Fil 2
Genom ödmjukhet till upphöjelse
1 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
– döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden
och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.
*
Fil 4:4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
*
Ödmjukhet kan man tro att man har, och kanske har man det men kanske inte den ödmjukhet som är den som Kristus önskar att vi ska ha. Att gråta med den som är ledsen och att besöka den som är sjuk och att visa kärlek, verklig kärlek….ja det är något som varje människa bör arbeta extra mycket på.
Glädje i Herren, ja det kan man också få fastän “hela världen” går i sönder och faller över en. Jag har glädje i Herren och min tro är fast och jag lämnar inte Gud, han som är min HERRE och mitt stöd i allt- genom allt.
