Här finns vatten – vad hindrar …

 Text: Stina Fridolfsson

Det var sensommar, och en ovanligt vacker och skön söndag. Det var sällsport lyckat, eftersom vi var inbjudna till Pelle Linds torp utanför Örebro för att övervara ett dop. Hans blyga och tillbakadragna svägerska ville absolut döpas, men inte i något stort, offentligt sammanhang. Det blev alltså torpet, som vi lotsades till genom att ansluta oss till Pelle när han åkte från sin förort i stan.
Det var en slingrig grusväg, uppåt en bergshöjd. Och där fanns också en idyllisk sjö.
När vi kom fram, var några släktingar och vänner där. Sten, den äldste svågern, var redo att både läsa några bibelord och döpa.
Några hade gitarrer med, och vi sjöng bland annat sången ”Jag har beslutat att följa Jesus”.
Vi påmindes om att den som tror och bliver döpt ska bli frälst. Underbara löften!
Snart gick dopförrättare och dopkandidat ut i vatten till midjehöjd, och så klingade så underbart orden:
– Jag döper dig till Kristus; i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen! Och  den trosvissa dopkandidaten fick så begravas och manifestera uppståndelse till nytt liv!
Så bjöds vi till det hemtrevliga gamla torpet på riktig fest. Och ännu en överraskning:
Dopkandidaten och hennes man ville äntligen manifestera sitt äktenskap med att få den församlade gruppens välsignelse över sitt förbund, och dopförrättaren och svågern var inte sen att ge dem tillfälle att uttala sitt ja till frågan om de var redo att uttala sin kärlek till varandra och svara ja till frågan om de var redo att älska varandra i nöd och lust.
Det blev alltså både en triumferande begravning och bröllopsfest på samma dag! En välsignad samvaro, där vi också fick njuta av tårtor av alla slag!
En fin dag att minnas, med det gemensamma evighetsperspektivet som bärande vision!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Avslöjad synd är nåd från Gud

Ledarartikel

– Driv ut ifrån er den som är ond, är ett citat hämtat från Paulus brev till församlingen i Korint, där en mycket svår synd hade uppdagats. Församlingen hade uppenbara svårigheter med att se, förstå och hantera situationen, varför Paulus med skärpa tvingas gripa in och säga: ”… ni borde ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets”. Situationen var allvarlig och enda möjligheten för församlingen att komma vidare var att i grunden göra upp med det som var osunt och omoraliskt.
I våra dagar – i kölvattnet av det världsomfattande metoo-uppropet – har många fall av otukt och missbruk i ledarställning avslöjats. Vittnesmål efter vittnesmål har målat upp de mest förfärliga lidanden som de drabbade fått genomgå. Men det är inte bara bland världens barn övergreppen pågått utan även i sammanhang där den typen av agerande borde vara omöjligt, nämligen inom kristna församlingar. De drabbade är vanligtvis personer som står i beroendeställning till förövaren varför det kan gå många år innan ett avslöjande sker. Dock vet vi att allt förr eller senare måste komma fram i ljuset. Någon annan väg framåt finns inte.

För den kristna församlingen är omoral och otukt en synd man aldrig kan skyla över. Nya testamentet lyfter gång på gång fram hur viktigt det är att leva i trohet inom äktenskapet. Exempelvis skriver Hebreerbrevets författare: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma” (Heb 13:4). Äktenskapet är också en bild som bibeln använder för att beskriva församlingens förhållande till Jesus, brudgummen: ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den” (Ef 5:25). På samma sätt uppmanar Paulus i sitt brev till Timoteus att den som vill få en församlingsledares tjänst skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare (1 Tim 3:2).

Riktlinjerna för hur Guds folk ska leva i förhållande till Gud och varandra är tydliga. Det handlar om ett liv i rättfärdighet, värdighet och renhet. Dess motsats går att finna i världens politik med ibland direkta uppmaningar till sexuell lössläppthet. Där är förfallet väl utbrett och accepterat. I världens politik raseras familjens stabilitet medvetet. Paulus skriver att Gud kommer att döma världen, att det inte ankommer oss att göra. Men varje gång då vänner i kristna församlingar blir utsatta, är det en tragedi som i allra högsta grad drabbar oss var och en.
Tidningsrubriker som lyft fram prästers övergrepp har under de senaste åren varit många. Flera olika samfund har pekats ut men främst fokuseras på den gigantiska romerska katolska kyrkan där ett oändligt antal personer efter många års trauman trätt fram. Exempelvis berättar tidningen Dagen om hur över 300 präster under 70 års tid förgripit sig på fler än 1 000 barn! (17/8). Artikelförfattaren skriver om mörkläggning som gjorts och konstaterar att ”när kyrkan behöver skyddas från sanningen, då har hela evangeliets förkunnelse förvanskats”.
Församlingen är bärare och förmedlare av det enda budskap som i sanning kan ge människor frihet. Sanningen ska göra er fria, sa Jesus. Evangelium är det glada budskapet om frälsning och befrielse från all form av förnedring. Trots det finns det förmodligen också inom kristenheten ett mörkertal av personer som bär på bittra ouppklarade och oförsonade erfarenheter. Vid sådana fall måste det finnas en beredskap i församlingen, även i Maranataförsamlingen, att lyssna och bana väg för de som drabbats och som söker upprättelse.

Slutmålet är att vi allesammans en dag ska stå ansikte mot ansikte inför vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och det som då betyder något är att vara försonad och ha ett rent hjärta inför Gud och människor. Det är här och nu i tiden det måste ske. Avslöjad synd är nåd från Gud.

– Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars … Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men  utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid (Heb 4:13,15-16).

För Maranataförsamlingen i Stockholm

Tage Johansson
Hans Lindelöw
Robin Vidén
Werner Eriksen
Emanuel Johansson
Roger Lindroos
Berno Vidén