Kapitel 3

Inledning till Predikaren

Predikaren kallas på hebreiska Kohélet, ”Samlaren” – en som samlar på vishet (1:16) och samlar folket till undervisning (12:9), vilket återspeglas i bokens grekiska och latinska namn, Ecclesiastes. Författaren nämner inte sitt namn men presenterar sig som ”son till David, kung i Jerusalem”, vilket enligt traditionen syftar på Salomo som regerade ca 970-930 f Kr. Han var vida berömd för sin vishet (1:16) och skrev merparten av Ordspråksboken, men föll i synd genom hedniska kvinnor, makt och rikedom (1 Kung 11, jfr Pred 2 och 5 Mos 17:17). Predikarens bok har traditionellt tolkats som ett vittnesbörd om Salomos omvändelse på sin ålders höst. Allt jordiskt som njutning (kap 2), rikedom och arbete (4-6) och kunskap (7-9) har visat sig vara ”förgängligt och ett jagande efter vind” (1:14), och att inse detta är en förutsättning för förnöjsamhet och gudsfruktan (12:13, jfr Matt 6:33f, 1 Tim 6:6). I judisk tradition läses Predikaren under lövhyddohögtiden i oktober. Särskilt kända är avsnitten om att allt har sin tid (kap 3) och om ungdom och åldrande (11:9f).

Allt har sin tid

1 Allt har sin tid,det finns en tid för allt som sker under himlen:2 en tid att födas och en tid att dö,en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,3 en tid att dräpa och en tid att hela,en tid att riva ner och en tid att bygga upp,4 en tid att gråta och en tid att skratta,en tid att sörja och en tid att dansa,5 en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar,en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag,6 en tid att söka upp och en tid att tappa bort,en tid att förvara och en tid att kasta bort,7 en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,en tid att tiga och en tid att tala,8 en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred.9 Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.12 Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.14 Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.

Ja olika tider har både du och jag mött, men de värsta och bästa tiderna har jag haft som troende, som Jesu lärjunge. Gud har lagt evigheten i mitt hjärta och jag undrar hur den blir. Mycket har också rivits ner och jag skulle vilja bygga upp något nytt, tillsammans med Gud, min HERRE. Livet är kort och därför borde vi spendera all tid vi har i Jesu närhet för att gå rätt och komma rätt en dag.Predikaren tycker inte alltid som vi människor gör eller har rätt i allt, men visst tål allt som står i boken att tänka till om, flera gånger än en! /Maria

Människans förgänglighet

16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.19 Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?22 Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?

Kapitel 4

Förtryck, möda och ensamhet

1 Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand, och ingen tröstade dem. 2 Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. 3 Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.4 Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. 5 Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. 6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.7 Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: 8 En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.9 Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. 10 Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. 11 Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

13 Bättre en ung som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. 14 Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. 16 Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för. Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Förhastade löften

17 Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.