Bilderberggruppen bildades 1954 vid ett möte på Hotel de Bilderberg i Oosterbeck, Nederländerna. Anledningen till att man träffades just där var att prins Bernhard av Nederländerna, far till drottning Beatrix, ombads att leda ett möte mellan representanter från alla aspekter av världens ekonomiska, politiska, industriella och militära områden. Intentionerna var att skapa en ”målmedveten aristokrati” mellan Europa och USA för att kunna enas i frågor gällande det gemensamma styrandet av världen.
Mötena skulle vara strikt hemliga och utan insyn från press och allmänhet. Deltagarna förbjöds att kommunicera med utomstående, ge intervjuer eller föra anteckningar som kunde spåras till ett visst möte. Varje konferens hölls under sträng bevakning av säkerhetsvakter, som bryskt avvisade alla obehöriga. Nödvändig personal på de anlitade konferensanläggningarna kontrollerades noga och förelades tysthetslöften. Alla övriga gäster på anläggningarna avhystes nogsamt innan mötena tog sin början. Motivet för denna sekretess var att deltagarna skulle kunna tala fritt och utan risk för att i efterhand bli komprometterade med olämpliga uttalanden eller olyckliga formuleringar. Med tanke på deltagarnas roller och positioner i samhället var detta, sett ur egen synpunkt, givande diskussioner utan varje krav på diplomati. För allmänheten innebar det att för världen avgörande beslut togs utan minsta insyn från de demokratiska institutionerna.
”Sedan 1954 har bilderbergarna representerat eliten och den absoluta förmögenheten hos alla västnationer – finansiärer, industrimän, bankirer, politiker, transnationella företagsledare, presidenter, premiärministrar, finansministrar, utrikesministrar, representanter från Världsbanken och Internationella valutafonden, presidenter i världsmediakonglomerat och inte minst militärledare.” ( Daniel Estulin).
Bilderbergmedlemmarna dominerar centralbankerna och befinner sig därför i en position där de kan bestämma både referensräntan, penningmängden, räntenivåerna, guldpriset och vilka länder som får lån. Under årets cykel, som börjar med Världsekonomiskt Forum i Davos i januari/ februari, fortsätter med Bilderberg- och G8 i april/ maj och IMF:s och Världsbankens konferens i september, mognar besluten i dessa slutna kretsar för att under följande år omsättas i praktisk handling. Den typiske medlemmen har en hög politisk befattning kombinerat med inflytande i något av finansbolagen och i något av bolagen i oljekartellen eller den globala industrivärlden, inte nödvändigtvis samtidigt. De permanenta medlemmarna står för kontinuiteten, medan inbjudna gäster avses tillföra idéer eller medverka i genomförandet av fattade beslut. De som inte passar in kan räkna med en snabbt avslutad karriär.
Varje amerikansk president sedan Eisenhower har direkt eller indirekt varit medlem av Bilderberggruppen, tillsammans med en oändlig rad av ministrar och statsöverhuvuden som Tony Blair, Gordon Brown, Pierre Trudeau (Kanada), Hillary och Bill Clinton, John Kerry och Henry Kissinger. Andra kända namn är Bill Gates, David Rockefeller och Conrad Black (media) samt många, många andra. Rockefeller och hans handgångne man Henry Kissinger har ett avgörande inflytande. Sverige har representerats i första hand genom familjen Wallenberg, som deltagit i samtliga möten sedan 1957, först genom Marcus Wallenberg, sedan Jacob Wallenberg. De tillhör de permanenta medlemmarna. Jacob Wallenberg har som ambulerande medlem i bilderbergruppens styrkommitté ett större inflytande över svensk och internationell politik än vad någon hittills kunnat förstå. Olof Palme deltog 1965, 1973 och 1984. Mona Sahlin dyker upp 1996, Anna Lindh 2003. Därefter är det Moderaternas tur med Reinfeldt och Carl Bildt 2006, Anders Borg 2007. Bildt fortsätter att närvaro under en lång rad av år därefter och kan ses som permanent medlem. Stefan Löfven närvarade året innan han blev statsminister 2013, vilket förklarar en del av NATO-debatten. Samtliga NATO:s generalsekreterare sedan 1971 har nämligen också deltagit i mötena.
Ett kuriosum för svenska intresserade är att Donald Rumsfeld (f.d USA:s försvarsminister) och Peter Sutherland (f.d. EU-kommissionär) som bilderbergare också satt i styrelsen för det tidigare svenska bolaget ABB. Bolaget sålde då (år 2000) två lättvattenreaktorer till – Nordkorea! ABB styrdes av Percy Barnevik, medlem på bilderbergmötena från 1992 till 2001, varefter han avgick med den uppseendeväckande ”pensionen” 500 miljoner kronor.
Samme Peter Sutherland besökte nyligen S-ministern Morgan Johansson i egenskap av FN-kommissionär för migrationsfrågor för att ”skynda på” det svenska flyktingmottagandet. Sutherland var tillika f.d. styrelseordförande i bankirfirman Goldman Sachs och i oljebolaget British Petroleum samt Wallenbergs Investor!
Vad vill då denna mäktiga styrgrupp åstadkomma med vår värld? (Daniel Estulin)
– Utplåna de nationella identiteterna till förmån för internationella organ.
– Centraliserad kontroll av folket. Planen är beskriven i boken Between Two Ages: America’s Role in the Technetronic Era av Zbigniew Brzezinski (Jimmy Carters nationelle säkerhetsrådgivare).
– Ett samhälle med nolltillväxt. Välstånd och framsteg gör det omöjligt att genomföra den repression som behövs för att separera samhället i förmögna makthavare och underordnade arbetare. Industrierna skall exporteras till länder med billig arbetskraft. Tillgången på el skall minskas genom avveckling av kärnkraften.
– Centraliserad kontroll över all utbildning.
– Centraliserad kontroll över all utländsk och inhemsk politik.
– Ett Förenta Nationerna med självbestämmande makt. En lagenlig och faktisk världsregering skall bildas med direkt beskattningsrätt av ”världsmedborgarna”. Projektet ligger redan klart för genomförande genom Agenda 2030.
– En utvidgning av NATO. FN:s armé skall bli aktiv genom att gå upp i NATO. Stridsinsatser skall kunna sättas in mot tredskande stater eller konstellationer.
– Gemensamt rättssystem. Internationella domstolen i Haag skall bli den enda övergripande domstolen.
– Den nya välfärdsstaten. Bilderbergarna föreställer sig en socialistisk välfärdsstat, där de som lyder belönas och de ej anpassningsbara utrotas.
Naturligtvis nås inte alltid full enighet om dessa kontroversiella frågor. Gruppens styrkommitté bestämmer vem som skall bjudas in och i detta val söker man naturligt nog efter personer som kan antas vara eller bli anhängare av en-världsordningen. Antalet deltagare uppgår normalt till 130 personer, varav två tredjedelar kommer från Europa och resten från USA och Kanada. Särskilt de brittiska företrädarna, som Tony Blair, har haft svårt att få godkänt för sina misslyckade försök att tackla den brittiska nationalismen. Att detta ställt till med problem för bilderbergarnas agenda behöver vi inte tvivla på, med tanke på den beslutade folkomröstningen om Brexit, som självfallet är helt på tvärs mot agendan.
Det växande motståndet över hela Europa mot globalismen pressar dessa beslutsfattare hårt och riskerar att leda till överilade beslut. Vi kan se exempel på detta genom upptrappningen av retoriken mot Ryssland kombinerat med NATO:s utvidgning österut, även vad gäller planerna på att göra hela Östersjön till NATO-område genom ett upphävande av Sveriges 200-åriga neutralitet. Utnämningarna av de skandinaviska statsministrarna Lars Fogh Rasmussen (Danmark) och Jens Stoltenberg (Norge) till NATO:s generalsekreterare är tydliga indikationer på den vikt man tillmäter denna utvidgning. Stefan Löfvens snabba omsvängning i NATO-frågan efter att ha närvarat vid Bilderbermötet 2013 och, framför allt, det nyligen avlagda besöket hos Obama visar också att även Sverige nu förväntas rätta in sig i ledet. De nationalistiska strömningarna som sprider sig över Europa hotar att komplicera bilderbergarnas världsregering. När nu hela Östeuropa börjar bli tveksamma till EU:s roll är det bråttom för Rockefellers män.
Samuel Berger, tidigare Bill Clintons nationelle säkerhetsrådgivare, sa under ett tal vid Brookings Institution: ”Globalisering – ekonomisk, teknologisk, kulturell och politisk integration – är inte ett val. Det är ett växande faktum. Det är ett faktum som obönhörligen kommer att fortskrida, med eller utan vårt godkännande. Det är ett faktum vi ignorerar på egen risk.”
Det är ett gängse mönster att tilltänkta presidenter och statsministrar inbjuds till Bilderberggruppens möten innan de blir ”valda”. Detta har gällt för flera amerikanska presidentkandidater och uppenbarligen också för både Reinfeldt och Löfven. Detta kan i Sverige möjligen förklara Bildts och Reinfeldts ”generositet” att lämna över statsministerposten till Löven 2014 trots att valet inte krävde det. Den envisa vägran att gynna SD i ett samarbete har sannolikt sin förklaring i bilderbergarnas ambition att stoppa nationalisternas frammarsch. Sverige är inte oviktigt i gruppen. Den verkliga spelaren här är Jakob Wallenberg, som i egenskap av permanent medlem väljer vilka svenska politiker som skall presenteras på mötena och vad som skall avkrävas den inbjudne. Om Anna Kinberg Batra blir inbjuden 2017 vill jag nog påstå att Moderaterna tar över regeringsmakten 2018. Då har bilderbergarna dessförinnan fått vad de önskat, nämligen socialdemokraternas stöd för inkorporeringen av Sverige i NATO genom ett litet mellanspel för Löfven. Hur skall Löfven förklara detta för det svenska folket när han åkt ut med badvattnet?
Peter Krabbe https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/06/22/globalismen-framtidshopp-eller-hotet-mot-var-civilisation-del-2-bilderberggruppen/
Källor:
Daniel Estulin / Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010 (genom anonyma uppgiftslämnare inom gruppen).
*
Vi som tror på Gud vet att det står i bibeln om detta förfarande angående globalism och NWO.
Joh Uppenbarelsebok är mycket tydlig. /