–En psalm av David. Denna psalm, som så många andra, kan vi använda på våra egna liv, vi som blivit oskyldigt angripna och anklagade för att vi tror. Vi som blivit av med så mycket för Kristi skull. Vi som fortfarande letar efter nåd och får nåd hos Gud för att vi vet att vi tillhör honom och han kommer att rädda oss ur elden, d v s den pinan som finns i ugnen som vi lever i. Människor strider emot den troende och vill den inte väl. Skam och vanära vill man ge oss men Herren vill ge oss allt beskydd och all kärlek medan vi kämpar vår strid på jorden. Vi kan vara trygga hos honom, i hans ord och i hans famn! Var inte rädd- han är med dig!
Kapitel 35
Oskyldigt anklagad
1 Av David.
Herre, kämpa mot dem
som kämpar mot mig,
strid mot dem
som strider mot mig!
2 Grip sköld och skydd
och kom till min hjälp,
3 dra fram spjutet
och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
”Jag är din frälsning!”
4 Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som planerar min olycka
tvingas tillbaka med skam.
5 Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 Utan orsak dolde de sin nätgrop
för att fånga mig,
utan orsak grävde de den
för att ta mitt liv.
8 Låt fördärvet drabba dem oväntat,
låt dem fastna i nätet de lagt ut
och falla i gropen
till sitt eget fördärv.
9 Min själ ska jubla i Herren
och glädjas över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp ska säga:
”Herre, vem är som du?
Du räddar den svage
från hans överman,
den svage och fattige
från den som plundrar honom.”
11 Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
12 De lönar mig med ont mot gott,
min själ är övergiven.
13 Men jag gick i sorgdräkt
när de var sjuka,
jag späkte min själ med fasta
och bad med böjt huvud.
14 Jag gjorde som för min vän,
som för min bror,
jag gick sorgklädd och böjd
som när man sörjer sin mor.
15 Men när jag faller
gläder de sig och gaddar ihop sig,
uslingar jag inte känner
gaddar ihop sig mot mig.
De river i mig utan uppehåll.
16 Bland gudlösa som hånar
för en kaka bröd
gnisslar de tänder mot mig.
17 Herre, hur länge ska du se på?
Befria min själ från deras härjningar,
mitt dyrbara liv från lejonen.
18 Jag ska tacka dig
i den stora församlingen,
prisa dig bland mycket folk.
19 Låt inte mina svekfulla fiender
få triumfera över mig,
låt inte dem som hatar mig
utan orsak
få blinka med ögonen.
20 Det är inte frid de talar,
de tänker ut svekfulla ord
mot de stilla i landet.
21 De spärrar upp sina gap mot mig,
de säger: ”Haha, haha!
Vi har sett det med egna ögon!”
22 Du ser det, Herre.
Var inte tyst, Herre,
var inte långt från mig.
23 Vakna, res dig till mitt försvar,
ta dig an min sak,
min Gud och Herre!
24 Döm mig efter din rättfärdighet,
Herre min Gud!
Låt dem inte triumfera över mig,
25 låt dem inte få säga i sina hjärtan:
”Haha! Precis som vi ville!”
Låt dem inte få säga:
”Vi slukade honom!”
26 Låt alla som gläds åt min olycka
få skämmas och blygas,
låt dem som förhäver sig över mig
kläs i skam och vanära.
27 Men låt dem som unnar mig min rätt
få jubla och glädjas,
låt dem alltid få säga:
”Herren är stor,
han unnar sin tjänare frid!”
28 Då ska min tunga
förkunna din rättfärdighet,
ditt lov dagen lång.