”Säll är den som förbidar.” Dan 12: 12.

DET kan synas vara en lätt sak att förbida, men i själva verket är det en av de ställningar som den kristne kämpen först efter många läroår lär sig att intaga. Marscher och ilmarscher äro mycket lättare för Guds stridsmän än bara på stället marsch.
Det gives tider av ovisshet, då den villigaste ande, som är ängsligt angelägen om att tjäna Herren, ej vet, vad han skall välja. Vad skall han göra? Plåga sig själv genom förtvivlan, fegt fly undan, draga sig åt sidan av fruktan eller dumdristigt rusa framåt?
Bida blott! Men gör det under bön. Åkalla Gud och framlägg saken för Honom. Tala om för Honom din svårighet, och gör anspråk på uppfyllandet av Hans löfte om hjälp.
Förbida i tro. Giv uttryck för din orubbliga tillit till Honom. Tro, att även om Han dröjer till midnatt, Han likväl kommer i rätt tid. ”Synen kommer förvisso, den skall ej utebliva.”
Förbida lugnt och tåligt. Knota aldrig mot Guds redskap, såsom Israels barn gjorde mot Mose. Tag saken och lägg den sådan den är, enkelt och av hela ditt hjärta, utan någon egen vilja, i den trofaste Gudens händer och säg: ”Herre, ske icke min vilja, utan din! Jag vet ej, vad jag skall göra, jag har råkat i svårt trångmål, men fördriver mina fiender. Jag förbidar Dig, även om Du låter mig vänta länge, ty mitt hjärta är fäst vid Dig allena. O Gud, min själ förbidar Dig, med full visshet om, att Du likväl skall vara min fröjd och min frälsning, min tillflykt och mitt starka värn.” E. Cowman.
_____________________________

Alltså Guds hjälp förbida,
och räds ej mänskors hot!
Är Herren på din sida,
vem kan dig stå emot?
Sin kraft Han dem förlänar,
som vandra i Hans bud,
allt till det bästa tjänar
för dem, som älska Gud.
J. O. Wallin.