Stor vishet ger stor sorg,
ökad kunskap ger ökad smärta.

Ja så säger Predikaren, och det stämmer naturligtvis så väl, så väl.
Jag tror att många många många människor har fått erfara just detta
om att ökad kunskap ger stor smärta. Man blir vis av händelser och smärta, smärta som gjort oerhört ont att erfara. Det är mycket intressant att få veta VAD denna smärta och denna VISHET
är och betyder för den som drabbats. Så tycker jag och därför är detta dagens
ord till Er som vill läsa.

Allt jordiskt är förgängligt
2 Förgängligt, förgängligt✱!
säger Predikaren.
Förgängligt, förgängligt!
Allt är förgängligt.
3 Vad vinner människan
med all sin möda
där hon strävar under solen?
4 Släkten kommer, släkten går,
men jorden står evigt kvar.
5 Solen går upp och solen går ner,
och skyndar tillbaka till sin plats
där den går upp.
6 Vinden blåser mot söder
och vänder mot norr,
den vänder och vänder
och börjar sitt kretslopp på nytt.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna runnit förut,
rinner de igen.
8 Allt är fullt av möda,✱
människan kan inte beskriva det.
Ögat blir inte mätt av att se,
örat blir inte fullt av att höra.
9 Det som har hänt
kommer att hända igen,
det som är gjort
kommer att göras igen.
Det finns inget nytt under solen.
10 Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. 11 Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.
Att söka vishet är också förgängligt
12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt✱ som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.
15 Det som är krokigt kan inte bli rakt,
och det som saknas kan inte räknas.
16 Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem✱ före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. 17 Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.
18 Stor vishet ger stor sorg,
ökad kunskap ger ökad smärta.

Predikaren kallas på hebreiska Kohélet, ”Samlaren” – en som samlar på vishet (1:16) och samlar folket till undervisning (12:9), vilket återspeglas i bokens grekiska och latinska namn, Ecclesiastes. Författaren nämner inte sitt namn men presenterar sig som ”son till David, kung i Jerusalem”, vilket enligt traditionen syftar på Salomo som regerade ca 970-930 f Kr. Han var vida berömd för sin vishet (1:16) och skrev merparten av Ordspråksboken, men föll i synd genom hedniska kvinnor, makt och rikedom (1 Kung 11, jfr Pred 2 och 5 Mos 17:17). Predikarens bok har traditionellt tolkats som ett vittnesbörd om Salomos omvändelse på sin ålders höst. Allt jordiskt som njutning (kap 2), rikedom och arbete (4-6) och kunskap (7-9) har visat sig vara ”förgängligt och ett jagande efter vind” (1:14), och att inse detta är en förutsättning för förnöjsamhet och gudsfruktan (12:13, jfr Matt 6:33f, 1 Tim 6:6). I judisk tradition läses Predikaren under lövhyddohögtiden i oktober. Särskilt kända är avsnitten om att allt har sin tid (kap 3) och om ungdom och åldrande (11:9f).

/Maria