Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.
Heb 11:6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. Jakob 1:3 Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.
Fortsätt att be, fortsätt att prisa Gud, Fortsätt att kämpa och fajtas, Fortsätt att arbeta för Gud, Fortsätt att älska, Fortsätt att leva för Jesus, Ditt arbete skall inte vara förgäves.
Ja Jesus har accepterat och tagit emot den som tror och han öser sin kärlek över oss som tror, de andra kan inte förstå att han älskar dem———FRIHET i KRISTUS! Jesus är HERRE.
Det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus. I KRISTUS, den som viger sitt LIV åt Jesus.
Är DU FRI? Känner du dig ofri och olycklig, så kom till Jesus, han som älskar dig och längtar efter din närhet. Jesus är inte långt borta från någon, nej, det är människor som är långt borta från Honom.
Rom 5:16
Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.
Rom 5:18
Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor.
Rom 8:1
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.
2 Kor 3:9
Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst?
Se något nytt kan komma till var och en, en särdeles otrolig kärlek. Ett sargat hjärta finner ro i Jesus. en olycklig människa kan få lycka, d v s att man vet vad lycka är då man träffar Jesus. Livet kan gå i ettusen bitar men Jesu kärlek består.
Har man glömt att Gud är vår Herre? Har man glömt att Gud tar hand om oss och det som sker i våra liv och rättar till och verkställer och varnar och älskar oss?? BARA HAN vet hur en människa bör leva ett liv som är det som han önskat. Människor kan få panik över sin ångest för att de inte lever som HAN vill, men de VET att HAN, Gud, finns för dem och de kämpar på! Vad bra! De och vi får INTE ge upp!!! Gud är god och är med oss ALLA DAGAR intill tidens ÄNDE! GE INTE upp!
Sträva för att VARA NÄRA Gud!
Psalm 23 berättar:
Herren är min herde, mig ska inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.
Joh 20:29 ”Saliga äro de som icke se och dock tro.” .VILKEN makt ha icke de synliga tingen och huru nödvändigt är det ej för Gud att hålla oss vid dem som äro osynliga! Petrus måste antingen gå på vattnet eller simma. Han kunde icke göra bådadera. Om fågeln skall flyga, måste den lämna stängsel och träd och lita på vingarnas bärkraft. Om den försöker hålla sig nära marken, misslyckas flygningen. Gud måste göra slut på Abrahams styrka och låta honom se, att han i sig själv intet kunde göra. Han måste anse sin egen kropp såsom död och därefter anförtro hela verket åt Gud. Genom att se bort från sig själv och förtrösta på Gud allena, blev han fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var Han också mäktig att hålla. Detta är vad Gud nu vill lära oss. Han undanhåller oss uppmuntrande erfarenheter, ända tills vi lära oss att lita på Honom dem förutan. När detta fått ske, älskar Han att göra sitt Ord levande såväl i verkligheten som för tron.
— A. B. Simpson
”O Herre, nedslå otrons fäste, Gud helge ande’, föröka vår tro. Ty otron reder satan näste, men tron är själens himlabro.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
Mal 3:3 ”Han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det
VÅR Fader, som söker att fullkomna sina barn i helighet, känner väl till luttringseldens värde. Det är de dyrbaraste metallerna, som guldsmeden gör sig största möda med. De bli utsatta för den starka elden, emedan denna förmår smälta ned dem. Först då detta fått ske, kan slagget avskiljas och den smälta massan fullkomligt avbildas efter gjutformen. Den gamle guldsmeden lämnar icke degeln utan sätter sig ned invid den, för att se till att hettan ej får bli en enda grad för stark och skada metallen. Men så snart han skummat bort det sista slagget från ytan och där mött sin egen bild, släcker han elden. Se, Herren själv nu sitter för att smälta, det silver, som för Honom dyrbart är, att det, sju gånger luttrat, må bli renat, så att Hans egen bild må synas där. Han sitter lugn vid verket, outtröttlig, ty outsägligt tålamod Han har. Hur rent får icke föremålet vara, som solens bild skall åter giva klar! Det är så mycket slagg uti metallen, så mycket eget, som vill eget bli. Det måste tagas bort, i degeln smältas, förr’n Mästarn skriva kan sitt namn däri. Men frukta ej då du skall in i elden, Han håller dig, o själ, uti sin hand. Han älskar dig, fast med en helig kärlek, så frukta icke kärlekseldens brand! Lid villigt smärtan, som du måste utstå, ja, älska agan, som din Fader ger! Lägg ner din egen vilja som ett offer och gläds vid allt, att Herrens vilja sker! Det guld, som tjäna skall vid offertjänsten i Herrens tempel, där Han solen är, det måste vara ensamt till för Honom att tillfredställa endast Hans begär.
Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.
Hur och varför tanken på en absolut gudomlig förutbestämmelse utformades.
Calvin kunde inte acceptera den katolska läran där människan framställdes som starkt medverkande till sin egen frälsning. Han trodde nämligen på människans totala syndafördärv. Ingen kunde därför direkt medverka till sin egen frälsning. Om människan, sådan hon är av naturen, säger ju Guds Ord: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Varje människa, överlåten till sig själv, saknar alltså andligt förstånd till att söka Gud. Därför måste Gud ta initiativet till den enskildes frälsning, precis som han måste göra det för hela människosläktet. Jesus sa ju också: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.” Så långt kan vi utan problem följa med i Calvins tankegång. Men i fortsättningen uppstår ett problem. Många människor synes inte uppleva denna dragning till att söka Gud. Andra däremot upplever den starkt och mäktigt. För Calvin måste detta innebära att Gud gjort ett speciellt ”nådaval”. Han har utvalt några till frälsning, andra till förtappelse. Bibeln säger ju också: ”Därför beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.” Gud är med andra ord suverän i sitt handlande, vilket enligt Calvin är och förblir ett mysterium för oss. Här måste vi emellertid ställa frågan: Stämmer allt detta med Bibelns samlade och enhetliga undervisning? Eller visar Guds Ord på andra möjligheter att rätt förstå Guds plan och handlande? Låt oss se på några tydliga och viktiga bibliska sanningar.
Bibeln talar om utkorelse och förutbestämmelse på olika områden.
I Romarbrevet har vi exempelvis tre kapitel (9-10-11) som till stor del handlar om hur Gud utvalde ett speciellt folk till att vara bärare av hans uppenbarelse. Om judafolket skrev Paulus att ”Guds Ord har anförtrotts åt dem”. Han utvalde och förutbestämde dem med andra ord till detta. Bibeln säger också att Gud utväljer och förutbestämmer vissa personer till särskilda uppgifter. Till profeten Jeremia sa Herren: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig och satte dig till en profet för folken.” Och aposteln Paulus vittnar om att han ”redan i moderlivet blev utvald av Gud till att förkunna evangelium bland hedningarna”. Att Gud faktiskt har en förutbestämd plan för vårt liv kommer fram i det löftesord som gäller oss alla och som lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.” Bibeln säger också att vår livslängd är bestämd på förhand. ”Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok. De var bestämda innan någon av dem hade kommit” (Ps 139:16). Detta ger oss en känsla av trygghet. Vi kommer att leva så länge Gud vill. Men det väcker också många frågor. Varför får somliga leva så länge, medan andra får ett så kort liv? På denna fråga har vi inget uttömmande svar.
Bibeln lär tydligt att frälsningen är tillgänglig för alla människor.
Då Calvin understryker att det är Gud som måste ta initiativet till den enskilda människans frälsning står han på solid biblisk grund. Gud måste först söka oss förrän vi får förstånd till att söka Honom. Varför så många människor synes förbli likgiltiga för sin egen frälsning är något vi inte fullt ut kan kartlägga. Men att detta skulle kunna förklaras genom någon sorts partiskhet från Guds sida är uteslutet. Den s.k. ”dubbla predestinationsläran” som innebär att Gud av evighet har bestämt varje individ, antingen till frälsning eller förtappelse, är därför på kollisionskurs med en rad bibliska sanningar. 1. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Det är därför otänkbart att Gud skulle ha förutbestämt någon till förtappelse. Det tidiga 1800-talets store amerikanske väckelsepredikant Charles Finney skrev på sin tid: ”Gud är kärlek. Därför är det orimligt att han skulle ha skapat en enda människa med den avsikten att sända henne till ett evigt fördärv.” 2. Jesus har dött på korset för alla människor, inte bara för ett begränsat antal utvalda. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra, men hela världens (1 Joh 2:2). 3. Gud vill ingen syndares död. Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. Istället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes 33:11). 4. Frälsningen erbjuds den som törstar. Ja, var och en som vill får ta emot den som en fri gåva. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta mot livets vatten för intet (Upp 22:17).
Många är kallade, men få är utvalda.
En av Jesu liknelser handlar om ett kungligt bröllop. En konung beredde en bröllopsfest för sin son. Inbjudan till festen gick ut i ett par omgångar med varierande resultat. Den profetiska betydelsen av detta faktum skall vi här inte gå in på. Vi bara konstaterar att konungens tjänare fick en sista order: ”Gå ut till vägskälen och inbjud till bröllopet alla som ni träffar på.” Här i Sverige har vi på senare år haft flera kungliga bröllop. Det första var då kronprinsessan Viktoria gifte sig med sin Daniel. Då förklarade tidningarna att festen skulle bli strålande och att många var inbjudna. Men det gällde speciellt utvalda personligheter. Antingen måste man tillhöra en eller annan kunglig eller furstlig släkt i Europa eller också vara medlem av Sveriges regering. Det rörde sig med andra ord om en mycket selektiv och restriktiv inbjudan till på förhand utvalda personer. I Jesu liknelse är det däremot en mycket generös inbjudan som kungens tjänare förmedlar. Den måste närmast uppfattas som universell. Ingen av de inbjudna kunde därför ha varit direkt utvald på förhand. Praktiskt taget alla fick ju en invitation. De inbjudna behövde inte ens skaffa sig bröllopskläder. Enligt en gammal sed i Österlandet stod den som inbjöd till bröllopet för den saken. Ingen behövde således känna sig för fattig, dåligt klädd eller ovärdig. Vem som helst fick komma. Men liknelsen omtalar också en person som kommit sig in i bröllopssalen utan bröllopskläder. Antingen hade han tagit sig in genom en bakdörr eller också hade han tackat nej till bröllopskläderna vid huvudingången. Han menade kanske att hans egna kläder var goda nog. Han blev utkastad. Detta säger oss att vår egen hemmagjorda rättfärdighet är otillräcklig. Mycken nutida förkunnelse säger till alla: ”Du duger. Du är bra som du är.” Men det är ett falskt evangelium. Ingen av oss duger som gäst i det himmelska bröllopet utan att först bli iklädd Jesu Kristi rättfärdighet, den som han vann åt oss genom sin död på korset. Trots att många hade tackat nej till inbjudan blev bröllopssalen till slut full av gäster. Det var då Jesus uttalade de ord, som för många verkar gåtfulla. Han sa: ”Många är kallade, men få är utvalda.” Vilka var då de utvalda? Det kunde inte vara några andra än de som tackat ja till både inbjudningen och bröllopsdräkten. Både Jesus och apostlarna använder många gånger just uttrycket ”de utvalda” när de omtalar de troende som mottagit evangelium. Låt oss nu tänka oss att kungen i liknelsen var allvetande. Eftersom han utan tvekan är en bild på Gud Fader måste väl detta vara underförstått, även om det inte nämns i liknelsen. Gud vet ju allt från all evighet. Kungen i liknelsen måste då i förväg ha känt till vem som skulle säga ”ja tack” och vem som skulle säga ”nej tack”. Hade han då varit verkligt restriktiv, då hade han väl bara inbjudit dem som han visste skulle tacka ja till hans inbjudan. Varför skulle han inbjuda de andra? Det var ju ändå meningslöst, eftersom de inte ville ta emot invitationen. Men nej, han var inte restriktiv i sin inbjudan. Han ville inte att någon skulle kunna anklaga honom för partiskhet. Ingen skulle kunna säga: ”jag fick aldrig någon inbjudan”. Men som allvetande kände kungen på förhand dem som skulle komma att motta hans inbjudan. Detta för oss fram till en viktig bibliskt sanning.
Guds förutbestämmelse grundar sig på hans förutvetande.
Så gott som alla vanliga bibelöversättningar på engelska, tyska, franska och spanska säger att enligt 1 Petrus 1:2 är de troende ”utvalda enligt Guds förutvetande”. Detsamma står i norska och danska översättningar. För att finna samma ord i svenska biblar måste man märkligt nog gå antingen till den stora Studiebibeln eller Fjellstedts bibel från 1861. Waldenström är emellertid på rätt spår, då han i likhet med ”Normalupplagan” från 1884, använder uttrycket ”förutseende”. Sedan tillägger han att ordagrant borde det återges med ”förutkännande”. Waldenströms konklusion blir då helt enkelt: ”Guds förutvetande är grunden till utkorelsen.” Förutbestämmelsen bygger alltså på Guds förutvetande. Detta blir väldigt tydligt i Romarbrevet 8:29. där det står: ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.” Det är stor skillnad på att känna till något på förhand och att bestämma något i förväg. Eftersom Gud från all evighet kände dem som skulle komma att motta frälsningens budskap, kunde han förutbestämma dem till evig härlighet. Han kunde göra dem till sina utvalda. Skriften säger också att det är ”i Kristus” som vi är utvalda. Det fria val som alla måste ta beträffande Jesu Kristi frälsningserbjudande avgör saken. Precis som bröllopsgästerna i liknelsen måste alla motta eller förkasta Herrens inbjudning. De som tar emot kommer in i bröllopssalen. De sägs allesamman vara kända av Gud från all evighet. De som förkastar invitationen måste stanna utanför. Men det betyder inte att de av evighet var förutbestämda till detta – de utestängde sig själva från bröllopsfesten genom sin otro och negativa inställning till Frälsaren.
Bibelns lära om förutbestämmelsen är inte avsedd att skapa ångest och ovisshet i de troendes hjärtan.
Jag träffade en gång en missionär som arbetade i ett område i Holland där den kalvinistiska predestinationsläran hade fört många människor in i en ångestfylld ovisshet om vilken kategori de tillhörde – de som var utvalda till evig frälsning eller de som var bestämda till evig fördömelse. ”Hur löser du det problemet?” frågade jag. ”Vi förkunnar att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, som det står i Bibeln”, svarade han. Guds Ord uppmanar de troende att ”göra sin kallelse och utkorelse fast” (2 Pet 1:10). Det betyder helt enkelt att du bör vara fullt viss om att du mottagit Jesus Kristus som din personlige Frälsare och att du helhjärtat önskar leva honom till behag. Kan du ärligt bekräfta att detta är ditt fasta beslut och din innersta önskan? Ja, då kan också du glädja dig över att du inte bara är en av de många som blev kallade, men du hör även till de utvalda. Till sist tar vi med den berömde evangelisten Moodys syn på saken. Han menade att på utsidan av porten till Guds rike står dessa Jesu ord skrivna: ”Kom till mig, ni alla! Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte stöta ut.” Den sökande syndaren förstår då att frälsningslöftet gäller också honom. Spontant går han så in genom porten. På insidan läser han ett annat yttrande av Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, men jag har utvalt er”. Då förstår sökaren som just gått in genom porten: Det är inte min förtjänst att jag kom in i Guds rike. Det var Herren som sökte mig och kallade på mig innan jag ens hade förstånd att söka honom. Att jag nu står på insidan av porten är bara Guds ofattbara nåd.
”Jag skall giva dig dolda skatter.” Jes 45:3 I BRYSSELS berömda spetsaffärer finnas särskilda rum, där de finaste och mest utsökta mönstren förfärdigas. Dessa rum äro alldeles mörka, så när som på det ljus, som kommer från ett mycket litet fönster och faller direkt på mönstret. Det finns blott en vävare i rummet och han sitter så, att den smala ljusstrimman faller på trådarna i hans väv. ”På det sättet”, sade vår ciceron, ”få vi våra mest utsökta alster. Spetsen blir alltid finast och vackrast, då arbetaren själv sitter i mörkret, medan blott mönstret är i ljuset.”Är det icke på samma sätt med vårt livs väv? Stundom är det mycket mörkt. Vi kunna ej förstå, vad vi ha för hinder. Vi se icke väven framför oss. Vi ha svårt att finna något skönt eller gott i det vi uppleva. Men om vi äro trogna och ej svika eller förtröttas, skola vi en dag få se, att vårt livs bästa verk utfördes under dessa mörka dagar.Frukta icke, om du på grund av en sällsam dunkel skickelse omgives av djupa skuggor. Gå blott framåt i tro och kärlek utan att tvivla. Gud vakar över dig, och Han skall ur smärtan och tårarna frambringa något gott och skönt. — J. R. Miller.
”Stilla, o var stilla för din Gud, min själ! Han ej vill dig illa, Han blott vill ditt sanna väl. Korsets väg till härligheten måste barnet lära sig, och det är just hemligheten av den nöd, som trycker dig.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
OCH:
”Snart kommer Jesus på himmelens sky; ljuvliga hopp, att den dagen skall gry! O, att få skåda Hans ansiktes ljus — mål för vår troskamp bland jordlivets brus! Soluppgång skön efter mörker, som flytt. Natten i klaraste dag blir förbytt. Lugn efter stormen, en underbar frid! Jublande sång efter tårarnas tid! Kraft efter svaghet och nog efter brist. Felslaget hopp når fullkomning till sist. Sorg blir till glädje och möda till ro, åskådning ljuv efter vandring i tro. Allt bliver nytt, allt bliver nytt, när jag får se Hans ansiktes ljus. Allt bliver nytt, allt bliver nytt, när jag Hans anlet’ ser.” Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Matt 25:39
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Matt 25:43
Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Filem 1:13
Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.
Heb 11:36
Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse.
Heb 13:3
Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp.
Bibelorden berättar många många gånger om människor som hamnat i fängelse för sin tro, för sina åsikter, för något de ej gjort m m. Inga besök, inga vänner, misshandel på många vis, och framförallt psykisk skada..
Jag har i flera år inte haft en chans till att leva det liv jag skulle, och inte haft besök eller möjlighet att leva ett överflödande liv i Kristus. Men i många tårar. Den ende som besökt mig på tre år är Kristus, d v s genom bön och gråt och ibland salig glädje- är han hos mig. Märkligt? NEJ. När man bor i en stad som man hatar och inte kan få komma tillbaka hem, då blir livet ett fängelse. HATA? Jaaaa man KAN hata omständigheterna och längta ihjäl sig efter ett annat slags liv, så är det. Jag finner inga andra ord än fängelse över min situation. Min stad, mitt liv, det är inte här i alla fall,och därför lider jag, både för min tros skull och att vara en främling som inte betyder något. Men GUD VET ALLT om detta som sker. Tack o lov att jag får vara i hans famn, eftersom ett grovt misstag tog det jag hade……
Försöker sortera hur allt försvann, att leva, att bo, allt miste sin ro, men ha kvar sin tro. Att förstå hur fången en kropp kan vara, men sinnet lever och vill bli fritt. Skaparandan vill leva men kroppen är fången.
För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.
Job 33:20
Hennes sinne äcklas av mat, hennes själ vid den föda hon älskade.
Ps 4:3
Höga herrar, hur länge ska ni kränka min heder? Hur länge ska ni älska tomhet och jaga efter lögn? Sela
Ps 5:5
Du är inte en Gud som älskar ondska, den som är ond får inte bo hos dig.
Ps 5:12
Men alla som flyr till dig ska få glädjas, de ska jubla i evighet. Du beskyddar dem, de som älskar ditt namn ska få fröjdas i dig,
Ps 11:5
Herren prövar den rättfärdige, men hans själ hatar den gudlöse och den som älskar våld.
Ps 11:7
för Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De ärliga ska se hans ansikte.
Ps 18:20
Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig.
Ps 22:9
”Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom.”
Job finns i mitt hjärta, han fick utstå mycket och Gud hjälpte honom, han upprättade honom. Det är underbart att veta det. Det finns så många som pinas och plågas, och det finns de som tar till vara den tiden de blir/är pinade i.
Många av oss får lida, kanske ett helt liv, många många år. Man förstår kanske inte varför men man kan faktiskt få svar i sinom tid. Jag skriver mycket om lidande för det är synnerligen intressant! Jag har själv lidit länge och försöker att stå ut var dag i en hopplös situation, men GUD han vet hur det är och han kommer att göra ett mirakel!!
ALLA som är kringrända/pinade kan be och de kan få, och de kan bli trygga, BE och du SKA FÅ. Gud är inte elak!
”Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:32
Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek. Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss.
Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften. Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser? I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver?
Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss. I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull. Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt. Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor.
Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek. Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.
Herre, förverkliga denna nåd också i mitt liv, så att jag bakom alla mörka moln endast ser din kärlek och din nåd också i de svåraste förhållanden.