Så många människor – så mycket ensamhet
Ledare av Berno Vidén
HÄMTAD från:
https://www.midnattsropet.se/2018/05/sa-manga-manniskor-sa-mycket-ensamhet.html
– Något liknande har aldrig skett under mänsklighetens historia! Med de orden inleder Washington Post (18 april 2018) en lång, uttömmande artikel om hur politiska idéer, kulturella strömningar och medicinsk teknik orsakat en förödande obalans i befolkningstillväxten över hela världen. Ett mänskligt experimenterande i strid mot den suveräna ordning Gud lagt ner i skapelsen. Exempelvis finns det 70 miljoner fler män än kvinnor i bara Kina och Indien. Konsekvenserna av hur samhället gått in och tvångsstyrt familjernas planering är förödande och idag finner man ingen bra lösning på situationen.
Kina har genom sin ett-barns-politik, som strängt applicerats under en hel generations tid, hamnat i ett svårlöst dilemma. Genom att ha forcerat fram möjlighet till könsselektiva aborter har familjer aborterat flickor till förmån för pojkar, varför landet har stor brist på kvinnor. Idag varnas för hur hela kinesiska samhällen håller på att dö ut eftersom männen inte hittar några kvinnor att gifta sig med. Det i sin tur leder till ensamhet och depressioner och, inte minst allvarligt, en kraftig ökning av prostitution och trafficking, där främst flickor blir utsatta. Likadant är det med Indien där arvingen enligt tradition och kultur först och främst bör vara en son.
Befolkningsexplosionen tog rejäl fart på 1950-talet och har därefter debatterats flitigt. Inom tidsramen för dryga två generationer beräknas antalet invånare ha ökat med 500 procent, från dryga två till tio miljarder (1950-2050). Fördelningen av jordens resurser är katastrofalt dålig och trots att världens fattigaste kontinenter ökar mest i befolkningsantal så blir den rikare delen av världen allt rikare. Det är krassa ekonomiska konstateranden.
Det är obalans i ekonomi och fördelning av jordens resurser och det är obalans i antalet män och kvinnor. Samtidigt lever vi i en tid som målmedvetet genom politiska agendor och obligatorisk utbildning verkar för att skapa obalans i ett av samhällets absolut viktigaste fundament – familjen. Obalansen skapar kriser som leder till djupa depressioner och en känsla av att vara ovärdig.
Det finns så mycket folk på jorden idag men samtidigt har det aldrig tidigare funnits så stor andel som lever i ensamhet med psykisk ohälsa, självmordstankar och andra destruktiva beteenden. Larmrapporter avlöser varandra. Sverige som hör till ett av världens rikare länder är inte heller skonat från denna flod av psykisk hemlöshet som frågar efter livets djupare mening, förutom att existera och ha det bra ekonomiskt.
Miljarder satsas på uppfostran och utbildning. Barnen slits från stressade föräldrar och placeras redan från ett års ålder på en institution. Förskolan har blivit obligatorisk från sex års ålder och därefter följer många års utbildning för att man så småningom förhoppningsvis ska få ett arbete. Sedan avslutas livet vanligtvis på ytterligare en institution. Det är så vårt samhälle är uppbyggt. Allt för att minimera familjens betydelse. Gränser mellan manligt och kvinnligt raderas och synen på familjekonstellationen urvattnas. Barnen används som experimentbrickor i förskolorna för att inte ”hamna i ett gammaldags genustänkande”. Barnen är också offren i denna moderna jakt efter en befriad människosyn. Rotlösheten kommer som ett brev på posten.
– Vem är jag? Vad är jag?
Faksimilen här intill publicerades i Midnatts-ropets första nummer år 1970. Frågorna som dominerade 60-talet var då i sin linda. Idag lever vi i dess slutskede. Tiden är kort. Orsaken till att Gud steg ned till Sodom och Gomorra på Abrahams tid var människornas nödrop. Idag hörs samma rop efter hjälp. Vi lever i en sista nådatid innan Jesus kommer. Låt oss använda den till att erbjuda människor vi möter Jesu frid. Något annat hopp finns inte.
*
Skakande fakta och som sagt så måste vi använda allt vi har för att föra människor till Jesus, så gott vi kan får vi kämpa på med att berätta om Frälsaren!
