Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,
den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.
Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.
Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.
De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;
och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.
Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,
den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.