Tro/och frid, men i smärta. /Fil 4:6, tacka Gud.

 

Sommar -12

*

8 Oktober
“Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.” Fili 4: 6.

ICKE få kristna leva i ständig ängslan, och många gå där ständigt förargade och irriterade. Att mitt i det dagliga livets mångahanda kunna leva i fullkomlig frid är en hemlighet värd att lära känna. Vartill tjänar all vår ängslan? Den har aldrig gjort en människa stark eller hjälpt henne att göra Guds vilja. Den har aldrig erbjudit henne en utväg ur svårigheterna. Oron fördärvar liv, som annars vore nyttiga och till välsignelse. Oro, ängslan och omsorg äro absolut förbjudna av Herren, som sade: “Gören eder icke bekymmer (icke något ängsligt bekymmer) för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.” Härmed menar Han icke, att vi ej skola vara förtänksamma eller leva vårt liv utan förstånd. Han vill blott, att vi ej skola oroa oss över dessa ting. Människorna märka av rynkorna på din panna, av tonfallet i din röst, av ditt livs mollton och av bristen på glädje i ditt sinne, att du lever i de ängsliga omsorgernas värld. Stå upp och överlämna ditt liv helt åt Gud. Då skall du få se ned på molnen, som äro under dina fötter.

Det är alltid ett tecken på svaghet, då vi gräma oss och ängslas, spörja och hysa misstro. Kunna vi vinna något därigenom? Göra vi ej oss själva blott odugliga för tjänst och bli vi icke alldeles förbryllade, då vi borde vara redo att handla. Vi sjunka, då vi kämpa; då vi tro, bäras vi över vattnet.

Vilken nåd att bli stilla och besinna, att Herren är Gud. Israels Helige skall försvara och befria sina egna. Vi kunna vara vissa om, att varje ord Gud sagt står fast, även om bergen skulle vika. Han förtjänar, att vi förtrösta på Honom. Stå upp, min själ, och gå åter in i din vila. Luta ditt huvud mot Herren Jesu bröst.

Dock vike allt tvivel, all orolig klagan,
vad Herren har lovat, det håller han visst!
Och just under korset och nöden och agan
skall fostras den ande, som vinner till sist.
Försoningens blodströmmar röda
med rening, förlåtelse, tröst
från Lammet på Golgata flöda
till bedjande, troende bröst.
C.B-g.

Från “Källor i öknen”av Mrs. Chas. E. Cowman.

*
*Ja jag lever i frid med Jesus.  Alla vet inte hurdan djup förtvivlan kan finnas och kännas och därav kommer oro, t ex av värk, men man ha frid inombords. Man kan ha olika slags oro och sorger, men ha frid med Jesus,  men alla vet inte hur ont det kan göra av kroppslig smärta, eller annan smärta som bryter ner. Eftersom jag är en troende så tror jag på mirakel, men det finns också en slags oro om att få leva hela livet i kaos av sjukdomar, fastän man väntar på miraakel, och  fastän JESUS är med. Men det stora miraklet blir ändå i himmelen en gång.. …Jag  känner ingen oro, men jag har  olidlig värk. Och  Gud är fortfarande god. Och jag vill göra Guds vilja i allt, allt.  AMEN.  Jag vet att många som varit med i olika framgångsteologiska församlingar inte fått erkänna och förstå att de varit sjuka, de har fått förneka sin sjukdom, för en troende får ju inte vara sjuk, men hur var det på apostlarnas tid? har man nu för tiden läst och förstått sin bibel, som är Guds Ord? /Maria

Ps 27:7 Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
8 Vem är denne ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
10 Vem är denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot,
han är ärans konung. Sela.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.