Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Matteus Ev 15 Ve er, skriftlärda och fariséer, era hycklare! Ni far omkring över hav och land för att göra en enda till proselyt✱, och när han blivit det gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
Fariséernas anhängare drogs till läran, inte till Gud. De förlorade sig så totalt i detaljerna i sina hemmagjorda bud och lagar, att de alldeles försummade Gud, som ju var lagens medelpunkt. En religion där det gällde att prestera goda gärningar får människor att försöka överträffa varandra. Det är alltså troligt att en hycklares elever går ännu längre än sina lärare. Vi får se till att vi inte utbildar ’fariséer’ genom att betona en yttre lydnad på bekostnad av inre förnyelse!
De skriftlärda
Fråga: Vilka var de skriftlärda? Inte är det väl fel att kunna Skriften? (T.H.)
Svar: På Esras och Nehemjas tid, efter den babyloniska fångenskapen, hade man samlat och förenat de heliga skrifterna till en helhet, vad vi i dag kallar Gamla testamentet. Nu när skrifterna fanns tillgängliga för alla, greps man av en stark iver att studera och förklara dem. På så sätt uppkom en särskild samhällsgrupp, de s k ”skriftlärda”, och den förste som kallas skriftlärd i Bibeln är Esra själv.
De skriftlärda kom snart att framstå som det lärda ståndet bland judarna. Begreppet omfattade alla som var knutna till det exegetiska arbetet med lagen, som skulle tolkas för folket både juridiskt och teologiskt. De var med andra ord både jurister och teologer, och dessutom fungerade de som lärare och domare. De blev kort sagt något av landets främsta experter på religiösa, moraliska, juridiska och administrativa frågor, och efterhand fick de stort inflytande.
Med utgångspunkt från sina omfattande skriftstudier avgjorde de vad som skulle gälla som lag och rätt för judarna. Det som de skriftlärda enades om, det kom att betraktas som gällande rätt. Successivt utarbetade de följaktligen fler och fler regler med utgångspunkt från Mose lag, och så småningom var reglerna så många att de omfattade praktiskt taget alla situationer någon människa kunde hamna i.
Tanken var förvisso god. De såg det som sin livsuppgift att hjälpa sina medmänniskor att följa Guds lag, och de var övertygade om att de med sina detaljerade regler gjorde det lättare för alla att handla enligt lagen. Om folket följde alla deras föreskrifter till punkt och pricka, så var ju risken mindre att det bröt mot Guds vilja.
På Jesu tid fanns det många skriftlärda. Talrikast var de i Jerusalem och Judeen, men att det fanns skriftlärda även i Galileen framgår av Luk 5:17. Över huvud taget var säkert behovet av skriftlärda stort, eftersom den arameiska dialekt som judarna i Palestina talade skilde sig så mycket från den gammaltestamentliga hebreiskan, att folket behövde få texterna både översatta och förklarade för sig. De flesta skriftlärda tillhörde det fariseiska partiet, även om det även fanns ett mindre antal som var saddukeer.
Några av dem var präster, men de allra flesta hade ett helt vanligt yrke. I allmänhet var de köpmän, hantverkare eller bönder som levde av sina händers arbete och vid sidan av detta verkade som oavlönade skriftlärda. Det hörde till själva skriftlärdomens ”vishet” att en skriftlärd skulle kunna ett hantverk eller driva ett praktiskt arbete vid sidan av sitt lärarkall. I annat fall fanns risken att man skulle komma att ”göra skriftstudiet till en spade”, som man uttryckte det när man varnade för att göra ett levebröd av att vara skriftlärd.
”Laglärdom som inte är förenad med något hantverk slutar i fåfänglighet och leder till synd”, skrev en av den ryktbare rabbinen Gamaliels efterträdare.
Folket såg upp till de skriftlärda och de kallades rabbi (mästare) eller rabbuni (store lärare). De var lätta att känna igen på sina kläder. De flesta skriftlärda gick i en fotsid dräkt med breda böneremsor och stora blå hörntofsar.
Att bli skriftlärd tog sin tid. Det krävdes en lång och grundlig utbildning. Man började i regel när man var 15-årsåldern med att studera de heliga skrifterna samt de vises utläggningar av den. Skriftorden och utläggningarna lärde man sig utantill. Sedan följde diskussioner över omtvistade punkter. Vanligtvis tog de här studierna 12 år, men det var först sedan man fyllt 40 år som man tillerkändes rätten och myndigheten att själv uppträda som rabbi och undervisa andra.
Vad det gäller Jesu kritiska inställning till de skriftlärda, så berodde den naturligtvis inte på deras omfattande kunskaper i skriften. Det är aldrig fel att kunna Guds ord. Tvärtom! Jesus betonade vikten av att leva av ”varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:4). Jesu fördömande av de skriftlärde hade i första hand sin grund i att de – med vissa undantag – var extremt formalistiska.
De var så noga med att precisera lagen in i minsta detalj att den hade blivit till en börda för folket, samtidigt som de själva förlorade känslan för lagens andliga kärna – till exempel i frågor om rättfärdighet och rättvisa. Och eftersom de själva var så oerhört nitiska när det gällde att hålla fast vid lagens minsta bokstav, frestades de lätt att förakta dem som inte följde eller kunde följa deras mödosamma lagar. Dessa människor betraktade de som ”syndare” och ”orena” som de tog absolut avstånd ifrån.
Dessutom betonade Jesus att de förfalskade Guds lag, i och med att de lade lika stor vikt vid sina egna ”fäderneärvda stadgar” – bestämmelser som utarbetats av deras företrädare och sedan gått i arv – som vid Guds eget ord. De här traditionella reglerna utgjorde dessutom ofta en form av kryphål, som gjorde att man kunde kringgå lagen. Jesus ger ett exempel i Matt 15:1-9:
”Varför bryter ni mot Guds bud för era reglers skull? Gud har sagt: ’Visa aktning för din far och din mor’ och ’Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.’ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva’, då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.'”
Han pekade också på deras fåfänglighet. De älskade att hyllas av folket och de njöt av att bli tilltalade med fina titlar. Jesus varnade folket för att bli lika upptagna av yttre ting och tom ära som de skriftlärda (Matt 23:2-10).
Det ska emellertid betonas att alla skriftlärda inte var hycklare, vars religion bara var en from fasad. Ett undantag var till exempel Gamaliel, som framstod som en människovänlig, tänkande, högsinnad och uppriktigt troende skriftlärd. Han var sonson till den store rabbi Hillel, Talmudkännaren som presenterade flera liberala tolkningar av Mose lag. Han hade fortsatt i sin farfars spår och gjort en lysande karriär inom teologin.
Visserligen höll han fast vid sina förfäders traditioner, men han hade inget av den trångsynta självgodhet som var så typisk för många fariseiska skriftlärda. Hans frisinnade synsätt yttrade sig till exempel i att han ansåg att det var fullt tillåtet för en troende jude att studera ickejudisk litteratur, något som många av hans kollegor var stenhårda motståndare till.
1 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3 Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.5 Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. 6 De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi av människorna.8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.13 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att komma in.15 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni far omkring över hav och land för att göra en enda till proselyt✱, och när han blivit det gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.16 Ve er, blinda ledare! Ni säger: Svär man vid templet betyder det inget, men svär man vid guldet i templet är man bunden vid sin ed. 17 Blinda dårar, vad är störst: guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Svär man vid altaret betyder det inget, men svär man vid gåvan på altaret är man bunden vid sin ed. 19 Ni blinda, vad är störst: gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det, 21 och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.23 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. 24 Blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.25 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och hämningslöshet. 26 Blinde farisé, rengör först insidan av bägaren, så blir också utsidan ren.27 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.29 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas gravmonument 30 och säger: Hade vi levt på våra fäders tid, så hade vi inte varit medskyldiga till profeternas blod. 31 Så vittnar ni om er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått! 33 Ormar, huggormsyngel, hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna?34 Därför sänder jag er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. 38 Nu ska ert hus lämnas öde, 39 för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
/Jesus säger sannningen om den tiden och om vad de s k lärde/fariséerna gjorde o sade. Hur är det idag? Likadant och värre.
”Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar” (2 Kor:. 11: 14-15)
Fariseerna utgjorde ett religiöst och politiskt parti bland judarna under århundradena närmast före och efter vår tideräknings början. Uppgifterna om dem i historiska källor är spridda och svårtolkade. Namnet fariseer betydde troligen ”de avskilda” och var utomståendes beteckning för gruppen. Enligt somliga källor tycks medlemmarna ha bildat ett slags brödraskap (de kallade sig chaverím, ”kamrater”), förpliktade till rättrådighet och religiös noggrannhet. Deras mål var att bevara den judiska kulturen och att öka dess livskraft inom folket. I motsats till saddukeernas aristokratiska prästparti betraktade de hela Israel som ett folk av präster, vilkas livsföring skulle präglas av kultisk renhet. Genom att betona renhetsreglerna, tiondelagarna och sabbatsbudet kunde de upprätthålla en judisk identitet även under utländsk maktutövning. Samtidigt tillämpade de en smidig tolkning av lagen, som anpassade den till nya situationer och mildrade dess ålderdomliga stränghet. Även i lärofrågor godtog de nyare föreställningar, t.ex. om livet efter döden, om tillståndet i himlen och om änglarna.
Paulus tillhörde under sin tid som judisk skriftlärd fariseernas parti (Fil 3:5; jfr Apg 23:6). NT nämner i flera sammanhang fariseer som visade sympati för Jesus eller de kristna (t.ex. Luk 7:36; 13:31; Joh 3:1; Apg 5:34); enligt Apg 15:5 fanns det fariseer som anslöt sig till kristendomen. I huvudsak framstår de dock i evangelierna som avgjorda motståndare till Jesus och som mål för häftig kritik från hans sida. Detta kan delvis bero på att motsättningarna överdrivits i efterhand, delvis på att oarter som stred mot fariseernas ideal (t.ex. högmod, hyckleri, girighet) förekom hos enskilda personer bland dem liksom i andra religiösa rörelser. Men det fanns också en verklig principiell motsättning mellan Jesus och fariseerna: han visade likgiltighet för de kultiska renhetslagarna och liknande regler, och han inlät sig utan villkor på en full mänsklig gemenskap med erkända syndare; se t.ex. Mark 2:24; Luk 5:30; 7:39; 11:38. INFO: Bibeln.se
/ Ja Jesus var ju inte populär bland alla, han sade ett och flera sanningens ord emot fariséerna och emot andra som inte förstod Guds ord. Idag är det också så att den som framhåller Jesus som Gud och allvetande och barmhärtig och mera, den blir illa sedd. Tyvärr är det så att det kommer att bli SÅÅ HEMSKT i världen framöver att människor komemr att tappa andan av föskräckelse.
Är vi med då? Ja antagligen eftersom vedermödan inte kommit än, men den är i rask takt kommande!!! I USA är det församlingsmedlemmar som kommer att bli angivna och förda till FEMA-camps, läste jag idag!! Den artikeln kommer i veckan!!
Plus några invändningar mot felaktig tolkning av vissa Bibelverser.
Vi får inte vara naiva och blunda för detta. Vi får heller inte vara rädda för att ta reda på vad Rabbinsk Judaism är och innebär för oss som tror på Jesus. Rädsla för att stämplas som antisemit eller antisionist ska inte få hindra oss från att samtala om detta.Frid syskon.
Fariseerna
Matt. 23:13 Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.
Jag känner att jag behöver lägga grunden för den här serien genom lite historiska texter och börjar därför med Fariseerna!
Vilka var fariseerna, var kom de ifrån, vad trodde de? Fariseerna var en av tre större sekter inom judendomen som uppstod under den andra tempelperioden. Sadducéerna och Esséerna var två andra. Fariséerna verkar dyka upp runt år 150 f.Kr. under vad som kallas den Hasmoniska perioden. Enligt deras muntliga lag, har de fört vidare sin tradition sedan Mose tid, och menar sig kunna spåras ända tillbaka till Adam. Fariséerna lyckades få politisk, rättslig och religiös kontroll över nationen Israel genom det styrande Sanhedrin, som vi känner igen från Skriften som det Stora rådet. Enligt Bibeln var det prästernas uppgift att styra Israel. Fariseernas slutliga seger över prästerna, alltså sadduceerna, kom lägligt vid templets förstörelse år 70 e.Kr. Då befanns sig prästerskapet i ett förvirrande vakuum. Dödehavsrullarna skrevs under den Hasmoniska perioden, och innehåller en beskrivning av fariseerna, skriven av Esséerna: Efraims bedragare, som genom sina lögnläror, falska tungor och bedrägliga språk kommer vilseleda många. Fariseernas ledare beskrivs i dödehavsrullarna som ”en bedrägeriets förkunnare”, ”En föraktets människa”, som ”föraktade den skrivna Torah”. Under drottning Alexandra av Jerusalem, regent från år 76-67 f.Kr.1, (hebr. Drottning Shlom-Tzion), fick fariseerna allt större makt och började sprida sina läror och påtvinga dem på folket. Hon var judarnas sista regent innan romerna ockuperade landet. Josephus Flavius skriver att drottning Alexandra gav fariseerna full auktoritet över folket och förnyade alla deras traditioner. Hon insatte också sin äldste son Hyrcanus som överstepräst, tillät fariseerna göra vad som helst och befallde folket att underordna sig dem.2 Sadduceerna fruktade fariseerna, även om de ansvarade för templet. Fariseerna förkastade många av sadducéernas förordningar och påtvingade dem nya traditioner. Chabad-Lubavitch,3 en Ultra-Ortodox organisation och fariseernas arvtagare, förklarar ur sin synvinkel vad som hände och hur situationen var mellan de olika sekterna under Andra Tempelperioden:
Det var en era med stor politisk omvälvning internt, med en pågående kamp för överhöghet bland olika grupper av judar. De judiska fraktionerna kristalliserades i fyra sekter:
Fariséerna leddes av rabbinerna och Sanhedrin (rabbinens högsta domstol). Ordet ”farisée” kommer från det hebreiska ordet perushim, ”separatister.” Det finns olika synpunkter på ordets etymologi. En förklaring är att de skilde sig från världens dårskap och glädje. En annan är att de var noga med att upprätthålla rituell renhet och skilde sig från dem som inte strikt följde dessa lagar.
Sadducerarna avvisade den muntliga Torah och ledarna för rabbinerna. Många av dem var rika präster och de tog kontroll över prästadömet och köpte ibland vägen till Översteprästens ämbete. De som ville bli vän med romarna var mestadels sadduceerna.
Medan det första templet förstördes på grund av avgudadyrkan, olagliga förhållanden och mord, tillskriver våra Äldste förstörelsen av det andra templet det grundlösa hat som rådde bland judarna. Om judarna hade förenats, skulle de ha förtjänat Guds beskydd. De skulle ha motstått romarna. Det var fraktionen bland judar som slutligen ledde till förstörelsen av det andra templet.4
Rabbi Yosef Eisen5 från Chabad-Lubavitch förklarar det så här:
Det fanns fyra primära grupper av judar under stora delar av andra templetiden: fariséer, saddukéer, Amei Haaretz och Essenerna. Fariséerna, kända som Perushim eller Chaverim, bestod av de Äldste och den stora majoriteten av det judiska folket som var lojala mot Torah och följde de Äldste. Denna grupp kallades Perushim, vilket betyder separat, eftersom de var noga med att inte komma i kontakt med människor som kanske inte var rituellt rena.
Sadducéerna, eller Tzadokim (för efterföljare av apostaten Tzadok), var en rik och mycket mäktig minoritet som hade stort politiskt inflytande i proportion till deras antal. De tydligt och öppet visade deras misstro mot de rabbinska tolkningarna av den muntliga lagen och perverterade medvetet utövningen av Torah. Till exempel offrade Sadducén Kohanim Gedolim Yom Kippurrökelsen genom att först placera den på kolen i en panna utanför Kodesh HaKodoshim och sedan föra den in, och därmed trotsade Torahlagen som anger det motsatta. Genom att göra detta skulle Kohen Gadol onekligen dö. Ändå var Sadduceeserna så inriktade på att bevisa Tora fel att de fortsatte i sin felaktiga utövning. Faktum är att Talmud säger att mer än 300 Kohanim Gedolim tjänade under det andra templets period, i motsats till endast 18 för första templet, även om varje helgedom varade ungefär lika länge.
Under Sukkot6 kunde Sadducéernas Kohanim7 vägra att hälla offervatten på altaret, eftersom denna speciella offertjänst var en del av den muntliga traditionen som inte uttryckligen nämns i den skriftliga Torahen. Dessutom tolkade Sadducee-kontrollerade domstolar versen (2 Mos. 21:24) ”Ett öga för ett öga” bokstavligen, istället för dess traditionella betydelse att skador kräver monetära betalningar.
Under Pesach 8, speciellt på den andra dagen av högtiden, kräver Torah ett kornoffer som kallas omern. Toran använder termen ”dagen efter sabbaten” (3 Mos. 23:15) för att hänvisa till omern, som den muntliga lagen tolkar som dagen efter Pesachs första dag, oavsett vilken veckodag det är. Sadducéerna följde dock den bokstavliga betydelsen av versen och förde omern på en söndag.
Dessutom, och tydligt mest avskyvärda, var Sadduceeserna inte bara en kättare grupp. Istället utnyttjade de alla möjligheter att förfölja de Äldste.
Amei Haaretz (singular, Am Haaretz), bokstavligen människor på jorden, var observanta judar som inte var utbildade i de intrikata lagarna om rituell renhet och att lägga undan tionde (maaser). Som ett resultat kunde judar som noggrant höll dessa lagar inte komma i fysisk kontakt med Amei Haaretz eller äta deras mat. Denna sociala utrysning, nödvändig som den var, orsakade stor förargelse mellan fariséerna och Amei Haaretz. Trots sådana dåliga känslor följde Amei Haaretz emellertid i allmänhet de Äldste.
Däremot var Essenes en liten splintergrupp som bodde i isolerade ökengrottor och praktiserade extrem askes på sätt som inte hade någon grund i judisk lag. En del historiker spekulerar i att Yeshu9 (Jesus) kan ha varit medlem i denna grupp. År 1947 hittades rullar i grottor vid Qumran som innehöll apokalyptiska visioner som kan ha haft Esseiskt ursprung.
Av ovanstående texter kan vi få en inblick i det förakt och hat dessa två sekter hade för varandra. Och Chabad erkänner också i sina texter hur den muntliga lagen stod över den skriftliga, och hur sadduceerna försökte stå emot den genom att följa Mose lag. Tyvärr hittar vi inte beskrivningar av det andra templets tid skriven av sadduceerna. Men utifrån de texter vi har från historien förstår vi att det var en maktkamp mellan sadduceerna och fariseerna, där de sistnämnda avgick med segern. Och när templet förstördes år 70 e.Kr. avgjordes striden eftersom sadduceerna inte längre kunde förrätta sin prästtjänst i templet. Fariseernas muntliga lag ersatte den skriftliga, synagogorna ersatte templet, och rabbinerna ersatte prästerna. Nu hade fariseerna fullständig kontroll över folket, som nu var beroende av deras tolkningar av Skriften. Den muntliga lagen skrevs sedan ned på grund av den förföljelse som uppstod under romarna. Det var av rädsla för att de Äldste skulle dö ut och den muntliga lagen försvinna med dem. Det var under den perioden Jesus påbörjade sin tjänst, och fariseerna och saducéerna var ofta i konfrontation med Honom. Sadduceerna hade redan förlorat kontrollen över folket när drottning Alexandra gav kontrollen till fariseerna. Ändå ser vi hur båda grupperingarna gaddade sig samman mot Jesus, för nu fick de en gemensam fiende. De var förblindade genom sina själviska ambitioner. Förhärdelse hade drabbat en del av dem (Rom. 11:25). Hebreerbrevet 3:13 säger att vi förhärdas genom syndens makt att bedra. Och det är genom att hålla fast vid vår synd vi förhärdar oss, vilket en del av det judiska folket, och främst fariseerna, gjorde sig skyldiga till. Judarna, alltså de skriftlärda, fariseerna och prästerna som höll till i Jerusalem, visste att Jesus var Messias, men de förhärdade sina hjärtan. Han ofta gick emot deras fäderneärvda människobud, avslöjade deras korruption och kärlek till pengar (Luk. 16:11). Vi ser
Joh. 10:41 Jesus sa till dem: Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: Vi ser. Därför står er synd kvar.
De påstod sig ”se”, och med det visade de att de visste att Jesus var deras Messias. I en liknelse avslöjar Jesus deras hjärtan och onda avsikter:
Det var en jordägare, som planterade en vingård och satte ett stängsel omkring den, och grävde ut en vinpress därinne och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och for utomlands. När nu skördetiden kom, skickade han sina tjänare till vinodlarna för att de skulle hämta dess frukt åt honom. Då tog vinodlarna fast hans tjänare. En piskade de och en annan slog de ihjäl och en annan stenade de. Åter skickade han andra tjänare, fler än de första. Men de gjorde med dem på samma sätt. Och till sist skickade han sin son till dem och sa: De kommer att ha respekt för min son. Men när vinodlarna fick se sonen, sa de till varandra: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom och ta hans arv. Och de tog fast honom, drev ut honom ur vingården och dödade honom. Matt. 21:33-38
Men de ville inte förlora sin makt över folket eller templet (Joh. 11:48). Jesus undergrävde deras auktoritet när Han undervisade folket ur Skrifterna. Han hade inte indoktrinerats i deras Yeshivas, de sade ”Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?” (Joh. 7:15). Det var nämligen genom sina avancerade och svårförståeliga tolkningar av Torah och Tanach dem utövade sin makt. De skriftlärda undervisade genom den muntliga lagens linser och hade lagt tunga bördor på folket (Matt. 23:4). Evangelisten Markus skriver: Och de (folket) blev mycket förvånade över hans lära, för han undervisade dem så som en som har auktoritet och inte så som de skriftlärda. (Mark. 1:22). De gånger vi läser Ni har hört det är sagt… hänvisar Jesus till den muntliga lagen vilket fariseerna och de skriftlärda påtvingat folket. Jesus visade ingen respekt för sådana människobud utan avslöjade deras påhittade lära varhelst Han fick möjlighet. Varje sabbat botade Han de sjuka, och fariseerna blev ursinniga och planerade hur de skulle döda Honom. Det verkar vara ett centralt tema i Jesu liv: att bota sjuka på sabbaten. Men deras hjärtan hade avvikit från HERREN: Mark. 7:6Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fariseerna hade lagt nästan 3 000 extra budord bara kring sabbaten; som hur långt man får gå på en sabbat; vad som var arbete, om man fick tända upp en eld etc.. Jesus visade genom sina gärningar att Gud bryr sig om människan, och botad därför även på sabbaten, för det var inte goda gärningar Han ville skulle upphöra, utan det var världsligt arbete och sådant som tog tid bort från Hans gemenskap med dem. [Fördjupning Guds Lag och Kristi Lag – Guds Tio Budord]. Den judiska, ortodoxa författaren Chaim Schimmel skriver i sin bok ”Den Muntliga Lagen”10: ”Judarna levde aldrig enligt de faktiska ord skrivna i Torah, utan enligt rabbinernas traditioner.”11 Den judiske professorn Avigdor Shinan från Hebrew University i Jerusalem säger. ”Vår teologi är inte Tanachs teologi. Traditionen som vi följer idag är inte traditionen i Tanach, det är de Äldstes traditioner. Sabbatslagar, kashrutlagar, listan kan göras lång, det finns inte i Skrifterna, inte i Tanach. I Tanach finns ingen synagoga, ingen Kaddish, ingen Kol Nidre, ingen Bar Mitzvah, ingen Tallit. Allt som någon skulle definiera som judiskt och söka efter ursprunget; hittar det inte i Tanach, utan hittar det i de Äldstes litteratur. Det var där allt började. Var är judendomen i Tanach? Moses kallades inte en jude. Abraham kallades inte en jude. Inte David, heller. Endast Mordechai, ”Juden Mordechai”, och det är i slutet av Tanach under den persiska tiden. ”(Prof. A. Shinan).12 One for Israel går emot myten om ”Den av Gud givna Rabbinska Muntliga Lagen” i en av sina videos. Den öppnar så här:
Har du någonsin undrat om den judiska judiska religionen som vi alla känner idag är samma judendom som utövades på biblisk tid, på Mose och profeternas tid?13
Under de senaste 2000 åren har den gemensamma termen ”observant”, vad gäller Torah eller buden, inte riktigt betytt vad de flesta tror att det betyder. Numera är det helt enkelt omöjligt att följa Torahns bud eftersom de kretsar kring templet, tabernaklet, prästadömet, altaret och hjärtat i allt: att offra offer för att försona våra synder.
Inget av detta fanns efter att templet förstördes för 2000 år sedan. Idag representerar uttrycket ”iaktta Torahs bud” människor som följer rabbinska regler. Det finns nästan ingen anknytning till Moses och hans urgamla budord. Sanningen är att rabbinerna har spelat en mycket sofistikerad och bedräglig plan mot nationen Israel: De fick oss alla att tro att traditionerna enligt de rabbinska reglerna, som uppfanns av dem, i själva verket är ”Mose lag”.
Jag lägger ut min översättning här för den som vill läsa vidare vad One for Israel avslöjar om rabbinerna. Som ni nog har förstått vid det här laget, är dagens rabbiner samma fariséer som motarbetade, förföljde Herren och Hans lärjungar för 2 000 år sedan. Rabbinsk judendom är fariséernas surdeg i full blom, en falsk lära som Jesus varnade oss för när han sa: Se till att ni aktar er för fariseernas och sadduceernas surdeg…. Hur kommer det sig, att ni inte kan förstå, att det inte var om bröd då jag sa till er: Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg? Då förstod de, att han inte hade sagt att de skulle akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära. Matt. 16:6 Jag öppnade det här avsnittet med att citera från Matt. 23:13 ”Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.” Och det har fariseerna lyckats med när det gäller det judiska folket. De har lyckats stänga till himmelriket för folket, de har hindrat människor från att gå in, de har undanhållit dem deras Messias, som försonat dem med deras Gud, och lyckats indoktrinera ett helt folk att tro på den muntliga lagen, att Talmud är Guds högsta auktoritet som bara rabbinerna kan tolka. Fariseerna har även skapat ett hat och förakt för Herren Jesus Kristus genom sina falska berättelser och propaganda om Honom i sina skrifter. De flesta ultra-ortodoxa rabbiner arbetar aktivt för att häda Jesus och Hans verk på korset. Men tyvärr, idag är det vanligt att kristna lyssnar till, och tar in judiska rabbiner i sina församlingar, eller att deras böcker läsas i kristna kretsar. Att rabbinerna kallar sig messianska judar är inget bevis för att det tror Jesus är Messias. Det har sedan länge funnits messianska judar inom judendomen som förnekar Jesus Kristus, och motarbetar evangeliet. Två exempel på messiansk judendom är Chabad-Lubavitch och Gush Emunim. Det finns också messianska judar som har läpparnas bekännelse av att Jesus är Herren, men som undervisar ur Talmud, haZohar och andra judiska Skrifter. Det tryggaste sättet för oss att känna igen en sant troende messiansk jude är om denne undervisar ur både Gamla och Nya Testamentet och lämnar Talmud och judisk mysticism åt sidan. Om judiska myter blandas in och lärs ut är det ett varningstecken. Du kommer bli chockad när jag tar upp vilka kristna läror som har sitt ursprung i Talmud och Kabbalah. Vidare, jag har ofta läst sådana som kallar det judiska folket för ”Jesu minsta bröder”. Men detta är inte skriftenligt! Jesus sa att Johannes var den störste profeten på Gamla Testamentets tid, men att den som är minst i himmelriket är större än han (Joh. 11:11), vilket handlar om pånyttfödelsen och inte om fysisk härkomst. Detta handlar om den som ödmjukar sig och är den andres tjänare. Den jude som förkastar Jesus som Messias tillhör inte Gud, utan har brutits bort på grund av sin otro och kan därför inte vara Jesu minsta bröder. Johannes skriver: Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. (1 Joh. 2:23). Jesus ställer just den frågan i Matteus 12:48-50Vem är min mor, och vilka är mina bröder? och svarar också på den Och han räckte ut sin hand mot sina lärjungar och sa: Se, min mor och mina bröder! För var och en som gör min himmelske Faders vilja, som är i himlarna, är min mor, syster och bror. Det är alltså inte den biologiska släktskapen han talar om, utan trons släktskap genom Andens pånyttfödelse. Och Paulus skriver i Rom. 8:9. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. En ofta använd bibelvers är Johannes 4:22, som används som bevis för att vi måste tillbaka till judendomen och under rabbinerna för att verkligen förstå djupet i vår kristna tro. Detta är en mycket förvrängd sanning. Visserligen underlättar det vår förståelse för Bibelns berättelser om vi har en djupare förståelse för Mose lag, t.ex. matlagarna eller offersystemet, men det har inget med vår frälsning att göra.
Joh. 4:22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen (Yeshua) kommer från judarna.
Jesus säger här att det är Han som är Frälsningen och kommer från judarna. Hans namn Yeshua betyder på hebreiska Frälsning. Ingen rabbi kan ge oss frälsningen, ingen kristen kan ge oss frälsningen. Bara Jesus (Yeshua). Så versen säger INTE att frälsningen bara kommer från judarna, utan Yeshua kommer från judarna. Denna vers används ofta till försvar för att lyssna på judiska rabbiner. Men det bör vi absolut inte göra. Dessa har inte den Helige Ande och därför talar en annan ande genom dessa. Rom. 1:16 används också för att ge en felaktig fokus på judarna: För jag skäms inte för Kristi evangelium, för det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först för juden, så också för greken. Men Paulus förklarar senare vad först för juden betyder. Denna vers påstår absolut inte att juden är bättre och viktigare än de hednakristna. Vi behöver läsa vidare för att förstå vad ”juden först” betyder.
Rom. 2:9-11 …nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont, juden först men också hedningen. Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör ingen skillnad på människor.
…nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont… Vi ser att juden ska dömas först. Det eftersom de fick lagen och budorden först och om de ändå förkastar evangeliet kommer de vara först att dömas. Gud gör inte skillnad på människor, jude och grek, jude och hedning är lika inför Gud. Ansvaret Gud lade på det judiska folket genom lagen och budorden som Han gav genom Mose, gör att de kommer dömas först. Men vi är alla ett i Kristus, och en ny skapelse (Ef. 2:15 …då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.). Många missbruker dessa verser och menar att judarna måste vara väldigt speciella, så låt oss därför följa dessa rabbiner. Juden är inte bättre än hedningen, det är inte vad Rom. 1:16 säger. Samtidigt är inte hedningen bättre än juden. Vi är alla delaktiga i samma frälsning och delaktiga i samma arbete att bärga in skörden. Alltså, Yeshua kommer från judarna, men judarna kan inte ge frälsning. Därför bör vi vara på vår vakt och inte låta oss dras med i deras följe. Sök inte tradition utan Helige Andefyllt undervisning.
