Foto Maria

Beröm, Berömmelse, Berömma sig. En text om självberöm och skryt och den gudlösa människan.

GT varnar ofta för självberöm och skryt, 1 Kon 20:11; Ords 25:14. Ofta framställes självberömmet som uttrycket för den dåraktiga och gudlösa människans grundinställning, Ps 52:3; 74:4. Ty självberömmet visar att människan sätter sin tillit till sig själv och inte vill bero av Gud. Jfr Ps 49:7. Men Gud ensam är den som har makten. Inför honom måste allt mänskligt beröm tystna, Domarboken 7:2; 1 Sam 2:2. Det finns ett enda berättigat självberöm, nämligen det att man berömmer sig av att känna Herren, Jer 9:23.

Israel prisar honom, 5 Mos 10:21. Över honom fröjdas man, Ps 5:12; 32:11; 89:17.
NT säger att judarna berömer sig av Gud, Rom 2:17, av lagen, Rom 2:23. Men detta är i verkligheten detsamma som att de sätter sin tillit till yttre ting, Fil 3:3.
De förtröstar alltså på sig själva, intar en självständig hållning i förhållande till Gud. Människan bör i stället känna sitt beroende av Gud.
Genom Kristus är det nu möjligt att komma i ett sådant förhållande till Gud. Det sker genom tron, utan de gärningar som lagen kräver, Rom 3:21-26. Vår berömelse är utesluten, Rom 3:27. Inte ens Abraham har något att berömma sig av inför Gud, Rom 4:1.

Men den troende människan har rätt att berömma sig av Gud genom Kristus, Rom 5:11. Ty i Kristus har Gud gjort till intet allt som “någonting är” inför judar och hedningar,, för att ingen människa skall kunna berömma sig inför honom, 1 Kor 1:25-30. Den kristne har gett upp allt självberöm, dvs all självförtröstan, Fil 3:7-10, och berömmer sig endast av Kristus, Fil 3:3, och av hans kors, Gal 6:14. Inte heller skall den kristne berömma sig för det han uträttar för Herren, Gal 6:13 f., ty det är i verkligheten inte hans gärning. Det är Guds nåd som är med honom, 1 Kor 15:10; 3:5 ff.

Den kristne berömmer sig också av de lidanden, som Gud låter komma över honom, Rom 5:3, jfr 2 Kor 11:30. Detta gör han med blicken riktad på den kommande härligheten, Rom 5:2. “Det är ingen som gör något utan Gud ensam verkar allt i allting, och alla skapade varelser är Guds verk, som vi bekänner:
“Jag tror på Gud Fader, allsmäktig”. Allsmäktig är han så, att i alla och genom alla och över alla ingenting verkar utan hans makt allena. Detta är en mycket hög artikel och innefattar mycket i sig, nedslår på en gång all högfärd, förmätenhet, falskt förlitande och upphöjer bara Gud, ja anger orsaken till att Gud ensam bör upphöjas, nämligen att han gör allting”. (Luther).
Allt vad en kristen äger är alltså en gåva, och han kan berömma sig endast av det som Gud uträttar. /Källa: Biblisk uppslagsbok

/Maria