Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 6. Trilaterala Kommissionen (TC).
Från: Peter Krabbe
’
I detta avsnitt skall vi bekanta oss med Trilaterala Kommissionen, TC (Trilateral Commission), den tredje av de viktigaste styrgrupperna för globalismens genomförande. TC bildades 1973 och sist efter CFR år 1921 och Bilderbergruppen år 1954. Många undrar säkert varför alla dessa grupper behövs, särskilt som de till stor del innehåller samma medlemmar. Men deras uppgifter skiljer sig ändå åt, inom ramen för samma målsättning. CFR var redan från början mer politiskt ideologiskt och hade som främsta målgrupp den amerikanska regeringen och dess dignitärer, dess dominans av Utrikesdepartementet är idag nästan total. Som en följd därav blev CFR också den viktigaste maktfaktorn vid expansionen av globalismen i samband med förenandet av Europa efter andra världskriget. Bilderberggruppen, som bildades därefter, hade som uppgift att sammanföra den styrande eliten, inte bara i regeringskretsar utan också inom det i västvärlden församlade näringslivet, bankväsendet, militären genom NATO och opinionsbildarna genom media och universitet. Genom TC, som bildades 20 år senare, togs ett steg mot ett enande i internationell bemärkelse. Verksamheten skulle baseras på tre regioner – en nordamerikansk, en europeisk och en östasiatisk med bas i Japan och med gemensamma möten, därav namnet. Bilderbergruppen var genom NATOS dominans begränsad till dess militära intresseområde, medan TC kunde gå vidare med en mer civil agenda till andra världsdelar.
Antalet nationer som deltar i TC:s möten växer stadigt och man kan alltmer likna TC vid ett privat FN i miniatyr, men inriktat på global ekonomi och företagsamhet på ett sätt som inte fungerar i FN. Dessutom är den breda demokratiska basen i FN ointressant för TC, som istället hävdar den finansiella maktelitens förtur till den globala beslutsordningen.
David Rockefeller kan ses som grundare och drivande kraft i TC, vilket innebär att kretsen kring honom själv dominerar TC i lika hög grad som CFR och Bilderberggruppen. Ett bra exempel är Peter Sutherland, den europeiska regionens ordförande i TC under många år. Det var Peter Sutherland som efter valet i Sverige klappade Morgan Johansson på huvudet och uppmanade till ökad invandring, vilket Johansson självklart lovade att stå till tjänst med. Vem är då Peter Sutherland? På hans meritlista hittar vi titlar som irländsk general, EU-kommissionär för konkurrensfrågor, FN-kommissionär för migrationsfrågor, styrelseordförande för British Petroleum (BP), styrelseordförande i finansbolaget Goldman Sachs och styrelsemedlem i teknikföretaget ABB (tillsammans med Percy Barnevik) och generaldirektör för WTO. Därutöver naturligtvis medlem i Bilderberggruppen. Helt enkelt, en typisk medlem av den maktelit som gör anspråk på att styra världen, med sina fingrar överallt i smeten.
TC:s möten bevistas av 350 personer från de tre regionerna och man träffas en gång om året, på varierande platser i världen i likhet med Bilderbergarna. TC ger varje år ut rapporter i sin Task Force Reports, som avhandlar de ämnen som ledningen fastställer. Till skillnad från de andra grupperna ger därmed TC möjlighet till en viss insyn, dock utan att de viktigaste målen avslöjas för allmänheten.
En av grundarna, Zbigniew Brzezinski, såg som målsättning ”skapandet av en gemenskap mellan de utvecklade nationerna, som effektivt kan ta itu med de större angelägenheterna som mänskligheten står inför”. Man såg fyra maktpelare som viktiga – ”de politiska, monetära, intellektuella och andliga”, allt under en central världsregering. Skillnaden mot den ideella inriktningen hos FN är här tydlig, TC representerar en existerande elit i avsikt att de facto styra världen, möjligen kan man acceptera FN som ett rådgivande parlament.
Eftersom världens oljekartell har en stor representation i TC kan man inte förbise sammanträffandet mellan bildandet av TC 1973 och den stora oljekrisen i kölvattnet på Suezkrisen och krigshandlingarna i Israel-konflikterna samma år. Oljepriset fyrdubblades på kort tid vilket förde fram till en global ekonomisk kris. Här blev de nationella rörelsernas skadliga inverkan på ekonomin påtaglig, något som särskilt Rockefeller, med sina kombinerade finans- och oljeintressen (Standard Oil) drabbades av. Synen på hur arabländerna framöver borde behandlas genom sin roll som huvudleverantör till världens industriländer blev ett steg framåt för globalismen. Deras växande oberoende och kaxighet var ett problem som måste lösas. Samma år togs planerna på ett Eurabia upp, spridningen av islam till västvärlden i utbyte mot säkrade oljeleveranser och återinvestering av kapital som inte kunde vara produktivt i Mellanöstern. Mer om detta senare.
Senatorn och förre presidentkandidaten Barry Goldwater skrev i sin bok With No Apologies om TC: ”vad trilateralerna verkligen avser är att skapa en världsomspännande ekonomisk makt som står över de politiska regeringarna i de nationalstater som är involverade. I egenskap av förvaltare och skapare av systemet, kommer de att regera över framtiden”. Goldwater som var öppet kritisk till globalismen, möttes av en motkampanj i presidentvalet som snabbt gjorde honom chanslös i kampen om presidentposten. Samma ”omhändertagande” utsattes den redan sittande presidenten Nixon för när han tvingades avgå på grund av Watergateaffären, en affär som konstruerades av medlemmar i CFR och TC i just det syftet. Nixon ville införa lagstiftning i syfte att kontrollera priser och löner för att stoppa inflationen, något som irriterade globalisternas planer att kunna styra räntenivåerna enligt sin egen agenda. Lagen (NEP) avskaffades direkt vid Nixons avgång.
Bättre tur hade Jimmy Carter, som efter att ha blivit utsedd av Rockefeller som lämplig presidentkandidat, kunde vända sitt femprocentiga väljarstöd till en övertygande seger med hjälp av hela CFR/TC-etablissemangets propagandaapparat. Carter blev sedan en lydig president. Samma stöd har satt både George W Bush och Barack Obama på presidentposten, i det senare fallet med John Kerry sam vakthund.
Att både president och utrikesdepartement i USA kan kontrolleras och styras av oligarkernas aktörer är fundamentalt för genomförandet av den globala agendan. Än så länge är USA:s inflytande i den internationella politiken omfattande. Att monopolisera finansmarknaden, råvarumarknaden och näringslivet i övrigt genom globala företag är ett riskprojekt om man inte också har en stark politisk kontroll globalt.
Finanspolitiken bygger på principen att skuldsätta nationalstaterna, vilket genom en ofrånkomlig inflation ger den utlånande parten ett ständigt växande inflytande, i utvecklingsländerna behöver man kontinuerligt fortsätta att låna för att klara räntebetalningar varigenom låneskulden ökar i all oändlighet. I slutändan avgör finanskartellen hur landet skall styras (jmf Grekland). Detta i sin tur är avgörande för att säkra råvarutillgångar i utvecklingsländer, särskilt oljan (jmf Venezuela som nu straffas för att inte lyda USA). Genom en monopolsituation i näringslivet kan man genom att lägga ner eller starta upp nya företag styra hög- respektive lågkonjunkturer efter behag, perioder med låg ränta och låg inflation kan användas för att locka till lånefinansierade investeringar som sedan ger en god utdelning för långivaren när trenden vänts till hög inflation och hög ränta.
Nyckeln till allt detta är statlig kontroll, förutsatt att oligarkerna själva kontrollerar staten. När starka nationalstater som Ryssland sätter sig på tvären skramlar man med vapnen, som finns till hands i NATO:s arméer. Målet är att nationalstaterna försvagas och helst försvinner till förmån för ett globalt styre efter samma modell.
I denna agenda ingår då också att förhindra privat verksamhet som kan underminera monopolsituationen, på samma sätt är inskränkandet av individens frihet och yttrandefrihet nödvändigt för att staten, den nationella eller globala, skall kunna upprätthålla full kontroll över sina undersåtar. Det finns anledning för dem som hyllar globalismen att fundera en gång extra över om detta är rätt väg mot framtiden, en annan fråga är i vad mån vi fortfarande har någon möjlighet att stoppa den? Viktigast av allt – förstår våra politiker vilket spel de deltar i, med eller utan ögonbindel?
För den som funderar över denna sista fråga kan det vara intressant att få veta att Carl Bildt – enligt egen uppgift – är medlem i Trilaterala Kommissionen. Det kanske förklarar en del om det senaste decenniets politik även i vårt lilla Sverige…
*
Full kontroll läser vi om här, NATO och vapen, monopol, globalt styre och framtiden. Framtiden, vad vet vi om den? Den frälste kan läsa om framtiden i bibeln, läsa om det globala styret under Antikrist! och läsa om JESU ÅTERKOMST. Det skall bli skönt och ljuvligt den dagen!För världen är redan totalt kaputt! Det är mer än dags att ta emot JESUS i ditt liv!
/