Vapenvilan höll i alla fall natten ut
Vapenvilan höll i alla fall natten ut. Det råder ingen tvekan om att Hamas försvagats kraftigt. Man stod inte rycken på samma sätt som Hizballah i Libanon för två och ett halvt år sedan.
Tidningen Haaretz trodde på söndagsmorgonen att den israeliska “segern” kan bli en plattform för en politisk comeback av Israels avgående premiärminister Ehud Olmert, under förutsättning förstås att han inte åtalas för en eller annan av skumraskaffärerna som är förknippade med hans namn sedan mer än tio år. Man får nästan intrycket att Haaretz gärna såg att Olmert fick chansen att göra comeback – så småningom. Obegripligt.
Den största politiska framgången för Olmert är kanske att nyckelstater i Europa som Frankrike, Storbritannien och Tyskland nu är på det klara med att vapentrafiken till Hamas måste stoppas. Och det finns tecken på att man faktiskt kommer att anstränga sig på den punkten. Den brittiske premiärministern Gordon Brown erbjöd i lördags kväll hjälp åt israelerna att uppbringa smuggelfartyg i Medelhavet, men antagligen klarar den israeliska flottan den uppgiften utan engelska fregatter. Nyckeln till framgång är plomberingen av den egyptiska gränsen till Gaza. Kan gränsen täppas till?
Det har uppgetts att israelerna lyckades slå ut mellan 300 och 400 vapentunnlar under kriget. Men det lär ha funnits nästan tusen tunnlar före kriget. Trafiken av vapen och hur den ska stoppas är den springande punkten.
Om vapenvilan håller på riktigt kan man först avmäta om några veckor. Om krigsronden bidrog till att den kidnappade israeliske soldaten Gilad Shalit snart återfår friheten är också ovisst tills vidare.
Allt talar för att Israel går till val om drygt tre veckor. Som det ser ut nu kommer högerblocket Likud avgå med segern. Olmert försvinner då från scenen och det är osäkert om hans efterträdare som partiledare för Kadima – Tzipi Livni – blir med i nästa koalition. Det är mera troligt att högern hämtar in Ehud Barak igen som försvarsminister än att Livni får posten som utrikesminister en gång till. Hon genomdrev att Israel fick ett separat avtal med USA om hur vapensmugglingen till Hamas ska stoppas, men i övrigt har hon inte visat många framfötter under kriget. Barak visade sin militära kapacitet och sossarna kommer att vinna några extra mandat tack vare honom.
Alla är på det klara med att de senaste tre krigsveckorna bara var en rond. Hamas lär inte plötsligt erkänna Israel och inbjuda till fredsavtal och gott grannskap. Iran kommer inte att överge målet att bli nästa regionala stormakt i Mellanöstern.
Arabvärlden är splittrad och oenig, utom på en punkt: man fruktar Iran och många arabstater kommer att motarbeta Iran. Främst Saudi Arabien och Egypten. Det gör sitsen svårare för Hamas. Men Hamas saknar inte bundsförvanter. Vid det ekonomiska toppmötet i Doha häromdagen fick Hamas en halv miljard dollar i bistånd. Det är givet att Hamas inte kommer att investera pengarna i nya företag och nya jobb eller någon annan form av uppbyggnad i Gazaremsan.
Det får FN och Caritas ägna sig åt, liksom Oxfam och Diakonia. Det är ju inte en uppgift för det vapenglada Hamas.
Hur skulle det gå med Hamas, om man hade händerna fulla med annat än vapen? Det skulle inte fungera.