Spådom

Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är HERREN, er Gud.
(3 Mos 19:31)

Ty avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig. Du skall vara fullkomlig inför HERREN, din Gud. Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men HERREN, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant.
(5 Mos 18:12-14)

Samuel var nu död och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad, i Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet. Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Sunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa. Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan. Saul bad HERREN om råd, men HERREN svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter. Då sade Saul till sina tjänare: “Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så skall jag gå till henne och fråga henne.” Hans tjänare svarade: “Det finns en andebesvärjerska i En-Dor.” Och Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. “Spå åt mig genom anden”, sade han, “och mana upp åt mig den jag säger dig.” Men kvinnan sade till honom: “Du vet själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv för att döda mig?” Då svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: “Så sant HERREN lever, i denna sak skall ingen skuld drabba dig.” Kvinnan frågade: “Vem skall jag då mana fram åt dig?” Han svarade: “Mana fram Samuel åt mig.” Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: “Varför har du lurat mig? Du är ju Saul.” Kungen sade till henne: “Frukta inte. Vad är det du ser?” Kvinnan svarade Saul: “Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden.” Han frågade henne: “Hur ser han ut?” Hon svarade: “Det är en gammal man som kommer upp, klädd i en mantel.” Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Samuel sade till Saul: “Varför har du stört mig och manat fram mig?” Saul svarade: “Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit från mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra.” Samuel svarade: “Varför frågar du mig, när HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende? HERREN har gjort vad han har sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och gett det åt en annan, åt David. Eftersom du inte lydde HERRENS röst och inte lät Amalek känna hans brinnande vrede, har HERREN nu gjort dig detta. HERREN skall ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du och dina söner vara hos mig. Ja, också Israels läger skall HERREN ge i filisteernas hand.” Då föll Saul genast raklång till jorden i förfäran över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, eftersom han inte hade ätit någonting på ett helt dygn.
(1 Sam 28:3-20)

När de säger till er: “Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: “Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?”
(Jes 8:19)

Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må nu de träda fram, må de rädda dig, de som mäter upp himlen och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad vad som skall komma över dig. Se, de är som strå som bränns upp i eld, de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld. Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid. Så går det dem som du tröttade ut dig med, dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom. De drar bort var och en åt sitt håll, det finns ingen som räddar dig.
(Jes 47:13-15)

När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.”
(Matt 2:1-2)

En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: “De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.” Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: “Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” Och i samma ögonblick for den ut.
(Apg 16:16-18)

Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.
(Apg 19:18-19)

Maria: –I Sverige idag är det väldigt vanligt att söka sin framtid i spådomar. Det är fel ja det är det men människor är inte vakna över det. Läs bibelorden du som kanske kommer in här och tycker annorlunda. Läs om sanningen i bibelorden!