Var på er vakt och 
håll er vakna 
- Herren kommer!

Undervisning av Sean Ureña https://midnattsropet.se/midnattsropet/var-pa-er-vakt-och-%e2%80%a8hall-er-vakna-%e2%80%a8-herren-kommer/#more-7318

Idag talar man väldigt sällan om Jesu tillkommelse och om den framtid som väntar människor. Det finns så mycket oro, många som är deprimerade och som inte förmår att resa sig upp. Många tror inte på framtiden eller det hopp man behöver. All smärta och allt lidande skapar tvivel och ångest hos människan, och mycket av det som händer i världen just nu är väldigt oroväckande.

I allt detta bör vi komma ihåg att det finns en kärlekens Gud som vakar över oss och som verkar konstant för att frälsa människan, för att visa sin vilja och sin frälsningsplan för dem som vill leva och har valt livet med Jesus.

Det är väldigt lätt att i den kris som går över jorden, försumma sin relation med Jesus och glömma bort att låta sig uppfyllas med den helige Ande och att läsa Guds Ord. Herren kallar varje troende att förbereda sig, att vara redo för den stund då han kommer och hämtar sin brud.

Bibeln ger oss verser som kan hjälpa, motivera, väcka och lyfta oss. Då vi ser hur mörkret sprids i världen kan dessa verser hjälpa oss att se klart vilka profetiska tider vi lever i. Markusevangeliet 13:33-37 säger:

“Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne. Det är som när en man reste bort och lämnade sitt hus och gav sina tjänare ansvar, var och en för sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaken. Var därför vakna! Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen. Se upp så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. Och vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna!“

Den här texten visar oss en tid av nåd som Gud har gett mänskligheten för att den ska kunna förbereda sig för Brudgummens tillkommelse; en tid av förberedelse för att ha olja i både lampa och kärl. När Herren kommer tillbaka må den som är rättfärdig fortsätta utöva rättfärdighet och den som är ond fortsätta utöva det onda. Det kommer inte att längre finnas någon tid till förberedelse; att tro mer, söka mer av honom, vara honom närmare eller att be mer. Det kommer inte att finnas tid, och därför säger han: Vaka, så att vi kan komma in till bröllopet innan dörren stängs för oss.

För den som försummar reningen, förberedelsen och helgelsen, när han förbereder oss för att komma in och ge Herren välkomnandet, kommer solen att förmörkas.

Herren varnar oss för att hamna i den gruppen och att vi istället ska vara med bland dem som är vakna och som söker mer av Gud och av den helige Ande. Sök, vaka och be, säger Herren. Det är så viktigt att låta sig fyllas av honom och hans ord varje dag, han som lär oss om hur Gud har verkat ända från begynnelsen. Det visar oss de gärningar som han gjort tidigare och även de händelser som kommer att ske i den sista tiden.

Vi ska nu analysera några bibelhistorier och kapitel som talar om syndafloden. I Första Moseboken kan vi läsa om detta, och vi ska också jämföra det med kapitel 24 och 25 i Matteus evangelium. Där kan vi se hur det är relaterat till frälsningen och Guds plan.

Det första vi ska se på är Noas predikan till folket om syndafloden. I Andra Petrus brev 2:5 står det:

“Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld.”

Här ser vi hur Noas predikan var ackompanjerad av den helige Ande. Gud avskilde och bevarade Noa från de övriga och utgöt sin helige Ande över honom.

Vi ser också hur folket före floden hade 120 år på sig att bestämma sig för om man skulle lyssna på Guds ord eller fortsätta på den väg man var. Man hade alltså 120 år av tillfällen att välja Gud och vika av från sina dåliga vägar.

I Första Moseboken 6:3 står det:

“Då sa Herren: Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid ska vara hundratjugo år.”

I den här versen ser vi klart att Gud utgöt sin andes kraft för att predika och kalla på människorna att komma in i arken innan nådens dörr stängdes.

Under tiden som Noa predikade fattade folket beslut om liv eller död. Vi ser att det fanns två grupper; de som gick in i arken, de åtta personer som beslutade sig för att lyssna på Guds röst, och de som inte gick in i arken. Då Noa predikade pågick en rättegång där människor avgjorde sig för på vilken sida man skulle befinna sig. På Guds sida eller på fördömelsens.

Vi fortsätter att läsa i kapitel 7, vers 16:

“De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.“

Vem stängde dörren? Herren stängde dörren – inte Noa.
Vilket var Noas uppdrag? Han skulle predika budskapet om att allt skulle ta slut, något som var väldigt svårt för honom då människorna på den här tiden inte var troende. Man hade övergett Gud. Noa predikade också att jorden skulle gå under i en översvämning, och föreställ er en jord där det aldrig förut hade regnat. Även detta gjorde att man trodde att Noa var galen: Hur kan man säga att det ska komma vatten från himlen?

Men Noas uppdrag var att predika budskapet som Gud hade gett honom genom den helige Ande, för att kunna frälsa dem. Och dagen kom då de kunde gå in i arken och Herren stängde dörren.

Stängde Gud dörren på en gång? Nej. Vi ser att Gud gav 120 år av tillfällen då alla kunde fatta sina beslut, och under den här tiden hade alla fått höra budskapet från Gud, via Noa. Han var redo. Omvänd er från era synder, kom och tjäna Herren! Men folket hade fattat sitt beslut och Herren fick stänga dörren.

I kapitel 7, vers 10, står det:

“Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden”.

Efter att Herren hade stängt dörren befann man sig där inne i arken i sju dagar utan att det hade regnat. Jag kan föreställa mig att det var en tid av ångest för Noa och hans familj. Väntande och undrande; kommer floden verkligen att komma? Har vi gjort det rätta? Under tiden var folket utanför och hånade dem och växte varje dag starkare i sin tro på att det Noa sagt var felaktigt, om att en syndaflod skulle komma. Men den kom.

Något som jag vill betona här är att Noa och hans familj trodde på Guds budskap och förberedde sig. Man lyssnade på vad Gud hade sagt åt dem att göra, och man gjorde det. Jag kan föreställa mig att under all denna tid av väntan och förberedelse, så hade man kanske ändå sina tvivel. Kan det vara sant det som ska hända? För dem var det inte heller troligt att det skulle regna, att det skulle komma vatten från himlen, men något som skilde Noa och hans familj från resten var att, även om det som ska hända verkar helt omöjligt, så lyssnade man på Guds röst. Och när Gud var färdig kom han och stängde dörren. Den grupp som då var där inne i arken var märkta. De var med Herren. Räddade. Den andra gruppen som var utanför, som hånade allt som Noa och hans familj hade gjort, var förlorade, och de visste inte om det förrän det började att regna. Först då kunde de öppna sina ögon och lägga märke till att Noa hade rätt. Det han hade sagt var sant. Det var bara för sent. Man slog på dörren; öppna för oss, vi vill komma in! Nu tror vi! Men nådens tid var slut. Dörren var stängd av Gud och ingen kunde komma in och rädda sig.

I kapitel 7:21-22 läser vi:

“Då dog allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig.”

Det som hände människorna på den här tiden är tragiskt, men vad jag vill få fram är att de hade tid och möjlighet när Noa predikade, innan Herren kom och stängde dörren. Vi ser Noa och hans familj i arken, stämplade, medan resten av folket stod utanför och hånade ovetandes om att de var förlorade.

I Matteus evangelium, kapitel 24 och 25, kan vi se samma historia som går i samma linje. Jesus talar i kapitel 24 om olika tecken som ska ske innan hans tillkommelse. Om vi läser märker vi att det är samma panorama som hos folket före floden. Det fanns krig, det fanns pest, riken stred mot riken och ondskan hos människorna är densamma som den på syndaflodens tid.

Vi läser något intressant i vers 14:

“Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.”

Detta var vad Noa gjorde. Gud gav honom ett budskap och han predikade det för folket för deras frälsning, omvändelse och så att de kunde komma till Gud. Det är precis samma sak som vi läser här om det som ska hända innan slutet. Vi predikar Guds budskap till frälsning för människorna, så att alla kan förbereda sig för Herren Jesu ankomst. Och sedan ska slutet komma. Det är precis samma sak och vi kan även bekräfta det i verserna 37-39 i samma kapitel:

“Som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer.“

Vad gjorde man? Man åt och drack, man stod utanför arken och hånade och fortsatte så till den dag då Noa gick in i arken. Man förstod inte förrän floden kom. Vad hade man inte förstått då Noa gick in och dörren stängdes? Att man var förlorad. Det står att så här kommer det att vara den sista tiden innan slutet, alltså i vår tid – precis som det var på Noas tid.

Enligt det vi ser här kommer det inte finnas någon tid att förbereda sig. Det kommer en tid då Herren säger till att nu finns det ingen möjlighet längre att bestämma sig för att antingen följa Gud eller vara del av de förlorade.

Vi läser från vers 15 och framåt:

“När ni ser förödelsens styggelse; som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. Den som är på taket ska inte gå ner för att hämta något från sitt hus, och den som är på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.”

Det vi ser här är hur det inte kommer att finnas någon tid kvar för detta – den har tagit slut, och vi har fattat beslutet. Detta är tecken för tidens slut, tecken för oss. För att kunna förstå skeendet måste vi leva nära Herren, i kontakt med Gud och söka hans Ande som kan leda oss och hjälpa oss att förstå tiden vi lever i; att vara dessa som Herren utväljer och bevarar i den sista tiden, precis som Herren bevarade Noa på den tiden. Han ville vara nära Gud och följa hans bud, och det var kanske därför han var annorlunda.

I liknelsen om de tio jungfrurna i Matteus 25:1-10 läser vi:

“Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå istället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått iväg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes.”

Det är intressant att här se en annan dörr som stängs. Alla jungfrurna hade lampor. Dessa representerar Guds Ord som lyser upp vägen för de förlorade, och oljan representerar den helige Ande. Vad gjorde då jungfrurna? De proklamerade evangeliet, predikade för världen och de förberedde vägen för frälsningen, för Brudgummens tillkommelse. Och denna predikan av evangeliet är av Gud genom den helige Ande. Vi ser också att det finns en tid av väntan. Brudgummen kommer inte så snart som de önskar, så vad händer? Jo, alla somnar, men några av dem hade olja i lampa och kärl. När vi överlämnar oss till Herren får vi ta emot den helige Ande, men vad händer när vi försummar den, när vi inte fyller oss konstant av Anden? Oljan tar slut.

Om vi inte är försiktiga utan fäster vår blick på den här världens lockelser, kommer vi att vara döda i anden. Vi kommer att bli som de oförståndiga jungfrurna; alla tar vi emot, men då Brudgummen dröjer tänker vi kanske att det inte är så viktigt att be eller läsa bibeln som vi gjorde i början. Resultatet av detta blev att när Brudgummen kom var ingen av de fem oförståndiga redo. Han kom och stängde dörren. Vad hände med de förståndiga? De fick gå in tillsammans med Brudgummen medan de oförståndiga blev kvar utanför.

Här ser vi samma panorama; en dörr stängs, en grupp blir kvar utanför och en annan grupp innanför. De som var innanför blev stämplade och räddade medan gruppen av de oförståndiga som var kvar utanför var förlorade, utan att veta om det. Hur märkte vi att de var förlorade? De gick för att hämta olja, och när de kom tillbaka står det i vers 11-12:

“Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte.”

Vi ser samma sak här som i historien om Noa. En dörr som stängs och det är Herren som stänger den. Vem var utanför? Folket före floden som inte var redo, som inte hade beslutat sig och som inte hade lagt ner tid för att tro och söka mer av Gud.

Vilka var utanför här? Det var de oförståndiga, och vad gjorde de? De knackade på dörren, men den var stängd.De som knackade på dörren på Noas tid var också av gruppen som var utanför, och de hade inte förstått att de var förlorade förrän floden kom.

De här bibelverserna finns här för att hjälpa oss och de varnar oss så att vi kan vara redo och förberedda. Vi har Guds Ord och den helige Ande. Vi har Jesus och det enda vi behöver göra är att vara nära honom, söka honom och fylla oss konstant med hans Ande. Varför är detta viktigt? Jo, för vi vet inte dagen eller stunden då Herren kommer tillbaka till den här världen. Det här är en kallelse om att Jesus kommer snart och att han kommer som en tjuv om natten.

Det finns också många fler händelser i bibeln som följer de här linjerna. I Daniels bok, i Uppenbarelseboken och i flera andra böcker ser vi hur linjen följs, med samma varning som visar oss hur den sista tiden kommer att vara. Vilken grupp kommer att hamna utanför och vilken grupp kommer att komma in?

Mitt budskap idag är att vi ska vara uppmärksamma på vad Guds Ord säger, vad det vill lära oss och varna oss för. Som det står i Markus 13:33:

“Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne.”

Det här är ett budskap till alla och jag hoppas att vi kan stå fasta och behålla hoppet som vi har fått av Gud, trots all kris och allt som nu händer i världen; att vi kan vara trogna, söka Gud och inte älska den här världen och inte heller samla skatter i den här världen. Till slut kommer allt ändå att gå förlorat. Det är bättre att tro på vad Gud har gjort och vara som Noa, som lyssnade på hans ord. Han kanske inte såg allt som skulle hända helt klart men han lyssnade och gjorde som Gud hade sagt. Han predikade för de förlorade.

Vilket är då budskapet för oss? Gå! Predika! Samma budskap som jungfrurna hade. Dessa lampor som skulle lysa för de förlorade, för dem som inte hade tagit emot Herren, för dem som inte hade förstått att ljuset och frälsningen finns hos Gud.

Vi får inte heller lämna det som står i Matteus 24 om Guds budskap som ska bli predikat innan den sista tiden. Vilka är det som ska predika det? Det är du och jag, och tiden är kort – Herren kommer. Amen.