Joh 6:68: ”Herre, till vem skulle vi gå?”Jag tror det kan vara vettigt att fundera över orsaken till varför man själv är kristen eller funderar på att bli kristen. Vi ser i Bibeln att det t.ex. skall komma mycket förförelser i den yttersta tiden, och för att klara sig från det är kärleken till sanningen tydligen avgörande (2 Tess 2:9-12). Man bör fundera lite mer kring vad det kan betyda för egen del.

Vi skall ta en snabb titt på den större hop av människor som under en tid följde Jesus. Den gruppen bestod av många fler personer än de tolv lärjungarna. Dessa personer hade fascinerats av Jesu tecken och under och de hade blivit mättade vid hans bröd- och fiskunder. Men när Jesus började utmana dem med lite mer djupare tal om Sanningen, då blev det för mycket för dessa. Plötsligt höll inte deras fascination över Jesu kraft längre. Vid ett tillfälle sa de: ”Det här är en svår tanke . Vem står ut med att höra den?”. Det resulterade bl.a. i följande:

Joh 6:60-66: ”Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom.”

Vid ett annat tillfälle sa några andra i denna grupp t.o.m. att Jesus var besatt av en ond ande, trots att de tidigare hade följt honom (Joh 8:52). Till sist var det bara de tolv särskilt utvalda lärjungarna kvar i Jesu närhet, och det Petrus då sa till Jesus är både intressant och viktigt:

Joh 6:67-69: ”Då sade Jesus till de tolv: ’Inte tänker ni väl också gå?’ Simon Petrus svarade honom: ’Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.’ ”

I dessa ord från Petrus ryms en uppfattning om att det inte finns något som helst alternativ till Jesus/Gud.Jesus är ju allt! Han är ju Sanningen med stort ”S”! Jesus är Gud! Han är den som skapat mig och allt annat! Vad finns det då för alternativ till det? Vad finns det för alternativ till Jesus Kristus? INGA!!!

Jag tror det var precis detta Petrus avsåg, när han sa: ”Till vem skulle vi gå?”. Det fanns inget alternativ för Petrus och de andra lärjungarna (bortsett från Judas). Om Jesus nu är Sanningen förkroppsligad, då är DET egentligen den enda vettiga anledningen till att följa honom. Vi vet ju även att han är kärleken förkroppsligad och att han vill vårt allra bästa.

Varför är man då kristen?

Vi kan se oss omkring i den s.k. kristenheten och märka att det finns många olika anledningar till att människor kallar sig för ”kristna”. Men den avgörande frågan är ju vilken anledning som gör mig till en sannkristen – sett ur Guds perspektiv. Jag redovisar nedan några olika anledningar till att människor ser sig som kristna. Kanske är det lite generaliserande. Självklart kan en del människor också tillhöra flera av dessa grupper, men många tillhör endast en. Sedan skall man vara medveten om att man som nystöpt kristen kanske inte helt och fullt är en del av endast den grupp nedan som jag menar är den enda vettiga, men om man vandrar med Gud kommer man mer och mer in i den gruppen, och till slut är det den enda grupp man tillhör. Tack o lov!

1.     Man kallar sig kristen av tradition för släkten har alltid varit det.
Denna grupp lever med i den tradition som familjen och släkten följt under många år. Kristen tro är i detta fall en slags kulturell yttring. Det viktiga är tillhörigheten, kristna högtider och yttre religiösa uttryck. Tillhör man endast denna grupp, så har man varken förstått eller underordnat sig evangeliets sanna innebörd. Gud blir abstrakt. Ett passande bibelord här kan vara detta:

Jak 1:27: ”Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.”?

Visst kan det vara stämningsfullt med traditioner, gudstjänster, kristna vigslar, dopförrättningar osv, men det är inte dessa tillställningar och yttringar av tron som gör oss till sanna kristna. Har vi inte kärlek till vår nästa, då är inte heller våra gudstjänster värda något i Guds ögon.

2.     Man kallar sig kristen för att man hoppas på att tron skall gå med ”vinst”.
Den här gruppen kan vi jämföra med de personer som följde Jesus pga att han hade gett dem mat vid bröd- och fiskundret. Om man blev mätt en gång kanske det fungerar fler gånger? Kanske det kan fungera på fler områden i livet också? Kanske det kan mätta begäret efter både det ena och andra?
Denna grupp jagar alltså från ställe till ställe för att vinna välsignelser. Man ”sår in i Guds rike” av egna medel för att förhoppningsvis få ut en större utdelning i andra änden. Tron blir som att spela på Lotto: spännande men fyllt av jagande och besvikelser. Tillhör man endast denna grupp, så har man varken förstått eller underordnat sig evangeliets sanna innebörd. Gud är långt borta. Här är ett talande bibelord:

1 Tim 6:3-10: ”Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och den lära som hör till gudsfruktan, så är han högmodig och okunnig och har en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant leder till avund, bråk, förtal, misstankar och ständiga strider mellan människor med fördärvat sinne som har tappat bort sanningen när de menar att gudsfruktan ska ge vinst. Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det. De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.”

Visst har Jesus lovat att sörja för våra behov när vi söker Gud och hans väg, men vi är inte utlovade något liv i överflöd. Guds välsignelser får aldrig vara en sann kristens fokusområde!

3.     Man kallar sig kristen för att man älskar tecken och under och vill vara med där det händer häftiga saker.
Detta liknar den större grupp av människor som följde efter Jesus; de gillade när det var ”show”! Men de gav upp lärjungaskapet när det började bli lite jobbigt, när det blev motgångar, när det blev djup ”teologi”, när det blev allvarsord från Jesus själv. Evangeliet har man knappast förstått i denna grupp. Fokus ligger inte på Gud utan på de predikanter som erbjuder den bästa showen. Här är ett talande bibelord samt ett varningens bibelord till denna grupp:

1 Kor 1:22-23: ”Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.”

2 Tess 2:9-12: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”

Visst kan Gud låta tecken och under ske, men inte på estrader och scener så att människor blir upphöjda. Tecken är just tecken och därför inte någon standard. Om Gud låter tecken och under ske, så är det för att bekräfta sitt Ord (Mark 16:20). Den sanna kristna vandringen är inte en vandring bland bländande shower, den är en ökenvandring, en korsets vandring, där min köttsliga natur skall dö bort.

4.     Man har den kristna tron som en fin eller spännande ”sak” eller sysselsättning, som en hobby.
Det här är gruppen som ständigt och främst intresserar sig för sådant som är utanför det centrala i den kristna tron. Det handlar om myter, släktregister, siffror och årtal, numerologi, bibelkoder, tidstecken, tolkningar kring yttersta tiden, förutsägelser och spekulationer, osv. Evangeliet är i bästa fall något sekundärt. Här är ett talande bibelord:

2 Tim 4:3-4: ”Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.”

Visst är Bibeln otroligt spännande, innehållsrik och enormt djup i sitt budskap, men vi har aldrig fått en uppmaning från Gud att försöka hitta dolda budskap bakom texterna. Det är ju just de synliga texterna som ÄR Guds Ord och det viktiga! Och visst har Jesus sagt åt oss att vaka och hålla ett öga på de tidstecken SOM HAN RÄKNAR UPP, men detta får aldrig bli den sanna lärjungens huvudsysselsättning och främsta intresse!

5.     Man har den kristna tron som ett medel till självkänsla och aktning från andra.
Det här är gruppen ”fariséer” som sysslar med det religiösa för det ger utdelning i form av ära, berömmelse, aktning. Det ger också en självkänsla där man tycker att man gjort sitt för att förtjäna Guds gillande. Evangeliet är för denna grupp de egna gärningarna och olika ritual etc. Här några talande bibelord:

Rom 3:27: ”Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag.”

Luk 6:26: ”Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.”

Matt 6:5: ”Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.”

Visst är det bra att leva ett anständigt liv och göra goda gärningar, men det är inte genom det som man blir räknad som en sann kristen.

6.     Man är kristen för att man ser det som Petrus såg: det finns ingen annan sanning!
För denna grupp finns inget alternativ till Gud eftersom han ÄR Sanningen, och det är den man vill ha. Man har blicken fäst vid evigheten, och vill få det eviga liv som Gud lovat den som omvänder sig och tar emot evangeliets fria gåva. Man har förstått att Gud dessutom vill oss så mycket gott att man bara vill vara i hans närhet. Här stannar man kvar även om bönesvar uteblir. Här trivs man även om Gud inte skulle utföra några tecken och under för dagen. Här finns barnaskapet och trons vila. Här kan man vara sig själv eftersom man vet att Gud redan känner till allt om mig men ändå tar emot mig – för Jesu Kristi skull. Här får Gud vara GUD! Detta är den sant frälsande tron. Detta är den enda vägen till frälsning, till evigheten och till Gud!

Det enda alternativet!

Som du nu förstår är det den sista gruppen jag vill lyfta fram som den med en tro som är lik de första lärjungarnas tro. Detta är en tro som inte ser någon annan sanning än Gud själv, som Skapare av allt det skapade, som uppehållare av allt det han står för och har gjort och gör. Detta är den tro som erbjuder helgelse och mognad, och som därmed kan få innebära att man blir beredd att lida för Jesu skull, att man kan offra av sitt eget för att vinna andra för tron och värna om andras bästa, att man kan stå stadigt när det blåser hårt, att man kan stå pall mot förföriska villfarelser och falska tecken och under. Detta är den absolut säkert frälsande tron! Det är denna tro som leder till det eviga livet hos Gud! Och varför då allt detta? Jo, för den sätter Jesus/Gud själv i centrum, den underordnar sig honom och hans vägledning, och den sätter sin förtröstan till hans godhet, nåd, hjälp och omsorg, till Evangeliet!

Se det här som en uppmuntran

Den här texten var nu varken tänkt som någon teologisk avhandling eller som en teologisk smocka. Tanken var att uppmuntra dig till att syna din egen tro. Bli alltså inte livrädd om du upptäcker orena motiv i ditt liv för att vara kristen. Att få hjälp med rätt motiv, rätt fokus, rätt prioriteringar är definitivt något som också ingår i den helgelse som Gud erbjuder sina barn under den Helige Andes ledning. Gud har tålamod med oss, och han har sällan lika bråttom som vi har. Men det är aldrig fel att gå till Gud med en bekännelse när man upptäcker något som är snett i ens eget liv och i den egna tron. Be om att få den Helige Ande/Hjälparen i fullt mått, för det har han lovat att ge åt den som ber om det (Luk 11:13). Be också om kärlek till Sanningen, för det är också något som vi kan få ta emot från Gud (2 Tess 2:9-12). Då har du sällat dig till Guds ”lilla hjord”!

Luk 12:32: ”Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.”

Jes 55:1-4: ”Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk. Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat. Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.”

Matt 28:20: ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

/Lennart  http://bibelfokus.se/blogg_150922

*

Att bli en troende, en efterföljare, en lärjunge, det är något mycket underbart! Bli det DU med!