Maria: -Jaa det finns så många s k sekter, ställen där man blir förnedrad , ja du hör vad Madeleine berättar här. Ta det till dig och tänk efter vilken hemsk värld vi lever i och hur de s k troende kristna ofta bär sig åt som svin. Det mesta handlar om pengar, ja! Det finns många s k församlingar i Sverige som har just sådana modeller på sina s k kristna församlingar! AKTA ER!! Video nr 2 är borttagen av leverantören
Tack Madeleine! /Hälsn Maria
Av Thorbjörn Johansen
medlem i SAM ©2002
https://www.eaec-se.org/articles/Johansen/LivetsOrdBakomFasaden1.htm
ANTALET SEKTER OCH VILLOLÄROR har ökat avsevärt de sista åren och är en indikation på att vi närmar oss den yttersta tiden. Många villolärare uppträder och förvillar många, Matt. 24: 3-5. Det är många kristna i både Sverige och hela världen som har ryckts med i den så kallade Trosrörelsen. I Sverige företräds denna rörelse främst av Livets Ord, med Ulf Ekman som ledare. De som tagit examen på hans bibelskola i Uppsala, har nu ”planterat” församlingar överallt, i Sverige, de övriga nordiska länderna och i före detta östblocket. Jag vill med det jag skriver här inte komma åt eller nedvärdera människorna inom trosrörelsen, inte ens Ulf Ekman. Jesus älskar dem lika mycket som han älskar oss andra, och det är till sist Gud som dömer. Min avsikt är istället att försöka avslöja det stora bedrägeri som håller på att ruinera den svenska kristenheten, andligt och ekonomiskt, med en avskyvärd och bibelstridig villolära som grund.
LIVETS ORD GRUNDADES den 24 maj 1983 av Ulf Ekman. Den ursprungliga församlingen i Uppsala har i dag ca 2000 medlemmar. Med alla anslutna församlingar runt om i landet, är det totala antalet medlemmar i Sverige nästan 20 000 personer. Församlingen är en stiftelse, med på livstid självutnämnda styrelsemedlemmar Många sådana rörelser är stiftelser, bara för att samhället inte ska ha så bra insyn i t.ex deras ekonomiska förvaltning.
I styrelsen sitter Ulf Ekman, hans hustru Birgitta, assisterande pastorn Roberth Ekh med hustrun Åsa, Ekmans svärfar Sten Nilsson, samt svägerskan Maj-Kristin Svedlund.
Ulf Ekman kan dock vara ensam firmatecknare i affärer.
Roberth Ekh blev i år församlingsföreståndare, eftersom Ekman nu ska ägna sig åt ”internationellt” arbete, vilket inte innebär att han släpper kontrollen över hemmaplan. I Ekmans predikan jan 2002 på Livets Ord fördömde han Skolverket och deras kritik av yttrandefriheten på skolan genom att påstå att ”alla skolministrar håller på med djävulens verk.” Detta påpekades i tv-programmet ”Debatt” ett par veckor senare. När den biten av hans predikan spelades upp för honom, fick man ett intryck av att Ekman skämdes litet. Men han är väldigt duktig på att prata bort sin toppstyrning som ledare av Livets Ord inför journalister. De har ju dessutom inte någon större insyn i Ekmans mycket totalitära styre över sina medlemmar, och mycket av det som egentligen pågår i hans ”ministry” får omvärlden aldrig veta.
Ekman har från början prästutbildning. Men det enda uppdrag som han har haft inom Svenska kyrkan är en mycket kort tid som studentpräst i Uppsala. De flesta studenter som minns honom från denna tid, minns honom som ”inspirerande,viljestark, lojal, en som ställde upp, såg till allas bästa och ville att studenterna skulle ha ett bra andligt liv.
Dessa säger i nästa andetag: ”Men sedan har något hänt …”.
Enligt Sten Nilsson, svärfadern, var det EFS-arna som opponerade sig mot Ekmans stora inflytande. Det blev en viss ”rörelse bland studenterna”. Sten Nilsson försöker på så sätt förklara orsaken till att Svenska Kyrkan tidigt ställde sig negativ och avvaktande till den nya rörelsen. Men orsaken till den den försiktiga hållningen bland kyrkorna var en annan: rörelsens teologi. Det är helt klart att Ekman påverkats av svärfadern Sten Nilsson, som under Ekmans studietid lånade honom böcker och band av Kenneth E. Hagin & Kenneth Copeland. Trosrörelsens verklige grundare var dock ingen annan än
Essek William Kenyon som verkade under första delen av 1900-talet (födelseår okänt, d.1948) och hade sina rötter i rörelsen New Thought. Denna rörelse trodde på helande genom suggestion, positivt tänkande och människans inneboende gudomliga energi som ger ”makt, hälsa och framgång.”
Medan Ekman gick på teologiska fakulteten i Uppsala skrev han en uppsats med namnet ”Jesus helar i dag” vilken baserades på E W Kenyons bok ”Jesus the Healer.” Enligt Ekman, var det under denna tid han fick kunskap om att Jesus har burit våra sjukdomar, och att man som kristen inte behöver lida några svårigheter alls här i jordelivet, ekonomiska eller materiella. Han fick senare också kunskap om att en ny ande föds och att den gamla anden utslocknar när man blir född på nytt. På detta sätt har en kristen redan här på jorden i sin ande nått det himmelska tillståndet, säger Ekman.
Det dröjde emellertid inte länge, förrän Ekman flyttade till USA för att bedriva vidare teologistudier hos Kenneth E. Hagin på Rhema Bibelskola i Tulsa (1981-82), där han ansågs som mycket lovande. I en intervju i Kyrkans Tidning säger Ekman om sig själv: ”Jag är auktoritativ, men jag har någon att göra räkenskap inför. Jag sticker inte under stol med att det ytterst är jag som håller i det här bygget.” Han upplever sig ha fått ett mandat från Gud att predika evangelium för ”Sverige, Skandinavien och hela västvärlden”. Denna indelning ingår i den uppenbarelse Ekman fick vid sin evangelistskolning hos Hagin. Den andra hälften av världen är enligt samma uppenbarelse tilldelad David Yonggi Cho från Korea. Denne blev känd för snabbt växande ”trosförsamlingar” och hade 200 000 medlemmar i sin församling ”Full Gospel Central Church” i Seoul, Sydkorea redan1983.
Sådana siffror har inte Ulf Ekman nått, men västvärlden är väl också mera svårarbetad när det gäller andliga ting. Enligt samma uppenbarelse ska Afrikas räddare komma från Sydafrika. Ekmans eget mål är, som han säger, västerlandets kristnande. I en sådan situation blir det lätt att man tror att hela sanningen finns hos den egna rörelsen och att alla andra har tagit fel. Ekmans rörelse är inte precis bibeltrogen. Man kan nog inte predika vad som helst och sedan kalla det Guds Ord.
LIVETS ORDS TEOLOGI STÄMMER INTE MED BIBELN!
Vi ska med Bibelns hjälp här nedan vederlägga Livets Ords lära till 100 procent.
FRAMGÅNGSTANKAR
Det internationella namnet på framgångsteologin eller trosförkunnelsen (trosrörelsen) är Rhema. Namnet”Livets Ord”, sägs vara taget ur Bibeln, men kan kanske vara en variant av det grekiska ordet rhema (som i Hagins ”Rhema-institut”), som betyder ”det levande ordet.”
Ekman har numera brutit med Hagin, men inte med hans teologi. I rörelser med starka personligheter blir det förr eller senare en brytning dem emellan, för det är svårt för två starka män att samtidigt stå på samma scen. Ett exempel på att det skett en total brytning mellan de två är att Livets Ord nu har en egen rörelse i USA (Word Of Life) lett av en före detta elev från bibelskolan i Uppsala. En annan konsekvens av brytningen var att Ekman plötsligt fann sig stå ensam med den stora uppgiften att förkunna världens frälsning. Det ordnade sig dock vid mötet med David Yonggi Cho, som gärna ville påbörja den återstående delen av världens frälsning, tills den ovan nämnde sydafrikanen dyker upp (han som ska rädda Afrika).
Ordet framgångsteologi kommer från det amerikanska framgångstänkandet inom affärs-världen och uppkom under tiden för ”Holiday Magic” (en företagsorganisation som under 1960/70-talen erbjöd ”genvägar” till rikedom). Trosrörelsen har också stor fallenhet för det positiva tänkande som präglar New Age. Positivt tänkande vann terräng i Sverige genom böcker som N. V. Peales ”The power of positive thinking” och togs upp inom kyrkorna av t ex Svenska Journalenskribenten Harry Lindquist och Stanley Sjöberg. Hörnstenarna i framgångstänkandet blev att om Gud är med en människa i livet, syns det i hennes sociala omständigheter och ekonomi. Frälsning, hälsa, ekonomisk framgång, lycka och vänner var givna. Man var garanterad framgång på alla livets områden.
En medlem i Livets Ord fick inte vara olycklig, fattig, sjuk eller utan pengar vid denna tid. Detta var en allmän uppfattning om Livets Ord på 80-talet. Och ännu är det så att en sökande till bibelskolan ska ha med sig rekommendationer från två kristna ledare, fylla i ett formulär med ytterst personliga och integritetskränkande frågor, som gäller t ex personlig ekonomi, bibelsyn, personliga böjelser och svagheter, sjukdomar, sexuell läggning, relationer och relationsproblem. Skolan garderar sig på detta sätt mot att få in personer som på något sätt är ”svaga” och som inte har utsikter att nå de teologiska och sociala krav Livets Ord ställer på sina elevers framtid inom rörelsen. Det svaga Guds käril får väl söka sig någon annanstans. Det gäller att till varje pris hålla sekten ”ren,” eftersom Ekmans doktriner och ”smörjelse” annars kan besmittas.
KRITIK OCH KURSÄNDRING
Ekmans mycket kritiserade ”framgångsteologi” har dock på senare tid fått stryka på foten för en mer stömlinjeformad trosförkunnelse. Nya ingredienser är missionen och Israelfrågan. Det som sker inom Livets Ord liknar det som sker inom geografiska stater – när den inre kritiken blir stor och man tycker man bör göra en kursändring, framhåller Ekman, precis som ett statsöverhuvud, yttre omständigheter och problem som något undersåtarna kan ta hand om, och kan på så sätt kanalisera all inre kritik mot yttre gemensamma uppgifter. Ekman, som den skicklig ledare han är, har också insett att kritiken har varit överväldigande mot Livets Ords betoning på framgångsteologi. En förkunnelse som inneburit att diskriminering av svaga, handikappade, sjuka, eller ekonomiskt lidande måste avledas på något sätt. Nu framhåller han istället den Helige Andes utgjutelse, andedop, tungotal, helbrägdagörelse, profetia och mission (främst mission i forna östländer), dvs missionsbefallningen och den Helige Ande. Ekman ser sin rörelse som en inofficiell paraplyorganisation för hela den karismatiska rörelsen i landet. I kombination med detta och den starka bindningen till Ekmans egen person, blir resultatet, att när kristna kritiserar Livets Ord, tolkar man inom rörelsen detta som kritik av Den Helige Ande, med andra ord Gud själv. Därför ser helst Livets Ord att ingen kritiserar dem inom kristna kretsar!
ALLADINS LAMPA
Eftersom Gud är god måste alla problem i människans tillvaro komma från Djävulen. Så resonerar man inom Livets Ord. Demonernas och djävulens verk är viktiga ting att lära känna för den sorts andliga människa man predikar. Ekman erkänner själv att han av misstag bjudit in talare, som överdriver predikan om demonutdrivning. För många blir också väntan på ”ännu osynliga mirakel” så ångestladdad att hela deras trosvärld rasar samman. Skulden för uteblivet mirakel är helt och hållet den enskildes. Tron inom Livets Ord är, att man till varje pris måste hålla fast vid att helande och materiell välgång redan är given av Gud, i den stund man bett om detta! Man tar således för givet att Gud i allt har samma vilja som den kristne. Låter inte detta som historien med Alladin och hans lampa? Många har lämnat rörelsen besvikna, när deras och Guds vilja inte för tillfället varit den samma. Att tro att man kan sträcka sig in i den osynliga världen, och med trons hand hämta i stort sett vad man vill in till den synliga världen är ju inte tro, utan i själva verket MAGI! Tro är att be och sedan lämna saken i Guds fadershand, och veta att han gör det som är bäst för mig. Men när man ber på Livets Ord, är det inte frågan om något annat än att man försöker tvinga Gud! Gud ser och hör mig när jag ber, men jag kan inte tvinga honom att allt ska bli som jag vill. Jag kan be: ”Ske Din vilja, inte min …” Men i Livets Ords förkunnelse blir det ju tvärtom så, att Gud är ”användbar” för människan.
Enligt Ekman är ”människan en ande som har en kropp och en själ. När människan blir frälst dör den gamla anden och en ny ande föds. Människans ande blir det verkliga jaget, medan själen och kroppen är underordnade. Själen är det jag som har sinnet, viljan, känslan och förnuftet, och kroppen är en plats där själen bor. Människan blir då huvudsakligen en ande. Det är bara med människans ande som Gud kan kommunicera. Gud kan inte tala till människan genom hennes sinnen och känslor. Frälsningen betyder inget för kroppen och själen. Bara anden blir frälst, det andra får man klara själv.
Den frälsta anden kan inte erövras av Satan. Därför blir det denna oövervinnerliga andes uppgift att invadera kropp och själ. Inget är omöjligt för denna ande. Målet blir att både själen och kroppen ska underordna sig den nya ande som man har fått. Sinnena ska man inte lyssna till längre, de ska styras av den inre anden. En lära där man delar upp människan på detta vis kallas dualism, en uppdelning av människan i två världar. Själavård blir onaturligt och onödigt. Vård av anden och att lyssna till det innersta blir det nya sättet att leva som kristen. Detta betyder också att muntliga såväl som nedskrivna egna uppenbarelser alltid kommer från Gud.
Man får problem inom Livets Ord med denna dualism när man börjar tala om hur Gud blev människa i Jesus Kristus (inkarnationen). Dessa svårigheter delar Livets Ord med andra rörelser som ser det andliga och det fysiska som två oförenliga principer. Jesus kan inte vara Gud, utan blir en människa, som Guds Ande tog sin boning i en tid och verkade genom honom. Jesus blir en slags prototyp för den oövervinnerliga anden i en människa. Den pånyttfödda människan kan bli precis som Jesus, en övermänniska, tankegångar som inte är ovanliga i New Age. Den klassiska försoningsläran; att Jesus med sin död på korset försonade hela världen är inte god nog för Livets Ord. Därför placerar man Jesu död i den andliga världen och när Jesus (med Satan som herre) lidit nog i helvetet, far han först till himlen och lämnar där beviset Lammets blod, sedan far han ner till graven och uppstår, och visar sig sedan för lärjungarna och återvänder sedan till himlen. Ganska krångligt. Men så blir det när man förvanskar Guds Ord. Rörelsen balanserar här på gränsen till gnosticism.
LEDARENS ORD
Bibeln är norm för oss, säger Ekman, men är den det? I Livets Ords teologi står ju en pånyttfödd ande i direkt kontakt med Gud och behöver inget skrivet ord för sin ledning. Men detta betyder också att när en sådan ande, till exempel Ekman, talar så blir hans ord gudomliga. ”Andesmorda ledare eller profeter” får därför en enorm betydelse i Livets Ord. Är man en evangelist i trosrörelsen är strävan efter denna oumbärliga gåva, den inre Bibeln eller uppenbarelsen mycket viktig för att han eller hon ska få den rätta ”auktoriteten”.
Man kan gott säga att Livets Ord utövar tankekontroll. Ledarens ord blir till Guds eget ord och ingen får tolka Bibeln annorlunda. Detta är en allvarlig synd som kräver bekännelse och syndaförlåtelse och den medlem som står emot anses vara besatt av demoner. Detta ger medlemmarna skuldkänslor som gör att de kontrollerar sig själva. Det behövs inga fångvaktare, inget fängelse. Rörelsens medlemmar kontrollerar sig själva. Om någon kritiserar Ledaren förekommer även hot om ett gudomligt straff och till och med förtäckta dödshot. Ekman ser sig själv som en auktoritet som alla måste lyda, och den bibeltolkning han lärt sig av Hagin, jämte Ekmans egna visioner, kan inte ifrågasättas. Det tillägg som Livets Ord gör genom att sätta egna uppenbarelser över Bibeln, liknar ett annat tillägg, nämligen det som finns beskrivet på första sidan av Mormons bok: ”Mormons bok är helig skrift, jämförbar med Bibeln,” och ”I likhet med Bibeln innehåller den det eviga evangeliets fullhet, den skrevs genom uppenbarelsens och profetians ande.” Enligt mormonerna.
I Magazinet (35/97) säger Ekman: ”Väckelse och karismatisk kristendom har ofta lidit av den frihet väckelsen åstadkommit (med det menar han främst Livets Ords väckelse).
”I mer etablerade kyrkor finns utformade ordningar där lärofrågor, sociala frågor och enhetsfrågor avgörs. Där har ofta traditioner och människomeningar dödat Andens liv och frihet och skapat ett kompromissat evangelium utan kraft.” Detta uttalande väcker åtminstone fem frågor att besvara:
– Är det inte viktigt att definiera den tro vi fått genom att läsa Bibeln? Jo. Kan den andliga uppenbarelse Ekman anser sig ha inte definieras? Måste de bibliskt grundade församlingarna i Sverige nödvändigtvis ha dödat Andens liv och frihet med en noga definierad lära och ordning? Uppstår väckelse bara i oordnade former? Nej, långt därifrån. Bibeln är en lykta, och ett ljus på min stig, säger Psaltaren. Gud är ordningens och fridens Gud, inte oordningens.
”I väckelse- och karismatiska rörelser, har däremot lärofrågor och frågor om den andliga vägen” fortsätter sedan Ulf Ekman, ”ofta avgjorts enbart av den enskilde troende eller av en väldigt liten grupp människor som på ett exklusivt och elitistiskt sätt enbart talat för sin egen rörelse, grupp eller speciella lära. – Detta beror ju också på att i väckelsesammanhang har ofta en exklusiv ande velat ta över”. Sedan talar han vidare om enhet och sträcker ut en hand till förbrödring. Vågar kyrkoledarna i Sverige ta emot den utsträckta handen? Eller är denna utsträckta hand bara ett led i Ulf Ekmans egen vision om att vara ledare för kristenheten i västvärlden?
Det värsta brottet för en medlem i Livets Ord är att vara kritisk. Kritik och tvivel är som sagt inte bra och hör inte hemma i en andemänniska. Helande och framgång är det centrala budskapet och detta hamras in.En kristen kan ju, enligt Ekman, med hjälp av sin ”trosarm” sträcka sig in i den osynliga världen och plocka åt sig vilka andliga välsignelser han själv vill. I hälsan visas då måttet av tro hos den kristne, och inte ett förlitande till Guds under eller nåd. För många medlemmar i Livets Ord blir tron ett väntande på ett uteblivet under. Detta under kommer till slut, bara tron bli stark nog, anser man. För att undvika att få alltför svåra frågor om utebliven helbrägdagörelse, är ett högt uppskruvat tempo med mycket musik i gudstjänsterna betydelsefullt. Då behöver man aldrig redovisa undren.
När skratt och omkullfallande i anden (man ”puffar” faktiskt omkull folk, varvid någon står bakom personerna och fångar upp dem) och ”häftig sång och musik” förekommer i oavbruten konstant takt,
då hinner man inte ens till sig själv ställa den gnagande frågan: ”Varför blev jag inte frisk?” Man får inte heller erkänna för sig själv att man är sjuk, för det är ett misslyckande.
Istället ska man upprepa ”Jag är frisk, jag är botad!” tills symtomen viker. Det är helt ovidkommande om sjukdomen är vanlig huvudvärk eller något allvarligare. Man får absolut inte acceptera sin sjukdom, för det är det samma som att ta emot den av djävulen. Onekligen leder detta hos många till allvarliga problem med tron. Man börjar fråga sig hur Gud egentligen är. Är Gud kärlek? Älskar han mig? Vad har jag gjort för fel?
Helande är något som Gud ger sina barn av kärlek. Men Livets Ord liknar en snabbköpsbutik där man går och tar ner helande från hyllan! Kristen tro ska inte skapa och förstärka problem. Den Jesus vi lär känna i evangelierna sprider glädje och positiva tankar utan tvång. En kristen tro ska vara en välsignad och befriande tro. Herren är vår hjälp på alla livets områden. Andligt och själsligt, såväl som kroppsligt. Halleluja! Prisat vare Herrens namn!
BUDSKAP UTAN MOTSTÅND
Livets Ord har alltid satt upp en fin evangelisk fasad, till synes ogenomtränglig. Förutom Svenska Kyrkan har dessutom många troende i de frikyrkliga samfunden ställt sig skeptiska till Livets Ord, särskilt i början av deras verksamhet.
En vän till mig uttryckte det ungefär så här: ”Jag vet, att det är något fel med den rörelsen, men jag kan inte sätta fingret på vad det är.”
Livets Ord har lovsång och bön, helande och bibelstudier, och Bibelns under och tecken predikas. Detta har inte betonats tillräckligt i kyrkorna under årens lopp, fast det finns en stor längtan efter det i kristenheten, och jag tror, även hos ”medelsvensson”.
Det som gör en fullständig analys av Livets Ord svårgripbar för en vanlig kristen, är deras syn på hur Gud försonat världen genom Jesus Kristus; Jesus som gudom, synen på den andliga människan och omvärlden, etc. Därför är rörelsens villfarelse svår att kritisera. Livets Ord kan alltid svara med att de står för en ”klassisk kristen tro.” Det säger de, men gör farliga avsteg från ovedersägliga och viktiga bibliska sanningar. Medlemmarna i rörelsen har svårt att få sin tro att passa ihop med verkligheten. ”De umgås inte på riktigt”, säger insiders, utan håller alltid en viss distans till varandra, för att inte avslöja sina eventuella svagheter”. (Det skulle ju vara förskräckligt om sådant kom till ledarnas kännedom). Därför umgås man nästan enbart vid samlingarna, eftersom de bara rör den gemensamma tron. Där gör också miljön och stämningen att man lättare glömmer ångest och plågor – åtminstone en stund. Men ändå ser man sig som oövervinnerlig. Den som är född på nytt ”går omkring som Gud själv” säger Ekman i sin bok Övervinnande tro. Man ska helst inte heller umgås med ”folk som inte är frälsta”. På så vis är Livets Ord ett slags ideologiskt kollektiv. Ekman har faktiskt inte skaffat sig sin stora församling på ett helt ärligt sätt. Det finns exempel på församlingar utanför Livets Ord vari vissa medlemmar känt Trosrörelsen tilldragande och helt enkelt fått med sig så många att man kunnat börja ifrågasätta om pastorn i deras församling är tillräckligt troende. Man förklarar att pastorn inte är andedöpt och att man för att få känna verklig frid och välsignelse måste överge församlingen och gå med i Livets Ord, eller så måste hela församlingen göra det och få en ny pastor. Eller så kan pastorn, för att få behålla sin position, också han gå över till Livets Ord.Tyvärr finns det finns exempel på pastorer som har gjort detta, på eget bevåg, och sedan inte tagits emot i Livets Ords gemenskap. Och plötsligt har medlemsmatrikeln på Livets Ord stigit med åtskilliga medlemmar! Någon har gjort ett kap, men plötsligt står den förstnämnde pastorn där, utan egen församling. Och utan arbete.
Så länge Ekman förblir ledaren som inte får ifrågasättas och han själv eller rörelsen inte får kritiseras, samt att medlemmar som vill lämna den utsätts för trakasserier och hot om himmelska repressalier, förblir Livets Ord vad man kallar en manipulativ sekt. Detta trots att man försöker närma sig både Svenska Kyrkan och frikyrkorna i Sverige.
De till Livets Ord knutna församlingarna har ofta orden ”Liv” eller ”Kristna Center” i sina namn, som Livets Källa, Livets Vatten, Vallentuna Kristna Center, Bollnäs Bibel Center, Församlingen Sion – Flens Kristna Center, Församlingen Ordet i Munkedal, Guds Ord i Värnamo, Guds Kraft i Sävsjö, Ordet i Ödeshög, Församlingen Guds Eld, Församlingen Lejonet av Juda i Vasa, Finland, etc.
Maria: JA Nu har DU/NI Läst sådant ni kanske inte visste, men klart o bra framställt och MÅNGA FRÅGOR blev väl besvarade??? DEL 2 Kommer i morgon TISDAG den 2 Augusti 2022
Vi vill här dela med oss av en berättelse som skrivits av en person som under en tid gick till Södermalmskyrkan i Stockholm – en församling på kartan över Trosrörelsen i Sverige. Berättelsen ser vi som en varning för de villfarelser som tydligt florerar i församlingen. /Lennart
Södermalmskyrkan är en ganska stor församling med många olika människor från olika bakgrund. Skulle någon församlingsmedlem läsa detta, kanske denne skulle inte alls hålla med om det skrivna, men detta är i alla fall min historia.
Jag är inte uppvuxen i en kristen familj utan styrde stegen av diverse anledningar till en frikyrka. Jag hade börjat gå i Svenska kyrkan men tyckte den vara för lam. Jag tillhörde sedan Södermalmskyrkan under några år.
Så vad har då en person att säga, som aldrig varit insmetad hela sitt liv i frikyrkojargong, utan istället kommer med andra ögon och öron utifrån? Jag vet sedan tidigare, att ord som mina här, kan, om de inte direkt pekar på en eller flera olika influenser som inte borde finnas i kyrkan, väldigt lätt viftas bort av personer lojala till den typ av kyrkor Södermalmskyrkan tillhör. Det är den typ som influerats kraftigt av lärovindar som inte sprider enbart bibliska budskap. Jag vet att bl a mina ord kan anses vara sprungna av en person som ”inte mår riktigt bra”, eller ”har en störande ande i sig”. Men det finns i alla fall tre influenser som inte är bibliska i Södermalmskyrkan, nämligen Word of Faith (trosförkunnelsen), G 12 samt Latter Rain. Personer som alltid vill vifta bort prövande frågor har svårare att undkomma dessa tre konkreta varningar.
Det är visserligen lätt att sitta på kyrkbänken och tycka och tänka istället för att vara pastor och vara fylld av ansvar. Och det stämmer att det inte finns någon perfekt församling. Men Södermalmskyrkan själv säger att man ska se upp för irrläror, alltså exakt det jag reagerat på just där.
Till en början tyckte jag tiden i Södermalmskyrkan var okej, rentav rolig. Det var många nya olika intryck, en del smått oroande, men mycket var inspirerande och uppiggande. Trevligast av allt var budskapet att det finns en Gud som ser oss, hör oss och vill vårt bästa. Jag fick efter en tid reda på att kyrkan samarbetat omfattande med Ulf Ekman. Många ungdomar gick eller hade gått på Livets Ords bibelskola i Uppsala, och jag visste sedan tidigare att Ekman var kontroversiell ute i samhället. Men å andra sidan är en rejäl tro på Gud kontroversiell överhuvudtaget, så jag undrade varför man ska ta samhällets kritik på allvar. Jag hade hittills inte fått uppfattningen att Södermalm skulle vara av samma kaliber som låg till grund för kritiken samhället riktade mot Livets Ord.
Efter en tid hade jag börjat smälta alla intryck och verkligen börjat fundera över vad som predikades. Jag började se inkonsekvens i predikan, och somliga verkade må dåligt av det som sades uppifrån podiet. Jag hörde ofta med ett brett leende att församlingen inte alls var lagisk eller religiös, utan det var bara för en utomstående att komma in och känna sig omhändertagen och varmt välkommen. Man kommer mötas av kärlek, massor av kärlek, hela tiden. Jämt och ständigt kärlek. Och visst tar det tid att ”bli kristen”; församlingen ska visa tålamod. Men när jag eller andra personer ställde frågor och inte förstod fick man som kallt svar att ”man måste lyda”. Jag fick rentav varningen att jag kunde få en förbannelse från Gud om jag inte lydde. Men vänta, tänkte jag, var är den där nådefulle och kärleksfulle Guden jag hörde talas om uppifrån podiet någonstans?! Allt jag hade gjort var att ställa en uppriktig fråga utan att leka kritisk eller anse mig veta bäst.
När jag läser i evangelierna ser jag att personer som uppriktigt och ärligt funderar över livet och vad som är rätt eller fel alltid får svar av Jesus. Svaren kan vara omtumlande, men jag ser inga förbannelser (det som plötsligt skulle välla över mig, bara för att jag inte förstod). Det finns i experimentell socialpsykologi två världsberömda fall där resultatet blivit oroande, nämligen Stanley Milgrams försök där personer instrueras att sända el genom en vad man tror är en fastspänd person, samt Philip Zimbardos fängelsemiljö där studenter skulle bygga upp en fängelsemiljö (försöket fick avbrytas), där det visade sig att vanliga personer kan på order som robotar utföra ”inhumana” handlingar, bara ordern kommer från vad personen anser vara en högre auktoritet. Den handlande tror att det man gör är rätt. En karismatisk kristen församling bör ställa sig frågan hur många personer som sväljer budskap rakt av, bara för att det är en auktoritet bakom (alltid sägs det i slutänden vara Gud – prata om auktoritet!). Men jag har ingen lust att tillhöra den skaran.
Jag började undra vad församlingen menade med orden att det är i sin ordning, att det tar tid att ”bli kristen”. Är det i exakt samma takt man läser Bibeln och hör predikan, eller är det i den takt man till slut förstår texten och budskapen? Det är en skillnad. Det första betyder att man blir en väldresserad hund. Ordet kärlek började bli alltmer urvattnat. Jag arbetade med en kvinna som var ett imponerande föredöme, hon skvallrade aldrig, var alltid saklig i sin kritik, och hon lyssnade alltid till personer som behövde tala av sig. Hon berättade att helt främmande personer på stan kunde komma fram till henne för de hade behov att prata. Och hon tyckte om det. Men hon gick aldrig runt hela tiden och talade om för alla hur fylld av kärlek hon var, hon pratade aldrig jämt och ständigt om kärlek. Hon steg aldrig upp varje morgon för att peppa sig för att sprida kärlek.
Efter en tid sprang jag på ett begrepp som används i diverse rörelser som försöker värva medlemmar: ”Love bombing”. En ny person ska överösas med kärlek för att denne ska övertygas vilken trevlig miljö man hamnat i. Är det vad jag sprang på? Under denna tid angrep USA Irak. Många ansåg kriget vara från Gud, nu skulle minsann Saddam få se! Vem vet, kanske kriget är från Gud? Jag har ingen aning. Men det tror jag inte heller många i församlingen har. Det otäcka var att se den där ivriga glimten i ögonen hos dem som menade att kriget var från Gud. Var tog kärleken vägen? Människor kommer faktiskt att dö, och se sina nära dö. Men de ivriga kristna behövde inte stå i skottlinjen med vapen i hand. Jag såg samma glimt i ögonen när flera menade att ”man måste ge sig in i politiken!”. Politik är nu makt, det är ett våldsmonopol, där staten bestämmer vem som ska göra vad. Uppför sig människor inte såsom bestämt, ja då ingriper polisen och rättsväsendet – med sitt våldsmonopol. Så till dem personer som med glimten i ögat menade att man måste ge sig in i politiken skulle jag vilja ställa frågan: vad har man tänkt att göra om man har våldsmonopolet? Vi ska här ha i åtanke att Jesus nekade att bli kung över ett fysiskt rike, så därför tror jag en kristen ska vara försiktig med att drömma om politisk makt.
Hittills har denna text kanske inte varit särskilt märkvärdig, den kan kanske stämma överens med vilken annan karismatisk församling som helst i Sverige, men jag kommer här till de tre företeelser som inte har bibliskt stöd och är svårare att negligera: Word of Faith, G 12 samt Latter Rain. Böcker av diverse predikanter som tillhör dessa läror säljs i Södermalmkyrkans bokhandel. Det kan vara böcker av Ulf Ekman, Joyce Meyer, Joel Osteen, John Bevere, mfl.
BibelFokus har ett pedagogiskt material om Word of Faith (trosförkunnelsen), Livets Ord och dess irrläror, så jag behöver inte nämna särskilt mycket om detta. Jag har inte sett exakt samma manifestationer ifrån dessa läror som Lennart Jareteg beskriver, eller Sven Reichmann nämner i sin bok Allt är inte Gud som glimmar. Men har verkligen församlingsledningen missat Ulf Ekmans heretiska influenser? Har de missat ”vi är gudar-läran”, eller att ”Jesus fick satans natur”, eller att ”Jesu död på korset inte var tillräcklig”? Jag vet att bl a Kenneth Copeland ses i församlingen av somliga som en stor gudsman, men han hädar ju i sin undervisning! Han kommer med den absolut största frestelsen av alla, nämligen att tro att vi kan vara som Gud. Av vilken anledning detta har förbigåtts av församlingen vet jag inte, för i andra fall ska minsann olika författare granskas och deras bakgrund kontrolleras, för det kan ju vara så att personen ifråga är besmittad av någon oren ande.
Jag läste vad olika avhoppare skriver om Livets Ord, och det är hårresande historier som inte kan viftas bort hur som helst av Word of Faith-anhängare, inte om man har rent mjöl i påsen, och inte om man är inte är helt hjärntvättad (vid ett tillfälle skrattade den förre pastorn Bror Spetz på scenen och sade att visst ska man hjärntvätta medlemmar). Dessa avhoppare nämner det jag bara hörde ryktesvis innan jag gick med i Södermalm. Men församlingsmedlemmar ville inte riktigt kommentera avhopparnas berättelser, utan föll bara in i standardursäkten att antingen var Livets Ord så farliga för satan (som ju visserligen är besegrad), så han lyckades verkligen angripa och fälla personer. Eller så dök förklaringen upp att de som farit illa av Livets Ord måste mått dåligt redan från början och mot sådana härdade personer kan inte en församling göra mycket, för individen har ju trots allt ett fritt val att stå emot Gud eller att samarbeta. Intressant är att se att bl a Jonas Gardell dömdes ut under en predikan i församlingen att vara en ”falsk profet”. Men den förutsägbara Jonas driver inte ut några demoner, och inte heller profeterar han. Utan det gör istället karismatiska kristna. Jag har i Södermalm inte sett utslag av hela Word of Faith-teologin, men jag kan nämna vad jag märkt:
Satans makt
Man anser satan vara grundligen besegrad. Jag deltog i möten där man skulle stampa på hans huvud som tecken på vår seger. Men direkt man stiger ut på gatan utanför har han tydligen en helt otrolig makt, det gäller att liksom en slalomåkare kryssa fram mellan olika hinder och faror som lurar överallt. Att hålla på sådär är inte barnaskap.
Vår makt
Man säger att vi har fått otrolig makt av Jesus, att vi kan proklamera i våra böner, att vi kan stryka Jesu blod på det vi ansett vara värt att skydda. Likaså sägs att vi genom våra ord kan styra framtiden till det vi vill; vi talar ut i tro och därefter skördar vi det vi talat (något även Ceasar Castellano nyttjar, mer om honom senare). Men detta kräver att jag verkligen känner till Guds vilja i det fall jag sysslar med något sådant – en helt omöjlig uppgift för en människa, men inte för Gud. Jag märkte att när jag skulle leda bön med en tydlig vädjan till Jesus att han ska skapa något, reagerade närvarande direkt. Det blev tyst. Den som istället proklamerade seger över Stockholm fick däremot massvis av beröm för ”styrka” i bönen.
Jag fick även se några medlemmar som hade en lista med icke frälsta personer vilka man skulle be för att de skulle komma till kyrkan. Alla skulle lägga händerna på listan och mässa fram böner på ett likformat sätt. Men då är vi inne i böneteknik, hur man liksom ska manipulera Gud, för det är ju trots allt hans kraft som vi talar om. Eller? Jag har svårt att se att det blir extra sprätt på bönen när jag lägger handen på det bläck som formar en annan persons namn. Men denna punkt om Vår makt får – i dessa sammanhang – trots allt i praktiken inte kopplas samman med den tidigare punkten Satans makt, för då börjar en stor del av teologin att svaja och kollapsa. De bägge punkterna måste hållas åtskilda, de får under ett samtal eller predikan inte sammanfogas och jämföras.
Ekonomiska välsignelser
Genom att ge tionde och genom att vi är Guds barn har vi otroliga instrument för hur vi kan se vår ekonomi växa. Den moraliska grunden i detta tar BibelFokus upp så pass tydligt att jag inte behöver nämna något ytterligare utöver det, utan jag tillägger enbart en liten anmärkning: de äldre personer som i en stor del av sitt liv deltagit i Södermalm borde i så fall, om alla löften stämmer, vara så mycket rikare än personerna som går på gatorna utanför församlingen. Men jag ser inte att så är fallet. Kan någon annan det?
BibelFokus har även bra undervisning beträffande Latter Rain, så jag nämner inte vad detta är. Södermalmskyrkan och även Ceasar Castellano talar om att man väntar sig en ”världsskörd”. I de sista dagarna kommer en enorm väckelse över hela jorden och Jesus kommer först då tillbaka. Då borde detta stå någonstans i Nya testamentet, men jag ser inte ett enda spår av det, jag ser att istället kommer Antikrists välde råda över varje nation. Hur kan han göra det om det kommer en enorm väckelse?
När jag läst om Latter Rain och dess släktingar Kingdom Dominion, Shepherd Movement, med fler, slogs jag av tanken ”varför känner jag igen språkbruket i Södermalm?”. Varför känner jag inte igen det i somliga andra församlingar? Den kristne kommer i de sista dagarna bli en riktig ”Guds soldat”, utrustad rikligen med nådegåvor, och man måste leva ”helöverlåtet” och bli en elitkristen. Jag är verkligen urless på dessa ord! Om vi ”helöverlåtna” i den karismatiska kristna rörelsen är så otroligt fyllda av nådegåvor, varför då inte bygga en drive in-helande, där t ex ambulans och färdtjänst enkelt kör förbi en lucka, en ”helöverlåten” och utrustad kristen lägger sin hand på den behövande, och så helas denne? För det är väl helande och välstånd Gud önskar alla, precis var och en? Det är i alla fall vad predikan säger. Läror som menar att vi kommer välsignas något helt otroligt kittlar dödsskönt i kistan, köttet uppskattar dem, de anspelar på vår vilja att bli som Gud. Just därför ska man vara misstänksam mot dem!
Södermalmskyrkan är berömd för G 12-visionen, hämtad från pastor Ceasar Castellano i Colombia. Denne säger sig ha fått en stor vision från Gud. Gud skall helt plötsligt i denna sista tiden gett Ceasar ett dunderrecept för väckelse. Hur ska man få reda på att en viss person fått ett ord eller en vision ifrån Gud? Låt oss antaga att vi lägger undan Bibeln en stund och lyssnar till vad alla möjliga olika personer säger sig fått för ord från Gud. Exakt vad som är Guds ord, ja det skulle antagligen bli en helt otrolig röra att reda ut. Hur prövar man visionen eller ordet en viss person fått? Med vad, hur ser instrumentet ut? Jag har aldrig någonsin förrän jag snubblade in i BibelFokus och Kristenmp3.se fått tips hur en prövning ska gå till. En skribent i Letusreason.org – som har en hel del bra material om olika karismatiska rörelser – ställde en väldigt bra fråga: hur kommer det sig att Gud så ofta talar till just karismatiska människor eller rörelser vilka alla är inblandade i olika irrläror och har en dossier full av väl befogade misstankar om maktbegär?
Nåja, man ska i G 12 under en viss tid värva tolv medlemmar, göra dem till sina lärjungar, för att de i sin tur ska bli människofiskare. Ceasar menar att detta koncept kommer från Jesus med sina tolv lärjungar. Visst, Jesus hade tolv lärjungar, varav en avföll, men det står inte i Bibeln att dessa tolv var och en i sin tur skaffade sig tolv egna. Effekten av G 12 tycks enligt mig vara frälsning och helgelse på ett massindustriellt sätt som en industrimagnat som Henry Ford skulle uppskattat. Men alla länder och alla olika individer har olika förutsättningar. Ett land kan vara fullständigt ointresserat av Gud, och kommer verkligen en enkel princip fungera hur som helst då? En individ har kanske arbete, familj, andra vänner, och kan denne verkligen hur som helst ha tolv lärjungar? Man får visserligen stå utanför G 12, men jag märkte att de personer som väljer att stå utanför får lite underliga blickar, för det är ju trots allt ”Guds ord” man tackar nej till. Alltför många samtal handlade med tiden om G 12. Vi blev rentav uppmanade att ”sälja in” (så löd orden) Södermalmskyrkan till vänner och bekanta. Evangelisation handlade om att sälja, sälja, värva, värva. Orden från en tidigare predikan jag hörde i en annan församling började ringa, de löd att det finns flera olika avgudar en kristen kan ha. Det kan faktiskt handla om församlingsverksamhet eller tillväxt.
En mycket viktig del av G 12 är en så kallad ”Encounter”. Där ska man bli befriad, möta Gud, bli upprättad. Det jag såg tyckte jag var blandat. Det innehöll somliga bra inslag, medan annat var hysteriskt. Jag är t ex tveksam att lyssna till predikan som ska ackompanjeras av kraftig musik. Vad vill man uppnå? Låt oss säga att några personer eller organisationer gör något liknande i sin verksamhet, skulle inte somliga i församlingen beteckna det för spela på känslor? Varför ska då vi syssla med det?
Samma tid talade jag med en kille jag känt sedan tonåren; han är hypnotisör idag och använder olika tekniker att bota fobier med. Jag läste en bok han använder i sitt arbete, en av den kände hypnotisören Richard Bandler. Där upptäckte jag att samma tekniker som används i Encounter även används av hypnotisörer. Hypnos är nu något som det varnas för i församlingen att vara en slags ockult teknik, men varför då nyttja dess tekniker i Encounters? Det visade sig att mina funderingar är korrekta, för Encounters är hämtade ifrån olika psykoanalytiska gruppterapier från 60-talet! När jag läser på nätet om olika Encounters ser jag samma underliga manifestationer här som när det gäller dem som farit illa i Livets Ord. Det är bizarra filmer, hysterisk musik, några deltagare skulle bränna inälvor från slaktade djur, några deltagare skulle lukta på avföring, osv. Jag ser ingen anledning att tro att dessa historier är påhitt, precis som när det gäller berättelserna från avhoppare från Livets ord. Efter Encounters togs det för givet att den deltagande hade nått en ny andlig nivå, men jag kände inte alls igen mig i beskrivningarna av den nya människan.
Tack vare Sven Reichmanns undervisning och undervisning i BibelFokus insåg jag med tiden att den församling jag besökte har påverkats enormt av läror som inte har bibliskt stöd, tvärtom. Jag insåg att Södermalmskyrkan inte är min plats! Jag började känna ett visst obehag av besöken. Jag frågade lite försiktigt vad somliga ansåg om Sven Reichmann och fick svaret att: ”han faktiskt hade tillhört Trosrörelsen men hoppat av, och nu finns det en risk för att han går runt med bitterhet man inte ska lyssna på”. Jag tyckte tvärtom när jag läste Svens bok Allt är inte Gud som glimmar och såg att han i boken argumenterade skickligt mot exakt somligt av det jag reagerat på. När jag idag lyssnar till Svens omfattande undervisning slås jag då och då av varningar han ger och tänker att ”men detta han säger känner jag igen!”. Jag känner som sagt inte igen det från somliga andra församlingar. Och undervisningen i BibelFokus och Svens undervisning ger ingen bitterhet, den ger istället uppmuntran. Många, många utslitna, helöverlåtna, karismatiska hemmasöner skulle behöva lyssna till den. Jag tror en tyngd av prestationer, alla fördömelser pga att man inte är ”en god kristen” och alla ”måsten” skulle släppa greppet om hjärtat då. Det talas i karismatiska kretsar i många predikningar att självfördömelse är från satan. Men varifrån kommer då självfördömelse angående det kristna livet, hur man är som kristen, var är själva källan? Den kommer ju av predikningar ifrån podiet, eller från skrifter som innehåller massvis och åter massvis av uppmaningar till ett helöverlåtet kristet liv.
I denna tid är det en god idé för en kristen att ensam på sin säng sitta och be tid Gud att han leder en rätt. Den bönen kan behövas många, många gånger!
/Barnaskap
-Europakonferens Uppsala:
2 Tim 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. 5 Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Worldliness in the church/ NO CHURCH
Mirakelkonferenser och Europa-konferens och inte ett enda mirakel så långt ögat kan nå, men en väldig massa av VÄRLDSLIGHET syns i församlingarna ARKEN och Livets Ord m fl ställen!. VARFÖR det inte fungerar i de världsliga församlingarna och varför människorna blir bestulna på mycket av det som Jesus ville ge dem—så kommer det två videos om just denna VÄRLDSLIGHET och LJUMMENHET som man tror är det djupaste engangemang för Jesus!
Lukas 8:17 Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen.
En sista förmaning
2 Tim 4 1 Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. 5 Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Självutnämnda predikanter och profeter finns det gott om!!!
’Christian Entertainment In The Church’ A.W.Tozer
Det är så sorgligt att se människor bli bedragna! Och det kommer vi att få se ännu mer av i denna veckas avslutning på fredag på Europakonferensen.