ”den store terapeuten” såväl som ”den förste socialisten”! En ”kristen” psykoterapeut uttrycker det så här:

”Vi terapeuter är liksom Kristus mänskliga kanaler. Vi försöker att efter bästa förmåga utveckla de kunskapens-, förståelsens-, intuitionens- och omsorgens gåvor som vi har fått. Den helige Ande kan inte verka genom oss som terapeuter, om vi inte använder våra hjärnor till att fortlöpande föröka och fördjupa vår insikt i den mänskliga naturen och vår kunskap om hur personligheten utvecklas, så väl som vår förståelse av de saker som kan bli fel. Vi får inte anta att Gud kommer att göra hela jobbet själv. Ibland behöver han en mänsklig kanal, men vi måste inse att vi är en kanal eller en katalysator för att hjälpa en människa att växa och bli helad från tidigare känslomässig skador”. (84)

Det är uttalanden av detta slag som vilseleder så många kristna idag. För de obetänksamma låter detta så omtänksamt och trovärdigt. Men Herren Jesus Kristus är inte rätt och slätt, som terapeuten, en ”mänsklig kanal”. Han är Guds Son av evighet (Joh 8:58), genom vilken allt skapades (Kol 1:16-17). Vidare är inte den helige Ande beroende av något i människan för att Han ska verka inom människor, i annat fall skulle ingen frälsning av människor finnas! Det är sant att Herren ofta använder mänskliga instrument för att hans verk ska bära frukt, men det finns inte ens en antydan i bibeln att psykoterapi eller dess utövare är bland dem.

I samma artikel ges exempel på människor i evangelierna med påstådda ”känslomässiga problem” som Jesus hjälpte terapeutiskt: människor som den förlorade sonen, hans bror och far, den rike ynglingen, kvinnan med alabasterflaskan, Sackeus, kvinnan vid brunnen i Samarien, o.s.v. (85) En sådan tolkning av dessa liknelser och berättelser har inget samband med den verkliga avsikten hos dem, som blev gudomligt inspirerade att skriva ner dem för oss. Uppfattningen att berättelserna i evangelierna förser oss med en modell för kristen psykoterapi skulle vara skrattretande, om den inte var så nedbrytande för bibelns verkliga mening. Denna psykoterapeut påstår, tillsammans med många andra idag, att han följer Kristus genom att göra människor ”hela” genom

”att upprätta en relation till den som lider, som är så djup att den når tidiga känslomässiga skador, så pålitlig och kärleksfull att dessa tryggt åter kan väckas till liv, ibland återupplevas och sedan bli helade genom kärlek”. (86)

Detta slag av avreagerande terapi som framställs här, är en ofta använd metod i vilken patienten, genom hypnos eller kraftig suggestion av terapeuten, förs tillbaka till tidiga händelser i livet – t.o.m. till födelsen och tillståndet inne i livmodern – i avsikt att ”upphäva” det skadliga inflytande de påstås utöva på vårt beteende. Den ”djupa ” relationen med den som lider, som åsyftas av denna terapeut, är det som Freudianer kallar ”överlåtelsen”, ett betydelsefullt stadium i den terapeutiska processen, i vilken den som får terapi, till terapeuten överför den kärlek och auktoritet som normalt skulle känneteckna hans relation till sina föräldrar. Detta ställer konfidenten/klienten i en mycket sårbar position, i viken han lätt blir manipulerad och öppen för alla sorters suggestioner av terapeuten – inklusive uppfattningen att han behöver återuppleva tidigare oförrätter för att bli ”botad”. Denna manipulation av sinnet, som innefattar suggestionens makt, avslöjades tydligt i en nyligen publicerad artikel i tidningen ”Time”, som hävdade att ”terapin som behandlar förträngda minnen skadar människor , ödelägger familjer och förstärker motreaktionen mot utövande psykiatriker ”. (87)

Teorin bakom all avreagerande terapi är att traumatiska upplevelser i ens formbara år (d.v.s. föräldrarnas skadliga förhållande till fostret i livmodern, en obstetrisk snarare än en naturlig födelse, grymhet mot barnet, allt som inte fullkomligt uppfyller barnets behov) bygger upp försvarsställningar som tegelstenar i en mur, tills han eller hon är avspärrad och avskuren från det verkliga livet. Neuroser är sprickor i den muren. Mer allvarliga sjukdomar (kända som schizofreni eller psykoser) inträffar när muren börjar rasa ner. Avreagerande psykoterapi innebär att man systematiskt raserar dessa murar i människor genom olika metoder. (88)

Denna terapi far runt under olika namn som primalterapi, regressionsterapi, psykodynamisk terapi, återfödelse, bioenergi, strukturell integrering o s.v. Inom kristna kretsar har samma tankar bara serverats i ny form, blandats med det elementära i kristendomen, och bjudits ut under de sammanfattande rubrikerna ”inre helande” (initiativtagare Agnes Sanford: ”Healing of the Memories”, testamenterad till Metodistpastor David Seamonds) och ”klinisk teologi” (uppfunnen av Dr. Frank Lake). (89)

Vi måste emellertid förstå att psykoterapi inte tillräckligt tar hänsyn till den dynamiska djupet i den förvandling, som åstadkoms i dens liv som blir befriad ut från mörkrets makter in i Guds rike. Tidigare obildade människor blir vishetens barn med en outsläcklig hunger efter kristen litteratur och förmågan att läsa den. De som förr var våldsamma ligister blir lugnade som stormen på Galileiska sjön och mannen med legionen av demoner. De kroniskt blyga förändras till öppenhjärtliga skapelser, fyllda med entusiasm. Förhärdade missbrukare av alla slag blir befriade från träldom till ett kärleksfullt liv i frihet. Sådan är Guds förvandlande makt, vilken är lika kapabel till att förvandla mental och känslomässig förvirring i en människa – förutsatt att det är hans vilja att göra detta och att de bibliska riktlinjerna för behandlingen följs.

När det gäller icke-kristna är början till ett ”botemedel” för mentala och känslomässiga problem, att komma till Kristus i ånger för ens synder. Alla andra former av befrielse kommer att lämna den människan i ett värre tillstånd än det första – även om psykoterapin ger henne en falsk föreställning om hälsa. Därefter måste hon underkasta sig Guds ord och söka hjälp av sina nyvunna bröder och den nyligen inneboende helige Ande. Omvändelsen innebär emellertid inte en ögonblicklig lindring av beteendestörningarna. Men den nyomvände kommer nu att ha en biblisk ram, i vilken han undersöker sin smärta och en gudomlig strategi med vilken han kan börja ta itu med den.

Medan den icke-troende allmänt söker sitt eget omedelbara välbefinnande i dessa omständigheter, måste den kristne först och främst försöka att förstå Guds vilja i varje situation av sitt liv. Alltså innebär början till ett ”botemedel” för den kristne som lider av psykologiska problem, sinnesstörningar eller beteendeproblem, att han erkänner att hans liv nu styrs av det faktum att han är en ny skapelse i Kristus , snarare än att han är en person som själv bestämmer över sitt liv.

Eftersom han inser detta underliggande faktum, kommer den kristne som lider av psykologiska besvär – förutsatt att orsaken till hans problem inte är en organisk sjukdom – att söka hjälp, om nödvändigt, av andra kristna , hellre än av icke-troende. Och dessa kristna av vilka han söker hjälp behöver inte vara utbildade i den sekulariserade psykoterapins lärdomsgrenar; inte heller kommer de att tillhandahålla en blandning av detta och något otydligt bibliskt tänkande. Det är vår övertygelse från hjärtat och baserat på bibeln, att västerländsk psykoterapi inte förmår att diagnostisera den icke-troendes verkliga problem, för att nu inte nämna den troendes, i vilken den helige Ande bor. Det har vederhäftigt visats, att psykiatrisk diagnos är ett helt och hållet otillförlitligt tillvägagångssätt, som brännmärker människor för livet med värdelösa stämplar. (90) Av dessa orsaker har den troende, när han blir beroende av en så kallad ”kristen” psykoterapeut, som helt enkelt har serverat sina motsvarande sekulariserade teorier i ny form, sålt sin förstfödslorätt för en riktig grynvälling.

Vi kommer att gå djupare in i den bibliska själavårdens förfaringssätt senare i vårt studium. Först lägger vi fram de verkliga orsakerna till beteendestörningar i livet. Om vi inte har en fullständig förståelse av de allmängiltiga bakomliggande orsakerna till mänskliga störningar, kommer vi att fortsätta att fantisera ihop lösningar som är baserade på falska eller otillräckliga premisser.

III. DET GRUNDLÄGGANDE FELET

Detta för oss nu till ett väsentligt och i högsta grad avslöjande resultat. På det tidiga 70-talet dök för första gången en liten bok upp, som fick stor påverkan i de psykoterapeutiska kretsarna. I boken av psykiatrikern Michael Balint med titeln ”The Basic Fault” (Det grundläggande felet), skildras hans övertygelse att bakom alla neuroser, psykoser eller schizofrena rubbniningar, finns en grundorsak som kan spåras tillbaka till antingen fostrets upplevelser i livmodern, själva födelsens trauma eller de livshotande upplevelserna under livets första dagar. (91) Det finns ett växande antal kristna psykoterapeuter som också instämmer i denna teori – och som dessutom vidhåller att dessa upplevelser hindrar utvecklingen av en tillfredställande relation med Gud. Psykoterapibehandlingen påstås därför inte bara leda till känslomässigt helande, utan också till den förmåga som medför att man kan glädja sig åt en närmare relation med Gud. Men når denna teori – om vi för ett ögonblick antar att den är sann – in till det grundläggande felet med mänskligheten? Detta ska vi nu undersöka. OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln ”Arvssynd”. (övers. anm.)

Alan Morrison denna artikel: http://karlektillsanningen.se/wordpress/?page_id=700

Noter

84. Barbara Gage, Channels: Journal of the North of England Christian Healing Trust , september 1985, sid 8
85. Ibid., sid 7.
86. Ibid., sid 8
87. Time Magazine , 29 november 1993.
88. Filmen ”The Wall ” av rockgruppen Pink Floyd var en tematisk framställning av denna teori, eftersom gruppens ledare Roger Waters hade blivit passionerat förtjust i psykoterapi. De framförde en speciell musikshow från filmen i Berlin efter att Berlinmuren tagits bort. Dagens esoteriker och nygnostiska psykoterapeuter tror att deras verksamhet medför ett gradvis nedbrytande av de psykologiska spärrarna inom människor, genom vilket de hoppas åstadkomma att fysiska, nationella, geografiska och religiösa skiljemurar mellan människor bryts ner – vilket allt leder till åskådningen om en enda värld med en global, interaktiv tro, som de så gärna vill ha.
89. Undervisningen från dessa helbrägdagörare, tillsammans med andra avvikelser inom församlingen, kommer under intensiv prövning i vår avhandling om ”kristnad” ockultism.
90. För bevis för detta, se Martin & Deidre Bobgan, The Psychological Way: The Spiritual Way (Harvest House, 1979), sid 53-63.
91. Michael Balint, The Basic Fault: Therapeutic Aspects of Regression (Routledge & Kegan Paul, 1973, 1990.

Jesus /Vad han har gjort för mig vill han göra för dig

jan11

 

Så sanna ord:

*

Jag litar mer på vad Kristus gjort för mig – än vad jag gjort för honom

Vad han gjort – räddat oss

Vad jag gjort – ge upp

Vad han gjort – burit våra sorger

Vad jag gjort – bekänna min synd

Vad han gjort – letat efter det försvunna

Vad jag gjort – erkänt mig förlorad utan honom

Vad han vill: Ge vidare mitt budskap – gå rakt fram – jag är med er

Vad jag vill – leva i den tro han givit – ge honom glädje

Vad han kan – han kan rädda oss alla – han kan förlåta – han är Herren

Vad jag kan – inse – låta hans verk ske – arbeta i glädje – tillåta – förlåta som jag blivit förlåten

*

Janne Olofsson från sidan:

 

http://www.jannesnackar5.blogspot.se/2012_12_01_archive.html

/Maria

 

Att lyda Gud/Han driver ut sina får./Beskyddar och…

jan10

 

”Han driver ut sina får.” Joh 10: 4, eng. övers.

ACK, detta är svårt både för Honom och för oss – svårt för oss att bryta upp, men lika svårt för Honom att vålla oss smärta. Dock det måste ske. Det vore icke nyttigt för vår sanna välfärd att för alltid stanna på samma behagliga plats. Han för oss därför ut. Fållan blir övergiven och fåren måste ströva omkring på de farliga bergssluttningarna. Arbetarna måste drivas ut att skörda, annars gå de gyllene kornen förlorade.

Fatta mod! Det vore icke heller väl för oss att stanna kvar, då Han har beslutat annorlunda. Om Guds kärleksfulla hand för oss ut, kan detta ej betyda annat än gott. I Hans namn framåt till gröna ängar och stilla vatten och höga berg! Han går framför dig. Vad där än kommer i din väg, så har Han mött det förut. Trons öga kan alltid framför sig urskilja Hans mäktiga gestalt. Där det icke sker, är det farligt att draga vidare. Vår Frälsare har själv prövat allt det du nu måste genomgå. Han skulle aldrig tillstädja allt detta, om Han icke visste, att vägen ej kan bli för tung för din fot, ej heller för påkostande för din kraft. Lägg det på hjärtat! Detta är ett välsignat liv – ingen ängslan, intet tryck under bördan av det, som ligger framför oss, ingen omsorg för nästa steg, ingen otålighet över att ej själv få välja vägen, blott sakta framåt steg för steg i Herdens spår.

Välj aldrig själv mitt hjärta, en väg att vandra på
fast den kan god dig tyckas, Guds väg är bäst ändå.
”Se, Herrens tjänarinna”, o, vare det mitt svar
för vägen och för målet, som Gud i sikte har.

Och visar Gud mig vägen – om jämnad eller svår –
jag vet, att vid Hans ledning så trygg jag framåt går.
Ett steg, ett steg i sänder, men varje steg förvisst
mig närmar emot målet, som klarna skall till sist.

I tro Guds vänner vandrat. I tro gick Abraham
på Herrens bud allena sin dunkla bana fram.
Hjälp mig att också vandra i tro på vad du sagt
och lita blott på Ordet, vari din kraft du lagt.
– Selma Holmgren

Österlandets herde gick alltid i spetsen för hjorden. Varje angrepp, som riktades mot den mötte han först. Likaså går Gud i spetsen för oss. Han är i morgondagen. Det är morgondagen människorna frukta för. Gud är redan i den. Varje ny dag har passerat Honom, innan den når oss. – F. B. M.

*
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman

/Maria

Med kärlek../Med helande under sina vingar

jan9

 

Med helande under sina vingar

HUR MAN SKA FÖRSTÅ JESU OCH APOSTLARNAS HELANDETJÄNST

Del 1

En av huvudtrenderna i församlingslivet idag är botandet av kroppsliga åkommor. Bekännande kristna är idag nästan lika anfäktade av behovet att besöka en helare, som New Ageare är att besöka en terapeut! Om man ifrågasätter denna fixering, blir det vanliga svaret att vi ska göra det som Jesus gjorde. Jesus tycktes ägna sin mesta tid åt att hela, och därför ska vi göra det också. Det är så många kristna över hela världen tänker idag. Är detta en riktig förståelse av varför Jesus helade? Ska kristna gå på möten för att få sina ben förlängda (en populär sport i Vineyardförsamlingar)? Bör fysiskt helande vara en avgörande företeelse som föregår förkunnelsen? Finns den andliga ”helandegåvan” fortfarande kvar? Finns fysiskt helande i försoningen? Alla dessa frågor ska vi ta upp i denna avhandling.

Det är av stor betydelse att ”helandegåvorna” och ”underverkskrafterna” omnämns i plural i de grekiska texterna. Så är fallet p.g.a. att förekomster av helanden och underverk var särskilda ”gåvo-händelser”, som ägde rum genom den helige Andes ögonblickliga kraftimpuls. En person fick inte ”helandets gåva” på en permanent basis, så att han blev en professionell ”helare” och kunde hela efter behag så att säga. Varje gång ett helande eller ett underverk ägde rum, tog den genom vilken helandet eller underverket utfördes, emot en speciell förmåga från den helige Ande för att genomföra handlingen. Den personen kanske inte fick en sådan förmåga igen, eller å andra sidan kunde han få ta emot den många gånger.

Vissa speciella anmärkningsvärda exempel på denna händelseutveckling finns återgivna i N.T. För det första, helandet av den lame mannen vid den tempelport som kallades Sköna porten (Apg 3:1-10). Petrus och Paulus måste ha gått upp till templet på denna väg vid nionde timmen vid många tillfällen. Men det var endast vid ett tillfälle som den helige Ande manade dem att utföra detta helande. Det var ett klassiskt exempel på bruket av ett ”tecken” efter vilket förkunnelse skulle följa (Apg 3:11-4:4). För det andra befrielsen av tjänsteflickan som var besatt av en spådomsande (Apg 16:16-19). Hon irriteradePaulus under många dagar, men han brydde sig inte om henne. Plötsligt, vid ett speciellt tillfälle på en speciell dag, vände sig Paulus om och befallde demonen att komma ut. Man måste förutsätta, att detta var den den tid som den helige Ande utvalde för Paulus, för att han skulle få kraft för att göra detta. Utan en sådan ingivelse av den helige Ande och den åtföljande gåvan, försökte inte ens apostlarna att göra ett underverk eller utföra ett helande. Detta är antagligen orsaken till att Petrus, när han fick gåvan att göra ett underverk för att föra Dorkas tillbaka till livet, bad till Herren för att urskilja om det var Andens avsikt att göra detta eller inte (Apg 9:40).

Att förstå allt detta är mycket viktigt idag, eftersom det finns en massa människor som framställer sig själva med vad de kallar ”en helandetjänst”. Men de inte bara försöker att bruka en andlig gåva som inte längre finns kvar (vilket jag snart ska visa), utan de lägger sig till med det som endast är den helige Andes förmånsrätt i utdelandet av ”helandets gåvor” enligt Hans egen vilja (Hebr 2:4). Det fanns inga kristna som framställde sig själva som professionella helbrägdagörare på heltid, beklädda med Andens kraft i Nya Testamentet. Att framställa sig själv på detta sätt skulle vara shamanism.

Helandets gåvor som anges i 1 Kor 12:7 var en förlängning av de apostoliska teckentjänsterna att helbrägdagöra som framställs i Markus 16:18, eftersom dessa tecken-gåvor endast kunde tas emot genom apostlarnas personliga utdelande. Jesu och hans apostlars helanden var aldrig avsedda att vara ett mål i sig själva, bara för att människor skulle må bättre. Inte heller gavs de för att vi skulle ha ett exempel att följa. De utfördes både som uppfyllelsen av profetia i G.T., och som praktiska liknelser på det andliga helande i vilket en människa badas när hon kommer till Kristus. Låt oss utveckla denna uppfattning genom att ställa frågan: ”Varför helade Jesus”? När vi undersöker bibeln snarare än dagens populära undervisning, finner vi att det fanns två principiella orsaker till Jesu helandetjänst.

JESUS HELADE FÖR ATT BEVISA ATT HAN VAR MESSIAS

Den första av dessa orsaker var nödvändigheten att bevisa att han var Messias. Det är viktigt att förstå att alla Jesu underverk primärt hade syftet att framställa liknelser. Fastän de verkligen inträffade, var de också till fullo symboliska och framställde en liknelse om Jesu helandetjänst. Judarna var förvisso mycket vana vid att man använde en historisk händelse som en liknelse. Gamla testamentet är belamrad med sådana händelser. Profeterna t. ex. använde ofta gärningar och händelser som kraftigt verkande symboler, i allmänhet på Herrens befallning. I Jeremia finner vi ett antal sådana tilldragelser ( t. ex. Jer. 1:11-19; 13:1-11, 12-14; 19:1-13; 24:1-10, etc.), och i Hesekiel finns ännu fler (t. ex. Hes. 4:1-17; 5:1-17; 24:14-27; 37:15-28, etc.). Hosea bok är i själva verket grundad på en sådan liknelse, när profeten får befallning av Gud att ta en prostituerad till fru som en symbol för Israels andliga äktenskapsbrott mot deras Herre (t. ex. Hos. 1:1-3; 3:1-5).

Så, i tidens fullbordan, när Guds Son blir uppenbarad i köttet, bibehåller han den rika profetiska traditionen genom sina många underverk och helanden, vilka var liknelser i sig själva och förmedlade väsentliga budskap. Johannes väljer i sitt evangelium sju sådana ”tecken” (som han kallar dem). Kom ihåg vad Paulus sa:

”Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap” (1 Kor. 1:22-23; se också Joh. 2:18).

Trots judarnas klentrogna inställning till tecknen, var vår Herre mycket tålmodig och barmhärtig mot dem – de fick se många under som Jesus utförde och ytterligare trettiofem år av apostolisk tjänst med tecken efter hans korsfästelse, innan det gamla förbundets tidsålder till sist avslutades med Jerusalems förstörelse år 70.

Det är av avgörande betydelse att Herren Jesus, vid inledningen av sin offentliga verkamhet, identifierade karaktären av sin messianska verksamhet genom att citera Jesaja 61:1-2a i synagogan i Nasaret, vilket har återgivits i Lukas 4:16-30: ”Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, och för att ge de betryckta frihet”. Helbrägdagörelseundren och befrielsetjänsten som han sedan genomförde var ett fullbordande av detta och andra profetior i G.T. (t.ex. Jes. 35:5-6; 42:6-7), vilka skulle tjäna till att fastställa för Israel, att Jesus Kristus var den Messias som man länge väntat på. När Johannes Döparen skickade män till Jesus för att fråga om han var den som skulle komma, bestyrkte Jesus då att han var Messias mot denna sistnämnda av profeterna i G.T., genom att framställa en detaljerad uppräkning av sin helbrägdagörelsetjänst (se Matt. 11:2-5). Varför gjorde han detta? Just därför att det var denna som representerade de osvikliga ”tecknen” på att han hade kommit. Dessutom gav dessa helbrägdagörelse”tecken” väsentliga andliga lärdomar om hans återlösande uppdrag som världens Frälsare: Han var det andliga ”ljuset”, som skulle öppna ögonen för sanningen (Joh. 9:39). Han skulle väcka öron till att höra den sanningen (Mark. 7:32-37). Han skulle föra över människor från Satans välde till Kristi rike (Luk. 10:17). Han var MESSIAS!

JESUS HELADE FÖR ATT VISA ATT HAN HADE MAKTEN ATT FÖRLÅTA SYNDER

Den andra orsaken till att Jesus utförde helande, var att visa att hans verkliga uppgift är att förlåta synder. Det kan inte överbetonas att Jesus inte utförde helande, eller gav makt till sina apostlar att göra det, för att ge oss ett gott exempel att efterfölja. Markus avslöjar den verkliga orsaken till att Jesus helade, när han återger att han säger till de skriftlärda och fariseerna: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare” (Mark. 2:17). Här visar oss Herren själv att det verkliga helandet, som finns i centrum av Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, är syndernas förlåtelse. Människans verkliga sjukdom är synd. Alla Jesu helanden är ett exempel på detta. Ingenstans framträder detta mer mäktigt än i helandet av den lame som sänktes ner genom taket:

”Vilket är lättast, att säga till den lame: ’Dina synder är förlåtna’, eller att säga: ’Stig upp, ta din bädd och gŒ? Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder. Och han sade till den lame: ’Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och då hem!’” (Mark. 2:9-11).

De skriftlärda visste mycket väl att bara Gud kan förlåta synder (Mark. 2:7), och att Jesus här tillskrev sig själv gudomlig ställning. Det är just därför som han utförde helanden och underverk: för att ge obestridligt bevis på sin gudomlighet (jmfr. Joh. 20:30-31) – ett faktum som slutligen skulle leda till att han blev avrättad av de religiösa makthavarna (Matt. 26:63- 65; Joh. 19:7). Han bemyndigade bara sina apostlar till att fortsätta den teckentjänsten (Mark. 3:15; 16:17-18). Att efterlikna Kristus genom att försöka att utföra sådana mirakulösa helanden, som många gör idag, är att förneka det unika i hans teckentjänst och den som apostlarna hade, vilka sändes personligen ut av honom för att upprätta den fasta grunden för hans församling (2 Kor. 12:12; Mark. 16:17-18; Hebr. 2:4).

Det verkliga helandet är därför syndernas föråtelse. Juden som levde i det första århundradet förstod betydelsen av likheten mellan helande och syndernas förlåtelse, eftersom den är grundläggande i undervisningen i G.T. Det som verkar ha undgått många bröder, är att orden ”sjukdom” och ”helande” i bibeln på inget sätt alltid syftar på kroppens problem. Faktum är att nästan alla omnämnanden i Gamla testamentet direkt angår andligt helande (t.ex. 2 Krön. 7:14; Ps. 6:2; 41:4; 107:20; Jes. 6:10; 57:17-20; Jer. 6:14; 17:9, 14; 30:17; Klag. 2:13; Hos 6:1; 14:4; Joh. 12:40; Apg. 28:27; Hebr. 12:13; Upp. 22:2). Hela syftet med Guds frälsningsplan är att få till stånd ett återupprättande av världen från synd (laglöshet), och detta omtalas i bibeln med sådana uttryck som ”läkedom åt folken” (Upp. 22:2). Det är samma tanke som uttrycks i Ps. 103:2-3: ”Lova HERREN, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar”. Vi får inte här störta oss huvudstupa in i uppfattningen, att detta innebär att alla de som ber att Gud ska hela dem, absolut kommer att bli helade. Förlåtelsen av alla våra synder jämförs här med helandet av alla våra sjukdomar. De är bara olika uttryck för samma princip. Människans verkliga sjukdom är hennes synd, från viken hon behöver återlösning och förlåtelse, vilket i sin tur leder till hennes (andliga) helande. Även i det engelska språket är det ingen tillfällighet, att ordet ”salvation” är nära relaterat till ordet ”salve”, smörjelse (jmfr. Upp. 3:18).

När Herren säger: ”Bedrägligare än allt annat är hjärtat är hjärtat, det är obotligt sjukt. vem kan förstå det?” (Jer.17:9), borde det inte komma som en överraskning för oss när vi läser svaret: ”Hela mig, HERRE, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst. Ty du är min lovsång”. På samma sätt läser vi att psalmisten ber till Herren: ” HERRE, var mig nådig, bota min själ, ty jag har syndat mot dig” (Ps. 41:4). När det gäller Herrens verk i våra liv, är helande, frälsning och syndernas förlåtelse ett och det samma. Det är därför som G.T. är översållat med uttalanden om att folket blir ”helade” från sin avfällighet (t. ex. Jes. 6:10; Klag. 2:13). Sedan har vi det mest underbara uttalandet av alla, som tydligt visar att judarna väntade på den som skulle hela själen:

”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist. Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås” (Mal. 4:1-2).

I det mest belysande exemplet på denna motsvarighet mellan helande och syndernas förlåtelse, lyder Jesajas profetia angående Jesus försoning: ”Genom hans sår är vi helade” (Jes. 53:5). Detta innebär inte att de som är täckta med Kristi blod aldrig kommer att bli sjuka eller få utstå lidande efter deras omvändelse, som vissa verkar tolka denna text idag. Det faktum att det finns något helande alls – vare sig fysiskt, andligt eller känslomässigt – har förvisso sin grund i Jesu försoning. (1) Men detta innebär inte att de för vilka Kristus har dött, alltid kommer att kommer att bli botade från alla fysiska sjukdomar de kan ha. I hans slutgiltiga kommentar till denna vers i Jesaja, citerar aposteln Petrus denna vers i Jesaja och talar om Kristus som den som:

”bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare” (1 Petr. 2:24-25).

Det botande som här åsyftas är uppenbart andligt – syndernas förlåtelse – snarare än bara botandet av kroppsliga svagheter, och detta är huvudinriktningen i hela bibeln. Inget av de ställen i bibeln som syftar på botande, kan uppfattas innebära att Gud vill att alla ska bli botade. I själva verket vederläggs denna tanke uttryckligen på ett ställe av Herren Jesus Kristus själv (Luk. 4:25-27), och den slutsatsen kan dras av många fler händelser i bibeln. Det faktum att huvuddelen av hänvisningarna till botande i Nya testamentet innefattar mirakulösa kroppsliga helanden, förringar inte denna princip. För genom botandet av fysiska sjukdomar, förebådade Jesus sitt försonande verk i helandet av vår andliga sjukdom och den i grund och botten moraliskt fördärvande följd den har för våra liv (t. ex. Joh. 9:39, 5-7; 11:43, 44, 25-26). Detta är den verkliga orsaken till hans verk av detta slag. Hans botande av kroppen var ett nåderikt tecken till Herrens gamla förbundsfolk, att själens läkare i sanning hade kommit – just som det hade förutsagts genom profeterna (Jes. 29:18; 35:5-7; Matt. 11:1-5; se speciellt Mark. 2:9-10, 17). Precis på samma sätt som det är meningslöst att vara mätt och ha ett tomt hjärta (Joh. 6:26-27), så det har ingen varaktig betydelse att ha kroppslig hälsa och ändå leva i andligt fördärv (jmfr. 1 Tim. 4:8). Vidare ska vi aldrig tänka, att Satan är den omedelbara anledningen bakom all sjukdom. Inte heller är det vår sak att dra slutsatsen, att någon annans sjukdom är följden av personlig synd eller brist på tro. Ändå är dessa former av tänkande allmänt förekommande i församlingen idag – speciellt i den karismatiska rörelsen, där det verkar som ju mer besynnerlig en uppfattning är, desto mer troligt är det att man ohämmat tror på den.
*

OBS! OBS! OBS!

Gå till del 2:

 

Alan Morrison

Noter

1. Eftersom försoningen på korset är den centrala punkten i hela historien, både för framtiden och retroaktivt, kan allt som är återupprättat sägas vara resultatet av Jesu försoning. För den enda orsaken till att livet fortsatte över huvud taget i syndafallets spår, var att Guds avsikt skulle kunna fullbordas i Kristus och genom församlingen!

 

/Maria

Ett Guds barn/Bli stark.Fri från människoslaveri

jan9

 


Han vill göra oss starka
I Psalm 102 i Psaltaren läser vi: ”Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.”

Alla som ligger på smärtans läger får erfara något dylikt. I all synnerhet blir sömnlösheten en tung börda att bära. Och dock är inte den egentliga sömnlösheten, enligt läkarna, så farlig som den fruktan och spänning som orsakar sömnlöshet. Sömnlösheten för med sig själslig trötthet, och denna trötthet gör i sin tur sjukbädden svårare. Job kunde gott ha yttrat vad vi citerat från Psaltaren. Han led inte bara av sömnlöshet utan även av mardrömmar. Han anklagar Herren för att Herren också pinar honom med skräckdrömmar. Men satsens senare del passar lika väl in på honom. Job kände sig outsägligt ensam. Barnen hade dött. Hustrun förstod honom inte. Vännerna blev allt mera främmande. Tidvis tyckte han sig mol allena, övergiven också av Gud.

En sådan själens stora ensamhet tycks också höra till Guds uppfostringsmetoder. Var och en som i någon mån fått uppleva detta, vet, att det är så. Vart syftar Herren, då han mången gång för oss in i en stor ensamhet på sjukbädden? Han vill göra oss starka. Många kan nog förefalla starka, så länge de är tillsammans med andra, men när ensamheten drabbar dem, märker de snart, att deras styrka bara berodde på att de fick stöd av andra.

Herren för oss in i ensamheten för att göra oss så starka, att vi inte är beroende av stöd från människorna omkring oss. Kanske många av oss också har erfarit detta efter ett sådant skede i vårt liv. Du har kommit ut ur lidandets eldprov mindre beroende av människor än förr och självständigare än förut. Frukta därför inte heller för den erfarenheten, att du får känna dig mycket ensam. Den känslan är annars inte alls så sällsynt som många tror. Det finns ett stort antal ensamma människor i världen, och de flesta klagar över sin ensamhet.

Herren vill fostra dig till en sådan människa, som inte klagar över sin ensamhet utan förhåller sig till den med full förståelse. Han försöker lära dig att leva i absolut beroende av honom, men det lär du dig inte, förrän alla stöd och kryckor tas ifrån dig och du måste stå på egna ben. När du lärt dig leva i absolut beroende av Gud, blir du fri från människoslaveri. Du lägger inte längre så stor vikt vid vad människorna säger om dig. Det är viktigast för dig att veta, vad Herren tänker om dig. Och på det sättet anpassar du dina steg efter Jesu Kristi steg. Men den som vill vandra i Jesu Kristi fotspår, måste alltid vara villig att också vandra mycket ensam. Och pinolägret kan just stärka dig i en sådan självständighet.
Herre, jag tackar dig, att du vill fostra mig till en sådan människa, som helt och hållet och i allt sätter sin lit till dig ensam. Tack, att du vill befria mig från människoslaveri och göra mig till en sådan människa, som bara lyssnar till din stämma och följer endast dig. Stärk mig i min stora ensamhet, så att jag blir ett bättre redskap i din hand.
Bibelord: Jes 40: 27-31. Joh 16: 21-22.

*
*
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.

Vittnesbörd/Livskraft. Gemenskap med Jesus

jan8

 

Vittnesbörd

Elaine Vidén:
Jesus – en trofast vän

Jag har tänkt på en vers i Johannes evangeliums åttonde kapitel.
– Jesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)
Att leva utan Jesus i den här världen är väldigt mörkt och ensamt. Om man finner Jesus kommer man att få bo i ljuset, och man får alltid ha en vän som är med när man behöver hjälp.

*

John Pettersson:
Frid i hjärtat

Jag är så tacksam att få vara med i den här upplyftande gemenskapen. Jag känner att Guds Ande vilar över er. Jag har en bekant, före detta muslim. När jag i början pratade med honom, frågade jag honom hur det kom sig att han valt Jesus och stannade hos honom. Då svarade han: Alltid, förr när jag bad, bad jag med fruktan och rädsla i mitt inre. Varje gång jag böjde mig ned och bad, hade jag fruktan och bävan i mitt hjärta. Men när jag vände mig till Jesus, fick jag frid i hjärtat.
Bibeln talar också om frid och rättfärdighet som frukt. Alltid när vi gör något, blir det ett resultat. Som liten var jag mycket tillsammans med mina föräldrar i Maranataförsamlingen. Men sedan, när jag blev 14-15 år ville jag gå min egen väg. Jag började gå ut och festa och dricka sprit och levde allmänt som alla andra gör. Men varenda gång jag var ute, blev det bara värre och värre. Hela tiden jag var ute, hade jag ändå ett beskydd. Det var mina föräldrars och släktingars böner. Hade de inte bett för mig, vet jag inte hur det skulle ha gått. Då skulle jag kanske inte ha varit här idag. Men i alla fall, när jag gick min egen väg, vad skördade jag då för frukt? Jo, jag skördade ofrid. Och fruktan för världen. Jag hade hela tiden en ström av fruktan i mitt hjärta. Jag visste att händer det något med mig nu, så går jag förlorad. Hela tiden kände jag en maning i mitt inre att jag måste låta döpa mig och bli frälst. Från första dagen maningen kom i mitt inre, så dröjde det ett år innan jag lät döpa mig. Då fick jag frid ett tag, men sedan blev det en andlig kamp. Den onde kom med sina attacker i mitt inre, på mitt psyke. Han vill som det står i bibeln, bara stjäla, slakta och förgöra, men Jesus har kommit för att vi ska ha liv och övernog. Det har han verkligen bevisat i mitt liv. Det står så här i Efesierbrevet:
– Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. (Ef 2:14-15)
Det är talande att våra egna prestationer inte räknas inför Gud, utan det vi har fått i hjärtat, det som kommer inifrån. Jesus känner våra hjärtan och vår svaghet. Och han vill hjälpa oss och styrka vår ande. När jag hade mörka tankar, så trodde jag att det var fel på mig. Det är nog många som känner detsamma, och inte vågar öppna sig och berätta det. Men sök Jesus och öppna ditt hjärta för honom, så får du det uppenbarat, och du får friden tillbaka i ditt hjärta. Vi har en levande Jesus; en framtid och ett hopp. Den som söker sig till honom, kommer inte på skam.

*

Robert Brezau:
Mitt liv har blivit nytt

Guds ord ger mig liv. Han har gett mig ett nytt liv, och hans blod har renat mig från synden. Jag tackar Gud för den här möjligheten jag fått att få vara i hans närhet.
En dag kallade han mig. Pris ske Gud att jag hörde hans röst. Från den dagen har jag förblivit i honom. Mitt liv har blivit nytt. Jag önskar och har det hoppet att jag en dag ska få se honom i hans härlighet. Jag ber till Gud och önskar att han den dag han kommer ska finna mig ren och ta mig med hem till sig. I hans närhet är vi skyddade och behöver inte göra oss bekymmer om något, för han sörjer för oss och förser oss med allt vi behöver. Även när det är svåra tider, har vi honom som går vid vår sida. Han är mitt hopp och min frälsare. Amen.

Artikeln från: http://www.midnattsropet.se/2012/08/vittnesbord.html

*

Vilka underbara vittnesbörd! ja Jesus sörjer för oss, i alla slags tider, han lämnar oss inte, han är alltid med oss. En dag får vi se honom ansikte mot ansikte! Vilken dag det ska bli! /Maria