Som efterföljare till Jesus får man ofta höra att man inte är kärleksfull nog, och att man borde tänka mer på vad man säger och att man skall visa mer kärlek, i ALLA situationer.
Förra inlägget bestod också av något liknande, om religiositet. Religiositet är inte en tro på Jesus som går framåt utan det är en tro som man fastnar i och inte vill gå framåt med Jesus på det viset att man fastnar i kyrkans eller församlingens garn.
Vad blir det av tron och det personliga ställningstagandet då?

När man hamnar i en sekt, ja då gör alla s k troende likadant, de gör alla samma saker och pratar likadant. När man hamnar i en sekt då är det pastorns ord och inget annat som gäller. Det finns gott om sekter i Sverige och i de ekumeniska sammankomster som leder till helvetet. Det finns som sagt många falska profeter.

När man inte tillhör en sekt utan man bara tillhör Jesus och hans sanningar, se, då börjar det gå illa för den troende. ? Hmm javisst är det så. Satan vill INTE ha sanningssägare!
Förklaring: JA-sägare ska man ju vara, i allt. Man skall hålla med och inte göra research om bibeln, över trosfrågor eller tionde eller fasta eller döden eller de sista tiderna, eller andra mycket viktiga saker i bibeln och ens liv. Det tillåtes inget växande. Då åker man ur sekten /församlingen/ och det är det bästa som kan ske! Det hände mig och det är jag så glad för!

Det finns många som säger sig vara luttrade pastorer och världskändisar och med många järn i elden, de är inte alltid vad de borde vara, och Gud vet om det, han ser dem lika mycket som han ser mig då jag gör fel.
Hela den s k kristenheten har många felaktigheter, liksom vi alla levande människor har. Om du håller med mig eller ej det spelar ingen roll, men detta är tankar och erfarenheter av den kristenhet som finns idag. Jag kommer att utveckla dessa frågor i kommande artiklar. Men… det mesta finns redan att läsa här på sidan. Välkommen att läsa mer eller läsa igen. Man växer ju i sin tro och i sanningen så det finns nya vinklar för den som vill.